….vi trodde att vi skulle komma hem till sommar i Sverige?
Kulturministern bäddar in sig i filtar och raggsockor medan kapten stoiskt håller fast vid sina slitna Sebagoshorts. Med ben blåa som den värste adelsman huttrar han fram längs Krokslätts gator på jakt efter frukostbröd eller vad han nu blivit ivägskickad att fixa…
Sobrännan bleknar och snart ser vi väl ut som vanliga “Svenssons” (Ursäkta Håkan & Ulrika, no offence 🙂 )
Ja, ja, bara midsommar blir avklarat skall nog vädergudarna ge oss lite mer värme.
Ett litet oväntat problem har uppstått sen vi kom till Sverige. När i hela Hisingen går man och lägger sig? Det blir ju aldrig mörkt?
Allvarligt, detta har vi saknat och suger nu i oss ljuset kring skymning & gryning för fullt.

Vi har redan börjat längta efter båten och har daglig mailkontakt med Power Boats för att kolla att hon har det bra och allt är väl, vi får se hur länge de står ut. Men än är det faktiskt en del saker som behöver fixas per korrespondens. Vår gamla dam (inte Heléne!) har utfört en striptease på Trinidad och skalat av sig alla gamla lager med hjälp av “Strip off” och en gäng slipade infödingar.

       Sliping boys in action.

Ledaren Cow (han kallas så för att han är vegetarian, hans riktiga namn är halvt omöjligt att uttala) verkar kunnig och skall hjälpa seaQwest att få en snygg och fin underkropp i höst. Begynnande osmos gjorde att vi beslöt att förnya skalskyddet enligt konstens alla regler. Det som göms i snö, kommer upp i tö, Pling, Pling; skaldade Robban Broberg. I det här fallet var det inte tö utan mer “Strip off” som avslöjade en del gamla synder som nu skall åtgärdas, vi återkommer om detta.

      Shrink wrapped, but not yet shrunk!
Hon är nu också belagd med krympplast som skydd mot damm och allt vatten som under regnperioden lär ramla ner över denna del av världen. För att ytterligare skydda “our precious” har vi installerat ett avfuktningsaggregat ombord så hon inte skall bli fuktig och grön.

Efter vår period i Brasilien och Franska Guyana var det skönt att först i Surinam och senare på Trinidad & Tobago kunna prata med folk. Vår portugisiska är inget vi skryter med, knappt kommunicerar med faktiskt. Engelskan går lite bättre så mycket snack har det blivit. Lite snopen blir man då man vid upprepade tillfällen får höra att man “pratar för mycket”? Jag som bara försöker få en syl i vädret då och då omgiven av vilt snattrande vänner. Droppen var nog på Kanarieöarna när vi diskuterade fridykning och hur länge man kan hålla sig under vattnet. Jag sa ödmjukt att jag inte klarade mer än en minut och genast bröt vår seglande bonde Curt in och sa: “Du har ju aldrig kunnat vara tyst i mer än en minut så det är väl inte så konstigt!”

Är det nå´n som vill snacka, eller jag menar lyssna lite, är det bara att slå en signal!

Bosse @ last

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Sitter just nu på ett hotellrum i Miami och pustar ut efter morgonens äventyr. Det går att ha ett spännande liv även utan båt…
Vi har lämnat seaQwest, täckt, bevakad och med avfuktare med förhoppningen att hon skall vara i fint skick när vi kommer tillbaks i höst. Flyget hem blev lite omständigt då vi blev tvungna att övernatta i Miami.
Intendenten fixade rum alldeles intill flygplatsen. Billigt (50$/natt) innebar att allt inte fungerade helt ok. Vi bytte rum tre gånger innan vi fick ett som hade fungerande kortlås. Då vår genua ingår i bagaget är det ganska tungt och vi var rätt trötta på att släpa alla våra kollin mellan våningarna.
Till slut ordnade det sig och vi fick en god middag och livemusik på en intilliggande lokal pub.
På morgonen blir jag väckt av Heléne som påstår sig inte kunna komma ut! Löjligt, tänker jag, hon är väl för klen… Kravlar ur sängen och ger mej på låset, väl medveten om att om hon inte blir utsläppt och får sin ”morgoncigg” kan vad som helst inträffa. Men även kapten kommer till korta med dörrlåset.

Inspärrade!
Efter några fruktlösa försök att ringa till receptionen, givetvis fungerar inte telefon, fick kapten en strålande idé!
Inspirerad av gamla deckare skjuter han upp fönstret och spanar ut. Jodå, den klassiska kanten utanför fönstret finns där så kapten klättrar ut. En blick ner mot gatan och sen kastar han sig över kanten!

Tur att vi bodde på första våningen…
Efter en attack mot receptionen och ett gemensamt inbrottsförsök från utsidan dörren konstaterade hotellets ägare att Heléne fick vänta på rummet tills en reparatör kunde komma och såga ut henne. Den som känner vår minister vet att om hon vill ut så är det nu, bums!!!
Så jag rundar hotellet, ut mot gatan, tar mej bort till vårt rum och ropar upp till Heléne att hon får komma samma väg. Efter diverse knorrande och säkerhetsförberedelser med kuddar som ”smutsskydd” påbörjas operation ”BaxaHelénegenomfönsterochnerpågatan”.  Allt gick väl med kapten som mottagningskommitté och vi fick med oss våra viktigaste väskor ut. Pustandes på trottoaren skräms jag nästan ur skinnet av ett fruktansvärt ”OOOOIIIIII-OOOOOOIIIIII”. Har någon stått framför en amerikansk polisbil och fått deras siren i örat helt oförberett? Inget att rekommendera… Tur man var på toa innan rymningen för annars hade det skett en olycka.
Ur bilen kommer en mycket barsk  och hotfull polis och vill veta vad vi sysslar med. Jag drar vår story vilket han inte tror ett ord av då han väl känner igen oss? ”I’ve seen you guys sneeking around in this area for the last 14 days. So what are you up to? Don´t lie to me, that you will regret for the rest of your life!
Han var helt övertygad om att vi var ett annat par och vägrade tro oss! Jag försökte skoja lite med honom och kan nu säga att det är ingen bra idé att skoja med arga Miami-poliser! (Heléne funderade på att ta ett kort på vår Miami Vice-snut men la som väl var ner projektet…) 

När han sett pass, flygbiljetter, pratat med receptionen och blivit övertygad om att vi var de vi sa ändrades polisen likt Dr Jekyll till att bli mycket vänlig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Puh, det var nära! Förstärkning hade också kommit under tiden så vi måste ha varit riktiga skurkar. Nu var vi kändisar i hela lobbyn, där övriga gäster på hotellet åt frukost, i stället för inspärrade.
Bosse @ Airways Airport Inn & Suites, Miami

PS 

Detta inlägg skrevs i Miami men gick inte att lägga ut då bloggen av någon outgrundlig anledning legat nere några dar… Hoppas det var en engångsföreteelse annars får vi ta leverantören i örat!

Sitter just nu hemma i lägenheten i Svedala och fryser, planet landade för ett par timmar sen så nu skall det bli gôtt att törna in…

Kategorier: Uncategorized // 4 Kommentarer »

…vräkte en elchef ur sig till mig en gång på ABB när jag presenterde en ny marknadsplan för Göteborg. Och på den vägen är det. Enda  trösten är att jag överglänses av Intendenten när det gäller de inre utrymmena.
Med andra ord vi fejar, skurar, lagar, justerar, inventerar och planerar från morgon till kväll.
Idag var det 40 grader i sittbrunn, 37 inne och på däck i solen vet jag inte hur varmt men det var hett att byta plugg på däck. 50 stycken hann jag fixa innan orken tröt. Stapplar ner i båten för en tröstöl och då flyger Intendenten upp från ingenstans.
– Vad bra nu kan du skruva loss alla durkarna så jag kan ättikstvätta där också…
Ingen rast och ingen vila, bara gno och bara kila. Som Kronblom sa en gång…
En holländsk granne uttryckte sin beundran över hur vi slet med båten varpå jag svarade:
“She has taken good care of us this year, so now it´s our turn to pay back.”

           Vår arbetsplats…
När jag sen skulle ta en välförtjänt dusch, duschutrymmena här är alldeles utmärkta men med Amerikanskt stuk, en kran, ett fast munstycke högt upp så det är bara att gilla läget avseende vad som strilar ut. Idag strilade det åt alla håll men som gammal tekniker var det inga problem. Jag repalagade duschen och njöt en stund i det svala vattnet. Ville dock avsluta med en rejäl avspolning så jag drog på fullt. Det skulle jag inte gjort. Likt en Bazoka, (Klart bakåt skott kommer!) sprutade det bakåt mer än framåt vilket resulterade i en vid båge över till “finavdelningen” där man gör sig i ordning för kvällen. Merde! Och en hel harang med franska svordomar hördes från platsen där min stråle landade. Feg som jag är kröp jag ihop i duschen och låtsades som det regnade. Vilket är lätt att göra i en dusch.  🙂
När kusten var klar smög jag ut fräsch och fin.
�
I kväll skall vi på Steelband-konsert! En massa artister har ställt upp på en konstert till förmån för Starlift Junior Steel Orchestra för att få ihop pengar så de kan åka till en stor tävling i Kanada senare i år. Det blir spännande!
Lokala handlare har sponsrat biljetter för oss seglare, fint va?

Bosse @ Trinidad

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

…utbrast kapten irriterat när favoritlinnet plötsigt inte var tillgängligt för att intendenten hade packat in det i plast för förvaring till hösten! Bakom Intendenten, Kulturministern och tyvärr också Redaren döljer sig samma person så vad har en simpel Kapten att sätta emot då…? (Den som ändå vore till havs igen, där blir man inte ifrågasatt om klädanvändning och får bestämma om det mesta, tror jag..)

Nu har det i alla fall blivit kläd- och linneransonering. Allt som gått i tvättmaskin och blivit helt torrt har helt plötsligt blivt likt heliga reliker, kika genom plasten, men inte röra!
Ger lite praktiska problem faktiskt. Kaptens ransonering består av två par badshorts och ett linne. Kalsonger vågar jag inte använda då ordinarie smutstvättbingar är stängda. Vad göra? Jo, duschar, (med slang på badplattformen och kläder på) vilket man gör många gånger om dagen. Men på eftermiddagen brukar jag smyga upp till den “riktiga” duschen vid kontoret. Där löser jag sanitetsproblemet genom att när skallen är väl schamponerad träs byxorna över huvudet och sen är det bara att massera som vanligt. Då det senaste åren ramlat av en del hår känns det nästan som förr med en rejäl kalufs att ta tag i. Shorts med fickor är väldigt praktiskt då man då kan tvätta öronen också. Linnet bärs oftast över axeln och tas på då man besöker butiker eller restauranger. (Lite hyfs har man ju kvar…)

               Till höger ses Sails, restaurangen på Power Boats område och till vänster ligger den lilla Supermarketen, öppen för det mesta… 

I övrigt flyter båtsaneringen på och vi har faktiskt haft flyt de senaste dagarna med mycket sol och därmed bra torkväder. Och vi tvättar baske mej allt!

Vi har också varit en del tillsammans med Hanna Thompson som är representant för både JRSK och OSK här i Chaguaramas. Hon är fantastiskt gästvänlig och sitter på en massa erfarenhet. Faktum är att när hon kom hit första gången och hälsade på sin nuvarande man Ray Thompsom, för ca 15 år sedan, var det ingen i Port of Spain som antingen visste var Chaguaramas låg eller också ville de inte köra dit ut. Mitt i djungeln.
Ray Thompson, tillsammans med sina bröder, startade Power Boats vid stranden här i början av 90-talet. Från början var det bara en slip till familjens fiskebåtar men sen tog det en fantastisk fart när de skaffade en stor båtlift. Och resten är historia. Att det för tjugo år sedan inte fanns något för segelbåtar här är verkligen svårt att förstå. Duktiga entreprenörer finns det tydligen överallt…
Chaguaramas är en imponerande vik full av varv, marinor, butiker, hantverkare osv. Alla samarbetar genom en organisation som heter YSATT dit även alla yotties kan  vända sig om de har problem. De ger också ut en katalog som innehåller all information en seglare kan behöva här. Imponerande!

Bosse @ Chaguaramas

PS
Tips, typ att “det är sommar i tropikerna” tas tacksamt emot. 🙂
Konkret behöver vi tips om det finns ett litet sött AC-aggregat att köpa någonstans??? Vi har bara sett stora klunsar att montera över skylighten. Avfuktarna är minst lika stora och med vår lilla båt är ingetdera ett alternativ att segla omkring med. Hittar vi inget bra lär vi hyra avfuktare av Power Boats medan vi lämnar båten.

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »