Har nu legat och slöat i Arendal på Norska sörlandet i ett par dar efter ett par fjutte-seglingar från Mandal via Lillesand. Vart tog de stora häftiga seglingarna vägen? Tror att kroppen sa ifrån när vi landat i Norge, Heléne med nyss avslutad penicilinkur var väldigt trött och håglös och när hon piggnat till var det min tur. Vi har också känt att vi hamnat i en annat klimatzon jämfört med Skottland (5 grader varmare i vattnet och i luften). Nu är vi redo för nya äventyr så i eftermiddag släpper vi förtöjningar och sätter kurs mot Göteborg (eller vart nu vinden bär….).

Både Lillesand och Arendal visade sig vara mycket trevliga samhällen, med nya, fina marinor mitt i stan. Kan också konstatera att norrmännen är lika tokiga som vi svenskar när det gäller sommarsäsong. 15 augusti stängde och släckte man allt, service, nöjen och hamnavgifter :-). Trots det har vi ätit världens godaste pizza i Pollen i Arendal (hamnen mitt i centrum). Superfrasig botten med en massa mums ovanpå. Vi delade på en stor men det var ändå för mycket!

Tiden i Arendal har bl a ägnats åt våra resebrev så de första läggs ut idag, bara att kika in och kolla under loggbok!

Bosse & Heléne @ seaQwest

Kategorier: Semester 07 // 1 kommentar »

Sitter och har det gott efter en god middag, grillad oxfilé och fetaostsallad med grill-bakat bröd – avnjutit med ett gott vin i sittbrunn, i en riktigt fin och skyddad liten balja ca 15 nm nordost Mandal; Ny Hellesund. Kommer du till trakterna kan vi varmt rekommendera denna naturhamn som vi nu besöker för andra gången. (I vanlig ordning fick vi myror i baken idag när vi skulle ligga still en dag och ladda våra egna battrerier och sanera båten så vi stack vidare några distans…)
Detta innebär också att vi avslutat vår Skottlandresa för denna säsong. Avslutningen blev som sig bör spännande på flera sätt vilket gör att det känns rätt skönt att ligga i en Norsk naturhamn. En tredygns översegling måste givetvis innehålla ett antal händelser och upplevelser och jag skall nämna ett par här, resten får Heléne ta hand om i resebreven som kommer i höst…
Rubriken, vad menar karl´n? Jo, till en början så kan Heléne vara rätt tålmodig, (trodde ni inte vá?) hon har nämligen hört denna kommentar minst 155 gånger! (Alarmsignalen på min telefon som vi hela tiden använt låter: “Måtte djävulen ta alla fruntimmer” : ) Detta ingår i vårt säkerhetstänkande, nämligen att varje timma skriva upp vår position ifall vi skulle drabbas av “total breakdown” på elförsörjningen, eller att nå´n elak typ stänger av alla sateliter som vi så totalt litar på i dagens navigering.

Visst gnäll över signalval har det varit men samtidigt har det inneburit att vi snabbt stängt av och gjort vår jobb, nämligen skrivit upp aktuell position…
Det där med frivilliga liggdagar för vår del verkar inte funka, dagens myror i Mandal och bestämd harbour master i Scrabster sumpade våra tänkta “ta det lugnt och göra ingenting dagar”. I Scrabster, sista utposten innan det beryktade Pentland Firth, där vi stannat för att ladda upp inför vår översegling fick jag vid mitt besök på hamnkontoret klart för mig att ” If you want to go, go now!!!”. Innebörd: Taxi till stan, handla, sjöstuva, få hjälp av hamnen med vatten, diesel, väderfax och, efter att tiggt till mej access till internet, en drös med bilder över väderläget närmsta dagrna från Theyr (emminent vädersite!).

Läget var att det blåst upp till 10 m/s ostlig vind och att ta sig igenom detta sund (P.F.) i motvind och medström är normalt inte bara farligt utan rent dumdristigt. Men som harbourmastern sa efter att vi studerat väderkartorna så var detta vårt tillfälle och gick vi rätt väg igenom så skulle det nog (?) gå bra. Sjön på utsidan hade inte hunnit bygga upp, enligt honom, och vi skulle vara igenom på ca 3 timmar vilket betydde att vi var tvungna att gå när strömmen vände österut. Beskedet var: “Leave 14.00 and your get into Pentland Firth 15.00, stay close to the scottish shore all the way out and you´ll be OK…” Vid nästa “rätt” tidvatten skulle ostvinden gjort att sjön ihop med ström skulle varit livsfarlig att gå ut i, innebärandes att vi kunde bli kvar nån vecka eller mer efter det vi sett på väderkartorna. Så lagom nerviga lättade vi våra förtöjningar och gick ut mot P.F. (lögn, vi var rejält byxis….). I detta sund kan strömmen komma upp till 11 knop där vi gick men då det var nip-tid blir det ju snällare. Passagen gick väldigt odramatiskt, mesta spänningen var i magarna, vad händer när vi rundat sista udden och kommerut på fritt vatten, 10 m/s i näsan och ett antal knop medström???

Passerade en udde med kraftiga overfalls, i ca 5 knop medström åkte vi över nå´t vattenfallsliknade innan vi kom över på smult vatten igen. På vår babordssida var det hela tiden ett inferno av brytande vågor men där vi motrade fram tätt intill land i svag medström var det helt OK. För att förstärka dramatiken visade det sig att den sista udden var en riktigt häftig lodrät klippa som reste sig en massa meter ur vattnet och på andra sidan låg hela Nordsjön på med ost-syd-ostlig vind. Heléne tyckte att “vi sniker klippan och kusten ner åt syd” för att slippa gå ut i den kraftiga medströmmen med vinden mot oss, helt crazy att gå nära land i pålands vind men det visade sig att det blev kanon. Dramatiskt, men på ganska snäll sjö, till skillnad från nån distans ut där vattnet kokade. Seglade sydvart nån timme innan vi vågade oss på att korsa vattnet utanför, skumpigt blev det men aldrig nån fara, efter ett par timmar i tossig sjö lugnade både vind och vatten sig och vi kunde segla i nordvästlig riktning med bra fart hemmåt. Stabil bidevindsegling i 1 ½ dygn, 12 tim motor och sen fick vi bra vind från nordväst (8-10m/s) resten av resan till Norge. Vinden innebar plattläns och det är inget man vill ha när dyningen kommer från ett håll, vinden och vågor från ett annat och strömmen från ett tredje. Vi har hela tiden vi seglat sovit gott på nätterna (en i taget givetvis) men den sista natten innan Norge var bedrövlig… Båten rörde sig som en halt kamel, bra på örat! Försökte sova i denna världen men det blev mest orolig slummer med segel som slog, vågor som daskade oss i sidan och i en rullande berg-och -dalbana.

Nu tillbaks till rubriken. Jag hade som vanligt haft hundvakten ( de mörka timmarna) och slumrat fläckvis fram till 07.30 då båten gör en kraftig överhalning. Tittar upp och ser Heléne kliva ur sittbrunn upp på däck. Blir orolig och förbannad, vi går inte upp på däck ensamma, en av våra viktigaste regler. Rusar upp, ropar på Heléne, kommer upp i brunn, tomt, tittar över däck – tomt, ropar igen, inget svar, skriker då HELÈNE ganska skräckslagen. Ja, va é de hörs från toa!!!!!!!!!!!!!!!

Hon var “unplugged” och hade inte hört mej, utan trodde det var “djävulssignalen”, och jag hade givetvis sett fel när jag vaknade ur slummer´n. “Måtte djävulen ta alla fruntimmer” tänkte jag lätt chockad men väldigt glad att vi fortfarande var full besättning.
I övrigt blev det en hel del definbesök, häftigt eldande oljeborrplattformar (soluppgång stick och fis!), förvirrande fiskebåtar (eller fabriker är nog rättare, lyser mer än Ullevi vid storevenemang) fick även ett långt fågeläventyr med en fripassagerare som tyvärr fick ett tråkigt slut. (Mer i H´s resebrev…) I tryggt förvar vid Skagerrack, on our way home…

Bosse @ seaQwest

PS
Vi är kändisar i norra Skottland!
Det stod en artikel om vårt äventyr i Loch Eriboll i “NEWS Highlands & Islands”. Harbour master i Scrabster frågade oss om vi varit i Loch Eriboll, där svenskar varit i sjönöd, och när vi bekräftade hämtade han tidningen som vi fick. Läs artikeln i kommande blogg inlägg…

PPS
Tro inte alltid på det du läser i tidningen…

Kategorier: Semester 07 // 1 kommentar »

Så har man då utnyttjat kustbevakningens tjänster för första gången.

Idag var det tänkt att vi skulle segla vidare västerut mot Scrabster vid Pentland Firth. Severe Gale warning (9 Beufort) och en urinvägsinfektion för Heléne satte effektivt stopp för de planerna… Vad göra? Uppankrade mitt ute i ingenstans och Heléne med akut behov av penicilin då hon alltid får en stygg variant av urinvägsinfektion. Vi hittade en liten vik längst ut i Loch Eriboll där det skulle finnas gästbojar och ett värdshus och därmed möjlighet att komma i kontakt med läkare. Puttrandes för motor ut mot inloppet av lochen fick vi känna på lite av den dyning som troligen fanns på utsidan och kände då att ut i atlantvågorna idag var inget alternativ…

Inne i viken tog vi en av de lediga bojarna och anropade värdshuset på VHF´n. Tji svar men efter en stund blev vi anropade av Aberdeen Coastguard som undrade om vi hade problem. Då vi förklarade att läget var lugnt men vi behövde komma i kontakt med en läkare och därför gått upp till denna vik erbjöd de sig genast att ordna fram en läkare som vi kunde prata med via VHF´n. Då läkaren konstaterat det vi redan visste kom nästa erbjudande, nämligen att de skickar en bil ut till oss i Rispond Bay för att hämta Heléne och boka en läkare i närmsta samhälle, Durness. Snabbt beslöts att jag skulle fixa dingen och kustbevakningen skickade samtidigt ut en bil.

När vi kom in till land stod de redan på plats och tog med sig Heléne till Durness. Själv fick jag andra problem då ägaren till värdshuset upplyste om att mooringen vi tagit troligen var i dåligt skick och kunde gå av närsomhelst ( 9 ) Snabbt åkte jag ut till båten igen och Heléne for till läkare. En knapp timme senare blev jag uppropad av Aberdeen Coastguard som meddelade att hustrun var klar för leverans vid piren i Rispond Bay. I gummibåten igen, hämta hustru med stor paket penicilin, plocka av aktersnurra i vilt gungande sjö (…måste fixa nåt att lyfta upp motor´n med innan nästa år…) och släppa förtöjningarna för vidare färd ner i lochen igen där sjön inte är så grov.

På väg ner blev vi uppropde igen då de ville försäkra sig om att allt gått bra och att vi var ok. Vi bekräftade detta och passade på att tacka så väldigt mycket för deras emminenta hjälp och service!

Nu sussar Heléne gott i båten, väl penicilinerad, och vi har ankrat istället då vi inte längre litar på vår gamla mooring…
Det får gärna bli lite mindre vind/regn/gung/kyla nu…
Annars är allt toppen!

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Semester 07 // 2 Kommentarer »

Är man ute och seglar ett tag blir det många varianter på angöring av vikar och hamnar med påföljande tilläggsmanövrer. Aldrig har vi väl använt stäv-ankaret som här och hittar vi pontonbryggor har vi ofta backat in, mooring-snylting har vi också blivit duktiga på (Oj, jag trodde det var en public mooring (boj). Häck ankaret är undanstuvat så om någon vill köpa ett fint akter-ankarspel, hör av er!

Igår gick vi från Stornoway i ett snäll-väder mellan gale-varningarna efter ett par dagars inblåsning. Lite väl snällt på väg upp mot Cape Wrath så järngenuan fick jobba stor delen av tiden. Där mötte vi atlantdyningen som var ganska mäktig med sina stora långa vågor. Väderprognosen för närmsta dygnet kunde varit bättre med gale warning och 5-7 Beufort Nord. Då vi sagt att 4-5 är lagom i prognoser valde vi att smyga in på nordssidan, 15 Nm ost Cape Wrath i Loch Eriboll. Hellmans som börjat få bråttom hem valde att sikta på Stromness på Orkney. (Tror dom hann innan blåset drog på, fått allt väl SMS : )

Inseglingen till Loch Eriboll var rätt spännande, som väl var i lätta vindar men svart som i en kolgruva. (Utan GPS/Radar hade det varit omöljligt, nu var det kanske bara lite dumdristigt.) Med Bosse på span och Heléne vid instrumenten smög vi oss in. Tack vare lanternornas ljus blev det som att glida fram i en egen liten högst begränsad värld. Vi sa “Tur det inte regnar” och vips så öppnade himen sig! På spegelblankt vatten i kolmörker blir regnet väldigt fräckt då marelden är kraftig. Nu fick vi motljus underifrån…

Heléne navigerade med autopilot och övriga instrument in oss i en liten vik i 0-sikt innaför en annan segelbåt vi bara såg på radarn. När Bosse riggat för ankring och skulle släppa ankaret höll han på att droppa det rakt på en stor mooring! (Valet av plats var tydligen klokt) In med ankaret och lite mer mooring-snylting.

Så nu ligger vi och väntar på att nästa kuling skall båsa över. Har det dock väldigt bra, brödbak, persedelvård, bokläsning, bildredigering och bloggande. Gott om ström och värme gör det inte sämre.
Synd att vi tappat Hellmans i Sea Wind, med vilka vi haft mycket trevligt, men vem vet, vi kanske kommer i kapp igen!

Bosse & Heléne @ seaQwest
PS: bilkörning i vänstertrafik står numer på Bosses meritlista efter en heldag i väldigt varierande vägförhållanden på “Isle of Lewis” rundtur! Alla överlevde och bilen höll…

Kategorier: Semester 07 // Skriv kommentar »

23.00, 2007-08-03

Enligt ursprungliga planen skulle vi passerat Cape Wrath just nu… 

Ibland känns vissa beslut bättre än andra. Att stanna i Stornoway med dessa vindar och ständiga regn framstår i nuläge som ett alldeles utmärkt beslut.

Har precis avslutat en film, ”All the Kings men”, slösar ström för glatta livet då vindgeneratorn matar på mer än vi kan förbruka J.  Vinden rycker i båten men vi har det varmt, torrt och bekvämt och har snart gjort slut på alla stroppar för att tysta alla lösa delar i rigg och på däck.  Blåser det så här i den mest skyddade hamn vi vi varit i vill jag inte tänka på hur det skulle varit ute vid det beryktade Cape Wrath…

Måste också berätta om vår delikata lunch. Efter misslyckat besök vid Stornoway Coastguard var vi hungriga och skulle ha ”fish and chips”. Hittade inte nåt ställe som hade detta så vi slank in på en Pizzeria och beställde dagens special: Tortilla wrap fylld med pommes frites och massor med ost, inga kryddor men massa kalorier, bättre lunch har vi ätit… (tio meter därifrån gick vi förbi ett ”Fish and chips” ställe L…)

Efter varm morgondusch blir det bilfärd över Isle of Lewis!

Natti, natt

 Bosse @ seaQwest

Kategorier: Semester 07 // Skriv kommentar »