Vår på Tobago!
Naturen är smart. Finns inte vatten väntar man tills det blir regn innan löven/gräset tillåts visa sig. Vi kom precis när regnperioden startade så nu efter en och en halv vecka ser det ut som tidig vår hemma. Det är bara vitsipporna i grässluttningarna som saknas. Skönt att se. De tidigare döda träden skimmrar i ljusgrönt och om ett par veckor är nog ordningen återställd. Grönt och lummigt.
Grönskan är klart på väg…
Att det är lågsäsong märks tydligt då det är nästan tomt på segelbåtar och många affärer är stängda. De flesta jänkarna har åkt hem och när jag tjuvkikade på skeppslistan hos Customs var 11 av 10 båtar på väg till Chaguaramas.
En nästan öde Turtle beach i Plymouth Bay
Åka buss på denna sidan Atlanten är alltid lika spännande, man vet aldrig när de kommer eller vilka regler som gäller. Nu är vi på sydspetsen av Tobago (Milford Bay) och skulle klarera in igen… När vi försökte köpa biljetter till bussen in till huvudstaden Scarborough upplystes vi om att det fanns ingen som sålde sådana här. Vi var tvugna att ta en taxi till Scarborough och handla biljetter på bussterminalen!
Hmmm, smart system. Vi liftade med en privattaxi för 6 TT$/pers. (ca 8 SEK) och klarade av Immigration och Customs på nå´n timme. Taxi tillbaks? Nä, de ville ha 50 TT$ och ekonomisk som man blivit tog vi oss i stället till bussterminalen, köpte biljetter för 2 TT$. Bussen skulle gå 12.30 så det fanns gott om till för en STAG (öl) på en bar innan bussen gick. Kom till stationen 12.05 och hann precis fånga bussen som tydligen bestämt sig för att det var dags att åka iväg… Tur skall man ha.
Scarborough ja, dit åker man bara för det är nödvändigt för inklarering! Kass hamn, stökigt, rörigt och inte det minsta trivsamt. Nä, Tobago har massor med fina ställen men dit hör inte den stan.
Det är valtider även på T&T så kvällarna, var man än befinner sig, kan liknas vid hallelujamöten, likt de på Åstol, som väl de flesta känner till. Högljutt, engagerat men lite tröttsamt i längden. Tobagoborna är lite trötta på Trinidad som i deras tycke bryr sig för lite om dem (De har 2 platser i parlamentet jämfört med Trinidads 39).
Senaste veckan har vi ägnat åt “Bayhopping” vilket är något man löser med Immigration/Customs och därmed kan man fritt röra sig runt ön tills man kommer till Milford Bay där inklarering skall ske på nytt.
För att vara den krångligaste ön i Karibien har det hittills gått mycket smidigt med vårt myndighetande.
Ägaren hade gjort allt för att slippa fåglar ombord, men, pelikaner sätter sig där de vill sitta.
Ett av “Herkulesplanen” som patrullerade runt vår båt i Plymouth Bay.
För den som skall besöka Tobago vill jag föreslå att starta med att checka in i Charlotteville, en liten pärla på norrsidan, bayhoppa ner längs läkusten till Milford Bay. Det finns massor med fina avskilda vikar med gott om dykrev och ett rikt fågelliv. Vackra stränder med “coola” människor. Vi besökte Englishmans Bay och Plymouth på vår väg ner till det turistiga Milford- eller Store Bay som den också kallas. Här har de lagt ut massor med fria bojar så ankring är inte nödvändig. Känns skönt när kraftigt swell är utlovat.
Tryggt vid boj i turistiga Milford Bay
Elin VI stortrivs och kan nog klassas som världens mest beseglade ( 🙂 ) krokodilbadring. Hon har envetet hängt med sen Kap Verde. Elin-historien startade -83 då hon seglade med till England. (Elin 1-3) Elin IV rymde eller kidnappades vid vårt första besök på Gomera. Och, Elin V såg lite trött ut vid nästa Gomerabesök och när vi nådde Mindelo hade luften gått ur henne helt. Hon gör nu förtjänstfullt tjänst som fiskedrag så V-versionen har vi haft mest nytta av…
Mot slutet av veckan tar vi nog sista etappen för säsongen till Chaguaramas på Trinidad
PS
Utmärkning och sjökortsläge är defenitivt inget att lita på på dessa breddgrader. Vi ligger normalt ca 100m väst om vad plottern/Max Sea säger och på väg mot Milford Bay skall man runda ett stort rev, Buccoo Reef. I norr ett nordmärke och innan man svänger in mot Milford Bay ett västmärke. Vi siktade vad vi trodde var nordmärket men ack vad vi bedrog oss. Nordmärket existerade inte och på västmärkets plats satt ett nordmärke? Lätt konfunderade och oroliga så ringer sonen och vill boka träff hemma… Vinden drar på till 25 knop och vågorna bryter styggt så det är ju dumt att svänga in för tidigt. Vår navigatör tar oss dock snyggt in via djupkurvorna och skiter i bojar och annat felaktigt. 🙂
Dinner view from seaQwest in Milford Bay.
skit snack om åstol som vanligt har du någonsin satt din fot där så du kan vara insatt i frågan Trist och ledsamt att du skriver så mycket myter och annat som bara är sagor
Hej på er
Grattis till det nya jobbet i På Kryss. Att du/Bosse är duktig skribent har du bevisat många gånger genom att ha en av de bästa och trevligaste seglarbloggarna på nätet och ibland hysteriskt rolig!
Hälsar Birgitta
Svar till Maggan:
Jag har varit på Åstol många gånger genom åren och några av de tillfällena har faktiskt blivit störda av möten som varit högljudda, engagerade men lite tröttsamma i längden. I övrigt tycker jag väldigt mycket om Åstol och ser fram emot nästa besök där.
Bosse
Hejsan bästisar!
Som seglar-och målarkollega, ett stort GRATTIS Bosse till omslaget. Helt enkelt skitkul att få sin bild på omslaget. Vi ses hemma! Nu är det ju varmt här så nu är det riskfritt att komma hem! Kram
Hej Bosse, var ligger Åstol ? i Moldavien?
Det är väl där Peter Settman bor och vinkar till sin mamma i programmet trädgårdsdags på en klipphäll?
Med kända artister som Ernst Rolf och Zarah Leander, mm?
Vad underbart ni har det! På mitt första stora scoutläger 1980 hade vi en scoutpatrull från just T&T, vi var utanför Borås någonstans & de frös konstant, när vi sedan visade dem isen från scandinaviums ismaskiner och sa att detta har vi överallt på vintern så bara de skakade på huvudet…
Vi tänkte på er idag, vi har köpt ny båt & pratade om glädjen & möjligheter med segling, ni får höra mer när vi ses i Svedala… Maria & Robert