Ha! Nu trodde ni allt att det var USS Alabama som fått sällskap av någon av US vattenkrigsmaskiner!

Nä, så var det inte! Utan det handlar om ännu en flotte som krånglat sig ner genom amerikanska inlandets flodsystem. Shantyboat heter flotten och besättningen denna gång består av en vaken kille och hans trogna hund, en Chesapeake bay retriever. Ett lite mer avancerat bygge, med riktiga pontoner och en 35 hästars Johnson där bak. Marchfart ca 18 knop.

Shantyboat heter även den bok jag läser just nu, en gammal roman från 50-talet som jag fick av Faith på flotten vi träffade uppe vid Bobbys Fish Camp! Deras inspirationskälla…

       Shantyboat, på väg mot Key West.

Som om det inte var nog med detta så dyker Faith upp med en av sina hönor. Hon och Mike har landat i en vassrugg bakom marinan och har inte en aning om vad de skall göra nu… Planen var att ta sig till HAVET och där är de nu… Öst eller väst? Efter nån timme över diverse sjökort beslöts det att gå vidare österut. Mot Florida. Vi lär nog se dem igen.

       Faith med sin trogna höna, mer lik en hund i sättet. Följer henne vart hon går, väntar troget utanför affären, sitter i knät, osv. Skillnaden är att hon dagligen lägger ägg, hönan alltså!

I övrigt har vår vistelse här i Mobile helt varit fokuserad på båtfix. Upp på landbacken och fixa skrov och botten. Skrovet såg för dj-ligt ut med sin senapsgula färg.

       Oxalsyrans underbara effekt. Lägg på vänta i 30 sekunder och – Sim Sala Bim!

       Om ni undrar hur båten blivit så gul, kolla in vad pelikanen simmar omkring i!

Botten var full av skavanker från alla logs, deadheads och annan brôte som legat i vägen på vår framfart. Kölens undersida var plastren då vi ett antal gånger slipat botten med sand. Det började på Bahamas och har sedan dess eskalerat. Torrväder har gjort att vår flodavslutning gick genom väldigt grunda vatten. Kapten är extremt trött på “You should be fine”, vilket betyder att man tror att det är tillräckligt djupt men sällan är det. Inlopp till marinor eller avstick där man kan ankra. Nu är hon fin och hel igen och imorgon mastar vi på!

       Kapten finlirar med bottenfärgen.
OM! Om djupet är tillräckligt i morgon bitti. Just nu står vi nämligen 20 cm nertryckta i dyn vid sjösättningsrampen!  “You should be fine” sa Roger, marinaägaren, när jag som vanligt frågade om det var tillräckligt djupt så här nära lågvatten. Högvatten blir det klockan 1 i natt men då hade han ingen lust att hjälpa oss med påmastning. Vi får se hur det går.

Blandat med båtunderhåll har vi också hunnit med Thanksgiving ihop med ca 50 jänkare på marinan. Mycket trevligt. Sen har det varit hejdåpartyn varje gång någon i mastfraktargänget dragit vidare. Så så jädra synd om oss är det kanske inte.
Om det inte vore för klimatet.

Klimatförändrinar drabbar vår lilla värld!
I huvudet på en Kulturminister är den minsta förskjutning av idealtemperaturen en stor katastrof. På natten skall det vara 18-20 grader celcius och på dagen 26-28 grader samma. Hoppet däremellan är alltid ett stort problem och allt över eller under dessa temperaturer är fruktansvärda upplevelser där antingen fingrar fryser sönder eller man flyter bort i svettfloder.
Kapten far som en skållad råtta och tänder ljus, startar värmefläktar, ugnen, trålarlampan, kör motor´n, kramas, släpar fram filtar, sockar, handskar, underställ och annat värmande. För att senare på dan tvingas kyla ner bastun som det nu blivit i båten. Vet ni att om man sätter en rejäl fläkt i öppningen på kylen som täcker ca hälften av hålet får man ett AC-aggregat! Åtminstone blir den psykedeliska effekten stor!
Nä, nu é det dags för semester igen! På onsdag drar vi till New Orleans!!!
Bosse @ muddy waters in Alabama 😉
www.seaqwest.se

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

       US Army Corps Of Engineers måste ha haft kompassproblem när de byggde denna sträckan… De blå pluttarna (AIS) är BIG Barges som kommer på floden, den svarta plutten är vi.

Det svänger, bokstavligt, bildligt och upplevelsemässigt.

– Nu börjar vi bli lite trötta på att slingra oss ner för floder och kanaler och längtar förtvivlat efter vår MAST! Mobile hägrar där den förhoppningsvis ligger och väntar. Estimated time of arrival = denna helg.

– Hösten har förföljt oss sen Chicago och tog oss i ett järngrepp när vi kom tillbaka till Kentucky Lake efter vår California- semester. Ena dan tjock is på däck när man skrinnar fram till fördäck för att lyfta ankaret. Dimma med 0-sikt samt lerigt å djävligt så kapten blev både sur och våt innan ankareländet kommit ombord. Nästa dag är det 25 grader ute och bastu inne då ingen tänkt på att ställa om från vinterläge på värmesystemet. Det är inte lätt alla gånger.

– Vi slussar och ankrar samt marinerar oss tillsammans med allt från riktigt välbärgade till utfattiga ungdomar, från erfarna sailors till totala rookies.

Senaste dagarna har ungdomsligan bidragit mest.

En figur som tror han är profet och målar kalligrafi samt ett par på en flotte i bästa Huckleberry Finn-anda som tar sig söderut på minimal budget. De var inbjudna på middag av ett par av våra grannar här i Bobbys Fish Camp, någonstans i djupaste södern, Alabama.

        Profeten, i målartagen. Kolla in lanternorna! Båten består av bambu, plastflaskor och plastduk. Killen lever på vad naturen ger. 

        Faith och Mikes flotte, toppfart 3 knop om det inte blåser motvind!

Campens restaurang var egentligen stängd men öppnade för kvällen då det plötsligt blev fullt vid docken. Vi åt deras berömda catfish och alla ljög om sina bästa seglarhistorier. Blev en härlig kväll.

Faith och Mike från flotten var tillsammans med svenskarna kvällens huvudattraktion. Vill ni veta mer om dem kolla in: http://www.wewillnotdrown.blogspot.com/

Ägarinnan var givetvis svenskättling och hette Dahlberg i efternamn. Historieintresserad, och med  nyanlända svenskar gick hon i spinn så vi fick en två timmar lång historielektion när vi bara skulle betala för båtplatsen. Stället var som ett muséum i sig.

Hennes familj kom från Jönköping  ca 1850 och köpte mark och blev rätt rika mot slutet av 1800-talet. Farfar var en gambler och ägde även tre stora hjulångare.  När han spelat bort den största på poker sköt han sig! Den pokerförlorade båten som låg förtöjd en bit uppströms, från där de hade sin hamn, exploderade exakt en vecka efter att farfar sköt sig, brände av förtöjningarna och drev ner längs floden. Rakt utanför den egna hamnen sjönk båten… Spooky.

Det första som hände när vi landat på denna countryside plats var att kapten kom i slang med en gammal herre som byggt en jättehög plattform dit han lyft sin villavagn. “Flooding you know”. Denna man underhöll i en dryg timma om sitt liv som  vietnamveteran, bombdesarmerare, värvare, landsflykting i Sydamerikas djungler och så småningom pensionär som lessnade på hemmet, köpte en bil och en husvagn och drog iväg. Fastnade här och höll på att skriva sina memoarer. Hejdå frasen var:

Well, I decided to stay here and threw my brand new teeth in to the river and became a “Countrybumkin”.

Man får inte ha bråttom när man hälsar på någon.

Engelskan de talar här är helt underbar. Kan man ha stämbanden uppe i näsan?

       Gulan… Ännu en udda båt vi träffat på på vägen ner. Jag skulle inte vilja segla på öppet vatten med den…

Bosse,

bland alligators, coyotes, riversnakes och raccoons. (Ny fauna mot tidigare fågelliv…)

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

En liten snabbblogg på känt tema.

       Först en go morgonbild. Det gäller attt inte köra vilse i morgondimman…

Tanka

       Tog med ett bildbevis för det jag skrev i förra bloggen. Kolla priserna, här är man MYCKET upprörd över hur dyr bensinen är! $3,28 per gallon = 5, 70 SEK per liter, hmmm.
River fishing
Överallt längs vår resa har den kantats av entusiastiska hobbyfiskare. Och på detta flodsystem har det eskalerat. I små specialbyggda båtar med snurrfåtöljer, frontmonterad elmotor för fiskenavigering, inbyggda kylboxar (ölboxar – styrbord och fiskboxar – babord) spöhållare mm. Längst bak sitter det en käck motor som racersnabbt kan ta dessa glada fiskare hem efter en liten kvällstur. På helger far de som bålgetingar runt en men för det mesta är de bara ett trevligt inslag i flodlivet.

       225 hästar på en sån liten båt! (ca 0,5 hästar på den lilla frontmotorn)

Submerged bar
Efter en lång dag på Tennessee Tombigbee Waterway var det dags att söka sig till marinan i Columbus, Mississippi (staten inte floden). I vanlig ordning kollar lowridern seaQwest att djupet är tillräckligt. “No problems, you should (suck) be fine” kom det glatt på radion. “We have 8 feet all over the place…”
Vi blir anvisade en jättestor plats med fingers (flytbryggor) för en 50-60 fots båt. Halvvägs inne kommer grundlarmet och sen blir det tvärstopp. “Strange” sa hamnkapten. “Sheisse” sa båtkapten! OK, vi backar ut och lägger oss på nocken på nästa ponton.
Kultur-styrman backar för fullt och vi glider en bit sen blir det tvärstopp och vi åker fram igen. ????
“Oh, didn´t I tell you about the bars?” Va? Jo, stollarna har monterat vinkeljärn 5,5 fot under vattnet för att hålla isär fingrarna man lägger till vid. Så vi med vår fina, moderna köl, gled snyggt över första vinkeljärnet, fastnade på andra och kunde omöjligt komma ut då kölens bakkant är helt rak.

Kreativ idé 1. Alle man på fördäck! 5 välväxta jänkar + K-ministern trängs vid förpulpiten och kapten backar för fullt. Samma gummibandseffekt igen…

Kreativ idé 2. “Hey, i´ve got it” vrålar mr Harbourmaster och försvinner iväg. 2 minuter senare kommer han tillbaks med 20 stadiga sydstatsjänkar som nu fördelar sig längst ut på flytbryggorna som omger seaQwest och kapten kan lugnt backa ut. Tyvärr hade vi inte kameran framme då det var en rätt komisk syn.
Bosse @ seaQwest

www.seaqwest.se

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

       seaQwest i höstmiljö…

Vet inte om jag skall tycka synd om dem eller bli förbannad? Men det här landet har ett antal företeelser som får en enkel europé att bli tossig.
Jag har tidigare öst lovord över landet och dess befolkning och det står jag för! Nu har vi även kollat västkusten och tidigare uppfattningar har därmed stärkts. Härliga människor och ett fantastiskt spännande land.

MEN!    Idag skulle jag lösa in en check som ett galleri i Annapolis skickat som ersättning för sålda kalendrar. Lite gammaldags kan man tycka men checkar är vanligt fortfarande här. Och att bara sätta in pengar på varandras konto är inte görligt.
Åkte till en bank för att lösa in den. “Visst, vilket konto har du?” Hmmm, jag har inget konto i Paducha Local Agricultural Independent Farmers Bank och tänker glida vidare i morgon med min segelbåt så något nytt konto kommer inte heller på fråga. “Nä-hä, då kan vi inte göra något för dej. Försök lite längre ner på gatan på Fast Money & Check Redemption Service.”
Visar checken där och de konstaterar snabbt att de inte hanterar just den typen av checkar men försök på Cash´n Go lite längre ner på gatan… Ja, ha. Väl inne på Cash´n Go var det inga som helst problem. De skulle ha 10% av beloppet i ersättning vilket svaldes uppgivet och sen körkort, pass, adress, zip code, social security number och så vidare. Jag fick till alltihop till belåtenhet fram till rutan med vilken stat jag bodde i. Vi har bara en stat i Sverige svarade jag. “Ja, ha, då får vi ringa till chefen.” Efter en bra stunds dividerande kom det ack så väl igenkända svaret: “Sorry, men vårt system/policy kan inte hantera annat än tvättäkta amerikaner med fast adress som betalt vattenräkningen och har amerikanskt körkort och ett giltigt social security number.”
Kapten blev något irriterad vilket stackarn bakom disken såg och bad så hemskt mycket om ursäkt å sitt företags vägnar. Denna lilla check lär bli en följetong, tro mej!

Övriga fånigheter:
– Tanka bensin, endast amerikanska kort fungerar på mackarna. I stället för pinkod skall man ange sin Zip Code. Och det går inte att tanka och sen betala. Nä, prepaid skall det vara. Vilket innebär att man får gissa på för mycket vid fulltankning, som alltid gäller vid hyrbilsåterlämnande. Och så får man hoppas att det man betalt för mycket krediteras i efterhand. Smidigt som ett gistet kylskåp.

– Mer bensin. Vi har varit runt i världen och tankat bränsle för bilar i rätt många länder och för att säkra upp så man inte fyller fel sort har dieselpumpen svarta handtag och bensinpumpens handtag är gröna.
I USA: Tvärtom!!! Kapten var ytterst nära att missa en gång och har därefter för vana att provsmaka innan tankning. 😉

– Vårt långa krig med Verizon (större än AT&T) på mobilsidan har resulterat i ett antal snälla hjälpsamma säljare som till slut bangar huvudet i egna företagets square headed policy. (Visste ni förresten att skandinaver och svenskar i synnerhet har “square heads” som nick name? Hmmph…) Maken till trångsynt osmidighet har jag aldig träffat på. Även här gäller prepaid, sämre villkor och dyrare produkter för oss utlänningar.

– Att söka på Internet på Amerikanska siter kan ha sina problem. Många stora företag har Zip Code som enda parameter när man skall hitta en butik eller entreprenör. Vem f-n vet Zip Coden i en stad/stat man inte ens kommit till än?
– Navigation. Världen kommer överens om att ha ett internationellt system för utmärkning och allt verkar ok frånsett att Amerika skall ha ett eget, System B. Exakt samma som System A, men färgen på bojar och prickar är tvärtom. Formen är däremot densamma, kon för styrbord och rektangel för babord vilket gör att man får tänka till ordentligt i motljuset när man spanar bojar…

       Röda, konformade bojar. Vissa sträckor är det tätt mellan utprickningen.

– Att man sen håller fast vid det gamla “Imperial System” (inch, pound, squarefeet, bråktal…) i stället för SI (meter, gram, decimaler… ) är en gåta. Likaså att hänga fast vid 110V. Vi garvar varje gång våra grannar tar fram sina vattenslangtjocka elkablar och ansluter sina båtar till landström. (110V kräver dubbelt så stora kontakter och grova kablar mot 220V.)
Hycklerier:
Vi har nu landat i ett Dry County. Till skillnad från Wet Countys så kan/får man inte handla/sälja öl, vin sprit eller annan alkoholhaltig dryck inom countyt (kommunen). Från nu och söderut är det mer regel än undantag att man har Dry Countys.
Att dricka är helt ok, men att sälja/köpa är en dödssynd! Yepp! Religösa krafter ligger bakom och styr dessa countyn med järnhand. (Samtidigt som de gärna tar ett järn med kompisar bakom lyckta dörrar…) Går du på restaurang får du ta med egen sprit och låna glas där. Vid dessa countys gränser ligger liquor stores på rad, stora som varuhus! Statistik visar att Dry Countys har mycket högre andel alkoholrelaterade trafikolyckor än Wet Countys. Hur kan det komma sig???

       Bild från Wikipedia, dry counties i lila och halvtorra i blått. Fri drickning i grönt och grått vet man inte… Vi längtar till Florida! 😉
Religiositet, politik och 9/11-förlamningen är spännande ämnen att diskutera med jänkare men det ligger jag lågt med i detta forum…

I övrigt är allting strålande efter en underbar västkustsemester som, i vanlig ordning, vår kära Kulturminister kommer att redovisa i ett SPECIAL-resebrev.
Bosse @ seaQwest

www.seaqwest.se

Bonus:

       På Facebook finns en hel serie med rådjursbilder, kolla via hemsidan.

Kategorier: Långsegling // 5 Kommentarer »