Skönsången skallar i seaQwests inre klockan 05.30 lokal tid. Vafför då då?
Jo, K-ministern fyller år denna dag och då vill det till att kaptener och annat löst folk står i givakt.
         Nöjd Heléne på en av Staniel Cays stränder…

Nu är det så att hitta en lämplig present till vår kära minister kan ha sina sidor.
Hon ställer upp väldigt enkla kriterier, nämligen: En personlig gåva, riktad bara till henne, inga gamla repriser och med känsla samt lite speciell.
Hmmm, inget man snyter ur näsan så där. Jag kommer ihåg en födelsedag när jag köpte ett jättefint ångstrykjärn. Hade jag inte duckat kunde jag troligen strykas ur mantalsregistret…
En annan jul var det fel färg på en morgonrock, utfallet diskuteras varje jul av släkten trots att det var ca 20 år sedan. Så, vad i hela Orust hittar man på en liten ö i södra Exumas? Som skulle passa? Nada, inget! Vad göra?
Som en fullfjädrad Curling-kapten flyger man till Fort Lauderdale och virrar runt på alla dess outlets och superstores i jakt på den optimala gåvan. (Ha i minnet att den skall produceras 3ggr per år. Födelsedag, jul & bröllopsdag.)
Lätt som en plätt, trodde jag, i helsicke svarade verkligheten som vanligt… Fick till slut ihop det och kunde med lättat hjärta fara hem igen.

Nu kommer den värsta biten.. Hur hinna upp först? Hon (K-ministern) har ju för vana att gå upp vid 5-6 tiden varje morgon. Väckarklocka funkar inte då vaknar hon ju direkt. Lösningen blev att skippa kvällskissen, då vaknar man ju garanterat åt helsicke för tidigt. Yepp, taktiken funkade, fast lite för bra. Låg och snurrade från klockan fyra för att slutligen gå upp vid fem-tiden i tron att festföremålet sov. (Hon snarkade när jag klättrade ut från akterruffen).
På väg att gräva fram väl gömda presenter kom jag på att så här dags kanske internet funkar! En snabbtest skadar ju inte. Hade en del viktig post på ingående… En kvart senare kommer hon ut i salongen och undrar vad jag gör? Va f-n, hur svårt är det att sova räv en stund? Nä, nyfikenheten tog överhanden och kapten var tvungen att utfärda en “gåochläggdiggenast-order”! För att några minuter senare sjunga och skråla, leverera presenter och låtsasväcka bemärkelsebarnet!
Vi överlevde även denna gång, den 89:e gången med personlig, unik och kärleksfull gåva…

Puuuh!

Dagen firades med allehanda begivenheter. Vi startade med att besöka öns turistattraktion, de simmande grisarna. Heléne hade laddat med massor med bröd att mata med och när vi  närmade oss stranden kom genast ett par svin simmandes ut mot oss.
Helene kastar brödskivor och grisarna omringar oss, glupskt slukandes utkastat foder. Vi hade svintur som undkom storgalten som försökte klättra ombord när Heléne var lite långsam i bröddistributionen… Kapten drog järnet med sin trimmade Tohatsu så vi kom undan. Vem vill grisa ner sin dinge?

        Storgalten in person!

        Gänget på brödjakt.

        Kapten matar svin i lagom size…
I övrigt blev det en fin dag på Staniel Cay, med golfcarttur runt ön i mañanatempo och en härlig middag ombord.
Kapten B @ seaQwest

www.seaqwest.se

PS
Kan månne någon m2-mäklare ha kört vilse för några år sedan? Hittade denna hottade Mini i ett buskage.

       m2-mini?

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

       Eroll Flynn Marina, Port antonio, Jamaica

Är det nåt som är Jamaica, så är det detta uttryck. Jah Man! Och vi vet var det kommer ifrån!
Nån gång på 60-talet kom en ung sjöman från Saltschöbaden gående på en av Jamaicas gator. Han blir strax stoppad av en Jamaican som undrar vad han gör. Rastar min hund svarar Hjalmar glatt. Aha, svarar den andra mannen. Jajamen, säger Hjalmar, Hundar måste man RASTA innan man FARI väg. Sjömannen var nämligen på väg hem för att bli bäst i världen inom kappsegling. Ovetandes om att han då grundade RASTA-FARI och det typiska Jamaica uttrycket Jajamän, ja män, jah man.

Ett par fina bilder av vårt hem tagna av Pingisarna på väg mot Jamaica:

Mary-Belle

På vägen ner längs Kubas sydkust fick Heléne en av sina urinvägsinfektioner och panik utbröt ombord. Soppatorsk på penicillin! Pingisarna kom till undsättning då de hade “rätt” sorts penicillin och lugnet lägrade sig åter ombord efter ett par dar…
Nu sitter vi på Jamaica, utan Pingisar, med en rätt lång, remote, resa framför oss och inte ett endaste litet piller. Kapten får i uppdrag att fixa. Tar reda på närmsta apotek, men där var det tji. Här råder ordning och reda så utan recept, inga piller.
Gråter ut hos barägaren vid marinan, Mary-Belle, en Kubanska som är gift med Harbor Managern och som det visade sig, känner ett flertal läkare. Vaffö då då???

Jo, Kuba har fri utbildning, så de utbildar läkare och sköteskor på löpande band som sedermera exporteras över hela världen via överenskommelser mellan länderna. Ca 3000 läkare verkar för tillfället utomlands. Öh, var var jag? Jo, Mary-Belle. Hon får info om vilka sorter som kan vara bra och vi bestämmmer träff dan efter i baren vid fem. Kvart över fem kommer hon med två rykande färska recept nedkörda från bergen där sjukhuset och hennes kubanska läkarkompis befinner sig. För denna tjänst betalar vi 2000 jais (ca 160 SEK) och får en lång pratstund om Kuba, dess system och framtid.. Molto interressante!

Kaffe

Vem f-n vill dricka kaffe som en liten mård just bajsat ut? (Kattdjuret äter bara de finaste bönorna som sen plockas ur dagens avträdeshög, tvättas, rostas och säljs, SKIT-dyrt, typ, dyrast i världen!
Engelsmän är till exempel beredda att betala 50 £ (600 SEK) per kopp av det exklusiva Indonesiska kaffet.

K-ministern blev lite konfunderad över det faktum att vi i morgon skulle besöka världens NÄST bästa och NÄST dyraste kaffeplantager. Blue Mountain Coffee är bland det både dyraste och godaste kaffe som går att uppbringa. I morgon skall bönorna skärskådas!
Vi skall nu kolla in Blue Mountains plantager och konstatera om det motsvarar pris och rykte. Vi har redan provat och Kaptens respons var blaskigt men gott. Skall tydligen vara just blaskigt för att man skall få fullt utbyte av aromen. F-n vet…
Vi köpte några paket för 15 US$/pound (1 pound = 0.45359237  kg) och tyckte att, ok vi stöder ju dem som har det taskigt… Men, efter internetkoll visade det sig att ni där hemma kan köpa samma kaffe för drygt 200 SEK. Per hekto!!!
Flottfärd

Stax efter att vi etablerat oss på denna gröna, vackra ö, (Här regnar 370 inches om året = 25-30mm om dán!!!) där solen trots allt  oftast skiner, bokades en biltur upp i bergen med våra Pingisvänner Hjalle & Brittis. Vi skulle åka flotte nedför Rio Grande. Statligt reglerat och väldigt proffsigt blev vi omhändertagna och tilldelade varsin flotte inklusive flottarkapten.

       Keith-Allen

Vi hade förmånen att flottas av Rio Grandes Grand Old Captain! Keith-Allen hade börjat på 50-talet att släpa flottar uppströms och -67 blev han kapten på en flotte och har sedan dess lotsat turister nerför floden. Han slussar oss elegant förbi klippor och annat och givetvis genom “Lovers Lane” döpt av kvinnoscharmören Errol Flynn som älskade denna del av Jamaica.

       Lovers Lane

Maten vi fick vid ett strandstopp var fantastisk, lagad på en stenbädd och hopsamlade pinnar. Vi befann oss mitt i ingenstans, så hur tjejen som fixade käket kommit dit vete fåglarna. (Kan hon ha blivit landsatt av en helikopter?)

       Djungelrestaurang

      Hjalle & Brittis försöker jaga ikapp oss på floden…

Hjalle och Brittis ja. Vi har hört om seglare som kör ihop ett tag och sen skiljs på grund av olika agendor. Denna gång fick vi känna på hur jobbigt det kan vara att skiljas just när man har det som bäst. (Avslutningskvällen efter två intensiva månader spelades julklappsspel, firades allas födelsedagar, serverades Red Snapper Walewska, med skaldjurförrätt och fruktkorg till efterrätt och vi sög i oss vårt bästa vin.)

Tack Hjalmar & Britt-Marie på Flying Penguin för en härlig tid tillsammans!

De seglar just nu längs Dominikanska Republiken mot sitt Sint Maarten medan vi väntar på ett väderfönster mot Bahamas.
Bosse @ seaQwest

       På väg mot Kubas sydspets körde en fiskebåt ikapp Pingisen och de köpte då ett par fin-fina Red Snappers. En var given för seaQwest så ett överlämnande genomfördes. (Inte helt utan dramatik…) 

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

       …segla till Jamaica. Köpa ett bananparti…la,la,la,la,la,la.

Efter en ovanligt stökig överfart har vi nu äntligen kommit till Errol Flynn Marina på Jamaica! Skall bli spännande att upptäcka denna ö innan vi seglar vidare mot Bahamas. För några dar sen checkade vi ut från Ciefuegos, Kuba med avsikt att gå till Jamaica. På grund av starka vindar från fel håll smög vi in i Kubas södra skärgård (stor som Kattegatt och Skagerack ihop.) och seglade vidare bland korallrev och mangrove-öar. Det blev några ankringar och spännande passager innan vi till slut släppte Kubas fastland i förrgår. Överfarten började toppen men med ökande vind och helstollig sjö fick vi möblerat om stora delar av båten och saltet har impregnerat väl mycket av våra tillhörigheter. Men, what the heck, det kan ju inte alltid vara bekvämt. Måste också tillägga att gamla gumman seaQwest håller stilen! När väldiga vargliknande vågor, azulrblå med vit nos, hotar att kasta sig över oss, huuuu, lyfter hon bara elegant på rumpan och och surfar elegant ner i nästa dal.

Bifogar även sista Kuba bloggen som aldrig blev ivägskickad…

2012-03-06
Brödkö!

Cienfuegos, en ganska fin stad, hyfsat stor och ganska representativ för det Kuba vi sett under vår månad här.
Proviantering är ett kapitel för sig i detta land. Det finns ett antal butiker där man kan köpa varor för turistpesos (CUC) och ett stort antal hål i väggen där man kan handla för folkets pesos. Som vi tidigare berättat är det stor skillnad på valutorna så det är ganska enkelt att bli blåst eller att göra fel. Idag var det dags för proviantering inför översegling till Jamaica och vi kollade med en tysk charterkille hur de gör. Man får beställningslistor från kunderna och sen far man omkring och letar rätt på det man lyckas hitta. Viktigaast för oss var denna dag bröd så vi letade brödbutiker inne i stan och till slut hittade vi en som tyvärr hade slut på bröd. Men, 13.00 var det dags för ny leverans och en kvart innan hade en rejäl folksamling samlats utanför hålet i väggen. OK, we do it the local way. Köa och vänta. När det var dags att få igång kommersen var det någon i kön som såg att vi stod med CUC i näven. Oj, oj, det går inte! Ni måste ha lokala pesos. (Ett bröd kostar 4 pesos) så kapten skickas iväg till växlingskontoret där det givetvis var en ännu större kö! Lätt panikslagen inför risken att missa brödtåget börjar kapten vifta med sin 1 kuckelimuck (Lokalt uttryck för CUC bland Pingisar och seaQwestadorer). En engelsktalande (puh) herre engaerar sig och frågar folk på gatan om någon kan/vill växla och strax dyker en kille upp med 24 pesos som snabbt byter ägare till köns förtret och en lycklig kapten rusar tillbaks till brödhålet där K-ministern redan avacerat in i lokalen. Nu är hela kön engagerad i våra växlingsbekymmer och jublar över den lyckade kaptenstransaktionen. Pesos levereras och snart är vi lyckliga ägare till 6 fin-fina nybakade bröd, kostnad 7 spänn och lite svett.
Hela inköpsavdelningen skulle man kunna skriva en roman om men det orkar ni inte läsa men kan väl sammanfattas i mycket frustartion blandat med skratt och ett torrt konstaterande att vissa länder lever i ett förlegat politikt system.
Pedro var en driftig hästdroskägare vi åkte hem med en eftermiddag. Charmig kille med en fin häst. Han lyckades även sälja på oss frukt och grönt av god kvalitet och varierande pris. Två dagar tog leveransen och betalningen bestod i både CUC, öl och schampoo. Till slut blev det även två US dollar till Tequila, hans mycket fina häst som släpat runt oss mellan stan och marinan. Han behövde tydligen mer mat.

Vi har haft en kraftig “northerly” som brakat över landet så vår avsegling har blivit lite förskjuten. Just nu lutar det åt onsdag morgon vilket ger oss möjlighet att beskåda en baseballmach mellan Ciefuegos och ett annat lag, tisdag 13.00. Kubas nationalsport!

Sen, Jamaica.

Håll gärna tummarna att vinden håller sig norr om öst så vi kan segla ner…

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Sitter i brunn och försöker läsa en bok, GW Perssons senaste, riktigt bra faktiskt. Vi har mellanankrat på väg mellan Cayo Largo och Cienfuegos dit vi är på väg. Vinden är alldeles konstig här. Eftermiddag och kväll är lugnt men på senkvällen drar det i och natten och morgonen kan det bralla på bra. Så just nu jämför jag gribfiler med den verklighet vi utsätts för, kollar vad Pingsen tycker, via VHFn, fast Hjalle är mest intresserad av hur länge jag kokt mina lobsters…

Heléne har tjatat senaste veckan om att vi måste köpa hummer och fisk så varje gång vi kommit i närheten av en fiskebåt har hon börjat veva med armarna som en semafor. Här var sista chansen och nu gick det hem. En ensam kille i en roddbåt som lagt ut från den större fiskebåten som ankrat i närheten av oss. (Kolla pos 2012-02-28) Först förhandling vid Flying Penguin och sen vidare till vår båt. Han erbjuder resterna av sitt sortiment för, vad vi till slut förstår är, något att tvätta sig med. Absolut inga pengar, och sprit till kaptens födelsedag ombord hade han fixat från Pingisen så lite rengörings attiraljer för egen del var högintressant just nu. 

K-ministern gräver fram ett litet kit med schampo, tvål, tandkräm och nån form av deo, allt i små förpackningar och killen går nåstan i spinn av glädje! Vi fick två stora redsnappers och sex (!) rejäla lobstertails (2,5kg) så¨Heléne fick dåligt samvete och skickade med ett par bonusöl till festen i kväll. Sen var det dags att hämta H&B för en middag på vad som återstår efter en remote månad. K-kockan är en fena på att trolla fram godis ur kylen men kass på att räkna spagettipinnar så det lär bli pasta sallad i minst en vecka framöver.

När middagen avslutats och kvällens plumpomgång gått igång drog vinden igång från NORR!!! Lite oroande… Men “first things first” så partiet med plump avslutades ihop med gott vin och sen kunde vi konstatera att kapten skulle få problem att ro herrskapet Schibbye tillbaks i motvinden. Motor riggas och i skvätt och gung levereras de till sin Flying Penguin. Hem igen, ut med med kätting och paketera nykokt hummer sen läsning till vi känner oss trygga vid vår nu blåsiga ankring. K-ministern är trygg för hon har sovit i ett par timmar redan och nu tror jag att ankarvakteriet får vara för den här gången. 45 Nm i morgon, åter i motvind så utvilad är nåt man bör vara..

Bosse @ Cayo Sal

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Plenty pesos… Valutasystemet i Kuba är lite speciellt. Vanliga Pesos för vanligt folk. Convertible Pesos (CUC) för turister och priviligerade. 1 CUC = 25 Pesos eller ca 1 US$.  Vi hämtar ut CUC ur bankomater där man hittar en sådan och när vi skulle till en stad utan turister var vi tvungna att skaffa “riktiga” Pesos via speciellt växlingskontor..
Var? Jo, vi har seglat runt Kubas västra hörn och tagit oss till Isla de la Juventud där vi är uppankrade utanför en marina med igensandat inlopp, Marina de Siguanea. Katamaraner går på grund så för oss djupstickare var det inte ens värt ett försök. Idag har vi tagit lokalbussen till andra ändan av ön, en mycket intressant resa på ca en timme. Målet var Nueva Gerona, en ganska stor stad med genuint kubanskt fokliv helt befriat från turismo. Mucho interessanto!

Stickspår:
Passagen av Cabo de san Antonio (Västhörnet) var “a piece of a cake” trots vårt fullständiga ignorerande av alla råd och tips om hur man passerar säkert. Golfströmmen kan nå upp till 7 knop nordlig ström här, så med lite vind i fel riktning blir vattnen som tokiga och 7 knop mot i stollevatten klarar inte ens seaQwest! Rådet var: Direkt efter en Norterly, mitt i natten då vindarna är som svagast, i nord ostlig lätt vind passerar man. Vi, ihop med Pingisen rundade dan innan ny Northerly, mitt på dan, i sydvästlig vind. Tanken var att vind med ström = snäll sjö! Bingo!
(Ibland är det bra att tänka själv och har man sällskap av en supergarvad seglare blir tänket lättare.)

Tillbaks till CUCkelurandet:
Hungriga efter förtvivlat letande efter frukt och grönt hittade vi en “lyx” restaurant mitt i stan. “Den lilla grisen”, El Cochinito. Tveksamt beställer vi in fyra olika rätter av gris, snålar med tillbehören och som väl är är både Mohiton och ölen billig. Vinet var slut…

Grisvarianterna var helt ok, dock små portioner, men “what the hec”. La quenta por favour och en nota på 63 Pesos landar på bordet. Hmmm, dyrast hitills men det verkar vara fullt av rika, representerande kubaner här så det kanske är ok. Vi skramlar ihop 65 Pesos(CUC) lite surmulet och viftar efter servitrisen. Då dyker en kuban upp och viftar(han också) med lokala pesosar och vi tror att karln vill växla svart eller grått eller nåt… Sen börjar han bläddra i våra pengar och efter lite förvirring står det klart att han vill hjälpa oss att betala rätt. Vi var på väg att betala 63 CUC för fyra lunch + 4 öl + 4 mohito. Enligt vår nu kubanske vän skulle vi bara betala samma sak i lokala pesos vilket blir 24 ggr billigare!!! Notan åker ut och in ett par gånger då öl och sprit debiteras i CUC men maten var i lokal valuta vilket till slut landar på en lunch för fyra inklusive öl och drinkar för ca 45 SEK, totti! Vi var på väg att betala nästan 500 spänn.
Senare på da´n var Hjalle och Kapten tillbaks, gräsänklingar då hustrurna desperat jagade runt stan efter frukt. Världsvant beställde vi mohitos och betalade med lokala pesosar, 20 stycken exakt. Två drinkar för in alles 5 spänn!

Bussen var ett par timmar försenad då den skulle plocka upp folk från Havanna-båten så vi hann med några fler mohitos och kolla på folk. Det är värt hur mycket som helst att bara sitta och titta på hur människor i olika länder ser ut, lever, agerar och har det.

Buenas notches från
Bosse @ another land of confusion

I morgon drar vi vidare mot Cayo Largo!!!

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »