Nu vet vi vad det betyder!
Faktum är att vi hade det både varmare och fuktigare i både Brasilien (på slutet), Franska Guyana och i Surinam. Oftast uppe i någon flod, djupt in bland grönsakerna. Och vilka grönsaker sen! Det du som läsare har i krukan fick vi slåss med med machete för att ta oss fram! OK, lite överdrivet men det är otroligt vad det växer och hur stora växter blir i det här klimatet. Men, oftast sken en brännande sol och regnet var en skön avsvalkare.

I vanlig ordning tappar jag spåret under skrivandet, det var ju NU jag skulle beskriva.

Chaguaramas på Trinidad. Regnsäsongen har precis startat och nu förstår vi varför vissa haft så bråttom att få packat ihop sina båtar och åka hem. Det regnar. Ofta. Mycket. Blåser ibland. Mycket! Med andra ord, inget idealklimat för att torka ut sin båt, tvätta, torka, sanera, rengöra och så vidare. Vårt fokus är just nu att få båten ren från mögel, fuktfri och allt som skall vara kvar så torrt som möljigt. Om inte, så lär vi mötas av en grön sörja när  kommer tillbaks i höst så vid varje solsnutt som visar sig hängs allt som hinns med ut, när molnen drar ihop sig packas det åter in. Vi har för tillfället tre mellanstationer.
1. I salongen, väldigt nära torrt, kommer att packas i sina skåp nästa dag om ingen glömmer en skylight vilket genast förpassar attiraljerna till station 3.
2. I sittbrunn, för vått att ta in i båten men tillräckligt torrt för att skydda mot förmodade skyfall.
3. Pissevått, med andra ord, ingen idé att ta in. Låt det ligga på däck och bli bättre sköljt, det är säkert bra…
Kulturministern har numer blivit befordrad “Mouldbuster”. Hon gör för tillfället en heroisk insats med ättiksflaskan i högst hugg. Samtliga utrymmen som töms saneras av “Mouldbuster”. När hon kravlar upp för en cigg (Jaaa, vi rökar för tillfället!) kan både russin och rönnbär slänga sig i väggen! Ättiksfylla är inget att rekommendera!

I morse hoppde jag ner i dingen och stod i decimeterdjupt vatten. Ni kan ju gissa att intendenten (kulturministern) inte godkände gårdagens tvätt för stuvning…
Så, situationen är just nu att alla stationerna är DYNGFULLA  med kläder, dynor, tampar, allehanda textiler med mera. Innebärandes att i kväll blev vi lite trötta på ombordkaoset och skyfflade upp ett par rejäla högar med “Station 1” prylar, rensade bordet och kollade på en barnslig film. Befriande och uppfriskande! Nu håller vi tummarna för att solen skall bistå oss i våra båttorkningsbestyr och kanske vi snart hittar en lite käck AC att stoppa in i båten…
I övrigt rullar båtunderhållet på och vi tror fortfarade på READY TO GO 12 juni.

Fuktdrypande hälsningar från allas er

Bosse @ soakingWet (blöt seaQwest)

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

Nu ligger vi på Power Boats i Chaguaramas, Trinidad och har fått en kanonplats i marinan. Angöringsplatsen var intill tappen och alla som ligger i “bayen” hade behov av att tanka och sen fräsa iväg med stora motorbåtar så, kort sagt, mycket vågor och ryck i tampar, eller om man så vill, en riktigt usel plats. Efter dsikussion med marinapersonalen fick vi dagen efter en plats på Dock C och allt blev så mycket bättre… Lugnt och fint under några palmer ligger vi nu och förbereder vår upptagning och så småningom hemresa.

Resan ner blev helt odramatisk i verkligheten men i kaptens huvud väldigt orolig och spännande. Av naturen rädd, försiktig och orolig var anspänningen stor inför resan ner mot Trinidad. Ååååh, skall ni till Trinidad, sa de påTobago, var föriktiga då! På Noonsite och andra ställen rapporteras livligt om piraters härjningar så med detta facit ville vi bara vara framme och överseglingen på 60 Nm blev egentligen bara en lång väntan på att just komma fram. Vi lämnade 03.30 för att komma fram i dagsljus och hinna klarera in samt få vår marinaplats,   så lätt mosiga gled vi ut från Milford Bay i väldigt lätta vindar. Undertecknad hade på eftermiddagen före ringt T&T Coastguard av misstag, skulle boka om med Power Boats så vi hade en säker plats när vi kom fram. Väl hos Coastguard blev vi tagna på väldigt stort allvar och jag fick lova att kontakta dem via telefon eller VHF varannan timme på vägen ner och rapportera position och att allt var lugnt. Lugnade men samtidig oroande. Hajar ni? Är de så noga så vad är det för vatten vi seglar på?
Vi såg några båtar på vägen ner och när någon vände kurs mot oss steg adrenalinhalten. Kan det vara en Venezuelansk pirat-piroug?
Det är ju f-n att det skall vara på det viset…

Det mest dramatiska på resan ner blev när vi gick in i Boca do Monos, det smala sundet på Trinidads västspets. Lite Skottlandskänsla, eddies och overfalls stod som spön i backen, och med 3-4 knops motström och 10 m/s i ryggen nödgades kapten handstyra då vår smarta autopilot plötsligt inte hajade vad som pågick…
En halvtimme senare glider vi in i Chaguaramas Bay, drar efter andan och konstaterar att nu är det färdigseglat för den här säsongen.

Coastguards hamn i Chaguaramas, alla båtar inne! Båtarna är sprillans och personalen håller på att lära sig att hantera dem… Bådar gott inför hösten. 

Chaguaramas ja, en liten articifiell värld på Trinidad. Här är ett seglar-Mecka med fantastiska båtuppställnings- och underhållsmöljigheter och de flesta behov kan tillfredställas inom marina-områdena. Här finns ett antal marinor, vi valde Power Boats. För, utanför är tyvärr en osäker värld. Synd då ön har så mycket att ge både avseende kulturellt och naturupplevelser. Vi får se, i höst lär väl kulturministern ha hittat några resemål här också och slita kapten från el/maskin/däck/rigg-underhåll. (Eller om det var eftermiddagsdrinken?).

Fisk va länge sen! …fick kapten ur sig på lördag eftermiddag. OK, fixa det då så vår kära minister som i det läget var helt inställd på att tillaga den näst sista av våra hemkonserverade köttbitar. Yepp, sa kapten, tillfrågade en lokal Trinis var det fanns möjlighet till detta uppdrag och efter utförligt tips drog man iväg… I dingen, roendes längst in i viken hamnade jag i en helt annan värld. Inga fancy båtar, bara enkla pirouger och folk som bodde i flytande skjul. Fresh fish! ropade jag till ingen och någon svarade: Over there! blev svaret.  Vid tredje försöket rodde jag in bland ett par pirougbåtar och förhandlade till mig en fin-fin firre (Spanish Mackerell) som senare tillreddes på grillen! Givetvis betalade jag för mycket men det känns bättre att pengarna hamnar där är än hos nån som inte behöver dem lika mycket….

Now it´s time for hard work! Mao få båten i regn- och orkansäsongsfit skick. Där kommer fokus att ligga de närmsta veckorna innan det är dags att flyga hem.
Av nån anledning tomt på svenskar, kan någon ha tjallat att vi var på väg? Detta svensktillhåll genom åren…???

Bosse @ Chaguaramas

Milford Bay, och detta lilla paradis lämnade vi…

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Naturen är smart. Finns inte vatten väntar man tills det blir regn innan löven/gräset tillåts visa sig. Vi kom precis när regnperioden startade så nu efter en och en halv vecka ser det ut som tidig vår hemma. Det är bara vitsipporna i grässluttningarna som saknas. Skönt att se. De tidigare döda träden skimmrar i ljusgrönt och om ett par veckor är nog ordningen återställd. Grönt och lummigt.

Grönskan är klart på väg…

Att det är lågsäsong märks tydligt då det är nästan tomt på segelbåtar och många affärer är stängda. De flesta jänkarna har åkt hem och när jag tjuvkikade på skeppslistan hos Customs var 11 av 10 båtar på väg till Chaguaramas.

En nästan öde Turtle beach i Plymouth Bay

Åka buss på denna sidan Atlanten är alltid lika spännande, man vet aldrig när de kommer eller vilka regler som gäller. Nu är vi på sydspetsen av Tobago (Milford Bay) och skulle klarera in igen… När vi försökte köpa biljetter till bussen in till huvudstaden Scarborough upplystes vi om att det fanns ingen som sålde sådana här. Vi var tvugna att ta en taxi till Scarborough och handla biljetter på bussterminalen!
Hmmm, smart system. Vi liftade med en privattaxi för 6 TT$/pers. (ca 8 SEK) och klarade av Immigration och Customs på nå´n timme. Taxi tillbaks? Nä, de ville ha 50 TT$ och ekonomisk som man blivit tog vi oss i stället till bussterminalen, köpte biljetter för 2 TT$. Bussen skulle gå 12.30 så det fanns gott om till för en STAG (öl) på en bar innan bussen gick. Kom till stationen 12.05 och hann precis fånga bussen som tydligen bestämt sig för att det var dags att åka iväg… Tur skall man ha.
Scarborough ja, dit åker man bara för det är nödvändigt för inklarering! Kass hamn, stökigt, rörigt och inte det minsta trivsamt. Nä, Tobago har massor med fina ställen men dit hör inte den stan.

Det är valtider även på T&T så kvällarna, var man än befinner sig, kan liknas vid hallelujamöten, likt de på Åstol, som väl de flesta känner till. Högljutt, engagerat men lite tröttsamt i längden. Tobagoborna är lite trötta på Trinidad som i deras tycke bryr sig för lite om dem (De har 2 platser i parlamentet jämfört med Trinidads 39). 

Senaste veckan har vi ägnat åt “Bayhopping” vilket är något man löser med Immigration/Customs och därmed kan man fritt röra sig runt ön tills man kommer till Milford Bay där inklarering skall ske på nytt.
För att vara den krångligaste ön i Karibien har det hittills gått mycket smidigt med vårt myndighetande.

          Ägaren hade gjort allt för att slippa fåglar ombord, men, pelikaner sätter sig där de vill sitta.

       Ett av “Herkulesplanen” som patrullerade runt vår båt i Plymouth Bay. 

För den som skall besöka Tobago vill jag föreslå att starta med att checka in i Charlotteville, en liten pärla på norrsidan, bayhoppa ner längs läkusten till Milford Bay. Det finns massor med fina avskilda vikar med gott om dykrev och ett rikt fågelliv. Vackra stränder med “coola” människor. Vi besökte Englishmans Bay och Plymouth på vår väg ner till det turistiga Milford- eller Store Bay som den också kallas. Här har de lagt ut massor med fria bojar så ankring är inte nödvändig. Känns skönt när kraftigt swell är utlovat.

Tryggt vid boj i turistiga Milford Bay

Elin VI stortrivs och kan nog klassas som världens mest beseglade ( 🙂 ) krokodilbadring. Hon har envetet hängt med sen Kap Verde. Elin-historien startade -83 då hon seglade med till England. (Elin 1-3) Elin IV rymde eller kidnappades vid vårt första besök på Gomera. Och, Elin V såg lite trött ut vid nästa Gomerabesök och när vi nådde Mindelo hade luften gått ur henne helt. Hon gör nu förtjänstfullt tjänst som fiskedrag så V-versionen har vi haft mest nytta av…

Mot slutet av veckan tar vi nog sista etappen för säsongen till Chaguaramas på Trinidad

Bosse @ seaQwest

PS
Utmärkning och sjökortsläge är defenitivt inget att lita på på dessa breddgrader. Vi ligger normalt ca 100m väst om vad plottern/Max Sea säger och på väg mot Milford Bay skall man runda ett stort rev, Buccoo Reef. I norr ett nordmärke och innan man svänger in mot Milford Bay ett västmärke. Vi siktade vad vi trodde var nordmärket men ack vad vi bedrog oss. Nordmärket existerade inte och på västmärkets plats satt ett nordmärke? Lätt konfunderade och oroliga så ringer sonen och vill boka träff hemma… Vinden drar på till 25 knop och vågorna bryter styggt så det är ju dumt att svänga in för tidigt. Vår navigatör tar oss dock snyggt in via djupkurvorna och skiter i bojar och annat felaktigt. 🙂

       Dinner view from seaQwest in Milford Bay.

Kategorier: Långsegling // 6 Kommentarer »

Charlotteville, Tobago

I går kväll blev vi serverade friterad tuna ombord på Sea Beryl. Jädrar va gott, och ändå så enkelt. Bertus Buys som stod för värdskapet är känd i Holland som “The herring king”. Han drev en affär i Den Haag som blev berömd för sin utsökta fisk. Så med den erfarenheten går det lätt att fixa käk. Du tar lite mjöl och vatten, vevar runt tills det får rätt konsistens och tillsätter lite salt. Doppa fisken i frityren och låt rinna av, inte för mycket. Sen rätt ner i oljebadet! Skall vara 180 grader villket man kollar genom att spotta i panna (stekpannan alltså…) Fräser det bort direkt är det lagom, hinner det sjunka till botten innan det fräser upp är det bara 160 grader. Vänd runt i ett par minuter eller tills rätt färg uppnåtts och du får upp ett par härliga frasiga tonfiskfiléer!
Nu är kanske Bertus mer känd som seglare, efter att ha seglat 4 OSTAR och just nu avslutar sin ensamsegling jorden runt. Fast sista biten har inte varit helt ensam då han haft sällskap av Jessie från Thailand. Så det lär bli en entré med pompa och ståt när han når Holland i sommar.
Lite stolta är vi som seglade jämnt med denne meriterade seglare hela vägen från Surinam.

Sea Beryl jagar ikapp oss!

Vi har nu snart varit en vecka i Charlotteville, Tobago i en vacker vik med ett mysigt litet (jättelitet) fiskesamhälle längst in i viken. Intill oss ligger “Pirate bay” med en underbar strand och fina snorklingsrev utanför.
(Kändes helt tryggt att snorkla tills Jessie slängde lite matrester överbord och en flock småhaj kastade sig över maten.)

Heléne inspekterar stranden vid Pirate Bay.

Viken vi ligger i heter Man o war bay och är döpt efter fågeln med samma namn eller som den heter på svenska, Fregattfågel. Stor och mäktig, de seglar ständigt över oss på jakt efter fisk. Ett lugnt och elegant dyk senare så lyfter de med något sprattlande i näbben. Pelikaner patrullerar också vattnen här. Flyger längs ytan på vattnet likt små Herkulesplan som undviker radarspaningen…

Tempot här är något långsammare än på ett pensionärshem för sniglar. Jag fick gå och väcka innehavaren av en affär, som sov under en palm, för att tala om att det fanns intresse av att handla lite. När jag beställde en drink på “baren” vid stranden upplystes jag om att han bara serverade färdigförpackat, med andra ord öl på flaska. När vi frågade varför internetcafét var stängt fick vi veta att ingen orkat vända på skylten. Det är bara att gå in och slå på datorn. Pengar kan ni lägga på disken när ni är klara. Sen vek hon ner hatten och föll in i någon form av koma…

Här går allt så långsamt att man måste promenera extra långsamt förbi skolan så man inte springer över något vilsekommet barn…

Tyvärr har årets torka (värsta på 20 år) tagit styggt på växtligheten, men det är fortfarande väldigt vackert här, och vänligt. Vi har faktiskt träffat flera vakna och trevliga människor här också 🙂 .
Så lile mer snorkling och kreativt skapande i ord och bild blir det nog innan ankaret åker upp.

Planen nu är lite “bayhopping” ner mot Tobagos sydspets varifrån vi tar sista skuttet till Chaguaramas på Trinidad i slutet av maj.
Bosse @ zzzz… Tobago
PS
Lite elproblem under överseglingen. SB-lanternan blinkade till och dog mitt under brinnande nattsegling. Kapten ruskas liv i och kastas ut på däck för att fixa. Yrvaket kan han konstatera att problemet får kvarstå till underlaget slutar rulla och mörkret slutar härska. Med andra ord, jag fixar det i morgon!
I ljuset från Ttobagos sol kunde jag konstatera att med mycket noggran försegling av de främre lanternorna fungerar detta i 50% av fallen. Antagligen har en liten läcka i mitt försök till hermetisk förlutning låtit saltvatten ta sig in i lanternans allra heligaste. Men visst ser BB-lanternan fin ut efter 12 000 distans???
SB sidan fick lödas ihop igen då materielet ärgat bort. Bägge är nu förseglade med en halv tub silicone.

Skillnad eller?

Viktig info får man överallt här. De är mästare på att göra skyltar och skriva olika budskap på väggar, bilar och allt annat som har en bra yta att skriva på…

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Efter en hittills lugn resa (lugn å lugn, bra vind och medström gör att vi rekordloggar dagligen) brakade det lös ett litet inferno i går kväll. Vi är för tillfället på väg mellan Surinam som vi lämnar med saknad och Tobago som vi verkligen ser fram emot att få uppleva. Beräknad ankomst till Charlotteville runt lunch på fredagen. 3-4 dygns segling.
Åsså var det infernot. I Paramaribo, Surinams huvudstad hittade jag en riktig fiskeaffär och fick kompletterat utrustningen med ny rulle (den gamla knäckte en tonfisk), riktiga wiretafsar och några rejäla krokar. Efter att ha fixat Elin-draget med ny krok var det plums i böljan.
Givetvis tjuter rullen precis när Heléne är mitt i middagen så den blev väl så där… För när rullen tjuter är det fullt pådrag. Jag till spöt för att få stopp på linrusning och Heléne skall plocka ihop allt jag eventuellt kan komma att behöva. Och denna gång behövdes det mesta! Efter en dryg halvtimmes kamp mellan mej och fisken kunde jag ta den med nya huggkroken och hålla fram så att Heléne kom åt att servera Cachaca till fisken. 8,5 kg Dorado!!! Garanterat största fisken jag fångat, kul men jobbigt. Skall jag beskriva tiden mellan Cachaca och filéer i kylen lär ni tröttna, men nu är det gjort, vilket känns i händer och armar…

Hoppas på Internet i båten på Tobago, har hört rykten om detta… Kulturministern håller på att få krupp om hon inte får surfa snart….

Bosse @ lanten

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »