Toys for boys – Plastimo
Satt och gick igenom lite bilder, ja, jag skall lägga ut fler bilder på Bildgalleriet, och snubblade över kort jag tagit på delar av vår säkerhetsutrustning när de inte riktigt levt upp till förväntningarna. Blev duktigt grinig (…eller kinkig som resten av besättningen skulle kalla det!) när jag kunde konstatera att de flesta saker vi köpt av ovanstående märke inte håller måttet.
Lite synpunkter på tre av de produkter vi fått ombord:
Livflotte (hållare)
Inköpte våren -07 en Plastimo ISAF Transocean 4 med det nya insteget och senaste godkännandena från ISAF & OSR hos Hjertmans i Göteborg. Hade under lång tid kollat på mässor och tillsammans med mina vänner inom JRSK (Jorden runt seglar klubben) för att hitta den mest lämpade livflotten för oss på vår långsegling. Valet föll på nämnda flotte som vi fortfarande tror är ”rätt” för oss. Det vill säga för två personer som våren -08 stack iväg på en ”jorden runt segling” i 3-5 år.
Enda någorlunda vettiga placeringen av flotten var på luckgaraget på vår Najad 360 så jag köpte även en ”Standard däcksmonterad vagga” som bäst verkade passa våra behov. Flotten monterades på luckgaraget efter konstens alla regler, med förstärkningar och 6 st genomgående M6 bultar. Undre delen av hållaren lär inte ramla av…
Vårt första riktiga test blev sommarens (07) segling till Skotska västkusten som gav spännande seglingar men framförallt mersmak!
Frampå den höstkanten blev jag irriterad över att skruvarna som håller låsen till stålbanden börjat rosta! Hur skullede se ut om ett par år med massor med sol och salt?
När jag vid ett senare tillfälle tittade närmare på låsningen av banden upptäckte jag att ett lätt tryck på bandet fick hela låsningen att släppa, inte speciellt stöldsäkert för att vara till en lättåtkomlig / stöldbegärlig del för över 20 000 kronor!
Och framförallt, vad händer i hårt väder??? När det kommer en kraftig sjö, blir rigghaveri eller vid en rullning? Stor risk är att när man till slut behöver sin ”säkerhetsinvestering” har den lämnat båten, och det beroende på en undermålig konstruktion av hållaren…
Infästningen av bandet på andra sidan ser ganska klen ut den också. Är detta verkligen gjort för att hålla kvar flotten i tuffa förhållanden eller är det en skrivbordsprodukt av någon som aldrig varit ute i hårt väder?
Vid en efterkoll, då det på bilderna såg ut som jag inte dragit åt skruven helt, upptäckte jag att gängorna hade släppt i den runda muttern på låsningen. Så nu har jag demonterat hela kalaset eftersom den inte går att reparera. Låset är fastsvetsat.
Jag köpte från Plastimo i tron att det var en seriös leverantör som satsar mycket på säkerhet. Läser man i katalogen får man åtminstone den uppfattningen. Bör man inte då hålla den linjen hela vägen. Som bekant är ingen kedja starkare än dess svagaste länk.
Då jag kontaktade generalagenten fick jag svaret att produkten funnits i många år och ingen hade klagat än. Men, vem klagar från 4 000 meters djup? Fungerar inte en livflotte när den verkligen behövs är risken för klagomål väldigt liten. Nu träffade jag en trevlig herre på Båtmässan som representerade Navimo och han löste våra problem. Nu har vi en klart bättre hållare!
Inga synpunkter på flotten då jag lyckligtvis inte behövt prova den än. I Las Palmas hösten -09 lät vi checka den och det verkade ok.
Quickbouy (sommarrepris från tidigare blog)
Elin: 25 SEK, grön, glad, tät, pålitlig, men dålig vaktkrokodil…(sa inte ett knäpp när spanska banditer snodde Lilla Q)
Quickbouy: 1860 SEK, gul, läckande, kass funktion, duktig ingivare av falsk säkerhet! (Paradexempel på grisen i säcken!)
Conclution: Hellre en Elin runt halsen än att förgäves leta efter en sjunkande Quickbouy i ett nödläge!
Inför långsegling investerar man i en oändlig rad av säkerhetsutrustning man hoppas att man köpt förgäves.
Utrustningen är alltid dyr då det förväntas vara hög kvalitet och säker funktion på de saker man köper för att använda när “det går åt pipsvängen” och väder eller andra omständigheter tvingar en att fatta drastiska beslut under livsfara.
Besvikelsen blir därför extra stor när man testar sina fin-fina säkerhetsinvesteringar.
Senaste floppen var vår Quickbouy. Inköpt inför Skottlandsresan 2007, lite fräckt att kasta i en klump och vips har man en stor och hög uppblåst Danbuoy med blinkande lampa, drivankare, visselpipa och hela kitet. Nu, inför Atlantöverfart och annat “risky” beslöt kapten att kolla all säkerhetsutrustning. Vid inspektion (första gången jag kollat i Quickbouy förpackningen) kunde jag konstatera att kolsyrepatronen hade gravrost på ett flertal ställen. OK, jag köper en ny patron och får samtidigt möjlighet att testa skarpt. I Gibraltar hittade vi en patron som passade och testläget uppstod i Puerto Mogan…
Med flera seglarvänner ombord tog kapten plötsligt tag i den gula Quickbouyen och hivade den överbord! Poff, och en ståtlig boj reste sig ur vattnet. Yess, så skall det se ut! Öh, sa någon, skall inte lampan blinka? Jo, men den startar nog inte förrän linan som jag har här ryckts loss från bojen. Kloka synpunkter från kapten… (..men inte hjälpte det att rycka loss linan.)
Hallå där, din boj ser lite ledsen ut! Snabb koll, och mycket riktigt den två meter höga flagghållaren hade vikt sig på mitten och såg riktigt ledsen ut. Aj, aj. Läcka på grejerna… Reparation av läckan, avvakta ett dygn innan ny uppblåsning, denna gång manuellt. (Kolsyrepatroner är dyra!) Rejält förbenad blir man då luften pyser ut på nytt! Nu från något annat okänt håll. I instruktionen står att man skall vända den svarta ventilen vid ompackning, då det finns risk att hela härligheten exploderar om inte luften helt klämts ur. Jag fick ta till kraftigt våld för att få loss ventilen, eller rättare sagt dela på den då nå´t ljushuvud hade limmat fast den… Nu ligger den läckande plastleksaken med trasig ventil och icke-fungerande lampa i en soptunna på P. Mogans yard…
Inga mer uppblåsbara “toys” till kapten!
Danbouy
Fortfarande irriterad över Quickbouyens funktion åkte vi till Las Palmas för att köpa en “manuell” Danbouy istället. Den kan väl ändå inte vara något problem? Tillbaks ombord monterades en RF hållare i targabågen och vägverkets snöpinne med kulmage placerades i hållaren.
Nu dök ett litet problem upp, hur använder man en sån här tingest?
Skall man gå på ARCs regler skall man antagligen ta med den själv när man ramlar i eftersom de kräver att man har en per besättningsman. Siste man som ramlar i, glöm inte ta med Danbouyen!!!
Mobsituationen i detta fall bör då vara välplanerad så man hinner knyta loss och lyfta ur hållaren. Jag har inte hittat någon instruktion på hur man använder, säkrar/förvarar den. T ex medföljande gula snöret. Vad är det tänkt att användas till? Nu sitter det fastknutet i targabågen vilket kanske inte är så smart… Tacksam för tips om hur den skall hanteras.
När vi packade ihop den sex månader gamla Danbouyen inför orkansäsongen på Trinidad skulle jag rätta till flaggan. Döm om min förvåning när jag hade en bit flagga i handen! Solen hade fullständigt löst upp hållfastheten i tyget och flaggan (den del som utsatts för sol) var som toapapper i konsistens. Det blir till att sy ett flaggskydd för den delen av flaggan som finns kvar då materialet uppenbarligen inte tål sol. Det kanske är meningen att den skall förvaras nedstuvad, jag vet inte då instruktioner saknas.
Navimo Nordic (Plastimo) bör nog se över sitt sortiment och kanske utbilda både sig själva och sina återförsäljare i funktion/hållbarhet på den utrustning man säljer…
Ytterligare solskenshistoria
När vi lämnade Kanarieöarna byttes svenska flaggan av Intendenten. Snål kapten ville behålla den gamla tills vi kom till Brasilien men Intendenten tyckte väl att flygfisken och en och annan fågel skulle ha en fräsch flagga att titta på. Framme i Jaccaré, Brasilien, låg vi och tog igen oss ett tag i en marina. En dag när vi kom tillbaks till båten hade flaggan ramlat av! Ramlat! Linan den var fäst med uppförde sig som jag beskrivit ovan, som toapapper! Hela linan sprättades bort och en riktig monterades. Rivö gör fina flaggor men att linan inte tål att vara utomhus mer än tre månader är uselt! Vi har gott om klena linor ombord som efter två år inte visat minsta tendens till solpåverkan så varför man väljer så dåligt material är väldigt förvånande.
Det här var nog den gnälligaste bloggen på länge, måste bero på att jag blivit förkyld.
Alla vet ju vilket helvete vi karlar har då.
Bosse @ Krokslätt, Mölndal