Vi har precis avnjutit en god middag ombord, för närvarande i en vik vid den lilla ögruppen The Saints eller som den heter på franska, Iles des Saintes. (Ingår i Franska Guadeloupe) Mörkret har lagt sig och vi ser en båt komma in i viken för segel. Tufft tycker vi, att segla in i en ankarvik i mörker. Stolligt tycker vi, när båten kryssar för fulla segel in mot oss mellan båtar, bojar och dingar. Vi trodde vi lagt oss längst in men denna båt svischar förbi vår akter, kastar i sitt ankare, river ner seglen och driver ner mot oss. Hmm, det ankaret blir inte fastdraget något vidare utan motor. Kollar med skippern på den, som vi nu ser, lilla franska båten och får reda på att motorn just lagt av och de skall fixa den i morgon.

Ok, fast lite oroligt håller vi ett öga på dem under kvällen. Och, inte mycket senare i en liten vindby kommer båten nedglidande mot oss. 26-fotaren har en femmannabesättning så avbärandet blir inget problem och jag hinner inte erbjuda bogsering med dingen förrän skippern säger: “Jag fixar detta”, fast på franska. (Je peux gérer ce…) och, plums dök han i. Strax ser vi hur ankarkättingen sträcks upp och båten rör sig ifrån oss. Karltoken har dykt 5 meter ner, lyft ankaret och promenerar på botten med ankare, kätting och hela båten tills de ligger lagom långt bort. Trycker ner ankaret och dyker sedan upp vid fören där han elegant svingar sig upp. Jag kunde inte gjort det bättre själv.
Innan detta hade vi riktigt roligt år först en stor fransk Amel med ett gubbgäng som efter flera omankringar till slut fick i en man som snorklade, dök, snorklade och dök, fram och tillbaks längs kättingen. Kaptenen var inte nöjd utan kom med en styrman som skötte aktersnurran och själv låg han över fören på sin dinge med en jättevattenkikare. Fram och tillbaks dirigerades styrman och dinge medan kapten hängde med nosen ner i vattnet. Varför? Ingen aning, men det såg rätt kul ut. Paralellt med detta kommer en stor engelsk båt indundrandes mot vår akter. Strax bakom oss vräks ankaret ner och samtidigt slår han full back i maskin så det bolmar och ryker. Båten girar lite, vilket kompenseras med bogpropellern som ryter vilt. Ankaret har knappt nått botten innan det släpas bakåt i hög fart. Stolle tyckte vi första gången. Vad vi sa femte gången på samma plats och till samma procedur tål inte att tryckas.
Detta satt undertecknad och filosiferade kring igår. Kunde bli en blogg kanske?

Faktum är att just denna manöver skapar otaliga situationer i trånga ankarvikar. Ankring är ett kärt ämne att skriva och tala om men inget kul när det strular…
Trött och hungrig efter en cykeldag på ön och på väg att ta ett dopp. Då kommer en vänlig charterskipper och tipsar om att tampen som ligger bredvid oss tillhör en stor turkatamaran som kommer in i kväll.

Merde! som arga fransoser säger. Vi måste flytta, typ nu.
Upp på däck och ta in ankaret medan Heléne håller koll på maskin och båthantering. Rätt vad det är studsar jag upp och ner och skriker, “Stäng av stäng av!” varpå Heléne stoppar maskin och undrar vad som står på. Under tiden tittar kapten maktöst på medan ankaret flyger upp, smackar in i klyset och som väl är går säkringen innan spelet bryts sönder. Vad i… 

Kapten är förtvivlad, förbannad och förundrad. Heléne är förvånad, förnärmad, för-stås. Vad hände???
Jo ankarspelet bestämde sig för att vinscha in ankaret och ingen åtgärd kunde få stopp på det förutom att dra säkringen. Kapten skall fortsättningsvis vara tydligare, typ: Stäng av ankarspelet. Man lär sig..
Ok, ankaret var ju i alla fall uppe så det var till att leta ny plats. Strax innan mörkret är ju inte direkt de bästa platserna kvar men vi hittade en rätt ok lite längre bort. Nu med manuellt ankarspel. Vad händer då? Skiten tar inte! För första gången på evigheter. Vi avvaktar och drar sen försiktigt och sen lite mer och så tar det. Vi ligger fel men det ger utrymme för kapten att byta mössa. Mekanikermössa på, in i förpiken, längst in, skruva loss kontrollenheten, pilla isär och se! På reläet till UPP-funktionen hade kontaktytorna bränt ihop så UPP var allt den kunde åstadkomma så länge det fanns ström. Efter ett par timmars skruvande och filande mekades allt ihop och vi hade åter ett fungerande ankarspel och ankrade då genast om.
Oj, oj Murphy, du har inte släppt greppet helt än…

Bosse @ anchor…

PS

MCGP-nytt
Enda positiva är att vi nu drar ifrån Pingisen med 10-8, men det är gott om tid kvar till Florida.
Vi har också fått tips om att byta namn till NMCGP där N står för Najad men vi vet andra orustbåtar med minst lika mycket strul i klunga…

Kategorier: Långsegling // 1 Kommentar »