…något alla engelskkunniga vet betyder fyllo. Vilket jag lärt mig att leva med, och ibland upp till 🙂 . Sitter nu på en fazenda i mörkaste Brasilien, m.a.o. långt inne i landets ödebygder, dit vi rest för att kika på stenar. Låter inte så sexigt, värre är det då med mitt namn. Har ofta undrat varför folk frågar om flera gånger vad jag heter och tittat lite underligt. På tur bland stenarna kunde vår guide inte hålla sig utan gav mig den brasilianska betydelsen. �
Vagina, sa han och rodnade. Vi kollar med tjejerna på fazendan när vi är tillbaks, så skall du få se, sa han. Och mycket riktigt, de reagerade mycket besvärat när han ropade ”Bosse, bosse, följt av nåt käckt komplement.
Har nån nåt förslag på tillfälligt namnbyte medans vi befinner oss på Brasiliansk mark?

Stenarna i sig var en upplevelse som med hjläp av två guidningar gav oss både fina bilder och intressanta nya kunskaper. Lite spänning också för den delen…
Vi var på Hotel Fazenda Pai Mateus dit vi bilat ca 20 mil, en story i sig men den tar säkert kulturministern hand om. Allt och emedan, syftet var faktiskt att kika på stenar. Dessa låg på privat mark och med tiden hade det utvecklats en liten turistindustri, fakiskt initierad av en svensk geolog, där vår fazenda (gård) var navet.
En tvådagarstripp gav oss lite omväxling till flodlivet, djur- och naturupplevelser och för egen del vita fingrar. En sjukdom normalt arbetare med vibrerande vektyg får. Sista 2,5 milen dit var på en väg som gör att jag med mycket dåligt samvete återlämnar vår hyrbil. Att inte allt skakat loss på de timmar vi vibrerade är ett gott betyg till biltillverkaren.

        Några av de så omtalade stenarna… 

       Hon är stark, min fru…

       Dessa bumlingar har INTE något med istider att göra utan har bidats av erosion på plats. Varmt-kallt-varmt-kallt, några miljoner år och vips, en ny spännande formation!

       Mer sten…

      Framför “Hjälmen” den mest kända stenen i området.

       Detta har allså INTE människan varit med att påverka alls!!! Wow!

                                        Bengt följer efter upp mellan bumlingarna, en vådlig klättring…

        Bengt kravlar sig ut mellan översta och näst översta stenen. En halv meter från kanten, 20 meter fritt fall… Guiden frågar Bengt: Hur gammal är du? 69 svarar han glatt och guiden blir helt stum…  Nu ljög Bengt, för han är “bara” 68 🙂

       På toppen!

                                    Snart tillbaks i tryggheten, bland skallerormar och mördar-bin… 🙂

Zenit
Vårt lokalsinne i nya städer har vi alltid varit stolta över, både Heléne och jag. Vi brukar alltid ha koll på ungeför var vi är och i vilken riktning vi skall gå. Enda gången vi gått riktigt vilse var downtown Klädesholmen, men det är en annan historia… Nu befann vi oss djupt in i João Pessoas bostadskvarter och skulle navigera mot ett köpcentrum i andra ändan av stan. Smart va? Högsommar här, mitt på da´n, vaaaaarmt, fel, hett, i strålande sol. Med kass karta och lite vimsiga av värme och öl-, eh, vätskebrist växte osäkerheten kring vilken riktning vi nu skulle ta? Lugn vänner, det här fixar jag! Säger undertecknad självsäkert. Grundkurs 1A i stadsnavigerng är att gå efter solen! Kollar snabbt ner på mina föttter och vad i hela ??? Nå´n hade snott min skugga!!! Runt fötterna var det en liten markering som antydde att jag bar hatt och hade lätt kulmage, annars ingenting??? Aha, vi är nära ekvatorn, 1A funkar inte… Vi körde frågemetoden istället och fick som vanligt ypperlig och engagerad hjälp av dessa mycket vänliga och hjälpsamma svensson-brassar.

Bosse @ Rio Paraiba (floden där Jacaré ligger…)

Kategorier: Långsegling // 4 Kommentarer »