Ankringarnas och marinornas största sanitära olägenhet skall avskjutas! Tänk att få ladda sin bössa och dra iväg en hagelsvärm mot närmsta Air-Breeze vindgenerator och se de svarta vissel- & tjutbladen spruta iväg för att efteråt avnjuta tystnaden och din egen vindgenerators stilla vinande. (Dessa rader pga vår granne i Lagoon Marina som har detta havens gissel upphängd i aktern!)

Vi har överlevt en vecka med besök av hel familj ombord! Det gick över förväntan med Lasse, Mona och Kajsa, då alla är vana seglare. Under segling var allt som vanligt.

       Hellmansk hattparad

Vi kör alltid med autopilot och nu ställde vi Lasse bakom ratten som autopilotersättning. Mona satt i salongen och sydde på våra trasiga gästflaggor och Kajsa låg på fördäck och solade. Så vi kunde sitta i brunn och njuta av fin segling som vanligt. Fast på nervägen till St Barts hade autopiloten lite mycket segel uppe så halva havet rann in genom toatvättstället. Stackars seaQwest är inte van vid så tuff segling. Kapten fick skylla sig själv som inte styrde upp i tid och fick svabba saltvatten i halva båten… I övrigt hade vi en mycket trevlig vecka!

       Kajsa och Lasse njuter i en ankarvik

       Kapten har fixat morgonbaguetter till gänget.

       A, ja den heter så, vår 400 fots granne tillhörande en rysk miljardär. Han har ytterligare tre båtar i liknande storlek och en Boeing 737 ständigt stand by på flygplatsen här i Sint Maarten.

Senaste tiden har vår trägne “vän” Murphy gjort sig påmind några gånger…

M1

Sköldpaddor siktade i ankringsviken utanför Gustavia på St Barts.

       Green turtle

Heléne greppar allt vad snorklerier heter och kastar sig i vattnet. Med någon personlig form av fjärilssim susar hon i väg mot senast gjorda paddobservation. Öh, sköldpaddsobservation menar jag. På skärande kurs kommer en lokal fiskebåt i hög fart och observerar inte denna mänskliga torped i form av min hustru. Smack! Hon simmar rakt in i sidan på skrovet och skäller sedan ut fiskarna efter noter! (De fick sina fiskar varma ;-)). Allt gick dock väl och båten klarade sig utan skador. Skämt åsido, det kunde gått riktigt illa men vi skojade om det då som jag gör nu och nästa gång snorklar Heléne med koppel!

Mtvå

Kapten får specialuppdrag att i all hast rycka in för gamla arbetsgivaren och åker till Cozumel i Mexiko, bordar Carnival Valor (något större båt än vår) för att hitta fel och lugna en gäng arga italienare. I Belize har de lugnat ner sig så kapten kan flyga hem till seaQwest i Sint Maarten igen. För säkerhets skull packar han med sig båtpappren så han skall bli insläppt i landet igen.

       Carnival Valor ihop med ett annat kryssningsfartyg från Princess Cruises.

       Problemet var ACn till en gäng nybyggda lyxsviter ovanför bryggan på båten. Nu bor där passagerare och undertecknad lever fortfarande. Tyder på att uppdraget lyckades.

Vad händer då? Jo, för första gången sedan vi lämnade Sverige blir vår båt bordad av Customs! Nu utan både kapten och papper. Stackars Kulturministern får det svettigt med att förklara varför han + pappren åker Sint Maarten – Miami – Cancoun – Cozemel – Belize City – Miami – Sint Maarten på fyra dagar. Hmmm? Hon kommer undan med en förmaning att ta kopia på pappren nästa gång. Puuh!

M3

Lycklig över att ha klarat sig bränner hon iväg med dingen till franska sidan av ön för att bunkra vin och annat gott. Lämnar glatt fram kortet för att betala sin fyllda kundvagn. Declined! Efter ett antal försök knatar hon iväg nån kilometer till en bankomat för att fixa pengar. Då snor apparaten kortet och säger “Contact your Bank!” Efter en pinsam tömning av kundvagnen till vad kontantkassan klarade återkommer hon till båten och får där reda på, via ett mail, att banken av misstag spärrat hennes kort! Nytt kommer att skickas vilket år som helst! (Syrran tar med om ett par veckor.) Vårt andra kort användes flitigt av kapten i andra ändan av Karibiska sjön.

M4

Intendenten står fundersamt och tittar ner i skräpkorgen via diskbänken. Hmmm, det här kan inte vara rätt? Egentligen skall vi inte skylla på Murphy utan skuggan skall falla på Najadvarvet som tydligen skolkade kemin då man gick igenom elektrolytiska spänningskedjan. För inte kan väl ett seriöst varv sätta fast en rostfri pryl med mässingskruv annars? Vad hjälper det att diskbänken var fäst underifrån med ca 10 skruvar när elektronvandringen från mässing till Rf till slut får hela gänget att gå av och vår diskbänk ramlar ner i skräpskåpet! Är månde Najad i maskopi med Murpy? Vi har äntligen kommit på varför vi då och då hittat mässingsskruvskallar i skåpet under diskbänken. Gissa hur kul det är att montera diskbänken på nytt inkrupen i skräpskåpet med specialdesignad skruvmejsel och förlängd borrmaskin. Allt arbete i blindo?

      Originalskruvar från Najad. Skäms!

Nu sitter det Rf skruv av grov dimension så nu kan vi bada kulturministrar i diskbänken om så krävs!

MCGP:

Vi vet att Pingisen råkat ut för en del sen vi skildes men hur många Murphys är dom uppe i nu? Själva har vi med ovan redovisning kommit upp i 15 sedan Trinidad.

Jädrar vad kallt det har blivit! Mitt i den Karibiska vintern tvingas man dra på sig tjock T-shirt när solen dalar och kvällsduschen har fått flytta in från badplattformen till sittbrunn. 25 celcius är köldrekordet hittills och vattentemperaturen är nere i 26, så strax dax för shorty när det blir snorkelläge. Det är tufft att vara långseglare! Nu laddar vi för den långa seglingen upp till Nassau på Bahamas där Herr och Fru Nilsson (svåger & syster) väntas mönstra på i mitten av mars.

Bosse @ home again! (= seaQwest)

PS

       Äntligen har vi fått en ny grilllborste

Bonus:

Före utfärd via bron som öppnar 16.30 serverades en delikat lunch/middag i brunn. Med gott vin därtill… Kapten konstaterade att “Oj, det tog styggt det vinet, tur att inte jag skall styra. Styrman Heléne svarar då glatt: “Det  gör inget, jag sätter på autopiloten, han är spik nykter!!!”

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Det vankas storfint besök på seaQwest.

Så, med lite blåsväder/swell som försenare hastade vi till slut iväg från Guadeloupe, ett öbesök med sociala förtecken, för en sträcksegling på 140 Nm till St Maarten. Dit skulle familjen Hellman anlända på söndag.

Starten var ganska spännande. Vi ankrade kvällen innan framför en bro som enligt ryktet öppnade en gång per dygn. 05.00 på morgonen. Senare var biltrafiken så kraftig så den fick styra.

     Bron har öppnat för träskinfarten 

Mao skicka ut en gäng seglare i ett mangroveträsk, i en smal kanal, kolsvart till 06.30, grunt som tusan,  smalt, med massor av moskitos och lite blinkande röd/gröna lampor. Vi pustade ut i deltats ytterkant ett par timmar senare, uppankrade för frukost mitt i ett turkost inferno.

Tidtabellsenligt anländer vi till St Maarten lördag gryning med massor med tid för förberedelser och fix å fej. 3 meters swell och 20-30 knop, bägge i sidan gör att vi är både välrullade och trötta när vi kommer fram. På sista nattpasset satt kapten och filosiferade på toa kring vad som var viktigt att informera de nyanlända om. No 1 på listan var: Inget papper i toan. (Hade i starkt minne Atlantöverfarten då “någon” “råkade” tappa en bal papper i det lilla hålet med tvärstopp som resultat…)

Så, strax innan det är dags att ankra inför broöppning in till Lagunen hörs det från toa: Oj, Nej, Dj-lar, aj, aj..

“Någon” ombord hade åter hemfallit i pappersyndens vanor och på nytt tryckt ner en bal i våra välkalkade, och därmed trånga, slangar. TVÄRSTOPP!

Klockan 13.30 hade vi åter en fungerande toa och Kapten började tina upp så att det gick att få fram enstaviga svar vid förfrågan. (Pingisen kan ta det lugnt, denna maja går på “skyll dej själv kontot”… För den vetgirige är ställningen eventuellt 11-11 i MCGP-rallyt.)

 

Vill man titta på stora båtar är detta ett eldorado! Här finns så många rikemansleksaker så det är knappt vanliga båtar får plats. Otroligt!!! En tidigare bekantskap heter “One more toy”. Säger en hel del, eller?

I morgon blir spännande, 5 i stället för 2. Hur skall detta gå? Bloggen kommer givetvis inte att tveka att redogöra hur det gick…

På återläsande

Bosse @ avloppskröken

PS

Gjorde i trötthetsdimman misstaget att ta på mig skor i stället för sandaler när vi gick iland, här verkar ju så civilicerat.

Resultat: Lilltårna fick panik och fotsulorna fuktade på vilt. Nej, flip-flop eller sandaler för bortskämda fötter!

Bonus:

        Kappsegling utanför The Saints, söder om Guadeloupe.

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Vi har precis avnjutit en god middag ombord, för närvarande i en vik vid den lilla ögruppen The Saints eller som den heter på franska, Iles des Saintes. (Ingår i Franska Guadeloupe) Mörkret har lagt sig och vi ser en båt komma in i viken för segel. Tufft tycker vi, att segla in i en ankarvik i mörker. Stolligt tycker vi, när båten kryssar för fulla segel in mot oss mellan båtar, bojar och dingar. Vi trodde vi lagt oss längst in men denna båt svischar förbi vår akter, kastar i sitt ankare, river ner seglen och driver ner mot oss. Hmm, det ankaret blir inte fastdraget något vidare utan motor. Kollar med skippern på den, som vi nu ser, lilla franska båten och får reda på att motorn just lagt av och de skall fixa den i morgon.

Ok, fast lite oroligt håller vi ett öga på dem under kvällen. Och, inte mycket senare i en liten vindby kommer båten nedglidande mot oss. 26-fotaren har en femmannabesättning så avbärandet blir inget problem och jag hinner inte erbjuda bogsering med dingen förrän skippern säger: “Jag fixar detta”, fast på franska. (Je peux gérer ce…) och, plums dök han i. Strax ser vi hur ankarkättingen sträcks upp och båten rör sig ifrån oss. Karltoken har dykt 5 meter ner, lyft ankaret och promenerar på botten med ankare, kätting och hela båten tills de ligger lagom långt bort. Trycker ner ankaret och dyker sedan upp vid fören där han elegant svingar sig upp. Jag kunde inte gjort det bättre själv.
Innan detta hade vi riktigt roligt år först en stor fransk Amel med ett gubbgäng som efter flera omankringar till slut fick i en man som snorklade, dök, snorklade och dök, fram och tillbaks längs kättingen. Kaptenen var inte nöjd utan kom med en styrman som skötte aktersnurran och själv låg han över fören på sin dinge med en jättevattenkikare. Fram och tillbaks dirigerades styrman och dinge medan kapten hängde med nosen ner i vattnet. Varför? Ingen aning, men det såg rätt kul ut. Paralellt med detta kommer en stor engelsk båt indundrandes mot vår akter. Strax bakom oss vräks ankaret ner och samtidigt slår han full back i maskin så det bolmar och ryker. Båten girar lite, vilket kompenseras med bogpropellern som ryter vilt. Ankaret har knappt nått botten innan det släpas bakåt i hög fart. Stolle tyckte vi första gången. Vad vi sa femte gången på samma plats och till samma procedur tål inte att tryckas.
Detta satt undertecknad och filosiferade kring igår. Kunde bli en blogg kanske?

Faktum är att just denna manöver skapar otaliga situationer i trånga ankarvikar. Ankring är ett kärt ämne att skriva och tala om men inget kul när det strular…
Trött och hungrig efter en cykeldag på ön och på väg att ta ett dopp. Då kommer en vänlig charterskipper och tipsar om att tampen som ligger bredvid oss tillhör en stor turkatamaran som kommer in i kväll.

Merde! som arga fransoser säger. Vi måste flytta, typ nu.
Upp på däck och ta in ankaret medan Heléne håller koll på maskin och båthantering. Rätt vad det är studsar jag upp och ner och skriker, “Stäng av stäng av!” varpå Heléne stoppar maskin och undrar vad som står på. Under tiden tittar kapten maktöst på medan ankaret flyger upp, smackar in i klyset och som väl är går säkringen innan spelet bryts sönder. Vad i… 

Kapten är förtvivlad, förbannad och förundrad. Heléne är förvånad, förnärmad, för-stås. Vad hände???
Jo ankarspelet bestämde sig för att vinscha in ankaret och ingen åtgärd kunde få stopp på det förutom att dra säkringen. Kapten skall fortsättningsvis vara tydligare, typ: Stäng av ankarspelet. Man lär sig..
Ok, ankaret var ju i alla fall uppe så det var till att leta ny plats. Strax innan mörkret är ju inte direkt de bästa platserna kvar men vi hittade en rätt ok lite längre bort. Nu med manuellt ankarspel. Vad händer då? Skiten tar inte! För första gången på evigheter. Vi avvaktar och drar sen försiktigt och sen lite mer och så tar det. Vi ligger fel men det ger utrymme för kapten att byta mössa. Mekanikermössa på, in i förpiken, längst in, skruva loss kontrollenheten, pilla isär och se! På reläet till UPP-funktionen hade kontaktytorna bränt ihop så UPP var allt den kunde åstadkomma så länge det fanns ström. Efter ett par timmars skruvande och filande mekades allt ihop och vi hade åter ett fungerande ankarspel och ankrade då genast om.
Oj, oj Murphy, du har inte släppt greppet helt än…

Bosse @ anchor…

PS

MCGP-nytt
Enda positiva är att vi nu drar ifrån Pingisen med 10-8, men det är gott om tid kvar till Florida.
Vi har också fått tips om att byta namn till NMCGP där N står för Najad men vi vet andra orustbåtar med minst lika mycket strul i klunga…

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »