Kul tradition vi kanske skall ta efter?
The annual “Sock Burning” sker i mars och då samlas alla seglare vid det maritima museet i Annapolis och eldar upp sina strumpor! Den strumplösa seglarsäsongen tar vid tills höstens vindar och kyla tvingar dem ta på sina strumpor igen.
Vi har kört “sockless” sen 2008 och våra fötter älskar oss!

Digital barnaga!
Sonen (=Kim) hade häromsistens lite synpunkter på Kaptens (=pappsens) åsikter om öl och dess traditoner. Lite smäll på fingrarna känns nu nödvändigt!

       Efter en lång och krävande turistdag i Washington var det inte fel med en färsköl bryggd på stället. Riktigt trevlig pub intill Union Station. Capitol City var namnet.

       Även Annapolis hade ett microbryggeri i puben Rams Head som legat där sedan 1700-talet. Här firade Kapten med en 6:a Lagavulin 16. (Den kostade 10$ så det gick inte att låta bli…) Whiskey är ju förresten bara destillerat öl! Med andra ord, öl är kultur och kräver respekt!

Vi har nu lärt oss varför det är sådan skillnad på ölutbudet både i affärer och på pub/restaurang mot tidigare. De stora bryggerierna med Bud i spetsen öppnade för ett par år sedan upp sina distributionskedjor för de små bryggerierna och plötsligt svämmades marknaden över av olika sorter och varianter. En win-win-win deal som alla tjänar på.

Skepp å hoj!

       …är nu ett faktum!
Skitkul, och kulturministern har äntligen hittat ett fortskaffningsmedel hon gillar utöver stora vräkiga bilar. Testet blev Washington runt i två dagar. Ömma rumpor och drivor med upplevelser!

       På tur längs The Mall

       Kulturministern poserar framför US Capitol

    
SEA MARKS 2012 & Repros
Första stället i staterna där “Bonik” signat kontrakt som internationell artist på ett större galleri i Annapolis, gör att vi i kväll partar lite extra på Middelton Tavern, en pub som startade 1750. Vem sa att det inte finns traditioner i det här landet??

Kvällen avslutades med “onsdagsregatta” som innebar första parkett då upploppet gick rakt genom det stora fältet med bojar som stan lagt ut. Lite nervöst var det då 100-talet båtar kom kryssandes förbi oss.

       Första båtarna in i vårt “mooring field”.

       Ibland blev det riktigt tight!

       Jag kunde känna på deras fina racingsegel då de passerade…

      Regatta é inte dumt, närmare än så här går inta att komma ett race… Annapolis gav definitivt mersmak!

 
Yours humble
Skipper @ seaQwest

PS

Under våra dagar i Annapolis pågick “Graduation Week” vilket innebar att staden var översvämmad av vitklädda Navy-aspiranter + släktingar. I dag (fredag)  går fyraåringarna ur sin klass och blir fullfjädrade marinbefäl. US Naval Academy ligger nämligen i Annapolis vilket visade sig vara en lika stor stad som staden. Kul och intressant att se.

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Jag har ju i några tidigare bloggar slaktat fördomar i omgångar. Dags för nästa slakt.
Det har väl knappast undgått någon som känner kapten, att öl är en av hans stora favoriter. Men då skall det smaka något också! En god ale från England, en tjeckisk pils, en tysk weissbier eller kanske en belgisk trapistöl? Sverige och vi svenskar är numera bortskämda med ett fantastiskt utbud på det gamla Systembolaget. Det bästa av det mesta som innehåller alkohol kan man köpa där. Till idag, helt ok priser. Vi har sett alla möjliga varianter på alkoholförsäljning och inget slår gamla Bolaget.

Fasan var stor inför inträdet till USA där man bara dricker Budweiser, Bud Light, Miller Light, Coors och andra ursäkter för vatten. (Just an excuse for water). Men oj vad fel man hade! Här har tydligen på senare år utveckats en ölkultur som liknar den svenska utvecklingen på ölfronten. Massor med olika bryggerier, micro till macro, och till min stora glädje är Samuel Adams jättestora åtminstone här på  ostkusten! Och ett bra utbud finns i de flesta mataffärer och servicebutiker.

Med viss rodnad skall det då erkännas att det dagligen ombord konsumeras Budweiser!? Jo, den är faktiskt helt ok om den är iskall, för då känner man ingen smak. Men billig, och i burkform, kan ha med valet att göra.
Favoriterna små-konsumeras då de är klart dyrare och i glasform vilket inte är så praktiskt ombord.
Detta speglar dock inte det totala förfallet. Det insågs häromdan då Kulturministern försynt frågade;

“Skall du vekligen dricka cola nu igen???”

Amerikanisering tror jag det kallas. En Coca Cola om dagen är bra för magen. Ja, ja… Sväller man ut under Amerikavistelsen så finns det ju nå´t att skylla på!
I morgon angör vi Annapolis där vi skall hyra bil, köpa cyklar, köra till Washington, hotellera och hoja stan runt! Skall bli helkul!

Mer om detta osv…
För ankar i Ostpekarviken

Bosse @ Herring Bay

Kategorier: Långsegling // 7 Kommentarer »

Ibland gömmer man sig långt in för att undvika att bli blåst. Blåst av vind. På njutbar tillvaro och så vidare…
Väderutsikterna var sämst på bra länge men vi var sugna på segling och trötta på cocktailumgänge i Sheratons lounger. (No offence s/y Cocktail).
Efter tre dar ihop med våra nya vänner inom AGLCA (sicken usel förkortning…) downtown Norfolk, USAs flottbas vad det verkade, var det dags att röra på sig!
        USS Wisconsin, ett av de allra största slagskepp som byggts. Byggdes under 2:a världskriget men var även flaggskepp under Kuwait kriget och sköt sönder Saddams styrkor med sina 15cm kanoner.

Skit i vädret, vi drar. Deltaville var dagens mål men 20-25 knop, svarta moln och “small craft”-varningar stod som spön i backen på radion.
Kapten fattar då beslutet att vi fegar ur och smyger upp i en flod lite tidigare än vårt ursprungliga mål. Vid beslut skiner solen, 15 knop på slör. Mao härlig segling! 5 distans upp i Mobjack Bay drar vinden i och vi får hög kort sjö i 20-25 knop och iskallt regn! Kapten återinviger jollebrallorna! (Inte använda sen Europa…) Motrar in i vår lilla river och en halvtimme senare ankrar vi upp i en trång creek ihop med en annan seglare. I strålande väder med ljumma vindar!? OK, allltnogochemedan, vi har det oväntat gôtt och än är det inte dags att blåsa faran över…
Vi fick nöjet att vara startlinje åt ett gäng tränande roddare som på fredag skall till Philadelphia för att tävla. Sicken fart de får upp!
        Kapten var lite besviken över att det bara var killarna som rodde topless…
Rubriken ja; Vi ligger i Put in Creek som ligger i East River som ligger i Mobjack Bay som ligger i Chesapeake Bay som uttalas som schack och inte som ost vilket kapten trott då den i sin tur ligger på Amerikanska osttkusten som i sin tur visat sig väldigt trevlig so far….

Vi gjorde förresten succé vid presentationen under AGLCA-mötet då kapten berättade att vi inte klippt några grenar med vår rigg och “bara” bumpat i stockar och stubbar 10 gånger under vår färd genom Dismal Swamp. Denna alternativa ICW vägen vågar många motorbåtar inte ta då utlovat djup bara är 6 fot.
        På väg längs Dismal Swamp Canal, trångt och grunt men väldigt vackert.

       Vattnet såg ut som olja från ovan och i ett glas såg det ut som te som fått dra för länge! Men, rent och tydligen nyttigt. Förr åkte man hit och hämtade vatten till fartygen då det höll mycket längre än vanligt.

Nu fortsätter vi vårt CRAB TRAP RALLY upp längs Chesapeake Bay. I Bahamas var det “eyeball navigation” som gällde vilket gäller här också. Fast korallhuvudena är utbytta mot krabbtinor..
       Ett av tusentals krabbtinsflöte… (Notera att vi lyckats tima tidvattnet med 1,5 knop med! 🙂  )

Ständigt på spaning   
Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Harbour of hospitality! Så kallas Elizabeth City längst upp i Pasquotank River i Albemarle Sound. Solskenshistorier gör en alltid glad och när en hel stad smittas av den gör det ju inte saken sämre.

Två båtälskande invånare, Fred & Joe ordnade ett party 1983 för alla besökande båtar i stan, alla damer fick rosor från Joes trädgård och Fred fixade tilltugg. Detta blev en tradition som överlevt både Fred & Joe. Hela stan har genomsyrats av denna gästfrihet mot transit boaters. Man har byggt en kaj med 14 platser som tillhandahålls gratis för passerande båtar. All tänkbar service finns i närheten och folk är suveränt vänliga. Läs storyn på nedan bild.

          Minnesstenen samt sponsorn till vår båtplats…

Innan vi angjorde Elizabeth City blev det nervöst ombord. “Jädrar han vänder” sa Kapten och syftade på en US Coastguard båt som dundrat förbi. “Åsså blåljus, nu é dé kört.” Yepp, kört var det.

En snabb bordning av två man, koll av all säkerhetsutrustning, bajs-, skräp- och pappershantering. Pass, ägande, kompetens osv och så; “Please sign here” på en liten PDA och vips kom ett kvitto ur den enes ryggsäck som sa att vi var sjövärdiga och sen var det; Thanks for your hospitality, bye, bye. Grabbarna hoppade ombord på sin egen båt och tackade för sig. Hela operationen pågick under fulla segel i bra vind på löjligt grunda vatten med en krabbtina var 5:e meter. Kulturministern blev snabbt slalomansvarig mellan tinor och grund medan Kapten fjäskade med kustbevakningen. Mycket trevliga grabbar bye the way.
Nu väntar Dismail Swamp Canal, som vi hört mycket om. USAs äldsta kanal från slutet av 1700-talet. Djupet i kanalen påstås fortfarande vara 6 feet (=vårt djupgående). Vi har frågat och ring och alla säger “It should be ok” inte “It is ok” vilket betyder att det snart kan bli mer att blogga om.

We´ll see…

Bosse @ seaQwest

Bonus

     Thumper Bar & Grill, stans inneställe!

     
     Där fick man Taco för 75 cent styck!

      Utsikt till frukost i Pungo River, svalt men läckert.

       Vi har vår i luften! Var har ni er?

       Hygienen  här är god, tack vare: NorthCarolinaDeparmentofEnvironmentandNaturalResourcesDivisionofEnvironmentalHealthRaleigh, North Carolina…puuuh

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Bosse bakar bröd! För att dylikt skall inträffa bör det ingå en nypa teknik och ett kryddmått spänning. Tack Pirkko för tipset om brödbomberna!

Efter explosionen välde det ut åtta färdiga degklumpar att lägga på plåten. 15 min senare hade vi rykande färska frallor, som var riktigt goda! Mersmak!
Så nu leker kapten med spraysmör och sprängdeg, vad kommer härnäst?

Vi UNDERsöker den Amerikanska ostkusten GRUNDligt, hittills har vi bara hittat sand och lera. Som väl är, då vi har inbyggd köl och inte vill skada plasten. Igår körde vi fast två gånger, först i ett Inlet vid lågvatten. (Inlet = inlopp från havet.) Bakom oss hade en BoatUS smugit ett bra tag, han visse nog vad som var på G.

       Tack vare att vi är medlemmar i denna exelenta förening kan vi få gratis assistans vid t ex grundstötning, motorstopp osv. (Samma som sjöräddningen med den skillnaden att det verkar som de har mer att göra för det kryllar av BoatUS båtar.)

Vi tog oss loss själva men fick en guidad tur genom det igensandade Inletet tills vi var på säkert djup igen. Tack, tack!
Nästa gång körde vi fast ordentligt i leran vid vår ankring. Och nu var det högvatten. Inte kul när man vet att vattnet skall sjunka 1,2 m. Kapten maxvarvade motorn ett tag och efter en stund var det som när man klämmer på en tvål i badkaret. Plopp! Vi flög loss och kunde ankra i lugn och ro..

Hela vägen från Charleston har vi hållit oss på insidan av kustremsan längs floder, kanaler och deltan. En av oss får stå på pass hela tiden då det ofta slingrar sig, är fullt av möten, småbåtar, bryggor och inte sällan väldigt grunt. Vi läser info i Skipper Bob, kollar tidvatten och strömmar så svetten lackar. Naturupplevelsen är dock stor. Vackra scenerier avlöser varandra och vi ser massor med djur och fåglar.
Tyvärr går det lite långsamt men det är smällar man får ta…

       Atlanten på andra sidan sandhögen…

     07.00, ankring en bit upp i Wackamaw River.

       08.00, frukost i morgondimman…

    Örnunge bosatt på sjömärke, tittar förvånat fram. En vanlig syn längs ICW.

     Delfinbesök. Trivs på kanalerna här då det finns gott om fisk.

       Se upp för stocken!!! Men den såg upp för oss, en stooor alligator.

Det är dags att kasta ytterligare en fördom överbord. Motorbåtar har inget sjövett! Det är i och för sig riktigt, men jag syftar på deras kaptener och där har vi hittills på ICW bara haft positiva upplevelser.
Man anropar på radion och anhåller om att få köra om. Saktar ner för att göra minimalt med vågor och hälsar och tackar så det står härliga till. Detta gäller ALLA motorbåtar av lite storlek. Generellt är jänkare duktiga på VHF.
Bosse @ Intra Coastal Waterway

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »