Bäva månde trinisar och yachtisar för nu laddar hon om, med Champix i drivor och temperamentet i högsta hugg! Kapten packar cykelhjmälmen då den gamla naivt slängdes. Får se om det behöver rekvireras ytterligare skyddsutrustning efter framkomsten till Trinidad. Tanken är att John Silver får gå på plankan avresedagen och att Kulturministern därmed tar sin hand från honom för gott. Ja, ja… Kapten håller både tummar och skyddsutrustning i beredskap inför vad som komma skall!

Packande och hejdåande pågår för fullt så upptagenheten är stor. Som lök på laxen tvingas nu Heléne åter in på förhör angående forna kompanjonens beteende. ( 🙁  🙁 )Förra veckans vittnesmål i hans ekobrottmål uppdagade nya konstigheter som måste utredas ytterligare. Det verkar som att vissa typers trixande blir man aldrig av med…Det blir nog snart dax att skriva “HYBRIS II” (Har du inte läst ettan (I) hittar du den här: http://www.seaqwest.se/hybris/

Gamla Jante har fått svårt att hänga med i svängarna den senaste tiden. Kapten har definitivt haft matjord i fickorna… Äh, flyt måste passa bättre för en seglare!

Två spår:

1. Måleriet 

Insikten att min teknik haltade gjorde att jag i somras jagade en mycket duktig akvarellkonstnär (Lena Nilebäck, www.nileback.com/lena ) med blåslampa tills hon gick med på att ge mig en eftermiddags privatlektioner hemma i Lysekil. Mycket lyckat möte. Då hon trots mina tekniska brister gillade tavlorna rekommenderade hon mig att delta i en stor konstutställning, Konst Göteborg. Där snubblade jag in i en mycket givande cirkus. Tavlor skulle ramas och ramaren (Galleri Anden) köpte original samt reprografier (vilket jag då inte ens visste vad det var…) av mig för mer än vad utställning plus inramning kostade! Nu var jag tvungen att ta fram det jag nyss sålt varpå tryckerier kontaktades. Ingen vågade göra detta under sommaren, inte förrän jag fick tag i Lindgren och Söner som tyckte det var ett spännande projekt och fixade allt precis i tid inför utställningen. Utställningen var rena happeningen för både Kapten & Kulturminister som träffade folk i mängder, en och annan tavla såldes också! På tryckeriet träffade jag en gammal tryckarbekant som jag, bland annat, jobbat med i julkortssvängen för ett antal år sedan. Han gräver, mej ovetandes, fram mina gamla julkort och säljer in till Gullers Trading som visar sig ägas och drivas av samma person som hjälpt mej med reprografierna. Så nu skall jag måla julkort i Karibien! Ja, ja…Förblindad av framgången föreslår jag att Gullers även skall göra en kalender av mina tavlor och detta faller i god jord så resten av hösten skall jag intensivmåla för att hinna producera i tid. Snacka om flyt! Till råga på allt vill Micke Westin på På Kryss ha med mej i ytterligare ett projekt som helst skulle vara klart i går, ni lär få se snart…

2. Skriveriet

Där har ju Heléne mest på gång, både själv och ihop med undertecknad, så att ett litet specialprojekt som Kapten pillat med under våren blivit antaget av Nordstedts känns nästan verklighetsfrämmande. Där är det också brådis med korrektur, design och annat kul så Kapten har kanske inte tid att leka Kapten på ett tag. Tung marknadsföring lär komma på hemsidan!

Att sen Kulturministern tänker jobba på distans ett tag framöver gör att vi nog fastnar på Trinidad den närmsta tiden…

Allas er

Kapten Bosse, snart ombord igen!

 Fattar inte varför alla i Toscana-gänget ville att jag skulle ställa mig vid just detta trädet?

Talk to much?

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Att rösta är valfritt, vilket atlantsegling oftast är också. Det var bara på Biscaya vi hade närkontakt med blåvalar. (Kan de ha jobbat för Alliansen?)

Val 1. Surinam, maj 2010.

 Presidentens flagga

Färgglatt, högljutt och med musik i varenda gathörn. Valmötena var som väckelsemöten på – (nä visst nä, inga mer påhopp på våra skärgårdspärlor). Ett herrans liv var det i alla fall och det verkade som alla i landet var engagerade. Valet stod mellan en mordåtalad gammal kuppmakare (Desire Bouterse) och en kvinnlig reformist. Alla i landet flaggade, bokstavligen, med sin partitillhörighet genom att fylla sina trädgårdar med flaggor som symboliserade favoritpartit. Kuppmakaren vann och är numera president, måste kolla med våra holländska vänner vad detta innebär…

Val 2. Trinidad & Tobago, juni 2010.

 Premiärministerns flagga

Steelband, högtalarförsedda bilar och karnevalsliknande möten som överröstade det mesta kvällstid. Stod mellan en han och hon här också! Han en långvarig och korrumperad statsman som föll pga maktfullkomlighet och korruption. Sista tossigheten var att sätta upp ett par flaggstänger på tomten, kostnad; 1miljon styck. Inte uppskattat av folket. Hon (Kamla Persad-Bissessar) hade ett brett folkligt stöd och vann en förkrossande seger. Till och med undertecknad vågade vifta lite med hennes flagga. (Fick den av en kraftigt rompåstruken local och vågade väl inte annant än att vifta lite försiktigt…)

Val 3. Sverige, september 2010.

 Vår flagga

Som vanligt, snällt och mesigt men det blev ju rätt spännande på slutet. Åter en kamp mellan hon & han (Ja, ja rektorssonen: det heter henne och honom) där han, med ledsnahundögon vann valet och förlorade majoriteten (?) och hon, bestulen på arbetarpartiepitetet förlorade både det ena och det andra… Ja, ja så det kan gå. Mer politisk än så här vågar jag inte bli då rivs väl klagomuren av förorättade intesammasommejtänkare.

Val 4. USA, mars 2011.

Helt opolitiskt och lokalt val, nämligen vårt eget val av väg den närmaste framtiden. Vi har ju velat mellan vänster och rakt fram (norrut) ett bra tag men nu har vi bestämt oss. Vi skall loopa runt östra USA vilket lär ta nå´t år och ge oss möjligheten att lära känna det stora landet i väster (DSLIV) lite bättre. Vintern ägnar vi åt Karibien som just nu känns riktigt lockande här i höstrusket.

Visum

 Amerikanska Amabssaden från utsidan…

…är något man måste ha om man tänker sig att segla i DSLIV så vi gick in på Amerikanska Ambassadens (AA) hemsida för att kolla hur man gör. Har du inget att göra nå´n dag så är detta ett utmärkt sätt att sysselsätta sig, flera dagar faktiskt.

Bara ifyllnaden av visa application form DS-160 tog sin modiga tid vilken sedan skulle skickas in till immigration authoritys  i DSLIV. Sen var det VALID PASSPORT, if it only has a little crack in it, you must apply for a new passport before you come for an interview, ONE PHOTOGRAPH: MUST BE IN COLOR, less than six months old, approximately 5x5cm, against a white background, where you are facing the camera directly. Här duger inga vanliga passfoton inte! ORIGINAL RECEIPT:The receipt must state applicants’ names, amount paid, and bankgiro number, kvittot avser betalning på Non-petition-based nonimmigrant visa, such as student, tourist, media, crew, and au pair visas, kostnad: SEK 1 120 per person. ENVELOPE: Please bring a self addressed stamped envelope (stamps worth 65 SEK must be put on envelope) for the return of your passport. Vi hade tur och fick skicka bägge passen i samma kuvert.Där sparade vi 65 spänn!PERSONBEVIS: Ask for a “120-personbevis med alla relationer” from the Swedish tax authorities (skattemyndigheten). Utökat personbevis, här står det mer än du anade att storebror visste om dej! COURT AND POLICE RECORDS: Här bifogade vi inget, antagligen lika dumt som att svara ja på någon av frågorna på den gröna blanketten alla som flög till DSLIV tidigare fyllde i. Den är numera borttagen och ersatt av ESTA. All travelers under the VWP must have an approved ESTA registration! Enkelt va! PROOF OF FINANCE: A current bank statement or other evidence to show that you have sufficient funds to cover the costs of the trip. Visste du inte innan så får du nu reda på exakt hur mycket pengar du har på banken… EMPLOYMENT LETTER: Här blev vi lite nervösa då vi bägge är arbetslösa utan att ha registrerat oss hos varken arbetsförmedlingen eller är medlemmar i någon A-kassa. Vi sa inget och ingen frågade så det gick ok. TRAVEL PLAN: Of places you intend to visit, people you intend to stay with, and approximate dates. Detta tog en bra stund att få ihop och innebar att vi själva nu har hyfsad koll på vår tänkta resa de närmaste två åren. INVITATION LETTERS: From family or friends with whom you intend to stay during your trip. Och vem skulle bjuda hem oss? Orolig ringde kapten till AA och fick besked om att de kunde se mellan fingrarna denna gången då vi verkade trevliga ändå…

Nu återstod bara att åka upp till stora huvudstaden och bli intervjuad på AA. Personlig intervju med fingeravtryckskontroll är obligatorisk! Tågresan var billig (ca 800:- för två pers.) men tidig (04.57) och kön var lång (1,5 tim) men nu är vi godkända DSLIV-besökare för lång tid framöver. Vid säkerhetskontrollen skojade kapten till det och frågade vart den här flighten gick? Att han aldrig lär sig! Vi blev av med allt som påminde om elektronik, de snodde till och med kulturministerns hörapparats bluetoothenhet, den var misstänkt lik en MP3-spelare! Och en sådan vet man ju aldrig vad den kan innehålla, Internationalen till exempel? Vi fick dock tillbaks alla elektroniska pryttlar när vi var godkända av AA.

Kostnad totalt för äventyret: 3 500 SEK inklusive kontinental frukost.

 Frukost i kulturministrisk anda!

Tur inte alla länder är lika knöliga att besöka. Nu är ju detta enbart steg ett. Sen är det upp till Immigration Office, Customs, Coast Guard, Health Authoritys med mera att avgöra på plats hur länge och på vilka villkor vi angör DSLIV. Jag har säkert glömt nån myndighetsvariant, men det brukar lösa sig ju närmare man kommer.

Nä, nu sticker vi till Toscana, där behövs inget visum. Bara spänstiga smaklökar!

Cordiali saluti,

Bosse @ höstrusket i Mölndal

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Heltidsjobb för oss bägge och Kapten skall ställa ut sina alster! Herrenadådå sicket stressigt liv man för här i Svedala!
Och mitt i all stressen blir vi av med vår lilla cabriolet så att Kulturministern tvingas låna mammas cykel.

     Våra tossiga vänner Staffan & Kristina köpte en ny bil som vi fick låna i en dryg månad! Vi tackar och bockar så mycket det går.

Efter första cykeläventyret där undertecknad rullade bakom för säkerhets skull (man får ju tänka på andra cyklister, fotgängare, bilar, bussar och annat oskyldigt som kan komma i hennes väg) kom uppdraget till Kapten:
Du måste skaffa mig en muff-muff! (?) Hmpf, klent virke i dagens kulturministrar. I cabben klarade hon sig minsann utan ratt-muff!

Bosse @ work

PS

Alster i det här fallet betyder akvarelltavlor som Kapten visar på Konst Göteborg i Kronhuset 13-15 augusti tillsammans med ett tjugotal alldeles riktiga konstnärer. Spännade? Gissa om!
Kolla in
ALSTER
eller
KONST GÖTEBORG

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

       Jag som trodde att seglare var lite “nördiga” med alla sina tekniska prylar och fikonspråk. (fikon-, står här för fack-)
Oj, vad jag bedrog mig. Efter vår hemkomst har vi blivit varse ett nytt fenomen. Tidigare var det en begränsad skara av Mack-fanatiker, ofta  inom den kreativa branschen men nu har kreti och pleti anammat Herr Jobs nya leksaker.
Det laddas appar och multitaskas till höger och vänster och får man mail står det längst ner “Skickat av en I-Fåne”
Tog härom kvällen fram min gamla Nokia och låtsades raka mej med rakapparatljud som ringsignal. Succe´? Nja, fick en medlidsam blick av de närvarande som sedan återgick till nån diskussion om Android är bätte än Symbian eller IPhone. Android trodde jag var en robot?
Det hela urartade fullständigt när jag kom hem och överfölls i dörren med:
“Kolla, jag kan spela Sudoku och maila samtidigt med min nya 3GS” hojtar en glädjestrålande Kulturminister och viftar med sin nya jobbtelefon.

Nu längtar Kapten till Trinidad….
Bosse @ Krokslätt, Mölndal

Hmmm,
måste nog erkänna att övertecknad (för den trögtänkte: jag kan ju inte skriva undertecknad när texten ligger under undertecknandet) fallit lite till föga när jag gick med i Fejsbook…
Men jag var tvungen då info om en utställning jag skall delta i fanns på just Fejsbook! Mer om detta i nästa blogg. Så nu addas det vänner vilt och Kulturministern pekar finger! Fattar inte varför? Bara för att jag tidigare predikat mot, varit nära att starta klubben VVF (Våga Vägra Facebook) och hela tiden nobbat inviter från vänner och andra som hittat vår mailadress???

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

   Satt och gick igenom lite bilder, ja, jag skall lägga ut fler bilder på Bildgalleriet, och snubblade över kort jag tagit på delar av vår säkerhetsutrustning när de inte riktigt levt upp till förväntningarna. Blev duktigt grinig (…eller kinkig som resten av besättningen skulle kalla det!) när jag kunde konstatera att de flesta saker vi köpt av ovanstående märke inte håller måttet.
Lite synpunkter på tre av de produkter vi fått ombord:

Livflotte (hållare)
Inköpte våren -07 en Plastimo ISAF Transocean 4 med det nya insteget och senaste godkännandena från ISAF & OSR hos Hjertmans i Göteborg. Hade under lång tid kollat på mässor och tillsammans med mina vänner inom JRSK (Jorden runt seglar klubben) för att hitta den mest lämpade livflotten för oss på vår långsegling. Valet föll på nämnda flotte som vi fortfarande tror är ”rätt” för oss. Det vill säga för två personer som våren   -08 stack iväg på en ”jorden runt segling”  i 3-5 år.
Enda någorlunda vettiga placeringen av flotten var på luckgaraget på vår Najad 360 så jag köpte även en ”Standard däcksmonterad vagga” som bäst verkade passa våra behov. Flotten monterades på luckgaraget efter konstens alla regler, med förstärkningar och 6 st genomgående M6 bultar. Undre delen av hållaren lär inte ramla av…
Vårt första riktiga test blev sommarens (07) segling till Skotska västkusten som gav spännande seglingar men framförallt mersmak!
 

Frampå den höstkanten blev jag irriterad över att skruvarna som håller låsen till stålbanden börjat rosta! Hur skullede se ut om ett par år med massor med sol och salt?
När jag vid ett senare tillfälle tittade närmare på låsningen av banden upptäckte jag att ett lätt tryck på bandet fick hela låsningen att släppa, inte speciellt stöldsäkert för att vara till en lättåtkomlig / stöldbegärlig del för över 20 000 kronor!
Och framförallt, vad händer i hårt väder??? När det kommer en kraftig sjö, blir rigghaveri eller vid en rullning? Stor risk är att när man till slut behöver sin ”säkerhetsinvestering” har den lämnat båten, och det beroende på en undermålig konstruktion av hållaren…
Infästningen av bandet på andra sidan ser ganska klen ut den också. Är detta verkligen gjort för att hålla kvar flotten i tuffa förhållanden eller är det en skrivbordsprodukt av någon som aldrig varit ute i hårt väder?
Vid en efterkoll, då det på bilderna såg ut som jag inte dragit åt skruven helt, upptäckte jag att gängorna hade släppt i den runda muttern på låsningen. Så nu har jag demonterat hela kalaset eftersom den inte går att reparera. Låset är fastsvetsat.
Jag köpte från Plastimo i tron att det var en seriös leverantör som satsar mycket på säkerhet. Läser man i katalogen får man åtminstone den uppfattningen. Bör man inte då hålla den linjen hela vägen. Som bekant är ingen kedja starkare än dess svagaste länk.
Då jag kontaktade generalagenten fick jag svaret att produkten funnits i många år och ingen hade klagat än. Men, vem klagar från 4 000 meters djup? Fungerar inte en livflotte när den verkligen behövs är risken för klagomål väldigt liten. Nu träffade jag en trevlig herre på Båtmässan som representerade Navimo och han löste våra problem. Nu har vi en klart bättre hållare! 

Inga synpunkter på flotten då jag lyckligtvis inte behövt prova den än. I Las Palmas hösten -09 lät vi checka den och det verkade ok.

Quickbouy (sommarrepris från tidigare blog)
Elin:   25 SEK, grön, glad, tät, pålitlig, men dålig vaktkrokodil…(sa inte ett knäpp när spanska banditer snodde Lilla Q)
Quickbouy: 1860 SEK, gul, läckande, kass funktion, duktig ingivare av falsk säkerhet! (Paradexempel på grisen i säcken!)

Conclution: Hellre en Elin runt halsen än att förgäves leta efter en sjunkande Quickbouy i ett nödläge!
Inför långsegling investerar man i en oändlig rad av säkerhetsutrustning man hoppas att man köpt förgäves.
Utrustningen är alltid dyr då det förväntas vara hög kvalitet  och säker funktion på de saker man köper för att använda när “det går åt pipsvängen” och väder eller andra omständigheter tvingar en att fatta drastiska beslut under livsfara.
Besvikelsen blir därför extra stor när man testar sina fin-fina säkerhetsinvesteringar.
Senaste floppen var vår Quickbouy. Inköpt inför Skottlandsresan 2007, lite fräckt att kasta i en klump och vips har man en stor och hög uppblåst Danbuoy med blinkande lampa, drivankare, visselpipa och hela kitet. Nu, inför Atlantöverfart och annat “risky” beslöt kapten att kolla all säkerhetsutrustning. Vid inspektion (första gången jag kollat i Quickbouy förpackningen) kunde jag konstatera att kolsyrepatronen hade gravrost på ett flertal ställen. OK, jag köper en ny patron och får samtidigt möjlighet att testa skarpt. I Gibraltar hittade vi en patron som passade och testläget uppstod i Puerto Mogan…
Med flera seglarvänner ombord tog kapten plötsligt tag i den gula Quickbouyen och hivade den överbord! Poff, och en ståtlig boj reste sig ur vattnet. Yess, så skall det se ut! Öh, sa någon, skall inte lampan blinka? Jo, men den startar nog inte förrän linan som jag har här ryckts loss från bojen. Kloka synpunkter från kapten… (..men inte hjälpte det att rycka loss linan.)
Hallå där, din boj ser lite ledsen ut! Snabb koll, och mycket riktigt den två meter höga flagghållaren hade vikt sig på mitten och såg riktigt ledsen ut. Aj, aj. Läcka på grejerna… Reparation av läckan, avvakta ett dygn innan ny uppblåsning, denna gång manuellt. (Kolsyrepatroner är dyra!) Rejält förbenad blir man då luften pyser ut på nytt! Nu från något annat okänt håll. I instruktionen står att man skall vända den svarta ventilen vid ompackning, då det finns risk att hela härligheten exploderar om inte luften helt klämts ur. Jag fick ta till kraftigt våld för att få loss ventilen, eller rättare sagt dela på den då nå´t ljushuvud hade limmat fast den… Nu ligger den läckande plastleksaken med trasig ventil och icke-fungerande lampa i en soptunna på P. Mogans yard…
Inga mer uppblåsbara “toys” till kapten!
Danbouy
Fortfarande irriterad över Quickbouyens funktion åkte vi till Las Palmas för att köpa en “manuell” Danbouy istället. Den kan väl ändå inte vara något problem? Tillbaks ombord monterades en RF hållare i targabågen och vägverkets snöpinne med kulmage placerades i hållaren.
Nu dök ett litet problem upp, hur använder man en sån här tingest?
Skall man gå på ARCs regler skall man antagligen ta med den själv när man ramlar i eftersom de kräver att man har en per besättningsman. Siste man som ramlar i, glöm inte ta med Danbouyen!!!
Mobsituationen i detta fall bör då vara välplanerad så man hinner knyta loss och lyfta ur hållaren. Jag har inte hittat någon instruktion på hur man använder, säkrar/förvarar den. T ex medföljande gula snöret. Vad är det tänkt att användas till? Nu sitter det fastknutet i targabågen vilket kanske inte är så smart… Tacksam för tips om hur den skall hanteras.

När vi packade ihop den sex månader gamla Danbouyen inför orkansäsongen på Trinidad skulle jag rätta till flaggan. Döm om min förvåning när jag hade en bit flagga i handen! Solen hade fullständigt löst upp hållfastheten i tyget och flaggan (den del som utsatts för sol) var som toapapper i konsistens. Det blir till att sy ett flaggskydd för den delen av flaggan som finns kvar då materialet uppenbarligen inte tål sol. Det kanske är meningen att den skall förvaras nedstuvad, jag vet inte då instruktioner saknas.

Navimo Nordic (Plastimo) bör nog se över sitt sortiment och kanske utbilda både sig själva och sina återförsäljare i funktion/hållbarhet på den utrustning man säljer…

Ytterligare solskenshistoria
När vi lämnade Kanarieöarna byttes svenska flaggan av Intendenten. Snål kapten ville behålla den gamla tills vi kom till Brasilien men Intendenten tyckte väl att flygfisken och en och annan fågel skulle ha en fräsch flagga att titta på. Framme i Jaccaré, Brasilien, låg vi och tog igen oss ett tag i en marina. En dag när vi kom tillbaks till båten hade flaggan ramlat av! Ramlat! Linan den var fäst med uppförde sig som jag beskrivit ovan, som toapapper! Hela linan sprättades bort och en riktig monterades. Rivö gör fina flaggor men att linan inte tål att vara utomhus mer än tre månader är uselt! Vi har gott om klena linor ombord som efter två år inte visat minsta tendens till solpåverkan så varför man väljer så dåligt material är väldigt förvånande.

Det här var nog den gnälligaste bloggen på länge, måste bero på att jag blivit förkyld.
Alla vet ju vilket helvete vi karlar har då.

Bosse @ Krokslätt, Mölndal

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »