….vi trodde att vi skulle komma hem till sommar i Sverige?
Kulturministern bäddar in sig i filtar och raggsockor medan kapten stoiskt håller fast vid sina slitna Sebagoshorts. Med ben blåa som den värste adelsman huttrar han fram längs Krokslätts gator på jakt efter frukostbröd eller vad han nu blivit ivägskickad att fixa…
Sobrännan bleknar och snart ser vi väl ut som vanliga “Svenssons” (Ursäkta Håkan & Ulrika, no offence 🙂 )
Ja, ja, bara midsommar blir avklarat skall nog vädergudarna ge oss lite mer värme.
Ett litet oväntat problem har uppstått sen vi kom till Sverige. När i hela Hisingen går man och lägger sig? Det blir ju aldrig mörkt?
Allvarligt, detta har vi saknat och suger nu i oss ljuset kring skymning & gryning för fullt.

Vi har redan börjat längta efter båten och har daglig mailkontakt med Power Boats för att kolla att hon har det bra och allt är väl, vi får se hur länge de står ut. Men än är det faktiskt en del saker som behöver fixas per korrespondens. Vår gamla dam (inte Heléne!) har utfört en striptease på Trinidad och skalat av sig alla gamla lager med hjälp av “Strip off” och en gäng slipade infödingar.

       Sliping boys in action.

Ledaren Cow (han kallas så för att han är vegetarian, hans riktiga namn är halvt omöjligt att uttala) verkar kunnig och skall hjälpa seaQwest att få en snygg och fin underkropp i höst. Begynnande osmos gjorde att vi beslöt att förnya skalskyddet enligt konstens alla regler. Det som göms i snö, kommer upp i tö, Pling, Pling; skaldade Robban Broberg. I det här fallet var det inte tö utan mer “Strip off” som avslöjade en del gamla synder som nu skall åtgärdas, vi återkommer om detta.

      Shrink wrapped, but not yet shrunk!
Hon är nu också belagd med krympplast som skydd mot damm och allt vatten som under regnperioden lär ramla ner över denna del av världen. För att ytterligare skydda “our precious” har vi installerat ett avfuktningsaggregat ombord så hon inte skall bli fuktig och grön.

Efter vår period i Brasilien och Franska Guyana var det skönt att först i Surinam och senare på Trinidad & Tobago kunna prata med folk. Vår portugisiska är inget vi skryter med, knappt kommunicerar med faktiskt. Engelskan går lite bättre så mycket snack har det blivit. Lite snopen blir man då man vid upprepade tillfällen får höra att man “pratar för mycket”? Jag som bara försöker få en syl i vädret då och då omgiven av vilt snattrande vänner. Droppen var nog på Kanarieöarna när vi diskuterade fridykning och hur länge man kan hålla sig under vattnet. Jag sa ödmjukt att jag inte klarade mer än en minut och genast bröt vår seglande bonde Curt in och sa: “Du har ju aldrig kunnat vara tyst i mer än en minut så det är väl inte så konstigt!”

Är det nå´n som vill snacka, eller jag menar lyssna lite, är det bara att slå en signal!

Bosse @ last

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »