Manaus, en ganska osannolik storstad (1,6 miljoner) mitt i Amazonas djungler, över 250 mil in i skogen. Hit flög vi i går natt från Recife med ett sk direktflyg (8 timmar med 4 mellanlandningar). Från början var det tänkt buss, men 2 dygn på dåliga vägar är inget för 2 seglande deltidspanchisar.

Här har vi bokat en ”allinclusivetur” som bland annat skall lära oss fiska piraya, klappa kajmaner, simma med rosa pingviner, klänga i lianer, sova i hängmatta, övernatta i det fria och överleva i största allmänhet.

Vi var runt i staden i dag och kikade bla nere i hamnen på alla turbåtar som utgår härifrån. Flodsystemet är gigantiskt och Manaus är navet kring vilka de flesta turer snurrar. Blev lite förvånad när jag såg en av Maersk’s stora containerfartyg ute på redden. Amazonfloden är nog både bred, djup och lång.

I morgon skall vi gå på opera, Teatro Amazonas, ett jättebygge från tiden då gummibaronerna härskade här. Kulturministern lär utveckla…

Återkommer om några dagar när vi återvänt till civilisationen.

Bosse @ djungeln

Kolla gärna på position vart vi förvillat oss…

Snodde position via Google maps, blev åt helsicke fel :-(, 🙁

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Wow, en vecka, tre karnevaler, plus musik och partande i närområdet! Traditionell brasiliansk musik så det räcker. Kapten har skaffat sig ett par favoriter bland forró-musiken som varje gång någon av dem visslas eller nynnas ger kulturministern utslag. Men vi har stark moskitosalva så det löser sig…

Vi startade lite försiktigt i Joáo Pessoa på egen hand. Egen å egen, vi var nästan 20 seglare som tog bussen in till sta´n…

   

Ögonkontakt!                                   Med två charmtroll…

… stärkta vid intilliggande bar. Frigolitbox med is, sortimentet hänger på skylten!

Som Göteborgskalaset, fast varmare, tätare, mycket tätare, mycket musik och trummor, hoppas jag inte ramlar, var é Heléne, dags för en Caipirinha, ett grillspett, djä-ar vad varmt/brötigt/skitet/härligt, osv, det är. Hoppas vi hittar hem…

Två dagar senare kom turen till Olinda, en av Brasiliens bästa! Nu dagtidsrace. I organiserad busstur tog vi oss dit med en gäng franska seglare, fick en häftig dag. Hetare ur alla aspekter. Inklämd på en sidogata, mötandes ett karnevalståg hade bastun på Valhallabadet känts sval och tunnelbanan i Tokyo under rusning som en promenad på våren längs Champs Ellyses… Med mycket humor ingick papiermaché dockor i bästa Cortége-stil…

 

 

Brassar gillar öl! Och burkarna är hårdvaluta. Släppte du en burk på marken tog det inte många sekunder innan den var borta.

Tummen upp! (Svalkade under en brandslang…)
Alla var glada trevliga och vi gjorde så många tummen upp så jag fortfarande har träningsvärk. (Tummen upp gör alla brassar i alla lägen, ett positivt tecken som betyder ja, bra, toppen, ok?, wow osv…)

Kom nu Bosse!!! Dags att åka heeem!

Så var det dags för Recife, en av Brasiliens största karnevaler och störst när det gäller “folklig karneval” utan jättelastbilar & arenaframträdanden för dyra pengar.

Denna gång en natttur. Strax innan mörkret kom vi fram och kastades rakt in i karnevalsområdet, mao gamla stan i Recife. Som Olinda fast större.

  

Mer organiserat, ingen sol, fräckare kostymer och en stor scen där alla tågen fick en stund att visa upp sig. På natten uppträdde även Elba Ramalho – “The Queen of Forró” – till alla brassars stora förtjusning!

 

Kulturministern njuter…                   Kapten med en Caipirinha!

Ett av alla vakttorn med poliser…
Jag tror inte att ett EU-toppmöte hade kunnat skrapa ihop lika många poliser som Recife hade denna kväll. Men som vår guide, den ena marinaägarens hustru, Kristina, sa: Helt ok att ni tar en sväng på egen hand men gå INTE över bron. Recife är byggt av holländare med broar och kanaler så en annan var lite nyfiken, men med respekt för säkerheten blev det bara ett smygkort…

 

03.30 ramlade vi ner i båten efter en mycket intensiv natt! Det var lugnt i marinan da´n efter.
Nu har vi bokat djungeläventyr i Amazonasregnskogens mitt, vi flyger till Manaus, en storstad mitt bland grönsakerna!!!
Vad det blir får vi se och återkomma till 🙂
Bosse @ last… (fått klagomål på för långt mellan inläggen)

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

…något alla engelskkunniga vet betyder fyllo. Vilket jag lärt mig att leva med, och ibland upp till 🙂 . Sitter nu på en fazenda i mörkaste Brasilien, m.a.o. långt inne i landets ödebygder, dit vi rest för att kika på stenar. Låter inte så sexigt, värre är det då med mitt namn. Har ofta undrat varför folk frågar om flera gånger vad jag heter och tittat lite underligt. På tur bland stenarna kunde vår guide inte hålla sig utan gav mig den brasilianska betydelsen. �
Vagina, sa han och rodnade. Vi kollar med tjejerna på fazendan när vi är tillbaks, så skall du få se, sa han. Och mycket riktigt, de reagerade mycket besvärat när han ropade ”Bosse, bosse, följt av nåt käckt komplement.
Har nån nåt förslag på tillfälligt namnbyte medans vi befinner oss på Brasiliansk mark?

Stenarna i sig var en upplevelse som med hjläp av två guidningar gav oss både fina bilder och intressanta nya kunskaper. Lite spänning också för den delen…
Vi var på Hotel Fazenda Pai Mateus dit vi bilat ca 20 mil, en story i sig men den tar säkert kulturministern hand om. Allt och emedan, syftet var faktiskt att kika på stenar. Dessa låg på privat mark och med tiden hade det utvecklats en liten turistindustri, fakiskt initierad av en svensk geolog, där vår fazenda (gård) var navet.
En tvådagarstripp gav oss lite omväxling till flodlivet, djur- och naturupplevelser och för egen del vita fingrar. En sjukdom normalt arbetare med vibrerande vektyg får. Sista 2,5 milen dit var på en väg som gör att jag med mycket dåligt samvete återlämnar vår hyrbil. Att inte allt skakat loss på de timmar vi vibrerade är ett gott betyg till biltillverkaren.

        Några av de så omtalade stenarna… 

       Hon är stark, min fru…

       Dessa bumlingar har INTE något med istider att göra utan har bidats av erosion på plats. Varmt-kallt-varmt-kallt, några miljoner år och vips, en ny spännande formation!

       Mer sten…

      Framför “Hjälmen” den mest kända stenen i området.

       Detta har allså INTE människan varit med att påverka alls!!! Wow!

                                        Bengt följer efter upp mellan bumlingarna, en vådlig klättring…

        Bengt kravlar sig ut mellan översta och näst översta stenen. En halv meter från kanten, 20 meter fritt fall… Guiden frågar Bengt: Hur gammal är du? 69 svarar han glatt och guiden blir helt stum…  Nu ljög Bengt, för han är “bara” 68 🙂

       På toppen!

                                    Snart tillbaks i tryggheten, bland skallerormar och mördar-bin… 🙂

Zenit
Vårt lokalsinne i nya städer har vi alltid varit stolta över, både Heléne och jag. Vi brukar alltid ha koll på ungeför var vi är och i vilken riktning vi skall gå. Enda gången vi gått riktigt vilse var downtown Klädesholmen, men det är en annan historia… Nu befann vi oss djupt in i João Pessoas bostadskvarter och skulle navigera mot ett köpcentrum i andra ändan av stan. Smart va? Högsommar här, mitt på da´n, vaaaaarmt, fel, hett, i strålande sol. Med kass karta och lite vimsiga av värme och öl-, eh, vätskebrist växte osäkerheten kring vilken riktning vi nu skulle ta? Lugn vänner, det här fixar jag! Säger undertecknad självsäkert. Grundkurs 1A i stadsnavigerng är att gå efter solen! Kollar snabbt ner på mina föttter och vad i hela ??? Nå´n hade snott min skugga!!! Runt fötterna var det en liten markering som antydde att jag bar hatt och hade lätt kulmage, annars ingenting??? Aha, vi är nära ekvatorn, 1A funkar inte… Vi körde frågemetoden istället och fick som vanligt ypperlig och engagerad hjälp av dessa mycket vänliga och hjälpsamma svensson-brassar.

Bosse @ Rio Paraiba (floden där Jacaré ligger…)

Kategorier: Långsegling // 4 Kommentarer »