Ibland gömmer man sig långt in för att undvika att bli blåst. Blåst av vind. På njutbar tillvaro och så vidare…
Väderutsikterna var sämst på bra länge men vi var sugna på segling och trötta på cocktailumgänge i Sheratons lounger. (No offence s/y Cocktail).
Efter tre dar ihop med våra nya vänner inom AGLCA (sicken usel förkortning…) downtown Norfolk, USAs flottbas vad det verkade, var det dags att röra på sig!
        USS Wisconsin, ett av de allra största slagskepp som byggts. Byggdes under 2:a världskriget men var även flaggskepp under Kuwait kriget och sköt sönder Saddams styrkor med sina 15cm kanoner.

Skit i vädret, vi drar. Deltaville var dagens mål men 20-25 knop, svarta moln och “small craft”-varningar stod som spön i backen på radion.
Kapten fattar då beslutet att vi fegar ur och smyger upp i en flod lite tidigare än vårt ursprungliga mål. Vid beslut skiner solen, 15 knop på slör. Mao härlig segling! 5 distans upp i Mobjack Bay drar vinden i och vi får hög kort sjö i 20-25 knop och iskallt regn! Kapten återinviger jollebrallorna! (Inte använda sen Europa…) Motrar in i vår lilla river och en halvtimme senare ankrar vi upp i en trång creek ihop med en annan seglare. I strålande väder med ljumma vindar!? OK, allltnogochemedan, vi har det oväntat gôtt och än är det inte dags att blåsa faran över…
Vi fick nöjet att vara startlinje åt ett gäng tränande roddare som på fredag skall till Philadelphia för att tävla. Sicken fart de får upp!
        Kapten var lite besviken över att det bara var killarna som rodde topless…
Rubriken ja; Vi ligger i Put in Creek som ligger i East River som ligger i Mobjack Bay som ligger i Chesapeake Bay som uttalas som schack och inte som ost vilket kapten trott då den i sin tur ligger på Amerikanska osttkusten som i sin tur visat sig väldigt trevlig so far….

Vi gjorde förresten succé vid presentationen under AGLCA-mötet då kapten berättade att vi inte klippt några grenar med vår rigg och “bara” bumpat i stockar och stubbar 10 gånger under vår färd genom Dismal Swamp. Denna alternativa ICW vägen vågar många motorbåtar inte ta då utlovat djup bara är 6 fot.
        På väg längs Dismal Swamp Canal, trångt och grunt men väldigt vackert.

       Vattnet såg ut som olja från ovan och i ett glas såg det ut som te som fått dra för länge! Men, rent och tydligen nyttigt. Förr åkte man hit och hämtade vatten till fartygen då det höll mycket längre än vanligt.

Nu fortsätter vi vårt CRAB TRAP RALLY upp längs Chesapeake Bay. I Bahamas var det “eyeball navigation” som gällde vilket gäller här också. Fast korallhuvudena är utbytta mot krabbtinor..
       Ett av tusentals krabbtinsflöte… (Notera att vi lyckats tima tidvattnet med 1,5 knop med! 🙂  )

Ständigt på spaning   
Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Harbour of hospitality! Så kallas Elizabeth City längst upp i Pasquotank River i Albemarle Sound. Solskenshistorier gör en alltid glad och när en hel stad smittas av den gör det ju inte saken sämre.

Två båtälskande invånare, Fred & Joe ordnade ett party 1983 för alla besökande båtar i stan, alla damer fick rosor från Joes trädgård och Fred fixade tilltugg. Detta blev en tradition som överlevt både Fred & Joe. Hela stan har genomsyrats av denna gästfrihet mot transit boaters. Man har byggt en kaj med 14 platser som tillhandahålls gratis för passerande båtar. All tänkbar service finns i närheten och folk är suveränt vänliga. Läs storyn på nedan bild.

          Minnesstenen samt sponsorn till vår båtplats…

Innan vi angjorde Elizabeth City blev det nervöst ombord. “Jädrar han vänder” sa Kapten och syftade på en US Coastguard båt som dundrat förbi. “Åsså blåljus, nu é dé kört.” Yepp, kört var det.

En snabb bordning av två man, koll av all säkerhetsutrustning, bajs-, skräp- och pappershantering. Pass, ägande, kompetens osv och så; “Please sign here” på en liten PDA och vips kom ett kvitto ur den enes ryggsäck som sa att vi var sjövärdiga och sen var det; Thanks for your hospitality, bye, bye. Grabbarna hoppade ombord på sin egen båt och tackade för sig. Hela operationen pågick under fulla segel i bra vind på löjligt grunda vatten med en krabbtina var 5:e meter. Kulturministern blev snabbt slalomansvarig mellan tinor och grund medan Kapten fjäskade med kustbevakningen. Mycket trevliga grabbar bye the way.
Nu väntar Dismail Swamp Canal, som vi hört mycket om. USAs äldsta kanal från slutet av 1700-talet. Djupet i kanalen påstås fortfarande vara 6 feet (=vårt djupgående). Vi har frågat och ring och alla säger “It should be ok” inte “It is ok” vilket betyder att det snart kan bli mer att blogga om.

We´ll see…

Bosse @ seaQwest

Bonus

     Thumper Bar & Grill, stans inneställe!

     
     Där fick man Taco för 75 cent styck!

      Utsikt till frukost i Pungo River, svalt men läckert.

       Vi har vår i luften! Var har ni er?

       Hygienen  här är god, tack vare: NorthCarolinaDeparmentofEnvironmentandNaturalResourcesDivisionofEnvironmentalHealthRaleigh, North Carolina…puuuh

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Bosse bakar bröd! För att dylikt skall inträffa bör det ingå en nypa teknik och ett kryddmått spänning. Tack Pirkko för tipset om brödbomberna!

Efter explosionen välde det ut åtta färdiga degklumpar att lägga på plåten. 15 min senare hade vi rykande färska frallor, som var riktigt goda! Mersmak!
Så nu leker kapten med spraysmör och sprängdeg, vad kommer härnäst?

Vi UNDERsöker den Amerikanska ostkusten GRUNDligt, hittills har vi bara hittat sand och lera. Som väl är, då vi har inbyggd köl och inte vill skada plasten. Igår körde vi fast två gånger, först i ett Inlet vid lågvatten. (Inlet = inlopp från havet.) Bakom oss hade en BoatUS smugit ett bra tag, han visse nog vad som var på G.

       Tack vare att vi är medlemmar i denna exelenta förening kan vi få gratis assistans vid t ex grundstötning, motorstopp osv. (Samma som sjöräddningen med den skillnaden att det verkar som de har mer att göra för det kryllar av BoatUS båtar.)

Vi tog oss loss själva men fick en guidad tur genom det igensandade Inletet tills vi var på säkert djup igen. Tack, tack!
Nästa gång körde vi fast ordentligt i leran vid vår ankring. Och nu var det högvatten. Inte kul när man vet att vattnet skall sjunka 1,2 m. Kapten maxvarvade motorn ett tag och efter en stund var det som när man klämmer på en tvål i badkaret. Plopp! Vi flög loss och kunde ankra i lugn och ro..

Hela vägen från Charleston har vi hållit oss på insidan av kustremsan längs floder, kanaler och deltan. En av oss får stå på pass hela tiden då det ofta slingrar sig, är fullt av möten, småbåtar, bryggor och inte sällan väldigt grunt. Vi läser info i Skipper Bob, kollar tidvatten och strömmar så svetten lackar. Naturupplevelsen är dock stor. Vackra scenerier avlöser varandra och vi ser massor med djur och fåglar.
Tyvärr går det lite långsamt men det är smällar man får ta…

       Atlanten på andra sidan sandhögen…

     07.00, ankring en bit upp i Wackamaw River.

       08.00, frukost i morgondimman…

    Örnunge bosatt på sjömärke, tittar förvånat fram. En vanlig syn längs ICW.

     Delfinbesök. Trivs på kanalerna här då det finns gott om fisk.

       Se upp för stocken!!! Men den såg upp för oss, en stooor alligator.

Det är dags att kasta ytterligare en fördom överbord. Motorbåtar har inget sjövett! Det är i och för sig riktigt, men jag syftar på deras kaptener och där har vi hittills på ICW bara haft positiva upplevelser.
Man anropar på radion och anhåller om att få köra om. Saktar ner för att göra minimalt med vågor och hälsar och tackar så det står härliga till. Detta gäller ALLA motorbåtar av lite storlek. Generellt är jänkare duktiga på VHF.
Bosse @ Intra Coastal Waterway

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

…och nu snackar vi inte dans! Lätt oroliga har vi knutit fast båten med en driva snören på läsidan av Charleston City Marinas Megadock (= flera hundra meter lång flytponton för båtar som har båtar i vår storlek som dinge/tillbehör).

       Maffig Megadock

Känns tryggt. För, här varnas för stormvindar, regn, hagel och tornados i kväll. (tornado=twister) Vi bullar upp med chips, öl och tecknad film i blåset. 35 knop var det studtals idag och just nu verkar det som vädergudarna drar efter andan för det är rätt lugnt.
Vi får se.
På väg hit har ovädret hitills skördat nästan 100 liv, mest i Alabama så det är inte att leka med.
Många spanar mot sydväst nu i kväll…
(http://crooksandliars.com/david-neiwert/killer-tornadoes-strike-alabama-incl)

Charleston är en fantastiskt fin stad fullständigt nedkletad med kolonialvillor och historiska byggnader. Stoltserar också med att det var här första skotten föll i Civil War, som om det är något att vara stolt över?

       Kolonn-ialbyggnad

Stolt är dock kapten som idag, i blåset, lekt 1:e mekaniker och repalagat vår autopilot som på väg hit lät som ett skadesjutet tröskverk och la av i omgångar.
Har inte tidigare vågat skruva isär drivenheten men då Raymarine-teknikern här inte återkom så tog jag skuvmejseln i egen hand och rattade isär hela härligheten. Och, vad ser jag? Motorn har aldrig varit riktigt monterad utan ena bulten som håller ihop statorn och kolhållare var helt lös och hade åkt runt och blivit svarvad till ny och intressant form. Skador på rotor, kol och andra delar gjorde att det mest handlade om rengöring. Nya gängor på bulten och rena delar så funkade den bättre än när jag köpte den!!! (Sparade 650$ som en fabriksrenovering kostar 🙂 )
     Autopiotens drivenhet med skavd rotor och nedanför syns spåret skruven, någon glömde dra, har gjort. Samt fullt med svart metallspån.
Seglingen hit var i övrit en ovanligt djurrik upplevelse. Delfiner som i omgångar försökte övertäffa varandra, fiskstim som var så tighta så vi trodde det var valar, dök upp ett antal gånger. Vi har aldrig sett nåt liknande. Senapsgula rockor? Yepp, ensamma, parvis, hoppande, över metern upp och sen splasch! Till och med ett stort stim med senapsrockor.

      Vi fick också sällskap av en liten punkar-fågel som var så trött att den inte tog någon notis av vår närvaro eller våra försök att schasa bort den. Vi fick lyfta ut den ur brunn. Efter ett par timmar hade den dock fått kraft i bröstkorgen och drog mot nya äventyr.

       Sista delen av seglingen hit blev lite för dramatisk för Kaptens smak. Thunderstorm smakar väldigt illa. …och det blir värre med åren. 🙁

Nu ligger vi tillsammans med Aristocat och Janne/Pirkko/Cindy/Lasse (kapten/kaptenska/älsklingshund/crew) som håller på att förberda sin Atlantöverfart mot Svedala. Om ett par dar skiljs våra vägar då vi seglar vidare norrut mot Chesapeak Bay och sen New York.

Bosse @ twisting Charleston

Bonus:

       Påskmiddagen, till ankar i Fernandina Beach. Nygrillade HOT-schrimps, gratinerat havsverk i snäckskal samt lax, avocado, ägg med div fyllning, ost avioli och ett gott vitt därtill… Det var en stund sedan Bullens Pilsnerkorv regerade.

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Risken är uppenbar när vi Sydamerika/Karibien-seglare kastas in i ett gigantiskt utbud av ALLLT! Köttet, mört och stoora bitar, EN kycklingfile räcker till oss båda och då blir det ändå över till lunch! Osv… Sen hittar man stolliga inovationer, t ex spraya smöret på mackan!?

             Kolla namnet, snacka om antireklam…

Hmmm… Måste nog skaffa en liten frukostsprutbox om jag inte skall få intendenten på mej.

Vi hade två dar på gigantiska Sawgrass Mills och fyllde upp med vad som legat i träda ett par år, typ kläder, skor mm. Vi slank även in i en heminredningsaffär där Helene skulle ha lite eagle candy och kapten letade efter en dust sucker. Ingen fattade nåt…

Har dom ingen fantasi i det här landet?

Apropå dust sucker så hade de en rejäl sådan vid marinan intill Port Everglde varifrån vi dan efter skulle segla vidare. Nu var alltså Helénes talrör upptaget och troligen lär det inte gastas i i fortsattningen. Pump out-installationen blev riktigt lyckad. Slurp sa det, och efter bara ett par minuter hade två veckors kämpande försvunnit i ett US-pump out-system.

           Jag hade köpt en elegant däcksgenomföring men den sitter för tillfället i yttre stuven. Funkar det bra och vi använder pump out ofta lär den få flytta ut till däcket. 

Döm inte hunden efter kläderna. 

Nej jag menar; det är kläderna som gör hunden. Äh, f-n, ingen av dom har ju hund, tror jag.

1. Underbara människor från Sydafrika…

…som vi fick några treviga dagar tillsammans med på vår FL-ankring. Farmare (2 föräldrar och tre barn 21-26 år + en kompis i  en 33 fots katamaran.)  som insett att det inte finns nån framtid för dem i Sydafrika. Vita ungdomar står sist i kön på arbetförmedlingen. Tuffa villkor för de vita som nu upplever omvända förhållanden. På väg jorden runt. Alla hjälps åt att jobba ihop pengar till deras fortsatta resa.  Trots detta var de positiva till utvecklingen i landet och att alla faktiskt kämpar för att åstadkomma ett integrerat samhälle. Och detta på extremt kort tid! Intressant…

2. Bosse båtdoktor

Först Carnival Valors lyxsviter sen Hera, Brooklyn. En liten 31-fots segelbåt med New York-advokat ombord med tummen mitt i näven. Denna gång var dock betalningen omedelbar, en pava sjörullad Oyster Bay Nya Zeeländskt rödtjut. Detta för att jag riskerat livet 4 meter upp på hans windgeneratorstolpe. Demonterat, samt efter bytt kort, återmonterat med kabelskarving och vingmontage. Vi blev skjutsade till ett köpcentra dan efter som ytterligare tack och vill vi stämma någon eller tvärt om har vi nu en bra adress 🙂 :-). Kan kanske löna sig. Mycket jordnära åsikter och attityd hos denna Nya Zeeländska New york -advokat med egen firma på Broadway. Kul.

För tillfället under resa mot vårt påskmål som är Fernandina, ett stopover innan Charleston, dit kulturministern så innerligt längtar! Benspratteldags!!!!

Bosse @ Fort Pierce, ett lite mysigt samhälle med inlet som duger gott för en dags väntan på rätt vind…

       Snygga skyltar kan dom gör här! (Vi snyltade in med dingen till massor med söndagsunderhålning på marinaområdet…)

PS

       Helénes födelsedagsgryning i Ft Laderdale…

Psst…

Fiskelyckan har ev. återvänt! Tog en liten doradolady på väg mot Palm beach som grillades på land för en gångs skull. Ihop med våra vänner på Aristocat som vi ovetandes snubblade över i inletet till Palm Beach. Peanut Island var grillplatsen, fd atombombsäker bunker för Kennedyklanen, nu en jättefin park.

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »