Denna bristvara bland seglare.
Vi har genom åren (Ja, vi kan faktiskt skriva så! Snart inne på det tredje.) lärt oss att hushålla med denna begränsade resurs ombord. Vi har ca 400 liter i en tank någonstans nere vid kölsvinet. Detta vatten
används till allt utom dricksvatten. Vattnet vi dricker producerar vi själva med vår Watermaker. Ca 5 liter i timmen, 1 ampere per liter. Lite långsamt och el-dyrt för att köra allt vatten den vägen.
Med andra ord, vi hushållar mer med tankvattnet än dricksvattnet.
Hur kan man undra? – Jo, det finns många varianter.

– Regnvatten samlas i 2 stora svarta baljor för tvätt o dyl (annan färg går lika bra).

– Bada är ett bra sätt att hålla sig ren och borde dra ner på vattenförbrukningen. Men, icke sa Nicke! “Då har man ju salt i håret och på kroppen!” Vilket innebär att en dusch efter varje bad blir obligatorisk. VATTENDYRT!
Men Intendenten kom på lösningen. Efter varje bad/snorkling går HON upp först, ställer sig på badplattformen, spolar av sig, löddrar in sig, tvagar på i all välmåga medan kapten sitter på badstegen, strax under, och återvinner vattnet så gott det går. Så, nu är vi rena, säger hon och tar med sig duschslangen, spolar bort några smulor på vägen och fimpar vattnet.
Som belöning får kapten låna den våta, begagnade handduken och torka bort återvinningsvattnet. Hyfsat ren.

– Vi diskar bara en gång om dan, eller om lukten tvingar oss en och en halv gång. VI är i detta fallet nästan alltid Intendenten då Kapten oftast lyckas ha annat att göra.

– En, än inte förverkligad, vattenbesparande idé är att vi borstar tänderna ihop och därmed även återvinner detta vatten. Men vi har inte kommit fram till vem som skall börja.

Kapten tycker kapten skall börja, vad tycker ni?

Dricksvattnet, producerat av vår PUR40 smakar Göteborg  fortfarande, tack vare receptet från våra vänner Pär/Marie från Göteborg Vatten!

   
          En seriös variant på vatteninsamling, när man inte har tillgång till varken Watermaker eller stora tankar:

       Tyska Esmeralda II har löst det på detta sätt, elegant eller? Fast det kanske krävs stora tankar för att tänka ut en sådan snygg lösning. 🙂

Blöta hälsningar

Bosse @ VA-verket ombord

   
PS!!!
Nu är den stora tävlingen MCGP igång!
– Tävlingsområde: Trinidad till Florida hösten 2010 till våren 2011.
– Endast två exklusiva deltagare! Flying Penguin & seaQwest
– Nuvarande ställning FP 8 – sQ 9 (ledningen tog vi idag då ena dieseldunken på akterdäck sprack. 2-3 meter vågor, 20-30 knop ostlig vind och kapten står och fiskar! Hur kul är det på en skala, vilken som helst…)

En sammanställning kommer givetvis att redovisas vid finalen i Miami.

Öhh, MCGP ja. Betyder Murphys Carribbean Grand Prix.

Fina priser till 1:an & 2:an mottages tacksamt!

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Kan ni tänka er att sitta i Karibien och måla av fågelbajs?

 Undertecknad har lagt mycken tid på detta och är nu äntligen färdig. “Med vaddå???” Frågar den nyfikne. Ni som inte är nyfikna kan väl göra nå´t annat…

    Isolated Danger Mark. Fräckt namn på välbajsat märke. Dangern var ett rev så fotot är taget från dingen. Min enda tavla hittills som är målad vid sin ursprungsplats!

Jo, tavla nummer tretton är nu förfärdigad och projekt SEA MARKS är därmed i det närmaste i hamn för Akvarellkapten. Fågelbajset sitter på många av de sjömärken jag målat. Nu är det mest upp till andra att paketera och sälja min almanacka för 2012. Ihop med ett tryckeri/förlag skall en marininspirerarad almanacka ges ut.

Har du/ni rediga kontakter inom den marina branchen så skeppa hit dem för säljbearbetning! Mer om almanackan hittar du under “Akvarellmålning” på hemsidan.

Häromdan blev vi utan färskvaror, slarvigt, visst, men så blir det ibland. Kul då att få använda sin fantasi och veva ihop nå´t nytt. Till middag grävdes en burk med konserverad korv fram. Hmmm, lågvattenmärke. Men det blev Martinixka grillspett med korv och lök och en het BBQ sås på ROM å Chilli å annat lokalt…

Igår hade vi lite smördeg över så nu testades inbakad biff toppad med parma och gorgonzolaost. Den blev ful som stryk men himmelskt god! Med lite träning skall vi nog få fason på utseendet också! Mersmak!

Murphy har hållit sig undan några dagar nu så snart skall vi nog våga oss på att turista på denna ön. Sen är det hög tid att segla vidare mot Dominica.

   Grand Anse D´Arlet, strandpromenaden på en av de pittoreska  småsamhällen/vikar vi besökt under våra Martiniqueanska irrfärder.

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

1,5 grader BB. 2 grader akterut. Går det snett med båten så kan den lika gärna ställas upp snett också… Så måste vår travelliftförare ha tänkt när vi lämnades på grusplan.

På Carenantilles varv i Le Marin (passande namn på orten som härbergerar Karibiens största marina) har vi nu tillbringat en dyr och jobbig vecka.
Den flitige läsaren vet att vi inte varit Murphys bästa vänner senaste tiden så vem blir förvånad då det strulat även denna vecka. Fast det skall erkännas att man får till en del också…
Vårt skörade storsegel? Reparerat här på marinan för en relativt billig peng. Nu kan vi snart segla en stund till igen. Bengt på Albatross Segel har lovat oss ett nytt storsegel så snart väven är vävd, seglet är sytt och frakten är fraktad.
Finns en och annan osäkerhetspunkt inblandad, till detta skall läggas att kapten kan ha en eller två synpunkter på utförande. Men, ok, vi är segelbara och VÅRT RODER SITTER FAST IGEN!!!
Massor med jobb och stånk, diskussioner med Najadvarvet, franska plastexpreter och hustrun som hela tiden undrar, “Kan vi inte sjösätta snart? Det lutar ju hemma så när man klättrar iland välter man ju!” Osså e de´varmt, dammigt, skitiga toaletter och EN DJ-LA RÖRA I HELA BÅTEN! Och det går inte att sova i salongen den är ju STENHÅRD!” Jo, det stämmer, det mesta. Hela besättningen lider av både värme och dålig sömn.
Hårt arbete med plast, epoxi, fett, olja och annat otyg gör att vi så smått längtar ut på ankring igen. Lördag 11.30 är det sjösättning. Raka spåret ut till St Anne, till ankringen utanför Le Marin, på Martinique sydsida.

Sägas skall att vi hade tur att få tag på en duktig plastkille, igen! Mycket proffsig och körde över på kvällar för att klara utlovad sjösättning, snyggt!

       Den gamla varianten… Roderhylsa med smörjkopp.

       Hålet, efter idogt slipande.

       Reparationsarbete pågår!

       Slutresultatet

Det gnälls ofta på både leverantörer och entreprenörer men jag måste säga, nej, jag VILL säga att i vårt val av viktiga leverantörer och entreprenörer har det för det mesta varit mycket bra val! Senaste exemplet är här i Le Marin, Martinique.
Nicolas, en plastreparatör som med stort engagemang och stor kunskap om sitt jobb, kämpade på i vår akterruff till sena kvällar så vi skulle kunna sjösätta i tid.
Övriga, två (!) segelmakare och givetvis vår Cow på Trinidad har skött sitt jobb med den äran.

På hemmafronten:
– agerar Bengt på Albatross snyggt och snabbt när det visar sig vara undermåligt materiel i delar av seglen vi köpt. Först fick vi ny genua och nu är ett nytt storsegel på G. Inte en massa tjafs, utan, “Hur löser vi det här på snabbaste och bästa sätt?”

– Najadvarvet har alltid varit att lita på när det gäller info om båten. Gamla rävar som Jimmy och Göran har hjälpt oss väldigt mycket när vi varit oroliga eller undrande hur något är konstruerat eller vad vi bör göra. Tyvärr har det visat sig att flera av våra fel på båten grundar sig i SLARV/FUSK vid byggandet och även senare vilket är mycket tråkigt. Detta ämne återkommer vi till senare…

– All instrumentering är från Raymarine och där har vi alltid fått fullt stöd från Stefan, Henrik och de andra på Belamarine då något strulat.. Vissa produkter kanske inte borde ingå i sortimentet men det mesta har funkat lika bra som supporten vid strul!
Ett lite axplock bland ett stort antal där de flesta agerar snyggt och säljer bra produkter. Man glömmer ofta att ge beröm medan det är så lätt att dela ut ris när det strular.
 

Bosse @ St Anne, Martinique

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

Hur mysigt är det, på en skala på 2, att sova i en båt där det hela tiden, under rumpan, sipprar in vatten? Vi har testat. Till och med seglat…
Min rekommendation är, undvik!!! Fuktigt, nervöst och frustrerande.

Vi har senaste månaden haft stora problem med vår relation med Murphy, Murphy´s lag ni vet. Han har fixat till ett antal spratt som, som väl är, varit någorlunda timade så vi kunnat hantera situationen på ett säkert sätt, men ändå….

Det startade med:
1. Tappad propeller mellan Trinidad och Grenada.

(Upptäcktes då vinden dog och vi ville motra oss ur piratvattnen. Fick fint stöd av Flying Penguin vid inseglingen till Prickley Bay)
 

2. Väl inne i Prickley Bay visade det sig att vårt startbatteri kastat in handduken.

(OK, 8 år gammalt, men varför just nu?)
 

3. Skörat storsegel mellan Grenada och Carriacou.

(10 Nm kvar till Tyrell Bay där en segelmakare stod och väntade!)
 

4. 53-fot tysk båt draggar och landar på  vårt peke som därmed får nytt utseende!

(Mariekes Ingvar ser situationen och knuffar med dingen bort tysken medan andra kommer och tar hand om 53-fotaren. Ingen i den eller vår båt var ombord vid tillfället! Begränsade skador och vi kom överens med ägaren så allt blev frid och fröjd till slut.)
 

5. Pajat backslag mellan Tobago Cays och Bequia.

(Upptäcktes i Friendship Bay med massor med plats att fippla, hitta fel och åtgärda! Hela tiden med full fart framåt! Tack Murphy!)
 

6. I samband med fixandet av backslaget upptäckte kaptensmaskinisten att det under sjövattenpumpen bildats saltstalaktiter.

Den som inte sov på alla kemilektioner drar genast slutsatsen att det läcker saltvatten! (Backslag & sjövattenpump fixades tack vare vårt eminenta reservdelsförråd designat av T. Källberg.) Nu har vi en nyrenoverad sjövattenpump, great!

       Innan renoveringen.

När jag ändå hade massor med verktyg framme och de flesta luckor öppna beslöt jag att göra stor maskinservice, med olje/filterbyten mm. Det är så man blir poppis hos ordningsministern. 😉 Som avslutning på denna service brukar jag alltid smörja roderaxeln. (Gammaldags konstruktion med babbitslager och smörjkopp)

7. Va f-n??? Läcker det?

Kollar glanden, nä helt ok. Men var kommer vattnet då då? Jo på illaste stället! Mellan skrov och lagerhysa… Till råga på eländet är den lös också. Kontaktar Najadvarvet som bekräftar mina farhågor. Receptet är landbacken och helrenovering av roderinfästningen…

       Nödreparerad roderhylsa…

Så, våra 90 Nm mellan Bequia och Martinique via St Vincent och St:a Lucia blev en segling i öskarets tecken. Varje timme öste vi akterruffen under en för övrigt rätt ok men stökig bidevindsegling.

8. Och nu plockar Murphy fram sitt ess ur rockärmen. 

Han spelar ut det just när vi skall släppa St:a Lucias läkust.
Fluff-fluff-fluff-fluff låter det ovan biminin??? Första tanken är att “Jädra vind att hela tiden skifta”. Men då brukar det låta flappeti-flappeti-flappeti och inte Fluff-fluff-fluff-fluff. Kollar försiktigt över soltaket och till min fasa har det hänt igen! Storen har skörat och så var den seglingen slut. Vi brummar och öser vidare mot Martiniqe där vi nu ligger i marina och har bokat plast-nisse och en vecka på backen.

       Igen!!! Nu intill förra lagningen…
Tack Murphy för att du håller oss sysselsatta med allsköns pyssel…

Bosse @ mekarverksta´n

PS
Lite spännade är det att plötsligt landa i Europa! Martinique är så franskt så franskt…
Ost, vin och bagetter till eurohopa!

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »