Nu åker vi till USA och köper hagelbössa!
Ankringarnas och marinornas största sanitära olägenhet skall avskjutas! Tänk att få ladda sin bössa och dra iväg en hagelsvärm mot närmsta Air-Breeze vindgenerator och se de svarta vissel- & tjutbladen spruta iväg för att efteråt avnjuta tystnaden och din egen vindgenerators stilla vinande. (Dessa rader pga vår granne i Lagoon Marina som har detta havens gissel upphängd i aktern!)
Vi har överlevt en vecka med besök av hel familj ombord! Det gick över förväntan med Lasse, Mona och Kajsa, då alla är vana seglare. Under segling var allt som vanligt.
Vi kör alltid med autopilot och nu ställde vi Lasse bakom ratten som autopilotersättning. Mona satt i salongen och sydde på våra trasiga gästflaggor och Kajsa låg på fördäck och solade. Så vi kunde sitta i brunn och njuta av fin segling som vanligt. Fast på nervägen till St Barts hade autopiloten lite mycket segel uppe så halva havet rann in genom toatvättstället. Stackars seaQwest är inte van vid så tuff segling. Kapten fick skylla sig själv som inte styrde upp i tid och fick svabba saltvatten i halva båten… I övrigt hade vi en mycket trevlig vecka!
Kajsa och Lasse njuter i en ankarvik
Kapten har fixat morgonbaguetter till gänget.
A, ja den heter så, vår 400 fots granne tillhörande en rysk miljardär. Han har ytterligare tre båtar i liknande storlek och en Boeing 737 ständigt stand by på flygplatsen här i Sint Maarten.
Senaste tiden har vår trägne “vän” Murphy gjort sig påmind några gånger…
M1
Sköldpaddor siktade i ankringsviken utanför Gustavia på St Barts.
Heléne greppar allt vad snorklerier heter och kastar sig i vattnet. Med någon personlig form av fjärilssim susar hon i väg mot senast gjorda paddobservation. Öh, sköldpaddsobservation menar jag. På skärande kurs kommer en lokal fiskebåt i hög fart och observerar inte denna mänskliga torped i form av min hustru. Smack! Hon simmar rakt in i sidan på skrovet och skäller sedan ut fiskarna efter noter! (De fick sina fiskar varma ;-)). Allt gick dock väl och båten klarade sig utan skador. Skämt åsido, det kunde gått riktigt illa men vi skojade om det då som jag gör nu och nästa gång snorklar Heléne med koppel!
Mtvå
Kapten får specialuppdrag att i all hast rycka in för gamla arbetsgivaren och åker till Cozumel i Mexiko, bordar Carnival Valor (något större båt än vår) för att hitta fel och lugna en gäng arga italienare. I Belize har de lugnat ner sig så kapten kan flyga hem till seaQwest i Sint Maarten igen. För säkerhets skull packar han med sig båtpappren så han skall bli insläppt i landet igen.
Carnival Valor ihop med ett annat kryssningsfartyg från Princess Cruises.
Problemet var ACn till en gäng nybyggda lyxsviter ovanför bryggan på båten. Nu bor där passagerare och undertecknad lever fortfarande. Tyder på att uppdraget lyckades.
Vad händer då? Jo, för första gången sedan vi lämnade Sverige blir vår båt bordad av Customs! Nu utan både kapten och papper. Stackars Kulturministern får det svettigt med att förklara varför han + pappren åker Sint Maarten – Miami – Cancoun – Cozemel – Belize City – Miami – Sint Maarten på fyra dagar. Hmmm? Hon kommer undan med en förmaning att ta kopia på pappren nästa gång. Puuh!
M3
Lycklig över att ha klarat sig bränner hon iväg med dingen till franska sidan av ön för att bunkra vin och annat gott. Lämnar glatt fram kortet för att betala sin fyllda kundvagn. Declined! Efter ett antal försök knatar hon iväg nån kilometer till en bankomat för att fixa pengar. Då snor apparaten kortet och säger “Contact your Bank!” Efter en pinsam tömning av kundvagnen till vad kontantkassan klarade återkommer hon till båten och får där reda på, via ett mail, att banken av misstag spärrat hennes kort! Nytt kommer att skickas vilket år som helst! (Syrran tar med om ett par veckor.) Vårt andra kort användes flitigt av kapten i andra ändan av Karibiska sjön.
M4
Intendenten står fundersamt och tittar ner i skräpkorgen via diskbänken. Hmmm, det här kan inte vara rätt? Egentligen skall vi inte skylla på Murphy utan skuggan skall falla på Najadvarvet som tydligen skolkade kemin då man gick igenom elektrolytiska spänningskedjan. För inte kan väl ett seriöst varv sätta fast en rostfri pryl med mässingskruv annars? Vad hjälper det att diskbänken var fäst underifrån med ca 10 skruvar när elektronvandringen från mässing till Rf till slut får hela gänget att gå av och vår diskbänk ramlar ner i skräpskåpet! Är månde Najad i maskopi med Murpy? Vi har äntligen kommit på varför vi då och då hittat mässingsskruvskallar i skåpet under diskbänken. Gissa hur kul det är att montera diskbänken på nytt inkrupen i skräpskåpet med specialdesignad skruvmejsel och förlängd borrmaskin. Allt arbete i blindo?
Originalskruvar från Najad. Skäms!
Nu sitter det Rf skruv av grov dimension så nu kan vi bada kulturministrar i diskbänken om så krävs!
MCGP:
Vi vet att Pingisen råkat ut för en del sen vi skildes men hur många Murphys är dom uppe i nu? Själva har vi med ovan redovisning kommit upp i 15 sedan Trinidad.
Jädrar vad kallt det har blivit! Mitt i den Karibiska vintern tvingas man dra på sig tjock T-shirt när solen dalar och kvällsduschen har fått flytta in från badplattformen till sittbrunn. 25 celcius är köldrekordet hittills och vattentemperaturen är nere i 26, så strax dax för shorty när det blir snorkelläge. Det är tufft att vara långseglare! Nu laddar vi för den långa seglingen upp till Nassau på Bahamas där Herr och Fru Nilsson (svåger & syster) väntas mönstra på i mitten av mars.
Bosse @ home again! (= seaQwest)
PS
Äntligen har vi fått en ny grilllborste
Bonus:
Före utfärd via bron som öppnar 16.30 serverades en delikat lunch/middag i brunn. Med gott vin därtill… Kapten konstaterade att “Oj, det tog styggt det vinet, tur att inte jag skall styra. Styrman Heléne svarar då glatt: “Det gör inget, jag sätter på autopiloten, han är spik nykter!!!”
Ja nog kan man säga att både hemsida och kaptens blogg (N 16) pajat rejält.
Men antar att felet ligger i Sverige hos datanörden.
Ren tur att jag, envis (eller dum) som jag är klickade på 12 februari .
Bilderna kommer nog när webmaster fått en återställare, vi får hoppas så, alltså på bilderna.
Good luck in the U.S !!
Ps. hur var puerto rico? Ds.
Hejsan go vänner. Detta vore väl om något en lämplig plats att avlämna ett stort och offentligt tack till all personal etc. på “Cruise seaQwest”. 3/4 av familjen Hellman hade som sagt det stora nöjet att få avnjuta en fantastisk vecka i det karibiska havet tillsammans med det underbara värdparet Bosse och Helene. Vi hade tur med både väder och vindar, trevliga ankringsvikar och god mat och dryck. En oförglömlig upplevelse för oss bleka nordbor. Kommandes från ett riktigt vintrigt Sverige så var vi nog till skillnad från värdparet dock lite ovana vid att sova i 30 graders värme, så vi kanske inte hade klagat när ni nu börjar frysa då kvicksilvret faller ner mot 25 grader, ha ha. Stackars er 🙂 Obs att jag varit på Bahamas vintertid när temperaturen fallit ner mot O strecket på morgnarna så håll i er och ha fleecen inom räckhåll.
Bosses hjältemodig insats å yrkets vägnar är också mer än värt ett offentligt erkännande. Tack för att du kunde ställa upp och hjälpa gamla “Fläktare” när det krisar till sig. Det var väl lite som good old times och faktiskt så vi en gång träffades back in 1996. Cirkeln är sluten. Och lite kul var det va…? Pratade med gänget ombord precis och det går nu sakta men säkert framåt.
Hursomhelst, ett superstort tack och hundra kramar till Bosse & Helen @ seaQwest för en härlig vecka ombord.
Lasse, Mona & Kajsa
@ SEA WIND