Ja, ja, jag säger då de! Då de, då de, då de. För några månader sedan skulle ingen, inte ens med tvång, fått mej till att ta på mej ett par sandaler! Min själva sinnebild för “tönt” är ett par bruna lädersandaler, gärna med ett band framåt också, samt ett par tunna beige strumpor ihop med shorts. (Gärna bleka håriga ben därtill…)

Och nu står jag här och stilar med mina “töntiga” sandaler. Det bästa som hänt mej i skoväg sen jag fick köpa platåpjuck för morsan och helt plötsligt matchade resten av grabbarnas längd i mitten av sjuttiotalet (…då jag var kort och knubbig men snäll).
Köpte dessa TEVA-sandaler när vi var hemma i höstas och sen dess har jag knappt använt annat! Vi fick rådet från de flesta som varit ute att skaffa sandaler (TEVA e.d.) då de är oumbärliga i värmen, i vattenbrynet, under klättring och till tedans.
Rekommenderas varmt!
En ännu större sandalhatare var vår kära kulturminister som nu är inne på sitt andra par!!! 🙂

Vi var på liten kvällspromenad i “gamla stan” i Santa Cruz när jag kikade in i ett fönster på en mäktig gammal byggnad. Såg tryckpressar och stora bilder och blev givetvis nyfiken. Vi kikade in då en dörr stod öppen och strax dök en äldre gentleman upp och undrade vad vi ville? Vi frågade om det var någon form av muséum eller? Han skrattade och berättade att det var ett grafiskt centrum för allt från digital fotografi till litografier på stenplattor och träsnitt som han skapat. Centrumet alltså. Vi blev ditbjudna dagen efter och tyckte att det verkade kul.

Mannen visade sig vara en Belgare som byggt upp liknande center i olika delar av Europa och nu hamnat här. Med stor entusiasm fick vi en timslång visning av vad de höll på med. Mest handlade det om teknik och inte så mycket konst då han var en stor innovatör inom storbildstryck av digitala bilder. Han byggde om 1800/1900-talsmaskiner att passa till förstoring av digitala bilder.
 

Bland annat hade han en jättekamera från 1950-talet som han använde att pussla ihop gigantiska högupplösta bilder med.
Till och med tryck av 3D-bilder i jätteformat i ombyggda gamla storformatstryckpressar. Mycket udda och spännande.

Att ha ett öppet sinne och tid att nyttja det lilla i stunden är en gåva man upptäcker när men varit ute ett tag.

Bosse @ seaQwest

PS
Verkar som vi kommer iväg (äntligen) efter helgen…
Mot Madeira!

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

Så ligger vi där igen. Kollar väder 17 ggr om dan på lika många olika siter och kan konstatera att vårt vägval för våren inte är det gynnsammaste för segling eller att färdas på havet i största allmänhet. Visst, det är bara att bita ihop och köra på i 2-3 dygn med 2 meters vågor, en halv knop motström och dryga 10 m/s rakt emot hela vägen till Madeira.

Motorgång och motstamp hela tiden är inte vad vi uppskattar så det blir till att avvakta. Nå´n gång lär det ju vara lugnt i någara dagar… Vi har ju inte bråttom!

Och, det går ingen nöd på oss. Bägge är fullt engagerade i sina projekt (H: bok, B: måla) så det är knappt vi hinner turista. I onsdags hyrde vi dock bil och hade en härlig dag på norra Teneriffa med avslutning i den fina staden Puerto de la Cruz på norrsidan. Kan rekommenderas! Kulturministern berättar mer i sitt kommande resebrev.

Stor lycka när hon hittade GP i en internationell kiosk! Med Bostadsbilagan!!!

Efter två månaders ofrivilligt uppehåll med måleriet (försök att måla med sittförbud och ett igengrumlat öga…) har jag kommit igång igen och får min dagliga akvarelldos under biminin. Härligt!

Tanken när vi kom hit var att stanna över påsken för att se hur man här firar denna sin största religiösa högtid. Ni märker att jag ibland lyssnar på kulturministerns visdomsord…
Långfredagen var lika stängd här i Santa Cruz (= Heliga Korset, ni fattar?) som herrtoan på ett nunnekloster, men till kvällen var det utlovat procession genom stan. Som sanna Göteborgare, vana vid Cortégen klädde vi upp oss i ljusa festliga kläder och satte oss på en strategiskt placerad bar. Strax efter åtta hör vi musik och rör oss mot gågatan där vi vet att “Cortégen” skall passera. Vi hittar varandra lätt i folkvimlet då nästan alla andra är svartklädda. Vi timar perfekt och till religiös sorgemusik passerar nu hela processionen. Lite annorlunda mot Valborg, många tjusiga vagnar, inga lattjo banderoller, Jesus på alla vagnar utom de som reserverats för Maria Magdalena. Alla pyntade med blommor, guld och glitter. Mellan dessa passerade stadens alla prominenter, borgmästaren, polischefen, militärhöjdare, bambafröknar, galanta damer och annat intressant…
Sist kom det några gäng som vi trodde var partyklädda Ku Klux Klanare från Amerikas sydstater, men det kan det väl ändå inte vara?

Mätta och omtumlade efter detta religiösa överflöd gick vi denna afton till sängs med dubbla aftonböner och en liten Ave Maria som avrundning. You never know 🙂 .

Redaren har också passat på att fylla år här på Teneriffa, ni som känner henne vet att anspänningen inför årets högtid är enorm. Kapten överlevde även om middagsvinet på den förbokade restaurangen syntes vara till “inte full belåtenhet” (visade sig vara jättegott)…

Vi har fått nya svenska vänner här också. Ett par i en mycket fin Fantasi 44 som har Santa Cruz som bas. I kväll skall vi ut och äta tillsammans och ha trevligt innan de åker hem till Svedala ett tag. De fick i förra veckan känna på vad vindaccelerationen kan ställa till. På väg söderut mot La Gomera ökade undanvinden från 10 till dryga 20 m/s med broach, gipp och knäckt bom som resultat.

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Äääntligen fick vi med oss konvalescenter och kulturknuttar så seaQwest fick vädrat sina segel (fast Källberg, vår Penta, var förstås igång och stöttade i bidevinden…). En liten tripp över till Santa Cruz, Teneriffa, på ca 50 Nm. I vanlig ordning har vi kollat och dubbelkollat så att vi skall få bästa förhållanden under vår översegling, vilket i det här fallet innebär nästan ingen vind alls då det alltid blåser från norr, som är vår färdriktning. Beredda på motorgång i svag motvind gav vi oss iväg så snart det ljusnat. När vi passerat första hörnet norr om P. Mogan kom vinden. Från pyttelite till 14 m/s “on the nose” på några minuter och vi fick genast klart för oss att “wind acceleration zone” gäller även på morgonen. Vi trodde att den kom senare på dan men tji fick vi…
Helénes mumsiga lunch blev något stökig då ingen av oss ville vara nere i båten mer än 3 sekunder i stöten vilket innebar att en tände ugnen, nästa stoppade in pastan, (Pasta al Forno, mona favorita!), en hämtade dricka, nästa hejade på, en dukade fram, nästa dukade under osv… Till allt elände var det jag som inte klarade att äta upp! (Heléne mumsade glatt i sig och mådde prima efteråt). Jag som älskar Al Forno!!! Ja, ja vi  får väl tillbaks våra sjöben på nästa ben ( 🙂 ) mot Madeira. Efter en snabb, gungig och blåsig överfart kom vi till Santa Cruz redan kl 16.00. Innanför piren dog vinden och vi fick en härlig eftermiddag i hamn. Allt skvättande under dagen hade saltat på båten så det räckte med att torka ett par decimeter på mantåget så hade vi salt till maten och mer därtill.

Kvällens middag slank lätt ner och vi åt med god aptit.
“Sea sucks!” som Heléne brukar säga.
Nu ser vi fram mot några fina dar där kulturministern får frottera sig i denna gamla stad.

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Gasol, denna evightetsstory…

Den senaste tiden har gasoljakten pågått vilt här i P. Mogán! Starten var att vännerna på Kairos tog med en av våra flaskor upp till gasdepån i Salinetas vid IKEA. Molokna kom de tillbaka med tomma flaskor. Vad nu då? Jo, vår flaska var för gammal och deras hade nåt obegripligt fel med kopplingen (den är samma som vår???). Nå´n vecka senare tar vår andra flaska slut så nu är det allvar, vi behöver gas! Heléne, som är min ständige sjuktransportör, passar på att smita upp till IKEA vid ett av mina sjukbesök i San Agustin. Hon har då med sig en av Kairos flaskor + våra båda PA6 från AGA. Denna gång är vi pålästa (pratat med trevlig tekniker på AGA…) och har hittat en stämpel under pappskivan som visar att bägge flaskorna är provtryckta -03 vilket gör att de är OK t o m 2013.
Ordern från kapten blev sådeles “kom inte tillbaks med tomma flaskor!”.

Gråt och tandagnisslan präglade besöket vid vakten på gasdepån. Heléne vägrar åka därifrån, teknikern vägrar ta in flaskorna och fylla dem och till slut måste vår tappra sjuktransportör ge upp… Vakten som åsett dramat förbarmar sig och smyger över ett telefonnummer till Heléne och menar att hon skall kontakta denne man. Då ingen svarat innan det är dags för upphämtning av sjuklingen får undertecknad ta över ringandet. Efter ett tag får jag till ett samtal med Diego på Disa Gas huvudkontor. Efter mycket diskuterande, till en början argt – sedan intresserat, kommer vi överens om att träffas vid vakten utanför depån på onsdag morgon 0900. Där skall han försöka lösa våra problem. Karl´n ringde även upp mig på tisdagen och använde då en sekreterare som tolk då hon var duktig på engelska. Allt för att säkra upp att inget missförstånd förelåg.
Väl på plats på onsdag morgon 0900 sharp kommer Diego, hälsar artigt och tar våra flaskor, mina adapterdelar för “fuskfyllning” och kör in på fabriksområdet. Nu jä–ar!!! Får vi inte fulla flaskor nu lär de aldrig fyllas! Efter en stund återkommer Diego med – tomma flaskor…

Förklaringen är följande:

För ett tag sedan skedde en olycka på depån när en anställd fyllde en flaska liknande vår. Han fick handen allvarligt skadad och efter detta fick hela Disakoncernen nya säkerhetsregler (from feb 2009) som innebär att all manuell fyllning är förbjuden, i praktiken omöjlig då de bytt fyllningsstationer. Detta gäller hela Kanarieöarna då Disa har monopol på gas här. Diego ger sig inte utan föreslår att vi köper deras flaskor i stället. (Han visar sig vara försäljningsansvarig på Disa). Han kör i förväg till närmsta bensinstation för att säkra att vi får rätt saker. På station var gasen slut men Diego ger fortfarande inte upp. Vi åker på led upp till Las Palmas till stationen vid huvudkontoret där vi till slut köper en ny modell av plast. Lätt och fin, hoppas den passar i ankarboxen! Det fina är att vi betalar enbart deponeringsavgift för den (30€) som vi får tillbaks när vi lämnar in den. Detta lär lösa vårt gasproblem tills vi krossar Atlanten i höst/vinter.

En eloge till människor som så engagerat försöker hjälpa andra! Diego la hela förmiddagen på ett par vilsna långseglare! (En kul parentes är att vi kom på att han är bror till min ögonläkare! Tyckte han såg bekant ut…)

Det börjar kännas vemodigt, nu när vi skall lämna Puerto de Mogán för vidare äventyr! Jag vill direkt säga att vi varit på få ställen som känts så rätt att vara på. Klimatet lär vara bäst i världen, småskaligheten är trivsam och vänligheten vi mötts av av från de flesta männinskorna här är härlig. Brottslighet känner man knappt till, de “riktiga” långliggarna låser inte en sina båtar när de åker iväg.

Musik får vi i hamnen så det räcker. Segovia, kallar vi en gudabenådad gitarrist som spelar spanskt/klassiskt så man ryser. Varje vecka 1-2 dagar sitter han och kör sina instrumentallåtar med mycket inprovisation.  Sen kommer Country-Nisse lika ofta hit, omåttligt populär bland damer i den övre åldersgruppen. Samma skämt, samma låtar, inspelad backup musik/sång som allt som oftast kör ifrån eller halkar efter. Dessa dagar söker man sig gärna från båten till lite lugnare miljö, playan kanske? Tradjazz har spelats i omgångar, mysigt de första dagarna sen blir det lite to much… En stackare försöker varje fredag, när det är knôkat i P. Mogán, lira fiol utklädd till pirat eller nå´t. Han kunde lika gärna klätt ut sig till smörjmedel, det hade gnisslat lika illa ändå!

Alla de spanjorer vi vant oss vid, lilla farbrorn i lila kläder och jättekeps, mannen i rullstol med ett ben som säljer lotter (mannen alltså, inte benet), gänget med gubbar som var och varannan kväll sitter och lirar kort med ett hov av fans runt sig, där kan det låta ordentligt ibland. Barnen, i alla åldrar, som dyker upp på torget vid kvällens inbrott och leker, lirar fotboll osv. Allt medans några generationer av familjen tittar på… Trevligt!

Sen har vi gamlingarna som sitter under stora lagerbladsträdet på “spansktorget” och spelar gitarr med härlig inlevelse!  Heléne har skaffat sig en kompis i charken på Spar-butiken, en mysig charkmästare som hon får spansklektioner av vid varje köttinköp. Vi får heller inte glömma “Parkeringstransan”, en liten transvestit som klär ut sig till parkeringsvakt och försöker snuva turister på avgifter. Heléne blev vid ett tillfälle avkrävd ett par euro men det lär hon/han inte göra om. Utskällningen fick läppstiftet att krulla sig på transan som snabbt dröp av mot nästa turist… 
Så är det dags att dra vidare och nu studerar vi väderkartor i stället för bokningstider till sjukhuset…

Båten togs upp härom dagen och blev uppfräschad undertill. Lite nya anoder, fett i propellern och en avspolning så nu är hon seglingsklar. (Faktiskt i bättre skick än när vi lämnade Göteborg!)
Inga mer återbesök på Clinica Roca och alla läkare där påstår att jag är frisk så den ursäkten att stanna finns inte längre.
Allas er friskförklarade

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »