Ibland gömmer man sig långt in för att undvika att bli blåst. Blåst av vind. På njutbar tillvaro och så vidare…
Väderutsikterna var sämst på bra länge men vi var sugna på segling och trötta på cocktailumgänge i Sheratons lounger. (No offence s/y Cocktail).
Efter tre dar ihop med våra nya vänner inom AGLCA (sicken usel förkortning…) downtown Norfolk, USAs flottbas vad det verkade, var det dags att röra på sig!
        USS Wisconsin, ett av de allra största slagskepp som byggts. Byggdes under 2:a världskriget men var även flaggskepp under Kuwait kriget och sköt sönder Saddams styrkor med sina 15cm kanoner.

Skit i vädret, vi drar. Deltaville var dagens mål men 20-25 knop, svarta moln och “small craft”-varningar stod som spön i backen på radion.
Kapten fattar då beslutet att vi fegar ur och smyger upp i en flod lite tidigare än vårt ursprungliga mål. Vid beslut skiner solen, 15 knop på slör. Mao härlig segling! 5 distans upp i Mobjack Bay drar vinden i och vi får hög kort sjö i 20-25 knop och iskallt regn! Kapten återinviger jollebrallorna! (Inte använda sen Europa…) Motrar in i vår lilla river och en halvtimme senare ankrar vi upp i en trång creek ihop med en annan seglare. I strålande väder med ljumma vindar!? OK, allltnogochemedan, vi har det oväntat gôtt och än är det inte dags att blåsa faran över…
Vi fick nöjet att vara startlinje åt ett gäng tränande roddare som på fredag skall till Philadelphia för att tävla. Sicken fart de får upp!
        Kapten var lite besviken över att det bara var killarna som rodde topless…
Rubriken ja; Vi ligger i Put in Creek som ligger i East River som ligger i Mobjack Bay som ligger i Chesapeake Bay som uttalas som schack och inte som ost vilket kapten trott då den i sin tur ligger på Amerikanska osttkusten som i sin tur visat sig väldigt trevlig so far….

Vi gjorde förresten succé vid presentationen under AGLCA-mötet då kapten berättade att vi inte klippt några grenar med vår rigg och “bara” bumpat i stockar och stubbar 10 gånger under vår färd genom Dismal Swamp. Denna alternativa ICW vägen vågar många motorbåtar inte ta då utlovat djup bara är 6 fot.
        På väg längs Dismal Swamp Canal, trångt och grunt men väldigt vackert.

       Vattnet såg ut som olja från ovan och i ett glas såg det ut som te som fått dra för länge! Men, rent och tydligen nyttigt. Förr åkte man hit och hämtade vatten till fartygen då det höll mycket längre än vanligt.

Nu fortsätter vi vårt CRAB TRAP RALLY upp längs Chesapeake Bay. I Bahamas var det “eyeball navigation” som gällde vilket gäller här också. Fast korallhuvudena är utbytta mot krabbtinor..
       Ett av tusentals krabbtinsflöte… (Notera att vi lyckats tima tidvattnet med 1,5 knop med! 🙂  )

Ständigt på spaning   
Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 Kommentar »