…och nu snackar vi inte dans! Lätt oroliga har vi knutit fast båten med en driva snören på läsidan av Charleston City Marinas Megadock (= flera hundra meter lång flytponton för båtar som har båtar i vår storlek som dinge/tillbehör).

       Maffig Megadock

Känns tryggt. För, här varnas för stormvindar, regn, hagel och tornados i kväll. (tornado=twister) Vi bullar upp med chips, öl och tecknad film i blåset. 35 knop var det studtals idag och just nu verkar det som vädergudarna drar efter andan för det är rätt lugnt.
Vi får se.
På väg hit har ovädret hitills skördat nästan 100 liv, mest i Alabama så det är inte att leka med.
Många spanar mot sydväst nu i kväll…
(http://crooksandliars.com/david-neiwert/killer-tornadoes-strike-alabama-incl)

Charleston är en fantastiskt fin stad fullständigt nedkletad med kolonialvillor och historiska byggnader. Stoltserar också med att det var här första skotten föll i Civil War, som om det är något att vara stolt över?

       Kolonn-ialbyggnad

Stolt är dock kapten som idag, i blåset, lekt 1:e mekaniker och repalagat vår autopilot som på väg hit lät som ett skadesjutet tröskverk och la av i omgångar.
Har inte tidigare vågat skruva isär drivenheten men då Raymarine-teknikern här inte återkom så tog jag skuvmejseln i egen hand och rattade isär hela härligheten. Och, vad ser jag? Motorn har aldrig varit riktigt monterad utan ena bulten som håller ihop statorn och kolhållare var helt lös och hade åkt runt och blivit svarvad till ny och intressant form. Skador på rotor, kol och andra delar gjorde att det mest handlade om rengöring. Nya gängor på bulten och rena delar så funkade den bättre än när jag köpte den!!! (Sparade 650$ som en fabriksrenovering kostar 🙂 )
     Autopiotens drivenhet med skavd rotor och nedanför syns spåret skruven, någon glömde dra, har gjort. Samt fullt med svart metallspån.
Seglingen hit var i övrit en ovanligt djurrik upplevelse. Delfiner som i omgångar försökte övertäffa varandra, fiskstim som var så tighta så vi trodde det var valar, dök upp ett antal gånger. Vi har aldrig sett nåt liknande. Senapsgula rockor? Yepp, ensamma, parvis, hoppande, över metern upp och sen splasch! Till och med ett stort stim med senapsrockor.

      Vi fick också sällskap av en liten punkar-fågel som var så trött att den inte tog någon notis av vår närvaro eller våra försök att schasa bort den. Vi fick lyfta ut den ur brunn. Efter ett par timmar hade den dock fått kraft i bröstkorgen och drog mot nya äventyr.

       Sista delen av seglingen hit blev lite för dramatisk för Kaptens smak. Thunderstorm smakar väldigt illa. …och det blir värre med åren. 🙁

Nu ligger vi tillsammans med Aristocat och Janne/Pirkko/Cindy/Lasse (kapten/kaptenska/älsklingshund/crew) som håller på att förberda sin Atlantöverfart mot Svedala. Om ett par dar skiljs våra vägar då vi seglar vidare norrut mot Chesapeak Bay och sen New York.

Bosse @ twisting Charleston

Bonus:

       Påskmiddagen, till ankar i Fernandina Beach. Nygrillade HOT-schrimps, gratinerat havsverk i snäckskal samt lax, avocado, ägg med div fyllning, ost avioli och ett gott vitt därtill… Det var en stund sedan Bullens Pilsnerkorv regerade.

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Risken är uppenbar när vi Sydamerika/Karibien-seglare kastas in i ett gigantiskt utbud av ALLLT! Köttet, mört och stoora bitar, EN kycklingfile räcker till oss båda och då blir det ändå över till lunch! Osv… Sen hittar man stolliga inovationer, t ex spraya smöret på mackan!?

             Kolla namnet, snacka om antireklam…

Hmmm… Måste nog skaffa en liten frukostsprutbox om jag inte skall få intendenten på mej.

Vi hade två dar på gigantiska Sawgrass Mills och fyllde upp med vad som legat i träda ett par år, typ kläder, skor mm. Vi slank även in i en heminredningsaffär där Helene skulle ha lite eagle candy och kapten letade efter en dust sucker. Ingen fattade nåt…

Har dom ingen fantasi i det här landet?

Apropå dust sucker så hade de en rejäl sådan vid marinan intill Port Everglde varifrån vi dan efter skulle segla vidare. Nu var alltså Helénes talrör upptaget och troligen lär det inte gastas i i fortsattningen. Pump out-installationen blev riktigt lyckad. Slurp sa det, och efter bara ett par minuter hade två veckors kämpande försvunnit i ett US-pump out-system.

           Jag hade köpt en elegant däcksgenomföring men den sitter för tillfället i yttre stuven. Funkar det bra och vi använder pump out ofta lär den få flytta ut till däcket. 

Döm inte hunden efter kläderna. 

Nej jag menar; det är kläderna som gör hunden. Äh, f-n, ingen av dom har ju hund, tror jag.

1. Underbara människor från Sydafrika…

…som vi fick några treviga dagar tillsammans med på vår FL-ankring. Farmare (2 föräldrar och tre barn 21-26 år + en kompis i  en 33 fots katamaran.)  som insett att det inte finns nån framtid för dem i Sydafrika. Vita ungdomar står sist i kön på arbetförmedlingen. Tuffa villkor för de vita som nu upplever omvända förhållanden. På väg jorden runt. Alla hjälps åt att jobba ihop pengar till deras fortsatta resa.  Trots detta var de positiva till utvecklingen i landet och att alla faktiskt kämpar för att åstadkomma ett integrerat samhälle. Och detta på extremt kort tid! Intressant…

2. Bosse båtdoktor

Först Carnival Valors lyxsviter sen Hera, Brooklyn. En liten 31-fots segelbåt med New York-advokat ombord med tummen mitt i näven. Denna gång var dock betalningen omedelbar, en pava sjörullad Oyster Bay Nya Zeeländskt rödtjut. Detta för att jag riskerat livet 4 meter upp på hans windgeneratorstolpe. Demonterat, samt efter bytt kort, återmonterat med kabelskarving och vingmontage. Vi blev skjutsade till ett köpcentra dan efter som ytterligare tack och vill vi stämma någon eller tvärt om har vi nu en bra adress 🙂 :-). Kan kanske löna sig. Mycket jordnära åsikter och attityd hos denna Nya Zeeländska New york -advokat med egen firma på Broadway. Kul.

För tillfället under resa mot vårt påskmål som är Fernandina, ett stopover innan Charleston, dit kulturministern så innerligt längtar! Benspratteldags!!!!

Bosse @ Fort Pierce, ett lite mysigt samhälle med inlet som duger gott för en dags väntan på rätt vind…

       Snygga skyltar kan dom gör här! (Vi snyltade in med dingen till massor med söndagsunderhålning på marinaområdet…)

PS

       Helénes födelsedagsgryning i Ft Laderdale…

Psst…

Fiskelyckan har ev. återvänt! Tog en liten doradolady på väg mot Palm beach som grillades på land för en gångs skull. Ihop med våra vänner på Aristocat som vi ovetandes snubblade över i inletet till Palm Beach. Peanut Island var grillplatsen, fd atombombsäker bunker för Kennedyklanen, nu en jättefin park.

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Murphys Caribbean Grand Prix, en resa med lite missöden under december 2010 till mars 2011.

Japp, så då var det dags att redovisa seaQwests erbarmeliga resultat av sin resa från Trinidad till Fort Lauderdale.
Enbart handlandes om, “oj, oj oj, vad det är synd om oss och vilken otur vi har, med andra ord:
Hur drabbade vi anser oss vara av “Murphys Law!”

       Utsikt från vår masttopp i Fort Lauderdales fashionabla kvarter.

Vi tar det i kronologisk ordning med start i början av 2010-12.

Vi tyckte då väldigt synd om vära vänner Hjalle & Brittis på Najaden Flying Penguin som på sistone hade drabbats av ett antal olyckor och missöden som de själva inte var skuld till. Vi, som hade seglat i två och ett halvt år utan större olyckor eller fadäser, stöttade och hjälpte till så gott vi kunde under slutfasen av vår Trinidad tid.

Men, nå´n sa att tiden till slut springer ikapp och snart var det vår tur att drabbas av o-tur.
O-turen sedermera benämnd “Murphy”.

1.Tappad propeller mellan Trinidad och Grenada.
Upptäcktes då vinden dog och vi ville motra oss ur piratvattnen runt oljeplattformarna. Brum-brum men inget drag! Det var bara att segla i nästan ingen vind, just där ett tyskt par året innan blivit överfallna av pirater. Vi var lagom kaxiga… Vi fick dock fint stöd av Flying Penguin vid inseglingen till Prickley Bay. Troligen har någon undervattenledes försökt ta loss vår fina J-prop, misslyckats och när vi ute på havet, backandes för att ställa bladen rätt, floppade hela härligheten av.
(Denna resa fylldes av ett antal andra missöden, typ vattenfylld salong, bortglömd säkerhetsutrustning mm. Dessa fel är dock orättvist att skylla på Murphy. Lite får man ju stå för själv…)

2. Eltorsk.
Väl inne i Prickley Bay visade det sig att vårt startbatteri kastat in handduken. (OK, 8 år gammalt, men varför just nu?) Tjuvkoppling med förbrukningsbanken löste den akuta situationen. Nytt batteri inköptes dan efter.

3. Skörat storsegel mellan Grenada och Carriacou.
Nya segel, nästan. Ganska snälla vindar, lätt bidevind. (10 Nm kvar till Tyrell Bay där en segelmakare stod och väntade!)
Detta borde inte hänt men pga fabrikationsfel på duken gick det som det gick.
Albatross segel fixade nytt segel, utan kostnad som vänner sedermera levererade till oss på Sint Maarten.                                                                                                                                                              �
4. 53-fots tysk båt draggar och landar på vårt peke som därmed får nytt utseende!
Mariekes Ingvar ser situationen och knuffar med dingen bort tysken medan andra kommer och tar hand om 53-fotaren. Ingen i den eller vår båt var ombord vid tillfället! Begränsade skador och vi kom överens med ägaren så allt blev frid och fröjd till slut. 

5. Pajat backslag mellan Tobago Cays och Bequia.
Detta upptäcktes i Friendship Bay med massor med plats att fippla, hitta fel och åtgärda! Hela tiden med full fart framåt! Tänk om samma sak inträffat i en trång ankarvik eller marina! Full fart framåt i alla lägen, hmmm. Kan bli jobbigt/dyrt… 

6. Sjövattenpumpen pajar…
I samband med fixandet av backslaget upptäckte kaptensmaskinisten att det under sjövattenpumpen bildats saltstalaktiter.
Den som inte sov på alla kemilektioner drar genast slutsatsen att det läcker saltvatten! (Backslag & sjövattenpump fixades tack vare vårt eminenta reservdelsförråd designat av T. Källberg.) Nu har vi en nyrenoverad sjövattenpump, great!

När jag ändå hade massor med verktyg framme och de flesta luckor öppna beslöt jag att göra stor maskinservice, med olje/filterbyten mm. Det är så man blir poppis hos ordningsministern.  Som avslutning på denna service brukar jag alltid smörja roderaxeln. (Gammaldags konstruktion med babbitslager och smörjkopp) 

7. Va f-n??? Läcker det?
Kollar glanden vid rodertätningen, nä helt ok. Men var kommer vattnet då då? Jo på illaste stället! Mellan skrov och lagerhylsa… Till råga på eländet är den lös också. Kontaktar Najadvarvet som bekräftar mina farhågor. Receptet är landbacken och helrenovering av roderinfästningen…
Så, våra 90 Nm mellan Bequia och Martinique via St Vincent och St:a Lucia blev en segling i öskarets tecken. Varje timme öste vi akterruffen under en för övrigt rätt ok men stökig bidevindsegling.

8. Och nu plockar Murphy fram sitt ess ur rockärmen.
Han spelar ut det just när vi skall släppa St:a Lucias läkust.
Fluff-fluff-fluff-fluff låter det ovan biminin??? Första tanken är att “Jädra vind att hela tiden skifta”. Men då brukar det låta flappeti-flappeti-flappeti och inte Fluff-fluff-fluff-fluff. Kollar försiktigt över soltaket och till min fasa har det hänt igen! Storen har skörat och så var den seglingen slut. Vi brummar och öser vidare mot Martiniqe där vi nu ligger i marina och har bokat plast-nisse och en vecka på backen.
Efter en vecka på land och med hjälp av en duktig epoxiplastreparatör blev båten bättre än ny!

9. Däcksdiesel.
Det kan faktiskt skimmra vackert med bränsle på teakdäck. Detta erfor vi då ena dieseldunken på akterdäck sprack. 2-3 meter vågor, 20-30 knop ostlig vind och kapten står och fiskar! Hur kul är det på en skala, vilken som helst…? Man pratar om lök på laxen, men just då kändes det som “Nu får du väl stila dej, Murphy?” “Nån dj-la måtta får det väl ändå vara???
Vi har dock under resan lärt oss att ett teakdäck tål nästan vad som helst, dieseln var borta på ett par dar! Efter ett tag är spåren av det mesta puts väck.

Vi har, trots åtskilliga flaskor rödtjut hittills, inte provat på dessa klassiska fläckar på teaken, men, det kommer säkert så småningom det också…                                                                                                                                                                                                                                  �
10. Ankarspel-spel!
Efter en kväll med stor ankarfippelunderhållning från närliggande båtar fick vi till det på egen hand!
Det skapas otaliga situationer i trånga ankarvikar. Ankring är ett kärt ämne att skriva och tala om men inget kul när det strular…
Trött och hungrig efter en cykeldag på ön och på väg att ta ett dopp. Då kommer en vänlig charterskipper och tipsar om att tampen som ligger bredvid oss tillhör en stor turistkatamaran som kommer in i kväll. Merde! som arga fransoser säger. Vi måste flytta, typ nu.
Upp på däck och ta in ankaret medan Heléne håller koll på maskin och båthantering. Rätt vad det är studsar jag upp och ner och skriker, “Stäng av stäng av!” varpå Heléne stoppar maskin och undrar vad som står på. Under tiden tittar kapten maktöst på medan ankaret flyger upp, smackar in i klyset och som väl är går säkringen innan spelet bryts sönder. Vad i…

Kapten är förtvivlad, förbannad och förundrad. Heléne är förvånad, förnärmad, för-stås. Vad hände???
Jo ankarspelet bestämde sig för att vinscha in ankaret och ingen åtgärd kunde få stopp på det förutom att dra säkringen. Kapten skall fortsättningsvis vara tydligare, typ: Stäng av ankarspelet. Man lär sig..
Ok, ankaret var ju i alla fall uppe så det var till att leta ny plats. Strax innan mörkret är ju inte direkt de bästa platserna kvar men vi hittade en rätt ok lite längre bort. Nu med manuellt ankarspel. Vad händer då? Skiten tar inte! För första gången på evigheter. Vi avvaktar och drar sen försiktigt och sen lite mer och så tar det. Vi ligger fel men det ger utrymme för kapten att byta mössa. Mekanikermössa på, in i förpiken, längst in, skruva loss kontrollenheten, pilla isär och se! På reläet till UPP-funktionen hade kontaktytorna bränt ihop så UPP var allt den kunde åstadkomma så länge det fanns ström. Efter ett par timmars skruvande och filande mekades allt ihop och vi hade åter ett fungerande ankarspel och ankrade då genast om.
Oj, oj Murphy, du har inte släppt greppet helt än…

11. Sköldpaddor siktade i ankringsviken utanför Gustavia på St Barts.
Heléne greppar allt vad snorklerier heter och kastar sig i vattnet. Med någon personlig form av fjärilssim susar hon i väg mot senast gjorda paddobservation. Öh, sköldpaddsobservation menar jag. På skärande kurs kommer en lokal fiskebåt i hög fart och observerar inte denna mänskliga torped i form av min hustru. Smack! Hon simmar rakt in i sidan på skrovet och skäller sedan ut fiskarna efter noter! (De fick sina fiskar varma ;-)). Allt gick dock väl och båten klarade sig utan skador. Skämt åsido, det kunde gått riktigt illa men vi skojade om det då som jag gör nu och nästa gång snorklar Heléne med koppel!

12. seaQwest bordad!
Kapten får specialuppdrag att i all hast rycka in för gamla arbetsgivaren och åker till Cozumel i Mexiko, bordar Carnival Valor (något större båt än vår) för att hitta fel och lugna en gäng arga italienare. För säkerhets skull packar han med sig båtens/våra inklareringspapper så han skall bli insläppt i landet igen. I Belize har de lugnat ner sig så kapten kan flyga hem till seaQwest i Sint Maarten igen.
Vad händer då? Jo, för första gången sedan vi lämnade Sverige blir vår båt bordad av Customs! Nu utan både kapten och papper. Stackars Kulturministern får det svettigt med att förklara varför han + båtpappren åker Sint Maarten – Miami – Cancoun – Cozemel – Belize City – Miami – Sint Maarten på fyra dagar. Hmmm? Hon kommer undan med en förmaning att ta kopia på pappren nästa gång. Puuh!

13. Kort strul!
Lycklig över att ha klarat sig bränner hon iväg med dingen till franska sidan av ön för att bunkra vin och annat gott. Lämnar glatt fram kortet för att betala sin fyllda kundvagn. Declined! Efter ett antal försök knatar hon iväg nån kilometer till en bankomat för att fixa pengar. Då snor apparaten kortet och säger “Contact your Bank!” Efter en pinsam tömning av kundvagnen till vad kontantkassan klarade återkommer hon till båten och får där reda på, via ett mail, att banken av misstag spärrat hennes kort! Nytt kommer att skickas vilket år som helst! (Syrran tar med om ett par veckor.) Vårt andra kort användes flitigt av kapten i andra ändan av Karibiska sjön.

14. Diskhomontage av oproffsigt varv…
Intendenten står fundersamt och tittar ner i skräpkorgen via diskbänken. Hmmm, det här kan inte vara rätt? Egentligen skall vi inte skylla på Murphy utan skuggan skall falla på Najadvarvet som tydligen skolkade på kemilektionerna då man gick igenom elektrolytiska spänningskedjan. För inte kan väl ett seriöst varv sätta fast en rostfri pryl med mässingskruv annars? Vad hjälper det att diskbänken var fäst underifrån med ca 10 skruvar när elektronvandringen från mässing till Rf till slut får hela gänget att gå av och vår diskbänk ramlar ner i skräpskåpet! Är månde Najad i maskopi med Murpy? Vi har äntligen kommit på varför vi då och då hittat mässingsskruvskallar i skåpet under diskbänken. Gissa hur kul det är att montera diskbänken på nytt inkrupen i skräpskåpet med specialdesignad skruvmejsel och förlängd borrmaskin. Allt arbete i blindo?
Nu sitter det Rf skruv av grov dimension så nu kan vi bada kulturministrar i diskbänken om så krävs!

15. På grund…
…av felaktiga tidvattentabeller i vårt Navionicskort hittade vi botten på väg in till Norman Cays. Här i Exumas är det extremt grunt uppe på banken och man följer ofta Waypointade leder för att få tillräckligt med vatten under kölen. Ovanpå detta är här ca 1 meter tidvatten och givetvis passar vi på att segla här när det är fullmåne. Med andra ord “spring tide”, eller med ytterligare andra ord väldigt högt högvatten och väldigt lågt lågvatten! Så det kollades tider och lästes tabeller för det vilda. Efter vår bottenkänning kollade vi ordentligt i vår pilotbok och kunde där konstatera att tidvattnet vid lågvatten skulle vara -30 cm och inte +10 cm som Navionics sa!
Grundlurade!!!                                                                                                                                                                                                                  �
16.Oplanerat vänsterprassel!
Vi hämtade Marianne & Lollo (syster & svärbror till Kapten) på Nassau flygplats med inhyrd bil. Kalkylen sa att det blev billigare än att åka taxi. Och då är taxi billigt här! Men i kalkylen ingick inte snedställda däck och vänstertrafikkörningsovan förare. Kapten hade kass koll på vänsterflanken (hela bilen hänger ut där!) och när ett möte kom för nära väjde han lite för bra och körde på däcket på en parkerad bil. Kostade mer än taxi, garanterat!
(Uthyrningsfirman agerade mycket just och när vi kom tillbaks till Nassau 2 veckor senare mailade de och meddelade att reparationskostnaderna var lägre än mina deponerade pengar! Wow, det kallar jag ärligt-just! Hade farhågor om att polisen skulle stå och vänta och tusenlappar flyga vid återkomsten, jag hade ju faktiskt demolerat stor del av vänstersidan på bilen.)

17. Datakrasch!
Tio dar med gäster ombord i dessa svårnavigerade vatten. Då sitter det gott med Max Sea, fina spår och detaljerade kort över Bahamas från Unicorn. Vad händer? På väg in vid Allans Cay i en trång/grund passage, då slocknar datorn. Några timmar senare konstaterar en förtvivlad kapten att datorn kraschat! Murphy i kvadrat…
Inga detaljerade kort, inga spår och en lätt grinig kapten…
Det blir en ny maskin i Ft Lauderdale.
(Som förövrigt kraschade direkt (!?) och krävde en ny resa till Sawgrass Mills!!! 🙁 )

Murphy´s Hideaway, äntligen!
Vi har hittat hem till den eländige gynnaren Murphy och kapten har varit nere och förhandlat fram en uppgörelse så det lutar åt att detta blir de sista M-inläggen. (Hjalle, om du går Hutia Hill Trail mot Shady Tree Trail på Warderick Wells hittar du hans grotta)                                                                                                                                                                                                                                         �
18. Vatten i dieseln!
Neeeeej! vrålar Heléne när vi ligger lugnt i marina i centrala Nassau. Hon ser då min käre svärbror i ett hjälpsamhetsanfall fylla vatten, men, i fel hål… En mer skamsen och förtvivlad människa har vi nog aldrig tidigare träffat på. Lugn nu, ingen panik, vad göra? Jo, ta det lugnt, låt blandningen ligga till sig och sug ut från botten dit vattnet letar sig. Som väl är har vi en bottenkran där vi dränerade ut nån dryg gallon och sen var tanken ok igen! 😉
Tur det, för svågern vägrade lämna båten innan han var säker på att allt var ok och vattnet väck.
Hur hade det sett ut, segla runt med förtvivlade svågrar sådär…

19. Sandbank i inloppet till South Bimini.
Grunt vare här! Detta gäller för hela Bahamas och då även Bimini, som var vår sista anhalt innan Florida. Vinden var lite för sydvästlig för att vi skulle våga gå in till Alicetown, North Bimini dit inloppet är mycket osäkert pga vandrande sandbankar. Så vi valde marinan på Södra Bimini i stället. Check på radion om plats och ok med 6 feet draft? OK, men ta det försiktigt nära inloppet var budskapet. Vi gjorde som tesagt och smög fram i pålandsvinden med hyfsad sjö i ryggen. Det går ju fint, skulle kapten precis säga alldeles framme vid pirarna. Duns, studs, duns, duns, stopp. Gung, stopp, duns osv. Inget läge för diskussion, full fart fram med järngenuan och hoppas på det bästa. Efter några minuters hoppedunsande kom vi av och kom in på muddrat vatten med gott om plats under kölen.
Detta var anledningen till att vi var MYCKET noga med gå vid högsta högvatten ett par dar senare. Vilket inföll ca 6 på morgonen. Detta löste sig då utan problem, vi hade flera centimeter tillgodo.

20. Lysande Stickan!
…eller produktinveckling på hög nivå!

           Koppleri på hög nivå…

          Färdigkopplat!

  
På vår nattsegling över Grand Bahama Bank (mest för motor) visade det sig att våra segellanternor ärgat ihop totalt och var helt kass. (Nya monterade i Fort Lauderdale!) Men vi hade ju vår fina Lopolight i toppen på masten.
Så, på väg ut mot Florida Strait i mörkret (sex på morgonen enligt ovan) blir vi uppropade av ett jänkepar som gick samtidigt som oss. seaQwest, seaQwest, you should turn on your navigation lights! Kapten tar en snabb rundtur och konstaterar att vår Lopolight bara lyser vitt bakåt!!!?
Vän av ordning vet att, precis som Tage Danielsson traversterade om Harrisburg så skulle det som inträffat inte kunna inträffa.
Ändå slocknar den igen? Vi bytte nämligen i Holland på väg ner längs Europas kust. Nu var det inget snack om att skicka tillbaks den defekta utan däremot medföljde en instruktion om att dessa fantastiska lanternor bör monteras med skärmad kabel och transientsäker el (vad detta nu betyder…) Alternativt skulle man montera in ett par filter mellan mastkabeln och lanternan. Kul, på 17 meters höjd. Kapten lyckades bli bränd av solen för första gången sen P. Mogan i sina monteringsambitioner. Detta är vad jag inledningsvis kallar produktinveckling.

Eftersom vi nu kommit till Florida räknar vi inte med den felberäknade masthöjden vid Port Everglade, den kraschade datorn från Sawgrass Mills eller andra missade missar då tävlingen är över för vår del och Murhpy inte har något VISA till USA så vi räknat med att han inte vågar VISA sig här.

Sådär, Pingisar! Thats it! Nu får vi se vad ni redovisar när ni så småningom lyckats ta er upp till det amerikanska fastlandet.
Elaka rykten säger att ni tänker gå direkt mot New York, via Bermuda, vilket skulle ge er gott om tid att komma ikapp våra 20 Murphysar.
Kommentar?
Tills dess

…håll er väl med vår gemensamme “vän” !

Bosse & Heléne @ seaQwest
 

PS
Nyfikna på vår kombatant? Kolla in deras redovisning på:
http://www.flying-penguin.se/Flying-Penguin.se/V%C3%A5ra_resebrev/Poster/2011/2/23_Till_de_Franska_%C3%B6arna.html

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Denna, den goda ankarvikens ohyra. Kommer ofta i små svärmar med liten knutta bakpå, i sina överhästade vattenskotrar kämpandes med att göra så fräcka manövrar som möjligt. Gillade av närliggande ankarliggare? Icke!
Ohyra är närmaste beteckningen, men med lite eftertanke kommer moppeåldern fram och deras lek känns genast oskyldigare.
       Första middagen på Amerikanskt territorium, grillad lobster med aioli och lite skumpa därtill… Inte undra på att intendent Hurtig ser nöjd ut. Den nyrivna osten har precis börjat smälta på hummrarna.

Vi som gratissnyltar i Fort Lauderdales fashionablaste kvarter skall kanske inte klaga. Vår adress som vi gav “United States Customs and Border Protection” var: Sunrise Key, Middle River, mao bredvid en av Ft Lauderdales glassigaste öar.

Att det gick hem kan bero på att tullaren vi togs hand om gick i pension sekunden efter att han stämplat våra papper och mesta tiden på kontoret gick åt till hans historia, vår kommande resa och massor med tips. Mycket trevligt och troligen rätt unikt…

Vi har haft som mål att fixa nya prylar till både oss och båten när vi kommer hit till USA. Så vad gör man? Bussar till Sawgrass Mills och tokhandlar tills man inte orkar mer och taxar hem med värkande rygg, ben, fötter, plånbok och huvud. Dan efter blev kul med all uppackning.

Skitsnack
Allt vi köper bör ha två användningsområden, funkar för det mesta och denna gång nästan. Kapten spelar hög musik i brunn och intendenten står i byssan och fejar. Kommunikation? Noops!
Dagens inköp på West Marine innehöll bla en grov toaslang som raskt skickades ner från brunnsnivån. Varpå en dialog slangledes inleddes om hur/när och varför dagens middag skulle tillredas/inmundigas osv. Suveränt, en 1 1/2″ slang är skitbra att prata genom.  Ännu bättre är den till det den inköptes för nämligen att bygga om vår toa för “bajtanktömning”. Kommer US Coastguard på oss utan detta vet vi inte riktigt vad som händer… Skit samma!
När väl slangen invigts i sitt huvudsyfte tvivlar jag på att allas vår Heléne nånsin kommer att använda den för kommunikation. 🙂
Serious, nästan alla marinor i USA är numera rustade med toatanktömmning och att ge sig in i USAs största dricksvattentäkt (Great Lakes) spridandes bajs omkring sig känns även utan regulations ganska kriminellt.

Litet instick från Exumas:

Stromatoliter? De gav mig dåligt samvete på Warderick Cays. Vi knatade fram på en fantastisk strand och jag hoppade upp på en flat sten för att se lite bättre. Bra, tills jag fick reda på att jag trampat levande gubbar i skallen. Gamla minst sagt! De lär vara 3,5 miljarder år vilket inger respekt! De var faktiskt mjuka och sa “Aj, aj” när jag vred på foten, hmmm…

        En av stromatolit-farbröderna fick koll på hustrun!

MCGP-redovisning

 …kommer i nästa blogg!
Vi vinner säkert mot Pingisarna då det in i det sista dj-lades med “Murphy-efterdyningar”.
Bosse @ Sunrise Kay, Ft L, FL, USA, Universe

PS
Vi väjer inte för nån!

Under periden januari 2010 till mars 2011, i runda slängar 14 månader har seaQwest enbart seglat for styrbords halsar. Bekvämt, allt skall väja for oss. Hoppas bommen går att få över till babordssidan när vi kommer upp i Great Lakes. For seglen måste det vara förträffligt, vi sliter ut en sida i taget!

     Det är gôtt att segla!

Kategorier: Långsegling // 6 Kommentarer »