175 000 sidvisningar på 4 år är rätt ok för en privatperson. 75% av dessa är återkommare, med andra ord, ytterst få blir bortskrämda av vad vi skriver.
De flesta har dock blivit bortskämda av kulturministerns idoga fakta-research och punktlighet när det gäller våra resebrev. En massa personer har dagligen suttit i över tre minuter och grottat på hemsidan. På fyra år blir det en jädra massa minuter, inte minutrar som fler och fler verkar tycka att det heter. Närmare bestämt blir det 122 års nonstoppläsning om en person skulle suttit alla minutrararna. (ooops)
Lyckligtvis är ni ca 13 500 olika som fördelat läsandet och tittandet. Ni kommer, by the way, från 105 olika länder och man kan väl säga att vi inte besökt riktigt så många länder, på denna resan i alla fall.

       Kuriosa är att långläsarna kommer från länder där vi INTE varit. På topp 15 är det bara Trinidad & Tobago på plats 15 som vi besökt .
       Bloggen

Bloggen lever sitt eget statistikliv vid sidan om och har under perioden haft ca 35 000 sidvisningar. 4500 olika människor har tagit del av kaptens stolligheter, och 85% av dem har återvänt, och återvänt. Wow…
Andelen utländska besök här, är avsevärt mindre av förklarliga skäl. Googletranslator har ännu inte lärt sig att översätta göteborgsordbajseri när det är som värst, vilket lämnar våra utländska vänner som aningslösa fågelholkar. Att döma av en del email räcker inte ens goda svenskakunskaper till för att tolka kaptens hemkörda ord, men det är smällar man får ta…

Nu går vi in i en annan fas av hemsidesuppdatering och skrivande. Vi hoppas att vi skall orka hålla sidan vid liv ett bra tag till då det finns massor som vi ligger efter med, texillempel Bildgalleri, Artiklar och en hel del vi inte idat med. (Om man inte ids göra nåt så har man inte idat att göra det, eller?)
ANOE*, kapten skall skriva offerter och lyxhustrun skall skriva böcker, när hon idsar.

Hade kulturministern jobbat på en turistinformation hade hon varit korrekturist och
hade kapten jobbat på ett jordbruk hade han säkert varit dyngspridare!

Över min spröda kropp att vi skall låta vår hemsida tyna bort bara för att gumman seaQwest blivit tillfälligt bryggseglarresidens. Nä, här skall det idsas att skriva och bildredigera så pixlarna står som spön i backen, så det så!

B. Niklasson HVAC Manager, Americas samt bryggseglarresidenskapten

www.seaqwest.se

 
*Allt Nog Och Emedan

Så från och med juni blir vi Fortlauderdalska Floridianer på obestämd tid.
Vår bas blir till att börja med Marina Bay Marina & Resort (kolla gärna in http://marinabay-fl.com/) där seaQwest förhoppningsvis kommer att ligga tryggt och Heléne blir lyxhustru! Hon kommer till och med att få papper på att hon inte får jobba så risk finns att det blir diskvägran framöver.

       Det nya vardagsrummet för lyxministern.
För kapten blir det till att kavla upp ärmarna, hmm, äger bara två kortärmade och en gäng t-shirts, så det gick inte. Dags att shoppa loss lite! Fast, man vet ju inte vad de har för dresscode i redarbranchen, men det reder sig nog.

Vi behöver inte riskera att gå på grund i marinan då de har plats för båtar med över 10 meter djupgående, men då får dom lyfta hit dem med helikopter.
New River är bara 3 meter djup så marinans djup är minst sagt overkill. Vaffödådå?
Jo egentligen är det en grop man grävde då det behövdes materiel till grannen, I-95, 18 filer motorväg med broar och ramper…

       Sista hindret var just I-95 bron, 55 fot hög och vi var 56 fot höga… Kapten skickas upp i masten för att vända vår VHF-antenn. Taskig mottagning på närområdet men Radio Taiwan kommer in klockrent!

       Kapten tampas med linor i snörräta rader

Just nu råder febril båtkonserveringsaktivitet inför stundande Göteborgsresa. Moder natur har haft vänligheten att träna oss inför återresan för nu har det regnat i två dygn och verkar så göra tills vi sätter oss på planet. Förvänta er inga pepparkakor till GBG. Snarare nyjäst deg. Solbränna är en mycket flyktig företeelse…

Alltnog och emedan, verkar som vi har en mycket spännande tid framför oss!

Men, först gör vi Göteborg osäket med ett drygt månadslångt besök, så håll i hatten för i slutet av veckan kommer vi!

Vi ser fram emot att träffa er alla!!!

Bosse & Heléne @ Marina Bay

www.seaqwest.se
Bonus:

        Vi har inga planer på att ta detta flytetyg som vi såg en bit ner i New River. En Boeing 307 från 1937, något modifierad och nu under restaurering.

       Kapten firar med att knäcka en sparad klenod.

En gammal tändkulemotor hade gått i spinn om den hade fått smaka!

       Världen läckraste ankring i naturparken vid Warderick Wells. Bakom seaQwest promenerar folk på sand banken. Hit var det minst sagt tight att ta sig in!
Dan efter får vi 20 knops undanvind till Fresh Creek på Andros. En hel dag i en turkos ocean med djup mellan 2 och 4 meter, vackert och lite spännande då vi seglade med fulla ställ.

       Great Exuma Bank, på väg mot Fresh Creek 

Fresh Creek lämnade vi på kvällen för att nattsegla över “Tounge of the Ocean”, berömt för sitt ultramarina vatten. Här passade kapten på att dra upp en Bigeye Tuna på drygt tre kilo!
       Hooked on a feeling…

       En stoor och fin Bigeye Tuna!

I gryningen var vi vältimat framme vid Northwest Channel, starten på Great Bahamas Bank. 6o Nm med nervöst grunda vatten. Igen i perfekt vind! Gamla Källberg undrade om vi bojkottade honom så vi motorseglade ett tag för att alla ombord skulle trivas…

Vi ankrade innanför Gun Cay Cut, åt en delikat middag på nygrillad Big Eye och Helénes nykomponerde potatismos. Med kokosmjölk! Mersmak…
       Utsikt från ett middagsbord vid Gun Cay Cut.

I gryningen startade vi seglingen över Straits of Florida, ca 50 Nm åter i kanon vind, både vad gäller styrka och riktning! Till att börja med… Mitt i straiten hamnade vi i ett område med mer squalls än vi någonsinn sett. Radarn var full av svarta fläckar som indikerade ösregn och annat olustigt så kapten fick snällt gå på däck och rigga ner utspirad genua och preventad stor, Källberg startades och en slalomresa mellan ösregnen påbörjades.

      Squalls över Strait of Florida

Lyckades sådär… Har ni hört talas om GOLFSTRÖMMEN? Förbi Strait of Florida lär den vara som starkast och skall kunna komma upp i 5 knop! Döm om vår förvåning när vi plötsligt tvingas motra söderut för att komma till Ft Lauderdale i en norrgående ström på 5,5 knop!!!

      Golfströmmen i sitt esse! På slutet styrde vi 90 grader fel för att komma mot målet!

Men, fort gick det och vi angjorde Port Everglade sen eftermiddag och möttes av en hamn full med kryssningsfartyg, en försmak av vad som komma skall. I god tid kom vi så till Las Olas mooring field och snodde till oss den sista bojen och kände oss genast hemma.

En värdig avslutning på en fantastisk seglingssäsong!
8500 Nm hann vi med.

Vi startade på Trinidad i december 2010, seglade längs de Karibiska öarna upp till Bahamas och Florida i april 2011 där vi startade “Amerika´s Great Loop”. Östkusten upp till New York och via Hudson River och Erie Canal in i The Great Lakes där vi spenderade sommaren. I september angjorde vi Chicago och seglade ner till Mobile under hösten via Mississippi och ett antal andra floder. Till jul hade vi ett stopp i Tampa Bay och sen bar det vidare ner till Key West. Under februari rundade vi Kuba och mars/april ägnades åt Jamaica och Bahamas. Så med rykande färska stämplar från dessa länder (inte Kuba) angör vi nu USA igen och därmed har vi “crossed our wakes” och fullbordat Americas Great Loop. Yess! (Nu får vi köpa guldflaggan!)
Bosse @ seaQwest

www.seaqwest.se
By the way…
På bojen intill oss ligger Frideborg, en svensk Afrodite 42a med Stig & Monika ombord, som följt oss i vårt kölvatten och nu tänker göra loopen. Kvällsumgänge i ett hejdundrande åskväder och man kan åter konstatera:
It´s a small world!

Nu är det så att hitta en lämplig present till vår kära minister kan ha sina sidor.
Hon ställer upp väldigt enkla kriterier, nämligen: En personlig gåva, riktad bara till henne, inga gamla repriser och med känsla samt lite speciell.
Hmmm, inget man snyter ur näsan så där. Jag kommer ihåg en födelsedag när jag köpte ett jättefint ångstrykjärn. Hade jag inte duckat kunde jag troligen strykas ur mantalsregistret…
En annan jul var det fel färg på en morgonrock, utfallet diskuteras varje jul av släkten trots att det var ca 20 år sedan. Så, vad i hela Orust hittar man på en liten ö i södra Exumas? Som skulle passa? Nada, inget! Vad göra?
Som en fullfjädrad Curling-kapten flyger man till Fort Lauderdale och virrar runt på alla dess outlets och superstores i jakt på den optimala gåvan. (Ha i minnet att den skall produceras 3ggr per år. Födelsedag, jul & bröllopsdag.)
Lätt som en plätt, trodde jag, i helsicke svarade verkligheten som vanligt… Fick till slut ihop det och kunde med lättat hjärta fara hem igen.

Nu kommer den värsta biten.. Hur hinna upp först? Hon (K-ministern) har ju för vana att gå upp vid 5-6 tiden varje morgon. Väckarklocka funkar inte då vaknar hon ju direkt. Lösningen blev att skippa kvällskissen, då vaknar man ju garanterat åt helsicke för tidigt. Yepp, taktiken funkade, fast lite för bra. Låg och snurrade från klockan fyra för att slutligen gå upp vid fem-tiden i tron att festföremålet sov. (Hon snarkade när jag klättrade ut från akterruffen).
På väg att gräva fram väl gömda presenter kom jag på att så här dags kanske internet funkar! En snabbtest skadar ju inte. Hade en del viktig post på ingående… En kvart senare kommer hon ut i salongen och undrar vad jag gör? Va f-n, hur svårt är det att sova räv en stund? Nä, nyfikenheten tog överhanden och kapten var tvungen att utfärda en “gåochläggdiggenast-order”! För att några minuter senare sjunga och skråla, leverera presenter och låtsasväcka bemärkelsebarnet!
Vi överlevde även denna gång, den 89:e gången med personlig, unik och kärleksfull gåva…

Puuuh!

Dagen firades med allehanda begivenheter. Vi startade med att besöka öns turistattraktion, de simmande grisarna. Heléne hade laddat med massor med bröd att mata med och när vi  närmade oss stranden kom genast ett par svin simmandes ut mot oss.
Helene kastar brödskivor och grisarna omringar oss, glupskt slukandes utkastat foder. Vi hade svintur som undkom storgalten som försökte klättra ombord när Heléne var lite långsam i bröddistributionen… Kapten drog järnet med sin trimmade Tohatsu så vi kom undan. Vem vill grisa ner sin dinge?

        Storgalten in person!

        Gänget på brödjakt.

        Kapten matar svin i lagom size…
I övrigt blev det en fin dag på Staniel Cay, med golfcarttur runt ön i mañanatempo och en härlig middag ombord.
Kapten B @ seaQwest

www.seaqwest.se

PS
Kan månne någon m2-mäklare ha kört vilse för några år sedan? Hittade denna hottade Mini i ett buskage.

       m2-mini?

Jus nu i Clarence Town, Long Island Bahamas.

Bosse@ seaQwest

Är det nåt som är Jamaica, så är det detta uttryck. Jah Man! Och vi vet var det kommer ifrån!
Nån gång på 60-talet kom en ung sjöman från Saltschöbaden gående på en av Jamaicas gator. Han blir strax stoppad av en Jamaican som undrar vad han gör. Rastar min hund svarar Hjalmar glatt. Aha, svarar den andra mannen. Jajamen, säger Hjalmar, Hundar måste man RASTA innan man FARI väg. Sjömannen var nämligen på väg hem för att bli bäst i världen inom kappsegling. Ovetandes om att han då grundade RASTA-FARI och det typiska Jamaica uttrycket Jajamän, ja män, jah man.

Ett par fina bilder av vårt hem tagna av Pingisarna på väg mot Jamaica:

Mary-Belle

På vägen ner längs Kubas sydkust fick Heléne en av sina urinvägsinfektioner och panik utbröt ombord. Soppatorsk på penicillin! Pingisarna kom till undsättning då de hade “rätt” sorts penicillin och lugnet lägrade sig åter ombord efter ett par dar…
Nu sitter vi på Jamaica, utan Pingisar, med en rätt lång, remote, resa framför oss och inte ett endaste litet piller. Kapten får i uppdrag att fixa. Tar reda på närmsta apotek, men där var det tji. Här råder ordning och reda så utan recept, inga piller.
Gråter ut hos barägaren vid marinan, Mary-Belle, en Kubanska som är gift med Harbor Managern och som det visade sig, känner ett flertal läkare. Vaffö då då???

Jo, Kuba har fri utbildning, så de utbildar läkare och sköteskor på löpande band som sedermera exporteras över hela världen via överenskommelser mellan länderna. Ca 3000 läkare verkar för tillfället utomlands. Öh, var var jag? Jo, Mary-Belle. Hon får info om vilka sorter som kan vara bra och vi bestämmmer träff dan efter i baren vid fem. Kvart över fem kommer hon med två rykande färska recept nedkörda från bergen där sjukhuset och hennes kubanska läkarkompis befinner sig. För denna tjänst betalar vi 2000 jais (ca 160 SEK) och får en lång pratstund om Kuba, dess system och framtid.. Molto interressante!

Kaffe

Vem f-n vill dricka kaffe som en liten mård just bajsat ut? (Kattdjuret äter bara de finaste bönorna som sen plockas ur dagens avträdeshög, tvättas, rostas och säljs, SKIT-dyrt, typ, dyrast i världen!
Engelsmän är till exempel beredda att betala 50 £ (600 SEK) per kopp av det exklusiva Indonesiska kaffet.

K-ministern blev lite konfunderad över det faktum att vi i morgon skulle besöka världens NÄST bästa och NÄST dyraste kaffeplantager. Blue Mountain Coffee är bland det både dyraste och godaste kaffe som går att uppbringa. I morgon skall bönorna skärskådas!
Vi skall nu kolla in Blue Mountains plantager och konstatera om det motsvarar pris och rykte. Vi har redan provat och Kaptens respons var blaskigt men gott. Skall tydligen vara just blaskigt för att man skall få fullt utbyte av aromen. F-n vet…
Vi köpte några paket för 15 US$/pound (1 pound = 0.45359237  kg) och tyckte att, ok vi stöder ju dem som har det taskigt… Men, efter internetkoll visade det sig att ni där hemma kan köpa samma kaffe för drygt 200 SEK. Per hekto!!!
Flottfärd

Stax efter att vi etablerat oss på denna gröna, vackra ö, (Här regnar 370 inches om året = 25-30mm om dán!!!) där solen trots allt  oftast skiner, bokades en biltur upp i bergen med våra Pingisvänner Hjalle & Brittis. Vi skulle åka flotte nedför Rio Grande. Statligt reglerat och väldigt proffsigt blev vi omhändertagna och tilldelade varsin flotte inklusive flottarkapten.

       Keith-Allen

Vi hade förmånen att flottas av Rio Grandes Grand Old Captain! Keith-Allen hade börjat på 50-talet att släpa flottar uppströms och -67 blev han kapten på en flotte och har sedan dess lotsat turister nerför floden. Han slussar oss elegant förbi klippor och annat och givetvis genom “Lovers Lane” döpt av kvinnoscharmören Errol Flynn som älskade denna del av Jamaica.

       Lovers Lane

Maten vi fick vid ett strandstopp var fantastisk, lagad på en stenbädd och hopsamlade pinnar. Vi befann oss mitt i ingenstans, så hur tjejen som fixade käket kommit dit vete fåglarna. (Kan hon ha blivit landsatt av en helikopter?)

       Djungelrestaurang

      Hjalle & Brittis försöker jaga ikapp oss på floden…

Hjalle och Brittis ja. Vi har hört om seglare som kör ihop ett tag och sen skiljs på grund av olika agendor. Denna gång fick vi känna på hur jobbigt det kan vara att skiljas just när man har det som bäst. (Avslutningskvällen efter två intensiva månader spelades julklappsspel, firades allas födelsedagar, serverades Red Snapper Walewska, med skaldjurförrätt och fruktkorg till efterrätt och vi sög i oss vårt bästa vin.)

Tack Hjalmar & Britt-Marie på Flying Penguin för en härlig tid tillsammans!

De seglar just nu längs Dominikanska Republiken mot sitt Sint Maarten medan vi väntar på ett väderfönster mot Bahamas.
Bosse @ seaQwest

       På väg mot Kubas sydspets körde en fiskebåt ikapp Pingisen och de köpte då ett par fin-fina Red Snappers. En var given för seaQwest så ett överlämnande genomfördes. (Inte helt utan dramatik…) 

       …segla till Jamaica. Köpa ett bananparti…la,la,la,la,la,la.

Efter en ovanligt stökig överfart har vi nu äntligen kommit till Errol Flynn Marina på Jamaica! Skall bli spännande att upptäcka denna ö innan vi seglar vidare mot Bahamas. För några dar sen checkade vi ut från Ciefuegos, Kuba med avsikt att gå till Jamaica. På grund av starka vindar från fel håll smög vi in i Kubas södra skärgård (stor som Kattegatt och Skagerack ihop.) och seglade vidare bland korallrev och mangrove-öar. Det blev några ankringar och spännande passager innan vi till slut släppte Kubas fastland i förrgår. Överfarten började toppen men med ökande vind och helstollig sjö fick vi möblerat om stora delar av båten och saltet har impregnerat väl mycket av våra tillhörigheter. Men, what the heck, det kan ju inte alltid vara bekvämt. Måste också tillägga att gamla gumman seaQwest håller stilen! När väldiga vargliknande vågor, azulrblå med vit nos, hotar att kasta sig över oss, huuuu, lyfter hon bara elegant på rumpan och och surfar elegant ner i nästa dal.

Bifogar även sista Kuba bloggen som aldrig blev ivägskickad…

2012-03-06
Brödkö!

Cienfuegos, en ganska fin stad, hyfsat stor och ganska representativ för det Kuba vi sett under vår månad här.
Proviantering är ett kapitel för sig i detta land. Det finns ett antal butiker där man kan köpa varor för turistpesos (CUC) och ett stort antal hål i väggen där man kan handla för folkets pesos. Som vi tidigare berättat är det stor skillnad på valutorna så det är ganska enkelt att bli blåst eller att göra fel. Idag var det dags för proviantering inför översegling till Jamaica och vi kollade med en tysk charterkille hur de gör. Man får beställningslistor från kunderna och sen far man omkring och letar rätt på det man lyckas hitta. Viktigaast för oss var denna dag bröd så vi letade brödbutiker inne i stan och till slut hittade vi en som tyvärr hade slut på bröd. Men, 13.00 var det dags för ny leverans och en kvart innan hade en rejäl folksamling samlats utanför hålet i väggen. OK, we do it the local way. Köa och vänta. När det var dags att få igång kommersen var det någon i kön som såg att vi stod med CUC i näven. Oj, oj, det går inte! Ni måste ha lokala pesos. (Ett bröd kostar 4 pesos) så kapten skickas iväg till växlingskontoret där det givetvis var en ännu större kö! Lätt panikslagen inför risken att missa brödtåget börjar kapten vifta med sin 1 kuckelimuck (Lokalt uttryck för CUC bland Pingisar och seaQwestadorer). En engelsktalande (puh) herre engaerar sig och frågar folk på gatan om någon kan/vill växla och strax dyker en kille upp med 24 pesos som snabbt byter ägare till köns förtret och en lycklig kapten rusar tillbaks till brödhålet där K-ministern redan avacerat in i lokalen. Nu är hela kön engagerad i våra växlingsbekymmer och jublar över den lyckade kaptenstransaktionen. Pesos levereras och snart är vi lyckliga ägare till 6 fin-fina nybakade bröd, kostnad 7 spänn och lite svett.
Hela inköpsavdelningen skulle man kunna skriva en roman om men det orkar ni inte läsa men kan väl sammanfattas i mycket frustartion blandat med skratt och ett torrt konstaterande att vissa länder lever i ett förlegat politikt system.
Pedro var en driftig hästdroskägare vi åkte hem med en eftermiddag. Charmig kille med en fin häst. Han lyckades även sälja på oss frukt och grönt av god kvalitet och varierande pris. Två dagar tog leveransen och betalningen bestod i både CUC, öl och schampoo. Till slut blev det även två US dollar till Tequila, hans mycket fina häst som släpat runt oss mellan stan och marinan. Han behövde tydligen mer mat.

Vi har haft en kraftig “northerly” som brakat över landet så vår avsegling har blivit lite förskjuten. Just nu lutar det åt onsdag morgon vilket ger oss möjlighet att beskåda en baseballmach mellan Ciefuegos och ett annat lag, tisdag 13.00. Kubas nationalsport!

Sen, Jamaica.

Håll gärna tummarna att vinden håller sig norr om öst så vi kan segla ner…

Bosse @ seaQwest

Heléne har tjatat senaste veckan om att vi måste köpa hummer och fisk så varje gång vi kommit i närheten av en fiskebåt har hon börjat veva med armarna som en semafor. Här var sista chansen och nu gick det hem. En ensam kille i en roddbåt som lagt ut från den större fiskebåten som ankrat i närheten av oss. (Kolla pos 2012-02-28) Först förhandling vid Flying Penguin och sen vidare till vår båt. Han erbjuder resterna av sitt sortiment för, vad vi till slut förstår är, något att tvätta sig med. Absolut inga pengar, och sprit till kaptens födelsedag ombord hade han fixat från Pingisen så lite rengörings attiraljer för egen del var högintressant just nu. 

K-ministern gräver fram ett litet kit med schampo, tvål, tandkräm och nån form av deo, allt i små förpackningar och killen går nåstan i spinn av glädje! Vi fick två stora redsnappers och sex (!) rejäla lobstertails (2,5kg) så¨Heléne fick dåligt samvete och skickade med ett par bonusöl till festen i kväll. Sen var det dags att hämta H&B för en middag på vad som återstår efter en remote månad. K-kockan är en fena på att trolla fram godis ur kylen men kass på att räkna spagettipinnar så det lär bli pasta sallad i minst en vecka framöver.

När middagen avslutats och kvällens plumpomgång gått igång drog vinden igång från NORR!!! Lite oroande… Men “first things first” så partiet med plump avslutades ihop med gott vin och sen kunde vi konstatera att kapten skulle få problem att ro herrskapet Schibbye tillbaks i motvinden. Motor riggas och i skvätt och gung levereras de till sin Flying Penguin. Hem igen, ut med med kätting och paketera nykokt hummer sen läsning till vi känner oss trygga vid vår nu blåsiga ankring. K-ministern är trygg för hon har sovit i ett par timmar redan och nu tror jag att ankarvakteriet får vara för den här gången. 45 Nm i morgon, åter i motvind så utvilad är nåt man bör vara..

Bosse @ Cayo Sal

Stickspår:
Passagen av Cabo de san Antonio (Västhörnet) var “a piece of a cake” trots vårt fullständiga ignorerande av alla råd och tips om hur man passerar säkert. Golfströmmen kan nå upp till 7 knop nordlig ström här, så med lite vind i fel riktning blir vattnen som tokiga och 7 knop mot i stollevatten klarar inte ens seaQwest! Rådet var: Direkt efter en Norterly, mitt i natten då vindarna är som svagast, i nord ostlig lätt vind passerar man. Vi, ihop med Pingisen rundade dan innan ny Northerly, mitt på dan, i sydvästlig vind. Tanken var att vind med ström = snäll sjö! Bingo!
(Ibland är det bra att tänka själv och har man sällskap av en supergarvad seglare blir tänket lättare.)

Tillbaks till CUCkelurandet:
Hungriga efter förtvivlat letande efter frukt och grönt hittade vi en “lyx” restaurant mitt i stan. “Den lilla grisen”, El Cochinito. Tveksamt beställer vi in fyra olika rätter av gris, snålar med tillbehören och som väl är är både Mohiton och ölen billig. Vinet var slut…

Grisvarianterna var helt ok, dock små portioner, men “what the hec”. La quenta por favour och en nota på 63 Pesos landar på bordet. Hmmm, dyrast hitills men det verkar vara fullt av rika, representerande kubaner här så det kanske är ok. Vi skramlar ihop 65 Pesos(CUC) lite surmulet och viftar efter servitrisen. Då dyker en kuban upp och viftar(han också) med lokala pesosar och vi tror att karln vill växla svart eller grått eller nåt… Sen börjar han bläddra i våra pengar och efter lite förvirring står det klart att han vill hjälpa oss att betala rätt. Vi var på väg att betala 63 CUC för fyra lunch + 4 öl + 4 mohito. Enligt vår nu kubanske vän skulle vi bara betala samma sak i lokala pesos vilket blir 24 ggr billigare!!! Notan åker ut och in ett par gånger då öl och sprit debiteras i CUC men maten var i lokal valuta vilket till slut landar på en lunch för fyra inklusive öl och drinkar för ca 45 SEK, totti! Vi var på väg att betala nästan 500 spänn.
Senare på da´n var Hjalle och Kapten tillbaks, gräsänklingar då hustrurna desperat jagade runt stan efter frukt. Världsvant beställde vi mohitos och betalade med lokala pesosar, 20 stycken exakt. Två drinkar för in alles 5 spänn!

Bussen var ett par timmar försenad då den skulle plocka upp folk från Havanna-båten så vi hann med några fler mohitos och kolla på folk. Det är värt hur mycket som helst att bara sitta och titta på hur människor i olika länder ser ut, lever, agerar och har det.

Buenas notches från
Bosse @ another land of confusion

I morgon drar vi vidare mot Cayo Largo!!!

Vårt “shallow alarm” tjuter var annan minut vilket innebär att vi har 20 cm kvar till att stå på grund. Funderar hur de har det på Pingisen som ligger intill, dom sticker 30 cm mer än oss. Klen tröst. Men som ankarvakt får man lite tid över och så så blev denna blog till.Hur hamnade vi här? (kolla pösition 14 feb) Jo, vi hade en plan att gå till Bahia Honda, en stor fin vik vi blivit rekommenderade att gå till. Perfekt avstånd, men coastguard förbjöd oss pga militära aktiviteter och sa att detta var vårt närmaste alternativ. 

Mer än 50 Nm till angöring gjorde att det blev motorseglarslör mellan 6 och 8 knop så dagen var finfin i medsjö och strålande sol. Därefter 5 Nm  med eyeball navigation in runt ett antal rev, Pingisen först som vägvisare men de vände då vår ankarplats troligen hade försvunnit i en orkan under senare år. I alla fall fanns inte viken där Hemmingway legat och snorklat (!) kvar så vi fick lägga oss på hyfsat djup bakom revet intill ön Cayo Paraiso. Kvällen blev fin med grillmiddag ombord på seaQwest och en driva ljug blandat med planerande ihop med Hjalle Och Brittis.

Nu orkar jag inte lyssna på larmet längre så vi fimpar både cigarrer och instrument så får vi se vad morgondagen har att erbjuda.

Bilder och fullständig bekännelse kommer i K-ministerns kommande resebrev.

Lev väl, det gör vi!

Bosse @ remote Cuba

(Just nu seglar vi västerut mot hörnet av Kuba där vi skall ladda inför rundningen.)