(eller: för styrbords halsar igen.)

Härlig segling från Mackinaw City under en av världens längsta hängbroar, Mackinac Bridge eller som dom säger här, “Mighty Mac”.
      Mäktig bro!

     Här ligger Älvsborgsbrons spann i lä…

Vidare ner längs Michigans västkust (staten alltså, för jag talar om Lake Michigans ostkust!?) mot Charlevoix. Go segling på BLÅTT vatten och ankring i en ny liten “damm” där rika jänkare gottar sig. (Kolla gärna vår position via hemsidan www.seaqwest.se/position.html ).

Under kvällens sedvanliga grillsejour underhåller Slobodan Nickolosowich besättningen med mer eller mindre osannolika ankedotter. (Slobban föddes under stolliga diskusioner med en go vän från fd Jugoslavien. Hustrun plågas då och då med hans pladder, oftast vid middagstid då kvällswhiskeyn intagits…)
Grillad trout med ris och hollandaise gick lätt ner med en skvätt vitt från Kaliforniens kust. Strax innan serveringsdax ringer telefonen!

Heléne sitter vid datorn och kollar väder då vi är väldigt oroliga för våra vänner på Flying Penguin som nu drabbas av orkanen Irene långt upp i Maine! Dit har de seglat för att vara borta från orkaneriet…
Den minnesgoda vet att vi hade en tävling om vem som låg sämst till hos Herr Murphy och med en orkan jagandes ända upp till Bangor har man troligen slått alla rekord i Murpherier!!! Vi håller tummar och tår för att Pingisen klarar sig i floden Penobscot River vid Bangor!
Långt samtal med Hjalle som sitter på hotell med Brittis och deras Flying Penguin ligger vid en mooring i ovan nämnda flod. Usch och fy och lite till! Vill inte byta för allt vatten i Great Lakes!(21% av hela världens sötvattenreserv! BTW) Hajar ni hur stora sjöuschlingarna är????
1/5 del av allt sötvatten på jorden! Kan bli hårdvaluta en dag då Kineserna behöver mer vatten…

En dag senare…
Lyckliga Pingisar har ringt och sagt att allt väl med båten och de förbereder segling söderut. Puh!

Själva har vi haft en fin dag i Charlevoix där höjdpunkten var ett antal designade kåkar av Earl Young. Googla honom!

      Ett exempel på hans stil…

      Öppen spis i Earl Young designad restaurang. Killen hittade den stora stenen i Lake Michigan vid ett bygge, grävde ner den i väntan på den perfekta användningen. 26 år senare hamnade den här!
Fast ankringen i Round Lakle blev inte så bra som det var tänkt. Vi har osis när vi tar till vårt Fortress! Flera meter järnstege gör det lite svårt för Fortress-stackarn att gräva sig ner i dyn.

    Se själva!

Mackinac Island & Mackinaw City!
Kapten roade sig en dag med felsökning då vår nya landströmsladdare vägrade ge någon ström. Allt såg bra ut men inga Ampere till batterierna. Ringer supporten som ger det goda rådet att skicka den till dem så de kan kolla och sen skickar de den tillbaks. Fint råd… Gick in i mer kvalificerad felsökning och kunde snart konstatera att ingen ström flöt genom pluskabeln. Under durken, den som är ett helsicke att få loss, hade någon skarvat kabeln, som nu var helt avbränd. (Kunde gått illa!) Nya snören drogs och nu kan vi nyttja landström till laddning igen!

      Latmasken (Kapten) bytte inte kablarna då den nya laddaren installerades på Trinidad, sånt straffar sig!

Vi hade dock några fantastiskt fina dagar där, på Mack-ställena, både de och straiten uttalas Mackinnåååå. Säger man nåt annat är man direktstämplad som turist. Heléne får vidareutveckla i vår vistelse närmare i kommande resebrev.

En liten försmak bara:

      Longest porch in the world, 660 feet! Grand Hotel, Mackinac Island.

      Hit åkte vi senare i häståvagn och åt mitt livs dyraste lunchbuffé! Men det var det värt! Kanongott och vi behövde inte äta mer på flera dar…

      Vacker vy från en av våra många cykelturer. (Vid Mackinaw City for vi iväg 4 miles längs en spikrak skoterled! En fd banvall rakt in i skogen. Den går tydligen genom hela Michigan State.)

      Vad i hela Hisingen har hon hittat på nu? Första dagarna i september blir det release på k-ministerns senaste äventyr, missa inte detta! OBS, bilden är tagen FÖRE.
Sajam vjetrovi!
Kapetan Slobodan Nickolosowich @ jedrenjak seaQwest

PS
Vi installerade ett spamfilter på bloggen för ett tag sedan då vi senaste halvåret haft ca 50 spam om da´n. Att efter en vecka remote tanka hem hundratals spamcomments kan ju vem som helst fatta att man lessnar på.
Problemet är att vi sedan dess inte fått en enda kommentar, så nu vet vi inte om de hamnar i slasken eller om det är så att ingen vill kommentera?

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Dag två i Beardrop Harbour kunde slutat med en förskräckelse…
 

       Efter en härlig dag på Benjamin Island, bland slät och rosa granit drog vi vidare västerut till ovan nämnda Harbour.

      Oväntat besök vid vår dinge-landing i Benjamin Island!

Fin ankring i vacker natur. Här, i Beardrop skulle vi stanna ett par dar och mysa och fixa lite. Mysteriet med inläckande vatten, kölsvinslarm och länspumpning löstes på väg hit då kapten körde in skallen i motorrummet under gång och upptäckte kraftigt läckage från sjövattenpumpen. IGEN!
Onsdagens huvudattraktion var renovering av densamma och ett besviket konstaterande att axeln till pumpen var nedsliten så med ny tätning kan vi förhoppningsvis hanka oss fram till civilisationen där ny axel alt. pump skall beställas…
På eftermiddan besökte vi ett trevligt amerikanskt par som vi utbytte erfarenheter med. Den blå himlen mörknade dock snabbt och vi fick bråttom ner i dingen och brummade hemmåt. Heléne fixade middagen och undertecknad kollade oroligt på himlen och lyssnade för femtioelfte gången på åskmuller.
Maten é klar! Dukar du? hördes från kajutan. Noops, jag plockar bort bordet och du kan avvakta med maten för det blir nog annat att göra, SNART!
Fem minuter senare hade vi vårt värsta squall på hela resan över oss. Och då hade vi ankrat i beardrop! På några sekunder hade vindern och regnet ökat till 20-30 knop och i en kraftig kastby rycktes ankaret loss och vi drev ner mot klipporna bakom oss. 0-sikt framåt, båten tvärs vinden och av någon idiotisk anledning hade kapten satt triplina med boj just idag. Full gas och rodret dikt fick oss upp mot vinden så vi slapp närkontakt med Whalesbacks klippor. Sen var det någon timmes dribblande med motorn för att hålla upp båten och inte köra över kätting eller triplina… Under tiden blixtrar det och smäller så kapten hade nerverna på utsidan. När vi trodde det lugnat sig beordrade han sig själv fram på däck för att koppla loss ankarkrok och ta upp ankaret så vi kunde ankra på lite bättre avstånd från Whalesbacks granit. Då smäller det våldsamt samtidigt med ett intensivt blixtljus. Kallingarna klarade sig men det var nära! Både smällen och kalsongbytet. (Jag tror att Heléne var lite orolig också…)

        tid 1705 Kolla vänster…                   tid 1820 På G…
        tid 1825 Here we go…                   tid 1835 Nu börjar det…

   tid 2005 Över……..

Vår första draggning på tre år. Inte konstigt dock. vi visste att botten var lös som blåbärspaj men hade inte väntat oss squalls här uppe!? Ironiskt nog hade jag fixat iordning vårt Fortressankare som är perfekt för lös botten men latmasken vann valet vid val av ankartyp.
Antagligen lärde vi oss något. Grannbåten draggade in i en liten vik mellan två höga klippor men kom ut bredvid oss så de fick tydligen igång sin maskin i tid också.

Dagen efter gick vi till Cockburn Island, sista kanadensika utposten i North Channel. Vi la till bakom en liten pir där någon byggt ett par pontoner och vips hade man en marina! 90 cent per fot. Hamnkapten var minst sagt speciell. Han var förutom att han var tandlös i överkäken, hamnkapten, ansvarig för alla öns göromål i sitt lilla “township” med de flesta kommunala funktioner i drift, även den ende bofasta på ön. Det var för tillfället 14 sommargäster där och 15 svartbjörnar, vilka skulle skjutas av på måndag (inte sommargästerna) då björnjakten började. 6-8 björnar var tydligen lagom på denna skogsbeklädda ö. Kapten funderade på vad överskottsbjörnarna åt under vår 1,5 kilometer promenad upp till den på 60-talet övergivna skolan. Helt intakt med skolböcker och allt. Skogen var tät som en vägg längs vägen. Huu.
Under perioden oktober till maj var vår värd helt isolerad från omvärlden men om North Channel frös till kunde han ta skotern till fastlandet… Stor frys och bra strömförsörjning säkrade hans och hans fina hunds övervintringar.
Man träffar en del kul typer på en sån här resa.
Bosse @ seaQwest

www.seaqwest.se

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Beaver Island i North Channel, Ontario, Canada, eller om man så vill låångt upp i vildmarken på amerikanska kontinenten. Regnet har ömsom öst, ömsom strilat ner med inslag av åska lite då och då. Ensamma i en ankringsvik där det enda vi kan få in är förvirrande kanadensiskt väder på vår handhållna VHF. (Den är köpt i USA och har US/Canadian weather channels) Inget Internet, ingen telefon eller radio.

ÄNTLIGEN!!! Vi har inte haft en heldag med skitväder sen jag vet inte när. Så, idag har det uppdaterats elscheman i min PPT-fil, småfisslats med diverse småfel man aldrig hinner ta tag i, lite bokläsning och navelpill. (den stackarn hade nästan grott igen då det var på Kanarieöarna senast…)
Och värmaren puttrar lite trivsamt så fukten från kaptens regnvåta kläder ångar i kajutan medan vi lirar Yatzy. Ivrigt påhejade av Laggan & Lantis. Vem som vinner är ju helt ointressant men nästa gång skall vi spela plump! Där krävs det skicklighet också!!!
        Sammanställning…..           Jaaaaa!!!

Vi är halvvägs inne i en tvåveckors semester från vår “Americas Great Loop”-cruise, som vi valde att spendera i North Channel. Racet börjar igen när vi kommer ner till Mackinac Island, mellan Lake Huron och Lake Michigan, Great Lakes seglarMecca! Om några dar skall vi ankra i Beardrop Harbour, en stor vik mitt i ett indianreservat. Skall bli spännande att se om vi får träffa några “First Nations” på deras hemmaplan. Och att ankra i beardrop! Får nog ta fram vårt Fortress, det är perfekt i löst underlag. (Svartbjörnarna här äääälskar blåbär, och ni vet ju vad sådana gör med magen. 😉 Kapten tog en bautabit blåbärspaj i Killarney vilket straffade sig framemot kvällen.
Vi myser runt bland oändliga ankarvikar i en remote och vacker värld. Faktiskt väldigt lik svensk/norsk skärgård. Tallar och granar ser lite kajko ut och det är massor med Cypressträd inblandade i skogarna…

BTW!

Ni glömmer väl inte att kolla in Helénes resebrev och våra Fotoalbum mm. på: www.seaqwest.se ?

Relaxade greeting från

Lumberbob Nicholsen @ Chi-Cheemaun seaQwest
(chi-cheemaun får du slå upp själv…:-) )

Lite Bonusbilder…

       I Killarney kunde man köpa pinfärsk fish & chips i en ombyggd skolbuss. Fisken landades två ggr per dag till huset bakom. Mycket charmigt!

      Grillkvällarna blir många. Här grillas heta kycklingspett!

       Kristallklart vatten vid Flowerpot Island.

      Flowerpottan själv. En limestone lämning från några år bakåt i tiden…

      Granit! De´var länge sen…

       Det känns som vi är i indianterritorier. Kolla noga på bilden!

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Nä, nu får det vara färdiggnällt! “Ok, här är varmare än vid ekvatorn, men det är inte lika fuktigt” försökte kapten i ett fruktlöst försök att lugna k-ministerns heta utfall om det rådande klimatet!
(Juli månad har varit den näst varmaste någonsin i “The Great Lakes” området så viss fog finns för gnäll.)
Men, int hjälpt de int. Här krävdes krafttag. Som gammal ventilationstekniker tog kapten saken i egna händer och byggde snabbt ihop en AC till båten. 90% psykologi, 10% kyla, fungerade helt ok.
       Enkel AC konstruktion, funkar perfekt som ölkyl samtidigt!

       TurboAC, fixar svettig kaptensmage.

Ohyra!
Vi har hittat en sprayflaska som förhoppningsvis skall rädda oss från alla spindlar och annan ohyra som kretsar kring, på och ibland i båten. På grund av ovan nämnda värme är det också ovanligt mycket insekter i gång. Tack för den…
När kapten går på spindeljakt hörs glada hejarop från båtens inre. Delar av besättningen är lite nojade kring våra småttigaste djur. Morgonsaneringen är ett måste innan övriga ombord sticker näbben utanför kajutans trygghet. Att kapten tipsar om att det även finns skorpioner och svarta änkan i trakterna gör kanske inte saken bättre.
       Dunderspray!

OPD
Hört talas om denna förkortning?
Här i USA blev det lag 1998 att alla gasflaskor skall vara utrustade med OPD-ventiler. ( “overfilling prevention device” , eller en säkerhetsventil som gör det omöjligt att överfylla flaskan) Man fick några år på sig att byta ut sina flaskor/ventiler men de sista två åren har man skärpt upp kraven och nu nobbar nästan alla att fylla flaskor med gamla ventiler.
Gissa vad vi har! Rätt! Fel ventil… Efter några fruktlösa försök att få våra flaskor fyllda i olika stater, i järnaffärer, bensinstationer och på renodlade gasdepåer var det dags att kasta in handuken, igen!!! Den minnesgode kommer ihåg vårt strul på Kanarieöarna där man precis lagt om reglerna, likadant i Portugal året innan.  Vi har inte haft flyt med våra gasflaskor men ibland blir det bra ändå. Här i Port Huron hittade Heléne en flaska som var i hyfsad storlek i marinans tvättstuga. Kapten skickades att fjäska och snart kom han tillbaks med trevlig hamnkille i golfbil och en 20 pounds flaska med OPD-ventil. Med skohorn gick den att klämma ner i ankarboxen så kapten gjorde snabbt upp med marinan. 20$ för den nya fulla flaskan och de fick vår gamla överblivna PA6:a. Toppendeal!

       Nya flaskan med OPD-ventil
       Sen skrämdes det slag på på omgivningarna när våra små campingflaskor fylldes på akterdäck. Kolla in slangen, dubbelt så tjock som vanligt. Färdigfyllt med den. Bör nog skaffa en armerad slang till nästa tankning…

Vid gashantering mellan stora till små flaskor gäller tre Vn: Veta, Våga & Väga!

Edison

Tomas Alva, stor man med en lysande karriär. 😉 Här har man skapat ett muséum kring hans barndom där han delade ut tidningar på tågen, t o m den gamla vagnen ingår i muséet. Hmmm…

       Broarna över St Clair River, Blue Water bridges. Den nya är från 1997. Stollarna har gjort en replica av den gamla med nitar och allt! Snyggt! Tomas Alva i förgrunden… Här skall vi fightas med motströmmen i övermorrn´.

För tillfället inåskade i Port Huron. Next stop: Tobermory, Kanada.

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »