US Army Corps Of Engineers måste ha haft kompassproblem när de byggde denna sträckan… De blå pluttarna (AIS) är BIG Barges som kommer på floden, den svarta plutten är vi.

Det svänger, bokstavligt, bildligt och upplevelsemässigt.

– Nu börjar vi bli lite trötta på att slingra oss ner för floder och kanaler och längtar förtvivlat efter vår MAST! Mobile hägrar där den förhoppningsvis ligger och väntar. Estimated time of arrival = denna helg.

– Hösten har förföljt oss sen Chicago och tog oss i ett järngrepp när vi kom tillbaka till Kentucky Lake efter vår California- semester. Ena dan tjock is på däck när man skrinnar fram till fördäck för att lyfta ankaret. Dimma med 0-sikt samt lerigt å djävligt så kapten blev både sur och våt innan ankareländet kommit ombord. Nästa dag är det 25 grader ute och bastu inne då ingen tänkt på att ställa om från vinterläge på värmesystemet. Det är inte lätt alla gånger.

– Vi slussar och ankrar samt marinerar oss tillsammans med allt från riktigt välbärgade till utfattiga ungdomar, från erfarna sailors till totala rookies.

Senaste dagarna har ungdomsligan bidragit mest.

En figur som tror han är profet och målar kalligrafi samt ett par på en flotte i bästa Huckleberry Finn-anda som tar sig söderut på minimal budget. De var inbjudna på middag av ett par av våra grannar här i Bobbys Fish Camp, någonstans i djupaste södern, Alabama.

        Profeten, i målartagen. Kolla in lanternorna! Båten består av bambu, plastflaskor och plastduk. Killen lever på vad naturen ger. 

        Faith och Mikes flotte, toppfart 3 knop om det inte blåser motvind!

Campens restaurang var egentligen stängd men öppnade för kvällen då det plötsligt blev fullt vid docken. Vi åt deras berömda catfish och alla ljög om sina bästa seglarhistorier. Blev en härlig kväll.

Faith och Mike från flotten var tillsammans med svenskarna kvällens huvudattraktion. Vill ni veta mer om dem kolla in: http://www.wewillnotdrown.blogspot.com/

Ägarinnan var givetvis svenskättling och hette Dahlberg i efternamn. Historieintresserad, och med  nyanlända svenskar gick hon i spinn så vi fick en två timmar lång historielektion när vi bara skulle betala för båtplatsen. Stället var som ett muséum i sig.

Hennes familj kom från Jönköping  ca 1850 och köpte mark och blev rätt rika mot slutet av 1800-talet. Farfar var en gambler och ägde även tre stora hjulångare.  När han spelat bort den största på poker sköt han sig! Den pokerförlorade båten som låg förtöjd en bit uppströms, från där de hade sin hamn, exploderade exakt en vecka efter att farfar sköt sig, brände av förtöjningarna och drev ner längs floden. Rakt utanför den egna hamnen sjönk båten… Spooky.

Det första som hände när vi landat på denna countryside plats var att kapten kom i slang med en gammal herre som byggt en jättehög plattform dit han lyft sin villavagn. “Flooding you know”. Denna man underhöll i en dryg timma om sitt liv som  vietnamveteran, bombdesarmerare, värvare, landsflykting i Sydamerikas djungler och så småningom pensionär som lessnade på hemmet, köpte en bil och en husvagn och drog iväg. Fastnade här och höll på att skriva sina memoarer. Hejdå frasen var:

Well, I decided to stay here and threw my brand new teeth in to the river and became a “Countrybumkin”.

Man får inte ha bråttom när man hälsar på någon.

Engelskan de talar här är helt underbar. Kan man ha stämbanden uppe i näsan?

       Gulan… Ännu en udda båt vi träffat på på vägen ner. Jag skulle inte vilja segla på öppet vatten med den…

Bosse,

bland alligators, coyotes, riversnakes och raccoons. (Ny fauna mot tidigare fågelliv…)

Kategorier: Långsegling // Kommentera »