Eroll Flynn Marina, Port antonio, Jamaica

Är det nåt som är Jamaica, så är det detta uttryck. Jah Man! Och vi vet var det kommer ifrån!
Nån gång på 60-talet kom en ung sjöman från Saltschöbaden gående på en av Jamaicas gator. Han blir strax stoppad av en Jamaican som undrar vad han gör. Rastar min hund svarar Hjalmar glatt. Aha, svarar den andra mannen. Jajamen, säger Hjalmar, Hundar måste man RASTA innan man FARI väg. Sjömannen var nämligen på väg hem för att bli bäst i världen inom kappsegling. Ovetandes om att han då grundade RASTA-FARI och det typiska Jamaica uttrycket Jajamän, ja män, jah man.

Ett par fina bilder av vårt hem tagna av Pingisarna på väg mot Jamaica:

Mary-Belle

På vägen ner längs Kubas sydkust fick Heléne en av sina urinvägsinfektioner och panik utbröt ombord. Soppatorsk på penicillin! Pingisarna kom till undsättning då de hade “rätt” sorts penicillin och lugnet lägrade sig åter ombord efter ett par dar…
Nu sitter vi på Jamaica, utan Pingisar, med en rätt lång, remote, resa framför oss och inte ett endaste litet piller. Kapten får i uppdrag att fixa. Tar reda på närmsta apotek, men där var det tji. Här råder ordning och reda så utan recept, inga piller.
Gråter ut hos barägaren vid marinan, Mary-Belle, en Kubanska som är gift med Harbor Managern och som det visade sig, känner ett flertal läkare. Vaffö då då???

Jo, Kuba har fri utbildning, så de utbildar läkare och sköteskor på löpande band som sedermera exporteras över hela världen via överenskommelser mellan länderna. Ca 3000 läkare verkar för tillfället utomlands. Öh, var var jag? Jo, Mary-Belle. Hon får info om vilka sorter som kan vara bra och vi bestämmmer träff dan efter i baren vid fem. Kvart över fem kommer hon med två rykande färska recept nedkörda från bergen där sjukhuset och hennes kubanska läkarkompis befinner sig. För denna tjänst betalar vi 2000 jais (ca 160 SEK) och får en lång pratstund om Kuba, dess system och framtid.. Molto interressante!

Kaffe

Vem f-n vill dricka kaffe som en liten mård just bajsat ut? (Kattdjuret äter bara de finaste bönorna som sen plockas ur dagens avträdeshög, tvättas, rostas och säljs, SKIT-dyrt, typ, dyrast i världen!
Engelsmän är till exempel beredda att betala 50 £ (600 SEK) per kopp av det exklusiva Indonesiska kaffet.

K-ministern blev lite konfunderad över det faktum att vi i morgon skulle besöka världens NÄST bästa och NÄST dyraste kaffeplantager. Blue Mountain Coffee är bland det både dyraste och godaste kaffe som går att uppbringa. I morgon skall bönorna skärskådas!
Vi skall nu kolla in Blue Mountains plantager och konstatera om det motsvarar pris och rykte. Vi har redan provat och Kaptens respons var blaskigt men gott. Skall tydligen vara just blaskigt för att man skall få fullt utbyte av aromen. F-n vet…
Vi köpte några paket för 15 US$/pound (1 pound = 0.45359237  kg) och tyckte att, ok vi stöder ju dem som har det taskigt… Men, efter internetkoll visade det sig att ni där hemma kan köpa samma kaffe för drygt 200 SEK. Per hekto!!!
Flottfärd

Stax efter att vi etablerat oss på denna gröna, vackra ö, (Här regnar 370 inches om året = 25-30mm om dán!!!) där solen trots allt  oftast skiner, bokades en biltur upp i bergen med våra Pingisvänner Hjalle & Brittis. Vi skulle åka flotte nedför Rio Grande. Statligt reglerat och väldigt proffsigt blev vi omhändertagna och tilldelade varsin flotte inklusive flottarkapten.

       Keith-Allen

Vi hade förmånen att flottas av Rio Grandes Grand Old Captain! Keith-Allen hade börjat på 50-talet att släpa flottar uppströms och -67 blev han kapten på en flotte och har sedan dess lotsat turister nerför floden. Han slussar oss elegant förbi klippor och annat och givetvis genom “Lovers Lane” döpt av kvinnoscharmören Errol Flynn som älskade denna del av Jamaica.

       Lovers Lane

Maten vi fick vid ett strandstopp var fantastisk, lagad på en stenbädd och hopsamlade pinnar. Vi befann oss mitt i ingenstans, så hur tjejen som fixade käket kommit dit vete fåglarna. (Kan hon ha blivit landsatt av en helikopter?)

       Djungelrestaurang

      Hjalle & Brittis försöker jaga ikapp oss på floden…

Hjalle och Brittis ja. Vi har hört om seglare som kör ihop ett tag och sen skiljs på grund av olika agendor. Denna gång fick vi känna på hur jobbigt det kan vara att skiljas just när man har det som bäst. (Avslutningskvällen efter två intensiva månader spelades julklappsspel, firades allas födelsedagar, serverades Red Snapper Walewska, med skaldjurförrätt och fruktkorg till efterrätt och vi sög i oss vårt bästa vin.)

Tack Hjalmar & Britt-Marie på Flying Penguin för en härlig tid tillsammans!

De seglar just nu längs Dominikanska Republiken mot sitt Sint Maarten medan vi väntar på ett väderfönster mot Bahamas.
Bosse @ seaQwest

       På väg mot Kubas sydspets körde en fiskebåt ikapp Pingisen och de köpte då ett par fin-fina Red Snappers. En var given för seaQwest så ett överlämnande genomfördes. (Inte helt utan dramatik…) 

Kategorier: Långsegling // Kommentera »