Sitter och har det gott efter en god middag, grillad oxfilé och fetaostsallad med grill-bakat bröd – avnjutit med ett gott vin i sittbrunn, i en riktigt fin och skyddad liten balja ca 15 nm nordost Mandal; Ny Hellesund. Kommer du till trakterna kan vi varmt rekommendera denna naturhamn som vi nu besöker för andra gången. (I vanlig ordning fick vi myror i baken idag när vi skulle ligga still en dag och ladda våra egna battrerier och sanera båten så vi stack vidare några distans…)
Detta innebär också att vi avslutat vår Skottlandresa för denna säsong. Avslutningen blev som sig bör spännande på flera sätt vilket gör att det känns rätt skönt att ligga i en Norsk naturhamn. En tredygns översegling måste givetvis innehålla ett antal händelser och upplevelser och jag skall nämna ett par här, resten får Heléne ta hand om i resebreven som kommer i höst…
Rubriken, vad menar karl´n? Jo, till en början så kan Heléne vara rätt tålmodig, (trodde ni inte vá?) hon har nämligen hört denna kommentar minst 155 gånger! (Alarmsignalen på min telefon som vi hela tiden använt låter: “Måtte djävulen ta alla fruntimmer” : ) Detta ingår i vårt säkerhetstänkande, nämligen att varje timma skriva upp vår position ifall vi skulle drabbas av “total breakdown” på elförsörjningen, eller att nå´n elak typ stänger av alla sateliter som vi så totalt litar på i dagens navigering.

Visst gnäll över signalval har det varit men samtidigt har det inneburit att vi snabbt stängt av och gjort vår jobb, nämligen skrivit upp aktuell position…
Det där med frivilliga liggdagar för vår del verkar inte funka, dagens myror i Mandal och bestämd harbour master i Scrabster sumpade våra tänkta “ta det lugnt och göra ingenting dagar”. I Scrabster, sista utposten innan det beryktade Pentland Firth, där vi stannat för att ladda upp inför vår översegling fick jag vid mitt besök på hamnkontoret klart för mig att ” If you want to go, go now!!!”. Innebörd: Taxi till stan, handla, sjöstuva, få hjälp av hamnen med vatten, diesel, väderfax och, efter att tiggt till mej access till internet, en drös med bilder över väderläget närmsta dagrna från Theyr (emminent vädersite!).

Läget var att det blåst upp till 10 m/s ostlig vind och att ta sig igenom detta sund (P.F.) i motvind och medström är normalt inte bara farligt utan rent dumdristigt. Men som harbourmastern sa efter att vi studerat väderkartorna så var detta vårt tillfälle och gick vi rätt väg igenom så skulle det nog (?) gå bra. Sjön på utsidan hade inte hunnit bygga upp, enligt honom, och vi skulle vara igenom på ca 3 timmar vilket betydde att vi var tvungna att gå när strömmen vände österut. Beskedet var: “Leave 14.00 and your get into Pentland Firth 15.00, stay close to the scottish shore all the way out and you´ll be OK…” Vid nästa “rätt” tidvatten skulle ostvinden gjort att sjön ihop med ström skulle varit livsfarlig att gå ut i, innebärandes att vi kunde bli kvar nån vecka eller mer efter det vi sett på väderkartorna. Så lagom nerviga lättade vi våra förtöjningar och gick ut mot P.F. (lögn, vi var rejält byxis….). I detta sund kan strömmen komma upp till 11 knop där vi gick men då det var nip-tid blir det ju snällare. Passagen gick väldigt odramatiskt, mesta spänningen var i magarna, vad händer när vi rundat sista udden och kommerut på fritt vatten, 10 m/s i näsan och ett antal knop medström???

Passerade en udde med kraftiga overfalls, i ca 5 knop medström åkte vi över nå´t vattenfallsliknade innan vi kom över på smult vatten igen. På vår babordssida var det hela tiden ett inferno av brytande vågor men där vi motrade fram tätt intill land i svag medström var det helt OK. För att förstärka dramatiken visade det sig att den sista udden var en riktigt häftig lodrät klippa som reste sig en massa meter ur vattnet och på andra sidan låg hela Nordsjön på med ost-syd-ostlig vind. Heléne tyckte att “vi sniker klippan och kusten ner åt syd” för att slippa gå ut i den kraftiga medströmmen med vinden mot oss, helt crazy att gå nära land i pålands vind men det visade sig att det blev kanon. Dramatiskt, men på ganska snäll sjö, till skillnad från nån distans ut där vattnet kokade. Seglade sydvart nån timme innan vi vågade oss på att korsa vattnet utanför, skumpigt blev det men aldrig nån fara, efter ett par timmar i tossig sjö lugnade både vind och vatten sig och vi kunde segla i nordvästlig riktning med bra fart hemmåt. Stabil bidevindsegling i 1 ½ dygn, 12 tim motor och sen fick vi bra vind från nordväst (8-10m/s) resten av resan till Norge. Vinden innebar plattläns och det är inget man vill ha när dyningen kommer från ett håll, vinden och vågor från ett annat och strömmen från ett tredje. Vi har hela tiden vi seglat sovit gott på nätterna (en i taget givetvis) men den sista natten innan Norge var bedrövlig… Båten rörde sig som en halt kamel, bra på örat! Försökte sova i denna världen men det blev mest orolig slummer med segel som slog, vågor som daskade oss i sidan och i en rullande berg-och -dalbana.

Nu tillbaks till rubriken. Jag hade som vanligt haft hundvakten ( de mörka timmarna) och slumrat fläckvis fram till 07.30 då båten gör en kraftig överhalning. Tittar upp och ser Heléne kliva ur sittbrunn upp på däck. Blir orolig och förbannad, vi går inte upp på däck ensamma, en av våra viktigaste regler. Rusar upp, ropar på Heléne, kommer upp i brunn, tomt, tittar över däck – tomt, ropar igen, inget svar, skriker då HELÈNE ganska skräckslagen. Ja, va é de hörs från toa!!!!!!!!!!!!!!!

Hon var “unplugged” och hade inte hört mej, utan trodde det var “djävulssignalen”, och jag hade givetvis sett fel när jag vaknade ur slummer´n. “Måtte djävulen ta alla fruntimmer” tänkte jag lätt chockad men väldigt glad att vi fortfarande var full besättning.
I övrigt blev det en hel del definbesök, häftigt eldande oljeborrplattformar (soluppgång stick och fis!), förvirrande fiskebåtar (eller fabriker är nog rättare, lyser mer än Ullevi vid storevenemang) fick även ett långt fågeläventyr med en fripassagerare som tyvärr fick ett tråkigt slut. (Mer i H´s resebrev…) I tryggt förvar vid Skagerrack, on our way home…

Bosse @ seaQwest

PS
Vi är kändisar i norra Skottland!
Det stod en artikel om vårt äventyr i Loch Eriboll i “NEWS Highlands & Islands”. Harbour master i Scrabster frågade oss om vi varit i Loch Eriboll, där svenskar varit i sjönöd, och när vi bekräftade hämtade han tidningen som vi fick. Läs artikeln i kommande blogg inlägg…

PPS
Tro inte alltid på det du läser i tidningen…

Kategorier: Semester 07 // 1 Kommentar »