…dagens eko!
Efter en ovanligt spännande angöring (MODS*) på mycket låg nivå (vatten) donar kapten med ankringsattiraljer medan k-ministern suger i sig all info från G-mail, Faceboook, Nyhetssiter, seglarhemsidor mm.
Så kommer då signalen: Du-du-dutt-du-du-du!!! Meaning; kapten sitter fint i sittbrunn och k-ministern har högläsning om vad som hänt de senaste 8 timmarna sen vi lämnade förra angöringen. Mycket lärorikt. 😉

Just det, angöring. Vi hade beslutat att gå till ett litet läckert ställe i Lake St Clairs nordvästra hörn. Det visade sig vara enda ankringen innan vi kom upp till Geogian Bay och North Channel i Kanada. Haken var att det i kortet stod att inseglingen hade flera ställen med bara 1,5 meters djup. Lite uselt för seaQwests 1,8 metersbehov.
Skam den som ger sig, vi kollade med US Armys Corps of Engineers och fick reda på att vattennivån var ca 75 cm högre än normalt, mao helt ok att angöra. (1,5+0,75=2,25-1,8 ger 45cm frigång…)
På vägen ut kollade kapten också med en lokal BoatUS kapten (sjöräddningen typ) som intygade att det borde funka om vi följde hans instruktioner. I vanlig ordning tutar det i mer än utlovat från fel håll vilket innebär att vi skall gå flera distans över MYCKET grunt vatten i nu hyfsad sjögång. Kapten sviktar och k-ministern surar…
Men så får hon plötsligt syn på en AIS-båt som befinner sig just där inseglingsrännan börjar. Ropa upp han, ropa upp han, studsar hon omkring i brunn och uppmanar. Ja, ja… Visade sig vara en trevlig fiskeentusiast som intygade att vattnet inte blåst bort och han hade gott om vatten under kölen. Så, kursomläggning och vi tar sikte på Metro Beach i Black Creek River. Sakta, sakta tog vi oss in. Ekolodet larmade konstant då vi gick genom gräsbevuxen botten så det kändes riktigt skönt när vi till slut trixat oss in till vår lilla akringsdamm.

      Vår damm i Metro Beach, här blir det upplevelsebefriat ett par dar.

I övrigt lite Plus/Minus från de senaste dagarna.

Plusposter:
WYC, eller Wyandott Yacht Club. Senaste dagarnas stopp där vänlighetsrekord slagits i omgångar. Det visade sig att enda marinan i Detroit River som hade tillräckligt djupt vatten var WYC, en privat klubb som normalt inte tog emot transient boaters men kapten fjäskade in oss. Väl där blev det rena anstormingen av hjälpsamhet, tips och råd. Vi blev givetvis överbjudna på pizza i en grannbåt och på BBQ-kvällen två dar senare fick vi varken betala hamburgare eller öl.

The Henry Ford, ett helt makalöst muséum med tillhörande village. Muséet visar inte bara bilar utan hela industrihistorien på ett fantastiskt fint sätt. Greenfield Village som vi besökte dagen efter var t om ännu bättre.

       Henrys första bil, i verkstaden där den byggdes, man var tvungen att hacka hål i väggen för att få ut den. Du är inte ensam, Sven Yrvind!

Henry Ford såg till att samla historiska byggnader och bygga upp dem i denna “village”, för över 80 år sedan! Sen var den full med T-fordar, häst å vagn, utklädda människor och i alla husen var det skådepelare som agerade och informerade.

        Häftigast var att gå omkring i Edisons experimentverkstad.
Fick bl a en demonstration av fonografen och en nyinspelning av: “Mary had a little lamb”.

       Den första glödlampan, dagens replikor kostar 600$ styck!

Minusposter:
Taxi, vi var beroende av Taxi för att komma till The Henry Ford och Detroits taxisystem var inte mycket att skryta med. Sista resan fick vi vänta i en och en halv timme utanför en mataffär!

Spindlar! Till K-ministerns fasa kryllar det av dem här. Varje morgon får kapten ta flugsmällan och slå sig fram genom alla nät på däck för att sen identifiera och eliminera stora, svarta, otäcka spindlar.

Detroit. Vi var aldrig inne i Detriot. Locals sa att promenera gärna söderut till Wyandottes centrum men inte norrut mot Detroit, det är farligt. Även pilotboken varnade för att vistas utanför marinorna i stan. Ta en taxi om du skall någonstans. Efter GMs konkurs har det varit väldigt tufft i Detroit. Flest mord i USA, borgmästarn i fängelse och mängder med nedlagda fabriker/kontor. Nä, vi motrar förbi den stan i motströmmen.

       Downtown Detroit till vänster, GMs huvudkontor till höger! Snacka om skrytbygge!!!

Faktum är att vi skall ta oss 8 fot upp (Vi befinner oss ju nu 574 fot, eller mer än 190 meter över havet! Så högt har inte många svenskar seglat. 🙂 ) via detroit River och St Clair River så inte undra på att motströmmen är över 2 knop…

Nu tar vi det lugnt ett par dar!

Bosse @ seaQwest

* MODS = Mer Om Detta Senare

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

På de lugnaste vatten i de tryggaste hamnar lurar faran för naiva kaptener med självsäkert skuttaruntpåbåtenbeteende. (Sug på den Gooogle Translator 😉 )
Efter en härlig dag över Lake Erie i strålande väder med halvvind och lagom ljumma vindar angör vi Presque  Isle Bay vid Lake Eries södra kust. Där ligger en liten lagun i lagunen med en statspark i lummig grönska och total vindlä. Mmm… (Kolla vår position)
Här skulle vi åter checka in i US efter vårt Kanadaäventyr så kapten sjösätter jollen som hängt i träda ett bra tag nu. (Ringrosten hänger över scenen.)
Med van hand hissas jollen ner, motorn riggas på styrbords dävert och det är dags att äntra jollen. Vänster hand håller i linan till däverten, höger arm är balansinstrument likt apans svans och resten av kroppen svingar sig ner i vår numera slitna jolle. Detta moment innefattar även en kringgående rörelse runt aktersnurran som nu hänger fritt över jollen. Allt väl, tills kaptensfötterna landar på durken i gummieländet! Den smiter, eller far iväg, drar, fintar och kapten befinner sig plötsligt i horisontalt läge med jollens akterspegel i knävecken och Eries mörka vatten under resten av kroppen. Vid fallet släpper kapten naivt och reflexmässigt taget om dävertlinan med påföljd att motorn faller fritt tills en väl härdad skalle tar emot!
Hur det gick till vet ingen men med sträckt lår, ömmande vänsteraxel och en bula i skallen så står han där, torr, skakis och lite blåslagen. Oj, det kunde gått illa!!!
50++ med snabba reflexer och seg skalle! 😉 Puhhhh………………..

Bosse @live
PS. Lyckades charma den lilla söta “Border and Protection” damen så nu får vi stanna i US tills 14:e januari. Nu med ny och fin I-94  blankett. (Jänkare som hörde att vi lämnat den i Kanada trodde att nu är loppet kört för seaQwests kapten och önskade mej lycka till inför mötet.) Incheckningen gjordes annars via en videotelefon bakom tankstället i marinan intill, rätt fräckt faktiskt! DS.
       Videotelefon direkt till Border & Protection.

Kategorier: Uncategorized // 1 kommentar »

Kapten (alias Agent) Bosse filosiferade i siffror vid överseglingen mellan Bluff Bar på Kanadasidan och Erie, Pennsylvania.

Jädrar vad mycket vatten här är. Fram med bestick och mät. Och, trots att sjön Erie är en av de mindre så var den ungefär 8600 kvadratdistansminuter stor. För de som inte är bekanta med denna nya enhet så blir det ca 30 Miljarder kvadratmeter eller lika stor som Kattegatt och Skagerack ihop!

Niagarafallet är ju som bekant också stort. Visste ni att det från Erie rinner ut via Niagara River ungefär 90 miljoner proppfulla badkar i timmen? Eller att floden under bron mellan Kanada och USA dundrar fram med 10-12 knop! Eller att fallen tidigare åt sig in i landet med 1 meter / år. Nu blir det mesta av vattnets kraft el och bara en liten del rinner över fallkanten så det går mycket långsammare nu.
       Nancy!!! Where are the falls!, förtvivlad Stephen ser ingentig av det magnifika fallet bakom fotografen… 😉

      There are the falls! Våra kanadensiska vänner från s/y Toboggan hade tagit oss på Niagarafallsexpedition ombord på “Maid of the Mist”

Bosse @ Lake Erie (6 Nm kvar till USA…)

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Debattinlägg från en stor sjö…

Windows 7 var nog definitiva spiken i kistan för kaptens fortsatta PC-användande. Eller rättare sagt, PC-investerande, man är ju för snål för att dumpa tre nya datorer.
Men efter att ha blivit tvingad att gå över till Win 7, 64-bitars, vid varje köp av PC-laptop (två i Sverige i höstas och en i Florida i våras) så är jag mycket trött.

Trött på monopoliserandet av laptoparnas operativsystem, trött på Microsofts bleka kopia av Macs design/funktion, trött på alla uppmaningar, varningar, pekpinnar som plingar och plongar så fort man rör datorn, trött på alla möjligheter/funktioner som tagits bort sen XP, trött på alla medskickade program som fungerar en månad sen måste man köpa, trött på blåskärm och frysningar så fort man är lite besvärlig mot datorn…

Jag har haft laptop sen tidigt 90-tal, varit nätverksansvarig, gubevars, en kort tid på 3.11 tiden, alltid varit intresserad och till och med lärt mej programmera i DOS om nån nu kommer ihåg vad det var. Har genom åren försökt hänga med bland alla program, operativsystem, virus, internetfunktioner och allt annat som hör den digitala världen till.
Vet inte om det beror på att man fyllt 55 (50++) och börjat bli ålderströg i huvudet eller om det är så att jag tröttnat på att hålla på och kriga med mina datorer, desperat letandes efter funktioner som inte finns, eller att ladda in 10-15 uppdateringar i veckan för att få mina program att fungera. Lite bekvämare kan det nog tänkas att man blivit…

Nä du, Bill Gates, du får nog ta dina gubbar i örat innan ni blir fullständigt frånkörda av Steve Jobs gäng och Googles digitala armada.
Ser fram mot att testa en ny Mac om något år eller två.

Bosse @ Lake Erie

Kategorier: Långsegling // 4 Kommentarer »

(to Google Translator: Don´t bother to translate this, it is totally impossible!)

We have improvat our englishka very much since we cameade to Americas Unitade States. Since we almost every day mustar speaka egnglishka, so gettar we very much training. Alla jänkisar is very friendliga and speakar always with us when they meetar us. How do you do, have a nice day, have a nice one (?) greetar they us every time they see us. But mostast usuallt is commentaren: How are you? Or, How are you today? Answeret shall, preferablast,  then bea “I´m fine thank you, A´njo?”   And when they seear the swedishka flagan so becomsar they super exitederade! Ooooh, you comsar alla wayen from Sweden, in that??? Pointande on our boat. And then lookar they at us with giganticska bigga eyes! We answerar, “Of course, yess.” As honesta Swedishar we cannot lia, you know… Nexta questionen is always: “How many daysar took it?” (They askar never how many nightar it tookade…)

Jänkisarna are very kinda, and tipsar us a lotta of alla possibla thingsar. Sometimes, mustar we hida us in boaten. Puhh…

We have actually discussat to creata a cue-system for everybody as want to speaka with us about our fantastica sailing-story. The furter inside countriet we comesar, the curiosare becomsar they! Little difficult is it with my name; calla you never for BOSSE in an englishska speakingande countriesar! They understandar nothing! Boozer, Boss, Muffler, Musse, Bazler, Booze, Booo, Mose, Mustafa (he was drunk, or I), Mozze, bossiii and so furterade.
We speakar on together with theasa jänkisar and have it very niceigt, …..

…..but, how does it come sej that they not understandar what we sayar???
Boooze @ seaQwezt

(IHM, Polen. Recall anybody…?)
För er som inte förstår engelska kommer här en svensk översättning (Gooooogle)

Och hur kommer det sej ….
(till Google Translator: Bry dig inte om att översätta detta, är det helt omöjligt!)

Vi har improvat våra englishka väldigt mycket eftersom vi cameade till Americas Unitade stater. Eftersom vi nästan varje dag mustar speaka egnglishka, så gettar vi mycket träning. Alla jänkisar är mycket friendliga och speakar alltid med oss när de meetar oss. Hur gör du, ha en trevlig dag, har en fin en (?) Greetar de oss varje gång de ser oss. Men mostast usuallt är commentaren: Hur mår du? Eller, Hur mår du idag? Answeret skall preferablast, då BEA “Jag mår bra tack, A’njo?” Och när de seear de swedishka Flagan så becomsar de super exitederade! Ooooh, COMSAR er alla wayen från Sverige, i det?? Pointande på vår båt. Och då lookar de på oss med giganticska bigga ögon! Vi answerar, “Visst, yess.” Som honesta Swedishar vi inte kan Lia, du vet … Nexta questionen är alltid: “Hur många daysar tog det” (De Askar aldrig hur många nightar det tookade …)

Jänkisarna är mycket Kinda, och tipsar oss en lotta om Alla possibla thingsar. Ibland mustar vi Hida oss i boaten. Puhh … Vi har discussat faktiskt creata en kö-system för alla som vill speaka med oss ​​om våra fantastica segling våningar. Den Furter inne countriet vi comesar, de curiosare becomsar de! Lite svårt är det med mitt namn; calla du aldrig för Bosse i en englishska speakingande countriesar! De understandar ingenting! Boozer, Boss, ljuddämpare, Musse, Bazler, Booze, booo, Mose, Mustafa (han var full, eller jag), Mozze, bossiii och så furterade.
Vi speakar på tillsammans med theasa jänkisar och har det mycket niceigt, …..

….. men, hur det kommer sej att de inte understandar vad vi Sayar??
Boooze @ seaQwezt

(IHM, Polen. Recall någon …?)

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »