Ni vet väl att ni missar en massa om ni inte kollar regelbundet på http://www.facebook.com/seaqwest där vi lägger ut lite kommentarer och bilder med tätare intervall än här?
Jus nu i Clarence Town, Long Island Bahamas.
Bosse@ seaQwest
På de lugnaste vatten i de tryggaste hamnar lurar faran för naiva kaptener med självsäkert skuttaruntpåbåtenbeteende. (Sug på den Gooogle Translator 😉 )
Efter en härlig dag över Lake Erie i strålande väder med halvvind och lagom ljumma vindar angör vi Presque Isle Bay vid Lake Eries södra kust. Där ligger en liten lagun i lagunen med en statspark i lummig grönska och total vindlä. Mmm… (Kolla vår position)
Här skulle vi åter checka in i US efter vårt Kanadaäventyr så kapten sjösätter jollen som hängt i träda ett bra tag nu. (Ringrosten hänger över scenen.)
Med van hand hissas jollen ner, motorn riggas på styrbords dävert och det är dags att äntra jollen. Vänster hand håller i linan till däverten, höger arm är balansinstrument likt apans svans och resten av kroppen svingar sig ner i vår numera slitna jolle. Detta moment innefattar även en kringgående rörelse runt aktersnurran som nu hänger fritt över jollen. Allt väl, tills kaptensfötterna landar på durken i gummieländet! Den smiter, eller far iväg, drar, fintar och kapten befinner sig plötsligt i horisontalt läge med jollens akterspegel i knävecken och Eries mörka vatten under resten av kroppen. Vid fallet släpper kapten naivt och reflexmässigt taget om dävertlinan med påföljd att motorn faller fritt tills en väl härdad skalle tar emot!
Hur det gick till vet ingen men med sträckt lår, ömmande vänsteraxel och en bula i skallen så står han där, torr, skakis och lite blåslagen. Oj, det kunde gått illa!!!
50++ med snabba reflexer och seg skalle! 😉 Puhhhh………………..
Bosse @live
PS. Lyckades charma den lilla söta “Border and Protection” damen så nu får vi stanna i US tills 14:e januari. Nu med ny och fin I-94 blankett. (Jänkare som hörde att vi lämnat den i Kanada trodde att nu är loppet kört för seaQwests kapten och önskade mej lycka till inför mötet.) Incheckningen gjordes annars via en videotelefon bakom tankstället i marinan intill, rätt fräckt faktiskt! DS.
Videotelefon direkt till Border & Protection.
Sitter just nu på ett hotellrum i Miami och pustar ut efter morgonens äventyr. Det går att ha ett spännande liv även utan båt…
Vi har lämnat seaQwest, täckt, bevakad och med avfuktare med förhoppningen att hon skall vara i fint skick när vi kommer tillbaks i höst. Flyget hem blev lite omständigt då vi blev tvungna att övernatta i Miami.
Intendenten fixade rum alldeles intill flygplatsen. Billigt (50$/natt) innebar att allt inte fungerade helt ok. Vi bytte rum tre gånger innan vi fick ett som hade fungerande kortlås. Då vår genua ingår i bagaget är det ganska tungt och vi var rätt trötta på att släpa alla våra kollin mellan våningarna.
Till slut ordnade det sig och vi fick en god middag och livemusik på en intilliggande lokal pub.
På morgonen blir jag väckt av Heléne som påstår sig inte kunna komma ut! Löjligt, tänker jag, hon är väl för klen… Kravlar ur sängen och ger mej på låset, väl medveten om att om hon inte blir utsläppt och får sin ”morgoncigg” kan vad som helst inträffa. Men även kapten kommer till korta med dörrlåset.
Inspärrade!
Efter några fruktlösa försök att ringa till receptionen, givetvis fungerar inte telefon, fick kapten en strålande idé!
Inspirerad av gamla deckare skjuter han upp fönstret och spanar ut. Jodå, den klassiska kanten utanför fönstret finns där så kapten klättrar ut. En blick ner mot gatan och sen kastar han sig över kanten!
Tur att vi bodde på första våningen…
Efter en attack mot receptionen och ett gemensamt inbrottsförsök från utsidan dörren konstaterade hotellets ägare att Heléne fick vänta på rummet tills en reparatör kunde komma och såga ut henne. Den som känner vår minister vet att om hon vill ut så är det nu, bums!!!
Så jag rundar hotellet, ut mot gatan, tar mej bort till vårt rum och ropar upp till Heléne att hon får komma samma väg. Efter diverse knorrande och säkerhetsförberedelser med kuddar som ”smutsskydd” påbörjas operation ”BaxaHelénegenomfönsterochnerpågatan”. Allt gick väl med kapten som mottagningskommitté och vi fick med oss våra viktigaste väskor ut. Pustandes på trottoaren skräms jag nästan ur skinnet av ett fruktansvärt ”OOOOIIIIII-OOOOOOIIIIII”. Har någon stått framför en amerikansk polisbil och fått deras siren i örat helt oförberett? Inget att rekommendera… Tur man var på toa innan rymningen för annars hade det skett en olycka.
Ur bilen kommer en mycket barsk och hotfull polis och vill veta vad vi sysslar med. Jag drar vår story vilket han inte tror ett ord av då han väl känner igen oss? ”I’ve seen you guys sneeking around in this area for the last 14 days. So what are you up to? Don´t lie to me, that you will regret for the rest of your life!
Han var helt övertygad om att vi var ett annat par och vägrade tro oss! Jag försökte skoja lite med honom och kan nu säga att det är ingen bra idé att skoja med arga Miami-poliser! (Heléne funderade på att ta ett kort på vår Miami Vice-snut men la som väl var ner projektet…)
När han sett pass, flygbiljetter, pratat med receptionen och blivit övertygad om att vi var de vi sa ändrades polisen likt Dr Jekyll till att bli mycket vänlig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Puh, det var nära! Förstärkning hade också kommit under tiden så vi måste ha varit riktiga skurkar. Nu var vi kändisar i hela lobbyn, där övriga gäster på hotellet åt frukost, i stället för inspärrade.
Bosse @ Airways Airport Inn & Suites, Miami
PS
Detta inlägg skrevs i Miami men gick inte att lägga ut då bloggen av någon outgrundlig anledning legat nere några dar… Hoppas det var en engångsföreteelse annars får vi ta leverantören i örat!
Sitter just nu hemma i lägenheten i Svedala och fryser, planet landade för ett par timmar sen så nu skall det bli gôtt att törna in…
Midsommar i Bohuslän (Sverige) förknippas ju alltid med en from förhoppning att det skall vara uppehåll, åtminstone till första nubbevisan. Hpppas att ni fick det. För vår del skingrades molnen så vår sång klingade ensamt i solens sken denna midsommarkväll i Barcelona… Inga svenska båtar i närheten och denna tradition är vi ju tämligen ensamma om, eller?
Mallorca har definitivt skämt bort oss med strålande väder, mysiga calor (ankarvikar) och fina små byar/städer. På vår korta tid där hann vi med flera fina platser där den stora viken Cala Formentor och Sóllers lagun toppar vistelsen. Senaste veckan har vi också haft trevligt sällskap av Fridéns på Prima Donna, JRSK-vänner vi haft mycket mailkontakt med under resan och till slut kommit ikapp.
Nu har vi hamnat på vårt första års mål: Barcelona. Vi bestämde ju i höstas att vi skulle kolla in en gammal kyrka här innan vi drar vidare mot nya mål. Om ni kollar på bifogad bild så ligger La Sagrada Familia (Kyrkan alltså…) i andra ändan av den stora avenyn mitt i bilden. Vi ligger nånstans mitt i smeten!
Hamnen känns toppen med hög säkerhet och bra service. Återkommer om detta.
Trevlig midsommar önskar
Bosse & Heléne @ seaQwest