Nytt fall för agent B.
På de lugnaste vatten i de tryggaste hamnar lurar faran för naiva kaptener med självsäkert skuttaruntpåbåtenbeteende. (Sug på den Gooogle Translator 😉 )
Efter en härlig dag över Lake Erie i strålande väder med halvvind och lagom ljumma vindar angör vi Presque Isle Bay vid Lake Eries södra kust. Där ligger en liten lagun i lagunen med en statspark i lummig grönska och total vindlä. Mmm… (Kolla vår position)
Här skulle vi åter checka in i US efter vårt Kanadaäventyr så kapten sjösätter jollen som hängt i träda ett bra tag nu. (Ringrosten hänger över scenen.)
Med van hand hissas jollen ner, motorn riggas på styrbords dävert och det är dags att äntra jollen. Vänster hand håller i linan till däverten, höger arm är balansinstrument likt apans svans och resten av kroppen svingar sig ner i vår numera slitna jolle. Detta moment innefattar även en kringgående rörelse runt aktersnurran som nu hänger fritt över jollen. Allt väl, tills kaptensfötterna landar på durken i gummieländet! Den smiter, eller far iväg, drar, fintar och kapten befinner sig plötsligt i horisontalt läge med jollens akterspegel i knävecken och Eries mörka vatten under resten av kroppen. Vid fallet släpper kapten naivt och reflexmässigt taget om dävertlinan med påföljd att motorn faller fritt tills en väl härdad skalle tar emot!
Hur det gick till vet ingen men med sträckt lår, ömmande vänsteraxel och en bula i skallen så står han där, torr, skakis och lite blåslagen. Oj, det kunde gått illa!!!
50++ med snabba reflexer och seg skalle! 😉 Puhhhh………………..
Bosse @live
PS. Lyckades charma den lilla söta “Border and Protection” damen så nu får vi stanna i US tills 14:e januari. Nu med ny och fin I-94 blankett. (Jänkare som hörde att vi lämnat den i Kanada trodde att nu är loppet kört för seaQwests kapten och önskade mej lycka till inför mötet.) Incheckningen gjordes annars via en videotelefon bakom tankstället i marinan intill, rätt fräckt faktiskt! DS.
Videotelefon direkt till Border & Protection.
Fy tusan vilken rysare. Jag vet hur det är för redaren ombord på Pingisen är inte bara blåslagen utan totalt utslagen med brutet nyckelben vilket gör att kaptenen ombord får sköta allt inklusive av och påklädning av redaren. Det är väl ok så länge det inte blir någon vana men med tanke på den långa konvalecensen finns ju alltid risken att man fastnar i det numera reutinmässiga beteendet, allt medan redaren förtjust småleende sjunker tillbaka mot de framplockade kuddarna med ett kallt glas vin i handen.