Så har vi då fått nytta av vårt medlemsskap (typ Trossen) i skarpt läge. Vi skulle gå från Longboat Key till ett annat hål i sandbankarna ca 50 Nm söderut. Därför var det avfärd i gryningen som gällde. Nackdelen var att det innebar nära lågvatten som skulle vara klockan 9. Fördelen var medström ut genom inlettet. (svengelska för ränna genom stora sanddyner). Kollade med brovakten vid Longboat Pass om det var något problem med djupet i inlettet och bästa vägval ut. “Det vet inte jag” blev svaret! “Jag jobbar på Vägverket och öpppnar bara bron när någon ropar”. Jaha sa kapten och i samma ögonblick tjöt grundlarmet och sekunden efter sa det duns duns duns.
Dj-lar! sa Kapten. Enligt kortet var vi mitt i rännan och när vi passerade här sist var det gott om vatten. Efter en kvart gav vi upp försöken att komma loss och ringde Tow Boat US. Proffsigt mottagande och 30 minuter senare kom en liten räddningsbåt med Kapten Cliff ombord. En bogsertamp om förliga knapen och han nästan ryckte oss av grundet in på djupare vatten. Tackar, tackar sa vi och frågade ödmjukt om han kunde guida oss ut den sista biten till bron och inlettet? “Shure, follow me!”  Full fart frammåt och en käck genväg på fel sida om en dubbelprick och DUNS i fem knop. Nytt rekord i grundstötning! Vi lutar betänkligt och ropar på Kapten Cliff som cirklar runt oss och meddelar att det är 8 – 10 fot djupt, så kom nu! “Tror du att jag låtsas luta 20 grader och stå still trots 2500 RPM????” Vrålar en nu lätt upprörd kapten ombord på seaQwest. “Hm, strange, ok, pick up the line and I tow you off again…” Samtidigt passerar en stor räktrålare och Cliff rycker loss oss och säger: “Follow that trawler!”

Full spätta igen mot bron, Cliff vinkar snällt och åker hem till morgonkaffet och vi kommer igenom bron ihop med fiskebåten. Sen följer en magkrampare som vi inte haft sen vi gick ut genom Pentland Firth i motvind. Grov sjö möter och djupen varierar mellan 6 och 2 (!) meter. När vi var vid sista bojen tjöt grundlarmet igen och hade vi gått på då hade vi nog slagit sönder båten. Nu blev det istället djupt direkt efter och vi fick en härlig segling söderut i 15 – 20 knops slör. Kaptens magkramp släppte dock inte förrän det var lunchdags.
Crab pottpuri…
Vi har nu beslutat att genomföra en tyst bojkott av USAs Krabb-restauranger, sk Crab Shacks. Detta med syfte att knäcka den enorma krabbfiskeindustrin längs landets alla kuster, floder, vattenpölar och andra vattendrag. Vi är medvetna om att det kan ta lång tid innan vår bojkott får avsedd effekt, men, man måste börja någonstans.
Seglare i dessa vatten, förenen eder med oss så går det nog lite fortare att bli av med dessa propellerstoppande otyg. På sträckan mellan Longboat Pass och Venice Inlet hade vi ständig krabpotvakt och seglade slalom hela vägen. Heléne målar plakat att hänga vid mantågen: “No more Crab Cakes!” eller “Grab a Crab!” (Vet inte riktigt vad det betyder men det ser fräckt ut!) Bra förslag till kampanjen mottages tacksamt.

      Snygg va?
I övrigt har vi startat “The Swedish Blue Water Race to Key West”.(TSBWRtKW) Pingisarna leder just nu på östkusten (Ft Lauderdale) men vi  har inte lika många affärer på denna sidan (västkusten) så vi kanske vinner detta race.
Bosse @ seaQwest

Åsså en liten Bonus

          Vår favoritfågel sen vi lämnat Bald Eagle uppe bland floderna.  Denna pillekan var så stor att det behövdes stege för att komma upp på ryggen!

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »