Hur mysigt är det, på en skala på 2, att sova i en båt där det hela tiden, under rumpan, sipprar in vatten? Vi har testat. Till och med seglat…
Min rekommendation är, undvik!!! Fuktigt, nervöst och frustrerande.

Vi har senaste månaden haft stora problem med vår relation med Murphy, Murphy´s lag ni vet. Han har fixat till ett antal spratt som, som väl är, varit någorlunda timade så vi kunnat hantera situationen på ett säkert sätt, men ändå….

Det startade med:
1. Tappad propeller mellan Trinidad och Grenada.

(Upptäcktes då vinden dog och vi ville motra oss ur piratvattnen. Fick fint stöd av Flying Penguin vid inseglingen till Prickley Bay)
 

2. Väl inne i Prickley Bay visade det sig att vårt startbatteri kastat in handduken.

(OK, 8 år gammalt, men varför just nu?)
 

3. Skörat storsegel mellan Grenada och Carriacou.

(10 Nm kvar till Tyrell Bay där en segelmakare stod och väntade!)
 

4. 53-fot tysk båt draggar och landar på  vårt peke som därmed får nytt utseende!

(Mariekes Ingvar ser situationen och knuffar med dingen bort tysken medan andra kommer och tar hand om 53-fotaren. Ingen i den eller vår båt var ombord vid tillfället! Begränsade skador och vi kom överens med ägaren så allt blev frid och fröjd till slut.)
 

5. Pajat backslag mellan Tobago Cays och Bequia.

(Upptäcktes i Friendship Bay med massor med plats att fippla, hitta fel och åtgärda! Hela tiden med full fart framåt! Tack Murphy!)
 

6. I samband med fixandet av backslaget upptäckte kaptensmaskinisten att det under sjövattenpumpen bildats saltstalaktiter.

Den som inte sov på alla kemilektioner drar genast slutsatsen att det läcker saltvatten! (Backslag & sjövattenpump fixades tack vare vårt eminenta reservdelsförråd designat av T. Källberg.) Nu har vi en nyrenoverad sjövattenpump, great!

       Innan renoveringen.

När jag ändå hade massor med verktyg framme och de flesta luckor öppna beslöt jag att göra stor maskinservice, med olje/filterbyten mm. Det är så man blir poppis hos ordningsministern. 😉 Som avslutning på denna service brukar jag alltid smörja roderaxeln. (Gammaldags konstruktion med babbitslager och smörjkopp)

7. Va f-n??? Läcker det?

Kollar glanden, nä helt ok. Men var kommer vattnet då då? Jo på illaste stället! Mellan skrov och lagerhysa… Till råga på eländet är den lös också. Kontaktar Najadvarvet som bekräftar mina farhågor. Receptet är landbacken och helrenovering av roderinfästningen…

       Nödreparerad roderhylsa…

Så, våra 90 Nm mellan Bequia och Martinique via St Vincent och St:a Lucia blev en segling i öskarets tecken. Varje timme öste vi akterruffen under en för övrigt rätt ok men stökig bidevindsegling.

8. Och nu plockar Murphy fram sitt ess ur rockärmen. 

Han spelar ut det just när vi skall släppa St:a Lucias läkust.
Fluff-fluff-fluff-fluff låter det ovan biminin??? Första tanken är att “Jädra vind att hela tiden skifta”. Men då brukar det låta flappeti-flappeti-flappeti och inte Fluff-fluff-fluff-fluff. Kollar försiktigt över soltaket och till min fasa har det hänt igen! Storen har skörat och så var den seglingen slut. Vi brummar och öser vidare mot Martiniqe där vi nu ligger i marina och har bokat plast-nisse och en vecka på backen.

       Igen!!! Nu intill förra lagningen…
Tack Murphy för att du håller oss sysselsatta med allsköns pyssel…

Bosse @ mekarverksta´n

PS
Lite spännade är det att plötsligt landa i Europa! Martinique är så franskt så franskt…
Ost, vin och bagetter till eurohopa!

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »