Ni vet väl att ni missar en massa om ni inte kollar regelbundet på http://www.facebook.com/seaqwest där vi lägger ut lite kommentarer och bilder med tätare intervall än här?
Jus nu i Clarence Town, Long Island Bahamas.
Bosse@ seaQwest
Eroll Flynn Marina, Port antonio, Jamaica
Är det nåt som är Jamaica, så är det detta uttryck. Jah Man! Och vi vet var det kommer ifrån!
Nån gång på 60-talet kom en ung sjöman från Saltschöbaden gående på en av Jamaicas gator. Han blir strax stoppad av en Jamaican som undrar vad han gör. Rastar min hund svarar Hjalmar glatt. Aha, svarar den andra mannen. Jajamen, säger Hjalmar, Hundar måste man RASTA innan man FARI väg. Sjömannen var nämligen på väg hem för att bli bäst i världen inom kappsegling. Ovetandes om att han då grundade RASTA-FARI och det typiska Jamaica uttrycket Jajamän, ja män, jah man.
Ett par fina bilder av vårt hem tagna av Pingisarna på väg mot Jamaica:
Mary-Belle
På vägen ner längs Kubas sydkust fick Heléne en av sina urinvägsinfektioner och panik utbröt ombord. Soppatorsk på penicillin! Pingisarna kom till undsättning då de hade “rätt” sorts penicillin och lugnet lägrade sig åter ombord efter ett par dar…
Nu sitter vi på Jamaica, utan Pingisar, med en rätt lång, remote, resa framför oss och inte ett endaste litet piller. Kapten får i uppdrag att fixa. Tar reda på närmsta apotek, men där var det tji. Här råder ordning och reda så utan recept, inga piller.
Gråter ut hos barägaren vid marinan, Mary-Belle, en Kubanska som är gift med Harbor Managern och som det visade sig, känner ett flertal läkare. Vaffö då då???
Jo, Kuba har fri utbildning, så de utbildar läkare och sköteskor på löpande band som sedermera exporteras över hela världen via överenskommelser mellan länderna. Ca 3000 läkare verkar för tillfället utomlands. Öh, var var jag? Jo, Mary-Belle. Hon får info om vilka sorter som kan vara bra och vi bestämmmer träff dan efter i baren vid fem. Kvart över fem kommer hon med två rykande färska recept nedkörda från bergen där sjukhuset och hennes kubanska läkarkompis befinner sig. För denna tjänst betalar vi 2000 jais (ca 160 SEK) och får en lång pratstund om Kuba, dess system och framtid.. Molto interressante!
Kaffe
Vem f-n vill dricka kaffe som en liten mård just bajsat ut? (Kattdjuret äter bara de finaste bönorna som sen plockas ur dagens avträdeshög, tvättas, rostas och säljs, SKIT-dyrt, typ, dyrast i världen!
Engelsmän är till exempel beredda att betala 50 £ (600 SEK) per kopp av det exklusiva Indonesiska kaffet.
K-ministern blev lite konfunderad över det faktum att vi i morgon skulle besöka världens NÄST bästa och NÄST dyraste kaffeplantager. Blue Mountain Coffee är bland det både dyraste och godaste kaffe som går att uppbringa. I morgon skall bönorna skärskådas!
Vi skall nu kolla in Blue Mountains plantager och konstatera om det motsvarar pris och rykte. Vi har redan provat och Kaptens respons var blaskigt men gott. Skall tydligen vara just blaskigt för att man skall få fullt utbyte av aromen. F-n vet…
Vi köpte några paket för 15 US$/pound (1 pound = 0.45359237 kg) och tyckte att, ok vi stöder ju dem som har det taskigt… Men, efter internetkoll visade det sig att ni där hemma kan köpa samma kaffe för drygt 200 SEK. Per hekto!!!
Flottfärd
Stax efter att vi etablerat oss på denna gröna, vackra ö, (Här regnar 370 inches om året = 25-30mm om dán!!!) där solen trots allt oftast skiner, bokades en biltur upp i bergen med våra Pingisvänner Hjalle & Brittis. Vi skulle åka flotte nedför Rio Grande. Statligt reglerat och väldigt proffsigt blev vi omhändertagna och tilldelade varsin flotte inklusive flottarkapten.
Keith-Allen
Vi hade förmånen att flottas av Rio Grandes Grand Old Captain! Keith-Allen hade börjat på 50-talet att släpa flottar uppströms och -67 blev han kapten på en flotte och har sedan dess lotsat turister nerför floden. Han slussar oss elegant förbi klippor och annat och givetvis genom “Lovers Lane” döpt av kvinnoscharmören Errol Flynn som älskade denna del av Jamaica.
Lovers Lane
Maten vi fick vid ett strandstopp var fantastisk, lagad på en stenbädd och hopsamlade pinnar. Vi befann oss mitt i ingenstans, så hur tjejen som fixade käket kommit dit vete fåglarna. (Kan hon ha blivit landsatt av en helikopter?)
Djungelrestaurang
Hjalle & Brittis försöker jaga ikapp oss på floden…
Hjalle och Brittis ja. Vi har hört om seglare som kör ihop ett tag och sen skiljs på grund av olika agendor. Denna gång fick vi känna på hur jobbigt det kan vara att skiljas just när man har det som bäst. (Avslutningskvällen efter två intensiva månader spelades julklappsspel, firades allas födelsedagar, serverades Red Snapper Walewska, med skaldjurförrätt och fruktkorg till efterrätt och vi sög i oss vårt bästa vin.)
Tack Hjalmar & Britt-Marie på Flying Penguin för en härlig tid tillsammans!
De seglar just nu längs Dominikanska Republiken mot sitt Sint Maarten medan vi väntar på ett väderfönster mot Bahamas.
Bosse @ seaQwest
På väg mot Kubas sydspets körde en fiskebåt ikapp Pingisen och de köpte då ett par fin-fina Red Snappers. En var given för seaQwest så ett överlämnande genomfördes. (Inte helt utan dramatik…)
…segla till Jamaica. Köpa ett bananparti…la,la,la,la,la,la.
Efter en ovanligt stökig överfart har vi nu äntligen kommit till Errol Flynn Marina på Jamaica! Skall bli spännande att upptäcka denna ö innan vi seglar vidare mot Bahamas. För några dar sen checkade vi ut från Ciefuegos, Kuba med avsikt att gå till Jamaica. På grund av starka vindar från fel håll smög vi in i Kubas södra skärgård (stor som Kattegatt och Skagerack ihop.) och seglade vidare bland korallrev och mangrove-öar. Det blev några ankringar och spännande passager innan vi till slut släppte Kubas fastland i förrgår. Överfarten började toppen men med ökande vind och helstollig sjö fick vi möblerat om stora delar av båten och saltet har impregnerat väl mycket av våra tillhörigheter. Men, what the heck, det kan ju inte alltid vara bekvämt. Måste också tillägga att gamla gumman seaQwest håller stilen! När väldiga vargliknande vågor, azulrblå med vit nos, hotar att kasta sig över oss, huuuu, lyfter hon bara elegant på rumpan och och surfar elegant ner i nästa dal.
Bifogar även sista Kuba bloggen som aldrig blev ivägskickad…
2012-03-06
Brödkö!
Cienfuegos, en ganska fin stad, hyfsat stor och ganska representativ för det Kuba vi sett under vår månad här.
Proviantering är ett kapitel för sig i detta land. Det finns ett antal butiker där man kan köpa varor för turistpesos (CUC) och ett stort antal hål i väggen där man kan handla för folkets pesos. Som vi tidigare berättat är det stor skillnad på valutorna så det är ganska enkelt att bli blåst eller att göra fel. Idag var det dags för proviantering inför översegling till Jamaica och vi kollade med en tysk charterkille hur de gör. Man får beställningslistor från kunderna och sen far man omkring och letar rätt på det man lyckas hitta. Viktigaast för oss var denna dag bröd så vi letade brödbutiker inne i stan och till slut hittade vi en som tyvärr hade slut på bröd. Men, 13.00 var det dags för ny leverans och en kvart innan hade en rejäl folksamling samlats utanför hålet i väggen. OK, we do it the local way. Köa och vänta. När det var dags att få igång kommersen var det någon i kön som såg att vi stod med CUC i näven. Oj, oj, det går inte! Ni måste ha lokala pesos. (Ett bröd kostar 4 pesos) så kapten skickas iväg till växlingskontoret där det givetvis var en ännu större kö! Lätt panikslagen inför risken att missa brödtåget börjar kapten vifta med sin 1 kuckelimuck (Lokalt uttryck för CUC bland Pingisar och seaQwestadorer). En engelsktalande (puh) herre engaerar sig och frågar folk på gatan om någon kan/vill växla och strax dyker en kille upp med 24 pesos som snabbt byter ägare till köns förtret och en lycklig kapten rusar tillbaks till brödhålet där K-ministern redan avacerat in i lokalen. Nu är hela kön engagerad i våra växlingsbekymmer och jublar över den lyckade kaptenstransaktionen. Pesos levereras och snart är vi lyckliga ägare till 6 fin-fina nybakade bröd, kostnad 7 spänn och lite svett.
Hela inköpsavdelningen skulle man kunna skriva en roman om men det orkar ni inte läsa men kan väl sammanfattas i mycket frustartion blandat med skratt och ett torrt konstaterande att vissa länder lever i ett förlegat politikt system.
Pedro var en driftig hästdroskägare vi åkte hem med en eftermiddag. Charmig kille med en fin häst. Han lyckades även sälja på oss frukt och grönt av god kvalitet och varierande pris. Två dagar tog leveransen och betalningen bestod i både CUC, öl och schampoo. Till slut blev det även två US dollar till Tequila, hans mycket fina häst som släpat runt oss mellan stan och marinan. Han behövde tydligen mer mat.
Vi har haft en kraftig “northerly” som brakat över landet så vår avsegling har blivit lite förskjuten. Just nu lutar det åt onsdag morgon vilket ger oss möjlighet att beskåda en baseballmach mellan Ciefuegos och ett annat lag, tisdag 13.00. Kubas nationalsport!
Sen, Jamaica.
Håll gärna tummarna att vinden håller sig norr om öst så vi kan segla ner…
Bosse @ seaQwest
