Ordningen är återställd ombord och redaren har kommit hem! Slut på mañanadagar, nu gäller ordning och reda med planering, struktur och förberedelser…
Vi tog oss dock en semesterdag och åkte upp till Las Palmas för att bevittna starten av ARC tillsammans med vännerna Nisse & Curt. Atlantic Rally for Cruisers heter det egentligen och är en cruising/tävling från Las Palmas till Santa Lucia i Karibien. Ca 210 båtar kom till start i år, en av de minsta var svenska Cantare som vi träffat förut och nu hälsade på och önskade lycka till!

En härlig dag med perfekt väder gjorde vår utflykt till en riktigt lyckad dag. Oj, vad sugen på att segla man blev! Lite bilder från starten skickar vi med:

Båtarna samlade i väntan på start.

Utanför marinan ligger många och väntar på att ARC gänget skall lämna plats vid pontonerna.

 

Febril aktivitet in i det sista.

 

Dags att ge sig ut till startområdet!

 

Finska Swan 36:an Cantana har vi träffat tidigare i P. Mogan. En av de tidigaste från 1969! Mycket vacker båt.

Svenska Cantare med tre unga tjejer ombord. Läs mer om deras äventyr på: www.cantare.se

Gott om folk i publiken. Spanjorerna gillar festligheter!

På väg mot startlinjen!

Oj, vad tomt det blev i marinan!

Kulturministern har tinat upp efter Göteborgsbesöket och är lycklig över att vara tillbaks!

Mot slutet av veckan drar vi till La Gomera där vi sen gör avstamp vidare mot Cape Verde. Där hade vi tänkt stanna några veckor men på grund av en härjande denguefeberepedemi på sydöarna kortar vi nog ner vistelsen där och håller oss på de norra öarna. Vi kommer också att kolla aktuella läget innan vi drar…

Bosse @ seaQwest
www.seaqwest.se

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

…eller havssingel kanske det heter?

Nä, nå´n ensameglare lär jag aldrig bli. Kom på mej själv med att ha en allvarlig konversation med maststöttan i salongen häromkvällen. Dagarna går fint, massor att göra och gott om vänner som kommer och tjötar. Har även vännerna Eva & Gunnar på besök här nere, de bor på Cordials anläggning. Så då får man leka turist också…
Men kvällarna blir lite trista. Kulturministern saknas. Hon är hemma och stöttar sin familj då svärfar blivit allvarligt sjuk.

Annars har vi flera ensamseglare här nere. Två umgås vi flitigt med, Nisse & Kurt. En äventyrsfilmare och en bonde, ja kraven för att bli långseglare blir lägre och lägre. 🙂

Nisse har fritt fall som specialitet på undanvindssurfarna i sin OE 32 och Kurt han plöjer sig fram genom sjön med sin Overseas 35. Så lite användning av sina gamla yrken har de.

De pratar också om Brasilien så det finns risk att vi kommer att umgås under en längre tid…

   

Nisse på sin Kairos                                 och Kurt på sin Bellis

Just dé!
Tubo de Palo! Kommer nå´n ihåg den underliga fisken jag grillade på Graciosa? Har kollat lite och hittat den igen. Det är mössan alla bläckfiskar har på sig så inte hjärnan skall ramla ut + fästet för armar och annat livsnödvändigt för en bläckfisk.
Den ser faktiskt ut som en vit tomteluva och lär aldrig hamna på min grill igen…

Nä, nu är det dags att öppna en burk tonfisk till. Man måste ju äta…

Bosse @ll alone…

Kategorier: Långsegling // 5 Kommentarer »

Elin:   25 SEK, grön, glad, tät, pålitlig, men dålig vaktkrokodil…(sa inte ett knäpp när spanska banditer snodde Lilla Q)
Quickbouy: 1860 SEK, gul, läckande, kass funktion, duktig ingivare av falsk säkerhet! (Paradexempel på grisen i säcken!)

Conclution: Hellre en Elin runt halsen än att förgäves leta efter en sjunkande Quickbouy i ett nödläge!
Inför långsegling investerar man i en oändlig rad av säkerhetsutrustning man hoppas att man köpt förgäves….:-)
Utrustningen är alltid dyr då det förväntas vara hög kvalitet  och säker funktion på de saker man köper för att använda när “det går åt pipsvängen” och väder eller andra omständigheter tvingar en att fatta drastiska beslut under livsfara.
Besvikelsen blir därför extra stor när man testar sina fin-fina säkerhetsinvesteringar.
Senaste floppen var vår Quickbouy. Inköpt inför Skottlandsresan 2007, lite fräckt att kasta i en klump och vips har man en stor och hög uppblåst Danbuoy med blinkande lampa, drivankare, visselpipa och hela kitet. Nu, inför Atlantöverfart och annat “risky” beslöt kapten att kolla all säkerhetsutrustning. Vid inspektion (första gången jag kollat i Quickbouy förpackningen) kunde jag konstatera att kolsyrepatronen hade gravrost på ett flertal ställen. OK, jag köper en ny patron och får samtidigt möjlighet att testa skarpt. I Gibraltar hittade vi en patron som passade och testläget uppstod här i P. Mogan…
Med flera seglarvänner ombord tog kapten plötsligt tag i den gula Quickbouyen och hivade den överbord! Poff, och en ståtlig boj reste sig ur vattnet. Yess, så skall det se ut! Öh, sa någon, skall inte lampan blinka? Jo, men den startar nog inte förrän linan som jag har här ryckts loss från bojen. Kloka synpunkter från kapten… (..men inte hjälpte det att rycka loss linan.)
Hallå där, din boj ser lite ledsen ut! Snabb koll ,och mycket riktigt den två meter höga flagghållaren hade vikt sig på mitten och såg riktigt ledsen ut. Aj, aj. Läcka på grejerna… Reparation av läckan, avvakta ett dygn innan ny uppblåsning, denna gång manuellt. (Kolsyrepatroner är dyra!) Rejält förbenad blir man då luften pyser ut på nytt! Nu från något annat okänt håll. I instruktionen står att man skall vända den svarta ventilen vid ompackning, då det finns risk att hela härligheten exploderar om inte luften helt klämts ur. Jag fick ta till kraftigt våld för att få loss ventilen, eller rättare sagt dela på den då nå´t ljushuvud hade limmat fast den… Nu ligger den läckande plastleksaken med trasig ventil och icke-fungerande lampa i en soptunna på P. Mogans yard…

Inga mer uppblåsbara “toys” till kapten!
Navimo Nordic (Plastimo) bör nog se över sitt sortiment och kanske utbilda både sig själva och sina återförsäljare i funktion/hållbarhet på den utrustning man säljer…

Bosse @ seaQwest
PS
Vem sa att det bara är party-party på långsegling????

Kategorier: Långsegling // 4 Kommentarer »