Efter en helt fantastisk snorkling längst ut på revet vid Tobago Cays knöts Heléne fast i ett snöre hängandes efter jollen. Sen lät vi hela ekipaget driva sakta in mot ankringen längre in på revet.

        Revkanten där vi snorklade

          K-ministern i hårdträning inför snorkling.

Rätt var det är dras jollen i en annan riktning!!! Kulturministern har helt plötsligt fått kraft i benen och jagar nu en stor rocka av okänt fabrikat. Vattnet är så klart att t o m Kapten såg rockan flaxa iväg. För givetvis vann den matchen, men en överlycklig Kulturminister baxades ombord på jollen och så var den dán räddad 😉

      K-ministern rockar loss! En meter rocka simmar man dock inte ikapp!

Tack Tommy!

Ännu ett missöde inträffade igår när vi hade stångat oss tillbaka till Bequia efter några snorkeldagar på Tobago Cays. Vi gick in till Friendship Bay på Bequias sydsida i tron att där skulle vara mindre swell. Fel-fel-fel. Där rullade löjligt mycket! Så beslutet blev, snabb lunch och sen tillbaks till Admirality Bay. I med ankaret och, “du kan stoppa nu Heléne”, Farten ökar och ankaret släpas under båten. Bromsa! ropar jag lite irriterat varpå hon gasar på fullt och båten får förnyad fart frammåt!!!? Jag rusar tillbaks till sittbrunn och kollar läget, friläge i, tomgång, ner till maskin, propellern snurrar för fullt?

Tommy Källberg, vår motorguru, hade vid flera tillfällen påpekat vikten av att ha med sig en reserv “tärning” (mojen som håller ihop växelwiren med backslaget.) och nu var det dags att ta fram den för det var just detta som var problemet. Det innebär att båten går framåt oavsett hur man ställer växelreglaget. Tur att vi var i en nästan tom jättevik och inte i A-Bay där det kryllar av båtar och ankarkättingar vi kunde samlat på oss…

Vi ankrar med avstängd maskin och jag försöker byta den lilla sprinten som var av vid tärningen. Varmt och gott men relativt enkelt. När man har rätt grejer ombord!

Nu förbereds för fullt nyårsfirande ombord och vi återkommer givetvis om detta!

Gott nytt år önskar

Bosse & Heléne @ seaQwest

PS

        Elin hälsar!

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Lotten som våra segel var sydda av kan väl kallas en nitlott.

Ibland känns det som ett lotteri man deltar i när man köper delar till sin båt. Oddsen att få bra gejer är ungefär detsamma. Hur ofta får man vinst när man köper en lott?

Men helt lottlösa är vi inte här i Admirality Bay, Bequia. Gratinerad lobsterstuvning i stjärtskal med lite rostat, och kall skumpa förgyllde avslutningen på en lite udda dag.

Tanken var att ta en lugn förmiddag och kolla in stan, Port Elisabeth, men det sprack redan i starten. Vi hade flera socialträffar med andra seglare och fastnade på ett antal ställen på vår rundvandring och lärde oss massor om ön och gammaldags valfiske och lotts of annat.

När vi på eftermiddagen kommer tillbaks till vår båt har ödet gett oss en ny nitlott.

En tysk 53-fotare hade tagit en dålig mooringbuoy framför oss och den hade, när även de var väck, gett upp. Varpå båten driver ner mot oss, men som väl var såg våra vänner på Marieke vad som var på G så Ingvar ryckte ut med dingen och begränsade skdorna till ett krökt peke…

Det skall nämnas att natten varit riktigt stökig så Kapten var tvungen att sätta hela sin crew på ankarvakt! Ösregn och mycket gusts lär det ha varit. På morgonen fattades massor av båtar som antingen sjunkit eller gett sig av. Troligen det senare…

Killen ombord på den tyska DuFour 525:an var både trevlig och skamsen så vi gjorde upp i godo och skiljdes som vänner. Men, det blir lite turbulent när man ovetandes presenteras för en kalabalik där vår seaQwest hade haft huvudrollen.

Nu hoppas vi att morgondagen blir en lugn och fin dag med lite införjulpyssel.

(Snöskottning, åkarbrasa och skrapa rutan lämnar vi till våra nordliga läsare. Skrapa rutan gav mej faktiskt rysningar att bara skriva. Brrrrr.)

Jul-jul önskar

Bosse @ livets lotteri

Kategorier: Långsegling // 5 Kommentarer »

…uttryckte Kapten oförsiktigt, efter en dag utan käpa (keps, cap, what ever) i Union Islands starka sol.

 “Det är inte pannan, svarade Kulturministern rappt, det är vid resterna av din lugg!” Och så var den middagen förstörd…

Som i övrigt var helt delikat! K-ministern hade stått för sås och tillbehör medan K-apten som vanligt kämpade vid grillen. Idag skulle Däcksgubbens matkritiker varit på plats!!!

Nyfångad Yellow fin tuna, filéad och grillad på högsta möjliga fart på grillen. Lätt inoljade filéer, en klämd lime över så det fräser och skvätter, lite svartpeppar och avslutningsvis en skvätt salt. I den ljumma 10-15 knops vinden gjorde sig vårt nyinköpta Afrikainspirerade paraply sig utmärkt som “Windstopper” framför grillen. (Stort tack till Ingemar Sjöstedt som en gång tipsade om detta emminenta sätt att grilla säkert i hård vind.)

I byssan förfärdigades samtidigt ris/champinjon/lök goja, tillsammans med nogsamt hopkokta rester från en tidigare inmundigad lobster. Resultat, en hummersås att ta med i minnet långt framöver. Till detta lite taxfree Lindeman.

         Vår ankring, närmast revet med hela Atlanten framför oss!

Union Island är hittills läckrast på resan. Kolla in vår position på hemsidan så fattar ni kanske! Vädret har blivit mycket bättre, jag går inte in på det närmare då det kan ses som slag under bältet för de flesta av våra läsare 😉

       Innan middagen tog vi en “sundowner” på Happy Island, ett hemmabygge mitt ute på revet av en härlig entreprenör. Tillsammans med Seija & Ingvar på Marieke njöt vi av solnedgången på denna väldigt speciella plats.

Tobago Cays next, efter att ha kollat in denna trevliga ö lite till.

På segelfronten har jag en positiv men mycket bestört dialog med Bengt på Albatross Segel. Det lutar åter åt fabrikationsfel från duktillverkaren. Både vår genua och delar av storen var sydda ur samma “lott”

…Men vår lokale franske segelmakare fick ihop seglet så vi skall nog kunna halta vidare upp genom den Karibiska övärlden.

K-apten, mätt och belåten…

Nytt PS

       Heléne skålar med Madame Castello, en mycket speciell konstnärinna som byggt upp en otrolig anläggning med konst blandad med barer, butiker, djur, utsiktsplatser mm mm…

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Nu ligger vi i Tyrell Bay på Carriacou, Grenadas nordliga utpost.

En smörsegling norröver från Grenada uratarde med “Ripped main sail!”Inget kul men nåt man får ta tag i när “The shit hits the fan!” som vi gamla ventilationstekniker skulle uttycka saken. I snäll motvind, motorseglandes, lät det plötsligt illa, illa, från avdelningen ovan biminin, mao storseglet!

Racersnabb inrullning, håll tummarna att maskin sköter sig och vad i hela Hisingen var nu detta?

OK, toppar på 25 knop, choppy sea osv… Ripped main sail, men herre na då då, inte skall det rämna segel i denna vinden???

Nu var det så käckt att lilla Carriacou hade en segelmakare på ön som genast tog tag i vårat rippade segel. Vi får se vad han åstadkommer. Bengt på Albatross Segel skall vi givetvis kolla läget med också. Han har, so far, haft ett gott engagemang i våra segel så vi hoppas hitta orsken till denna fadäs snarast!!! God timing dock att det bara handlade om några timmar till hamn och att vi hade en PROPELLER att lita till vid angöringen…

Internet har vi tack vare The “Carriacou Childrens Education Fund WiFi”, en välgörenhetsfond som tillhandahåller Internet mot ett frivilligt bidrag till barnenes utbildning på ön. Första gången vi med glädje betalt för Internet! Mathållningen ombord har, so far, hållit hög standard, men idag blev det lite av “All time high!”. Grillad Mahi-mahi med pressad potatis och hummersås (hemlagad från avkok från senaste lobsteriet…)

Kapten däste i sin brunn och konstaterade att detta måste firas! (Nyinköpt lobster ligger i detta läge och puttrar i vår bautagryta 🙂  )

Så vad gör man? Jo, 0,2 distans norrut befinner sig en båt där man firar premiär av Tyrell Bays Offshore Bar: The Hallleluiah Floating Bar.

 

Efter nåpgra rumpunch  vinglade vi tillbaka i vår dinge och gjorde natt… natti natt i natt.,…..zzzzz

Boooooze @ home @ seaQ…….zzz

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Hjalles första kommentar efter att ha dingat in ett lass med båtdamer som skulle shoppa loss och gå på julmarknad. Samtliga damer ombord, Brittis från Flying Penguin, Seija från Marieke och allas vår kulturminister, pratade samtliga konstant helt omedvetna om sin chaufför men med stenkoll på vad alla sa simultant med sitt eget prat, hela vägen in till dinghydocken.

Herrarna blev kvar och fick en damfri dag.

Navelpill och tumrullning stod på programmet!

Vi har haft några härliga dagar här på Grenada efter att vi fick ordnat med propeller och nytt startbatteri. Igår var vi hundvakter åt Susie och passade då på att ge oss på bergsklättring till Grenadas häftigaste vattenfall, Seven Sisters Fall. Hundarna Yester & Shubie såg ut som röda lerfigurer när vi kom fram och Hjalle låg inte långt efter då han pga trasiga sandaler gjorde som ungdomarna, klafsade fram barfota. Doppet vid fallet var härligt och guidens dyk minst sagt spektakulärt! Baklängesvolt från det högsta fallet…

       Två av fallen i Seven Sisters Fall. Längst upp vår guide, hur han kom dit vete fåglarna…

        Baklänges utför fallet!

        Efter detta hopp rusade han fram till nästa kant och kastade sig ut, kunde inte gjort det bättre själv 🙂

      Kulturministern, strax efter hennes hopp!

     En ren och pigg Yester innan vår långprommenad…

       Nytvättad, slut som hund men ren. Vi bar honom hela vägen tillbaks från fallet.

       Trötta men nöjda över dagens prestation!

På toppen av ön hittade vi en restaurang i anslutning till en nationalpark.

Äntligen lite käk!

Dan innan hade vi under en heldagstur totalt misslyckats med att hitta en restaurang så då blev det uppvärmd roti i en bakgatekur. Några hundar och fåglar slogs om våra matrester där vi stod vid vägkanten. Men nu såg det lovande ut! Vi beställde lite drinkar före, rompunch skall det vara.

När det var dags för maten blev svaret nä, den är slut. Efter lite förhandlande gick det till slut att åstadkomma pommes frites.

         Selma serverar första omgången…

Ett par rompunch senare la Hjalle in en charmoffensiv på Selma, vår servitris, och vips utlovades grillad kyckling! Lyckliga beställde vi mer rompunch och knaprade på våra pommes. Lite senare kom herr servitris och meddelade att kycklingarna rymt men vi kunde få mer rompunch? Hjalle viftade åter till sig Selma och snart var det framförhandlat grillad fisk istället, ja vad f-n, då tar vi väl en rompunch till!

Nu kändes magen lite romfull så en öl till fisken hade varit gott. Åter skickades herr kypare in för att meddela den tråkiga nyheten att ölen var slut. Går det bra med en rompunch? Hjalle viftar till sig sin Selma och samtidigt passerar en back Caribe-öl med tillhörande bärare. “Vi vill ha en öl till maten och nu ser jag till och med öl!” säger Hjalle och då görs infrysningsförsök för att få ölen kall på 10 minuter, går det bra med en rompunch under tiden?

Så med lite charm och envetenhet lyckades vi efter ett par timmar och ett större antal rompunch få i oss lite mat. Musikunderhållning med improviserade texter förgyllde vår middag så på det stora hela blev lunchstoppet rätt lyckat.

Heléne körde oss tryggt tillbaks, fast på slutet blev det lite nervöst när bromsarna blev som gummi i nerförsbackarna. Men det gick bra det också så nu ligger vi i startgroparna för nästa etapp, Carriacou.

Boooze of the Carribbean

 

PS.

        Äääntligen! Härom eftermiddan kom ett par locals förbi med Live lobster! Köpte genast två, kokte, bjöd över pingisar och Kapten fick briljera vid sin grill! Blev inte dumt alls. Mersmak!!!

PPS.

         Spirited Ladys kapten Susie hade avskeds “potluck” ombord innan hon tog en kort Englandstimeout.

PPPS.

PPS betyder past post scriptum

PPPPS.

PPPS betyder pre past post scriptum, vilket innebär att det borde stå före PPS? Hmmm, var hamnar då PPPPS? Äh, ha det gott hemma i kyla och mörker så kämpar vi på här i värme och sol…

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »