Jag har tidigare gnällt över Plastimos nonchalanta kvalitetstänk på sina säkerhetsprodukter och nu blir det nytt gnäll!

Vår Danbouy skulle återmonteras efter höstvila på Trinidad och en klok Kapten kollar då givetvis den enda tekniska funktionen på denna produkt, lampan. Säkringen rycks bort, lampan lyser ej! OK, batteritorsk… Nytt batteri, tji ljus! Koll av kontakter, tji batterikontakt, den hade korroderat bort. Jag fick en ny av en vänlig inföding av koreanskt ursprung (kontakten alltså!) som visade sig vara av klart högre kvalitet än Plastimoresterna.

         I förgrunden, Plastimos kontakt, där ena polen helt korroderat bort.

Kabeln koreanerna använt till ett billigt instrument var klart grövre och förtennad då det klarar fukt mycket bättre. Plastimos var tunnare än sytråd och av standardkoppar trots att den är avsedd att tillbringa sin tid PÅ HAVET och förhoppningsvis FUNGERA i en NÖDSITUATION!!!

För att förstå irritationen bör även bloggen “Plastimo – Toys for boys” från 2010-07-05 läsas också! http://seaqwest.se/blog/?p=536

Hur förklarar Plastimo/Navimno Sverige denna nonchalans mot oss seglare som för dyra pengar investerar i säkerhetsutrustning som inte är vatten- eller soltålig??????? Resterna av Danbouyens flagga har numer solskydd av vanligt tyg som solen inte löser upp.

Hädanefter kommer det första vi kontrollerar inför inköp av säkerhetsprodukter att vara vilken tillverkare det är.  En är per automatik numera diskvalificerad…

Bosse @ seaQwest, förbannad och besviken…

PS

Som lök på laxen har nu verkligheten sprungit ikapp Najadvarvets förträfflighet också, lång, seg och grinig blogg att vänta. I övrigt trivs vi förträffligt här i Trinidad 🙂

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

Hjälmen är avplockad för värmen gör kulturministern väldigt foglig. Senaste dagarna har hon haft en rejäl släng av värmeslag vilket vi till slut ordnade med maratondusch, två timmar Internet i AC-rum med efterföljande lunch och med massor av vätska. Så nu är ordningen återställd igen och Kapten får inrätta sig i ledet när ministern åter styr och ställer. Hon har skaffat sig en ny nalle, “Svalle”, en svalkande fläkt hon bär omkring på vart hon går i båten. I går fick jag stoppat ett försök att ta den med till lunchrestaurangen tvåhundra meter bort. Kablarna hade nog gått att skarva ihop men lite pinsamt då stället dräller av tropikfläktar.

Så till nattjobbet, hon är givetvis där med ett finger i spelet igen.

“Jag går inte med på att ligga en natt till på land!!!” lät det med en röst som INTE tolererade motsägning.

Vilket kapten försiktigt förmedlade vidare till vår Contractor Cow som för fjärde gången skjutit upp datumet för sjösättning efter avslutade bottenarbeten. “Ok, jag fixar sjösättning på lördag, duger det?”

Visst svarar kapten men då jobbar ju ingen och på fredag är det “Duvali” vilket innebär att ALLA är lediga???

“I fix” säger Cow självklart och fortsätter jobba med vårt underrede.

Jodå, torsdag eftermmiddag är det stort pådrag för sprutmålning av:

1. Ny röd linje,

2. Ny vit linje,

3. Nu blev det kolsvart. Vad gör vi nu???

4. En gäng strålkastare monteras, liten hjälpare springer med burkar, lampor, trasor, ställningar, mm, mm.

5. Cow, sprutar, blandar, mixtrar, reparerar kompressor, får ett halvt ton rostvatten över sig när felet hittas med kaptens hjälp, skitsur men kör på.

         Färglabbet 

6. Epoxi sprutas på,

7. Sea Hawk Island 77, bottenfärg (miljövänlig då vi skall till Great Lakes 🙁 ) sprutas på,

        Nu e´de´nära!

8. 04.00 är det dags att återställa hela arbetsplatsen och kapten får så småningom gå och lägga sig.

Tidigt näst morgon är Cow tillbaks med en flock hjälpare. Nu skall skrovet fixas. Ser för DJ-LIGT ut jämfört med de nya linjerna i snobbrandsnivå. Gänget vattenslipar, putsar och fejar så några timmar senare skiner båten som om den nyss var utsläppt från sina ursprungsformar! Wow!06.00 lördag morgon kommer Mike, förman på varvet och släpper vår kära seaQwest i spat.

         Dopparedags!

07.00 drar han vidare till familjen som väntar på en utflykt. Lite dåligt samvete där…Vi har tydligen gjort något unikt. Så här gör man INTE.Och vad köstar de då? Hmmmm, ingen aning, nästan… Hör ni inget blev det dyyyyrt. Annars återkommerjag.(Hela denna cirkus lär bli en egen artikel senare..)

Duvali? Jo, det är en Hinduisk högtid som vi var med på någonstans i inre Trinidad. Jesse James fixade, och vi deltog.

         Lite tempeldans…

Musik och dans i Hinduiskt tempel, middag på traditionellt vis, ät med fingrarna, maten serverad på ett slags bananblad, enbart vegetariskt, skitstarkt, med sötdricka till.

(Kulturministern överlevde, men det var hårfint!)

         Lite käk…

Härlig stämning, fantastiskt vänliga männinskor, alla i byn var ursprungligen indier. Vi blev inbjudna till folks hem, fick gåvor på gatan och alla, ALLA var spik nyktra. Hinduer dricker nämligen ingen sprit. Vi vet från Surinam att hinduiska fester är bland det tråkigaste man kan vara på.

         Ett lysande exempel!

Men nu var det ljusfest!

Duvali firas på årets mörkaste dag och alla tänder ljus i så stor mängd som möjligt. Byn vi var i är känd i Trinidad för sina fina ljusarrangemnang så trinisarna vallfärdar hit. Visade sig tydligt på hemvägen då det var totalt trafikkaos på vägen hem…

(Mer i kommande resebrev!)

Bosse, våt om kölen…

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Vojne, vojne, ibland blir det nervösare än planerat.
I fredags var vi, tillsammans med alla trinisar, övertygade om att vi skulle få pisk av dåvarande tropical stormen Tomas under fredag natt och lördagen. Våldsamma skyfall ooch häftiga “gusts” var utlovade och befolkningen här bunkrade vilt på både supermarkets och bensinstationer. Det mesta tog slut i ett nafs. Värsta stormvarningen på Trinidad sedan 1972, nu jädrar… Vi yottisar stuvade och säkrade våra båtar så gott det gick. Ankrare rymde till säkrare vikar och Kurt, på Bellis som redan var våt om kölen fick låna våra gummidämpare.(Det gäller att värna om våra svenska bönder) Kratigt swell var att vänta!!!
Och vänta fick vi, och gör fortfarande… Men, nu skall det till en himla otur om elakingen vänder. Hoppas Haiti klarar sig. Verkar som han drar dit mot slutet av veckan, och då som en major hurrican. Vi får se.
Nyttig träning var det i alla fall. Vår bottenfixare Cow jobbade obekymrat på i lördags medan alla andra spanade mot himlen och försökte lukta sig till nå´n väderförändring…

Är du inte orolig frågade jag? Nooo, svarade Cow. God is from Trinidad and he was born i Chaguaramas so the hurricane will go around us…

Vilket den också gjorde!? Alla öar fick sin släng av sleven, utan vi, max vind 8 m/s och ett par regnskurar 🙂

Kan det ligga något i Cows fundering???

Bosse @ Chaguaramas Bay

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

An offer you can´t refuse, eller, självklart följer jag med, som jag sa till Hanna när hon frågade om jag ville följa med hennes man Ray Thompson på en fisketur. En nypensionerad legendar här i Chaguaramas. Han startade Power Boats tillsammans med sina bröder för snart 20 år sedan i en nästan öde vik som nu är ett av Karibiens största center för segel och motorbåts underhåll/förvaring. I hans “Why Worry” (Floridafiskebåt med 700 hästar under durken.) fick lilla kapten en heldag med ett riktigt fiskeproffs längs Trinidads norra kust. Mersmak!

     Ray Thompson

      Trinidads norra kust
    

2x 1meter kingfish

Misslyckad dag enligt Ray då det bara blev två meterlånga King-fisher men för en annan var dagen full av fiske tips, politik, historia och annat intressant som hade fått Kulturministern mögelgrön av avund!
Det sociala nätveket här nere spinner sina nät över ambitiösa båtrenoverare så man knappt hinner ta fram verktygen förrän det är dags för något event eller annan aktivitet. Eller lite tjöt över en öl…
Vi håller samtidigt igång en gäng “Contractors” på och kring båten vilka alla kräver sin handpåläggning.

Bäst är nog den gamle tysken Claus som skall fixa ett nytt skylightgaller.
– När blir det klart då? frågar naiv Kapten. “Any time from now” lyder svaret.
– Polerar du galleret för det priset? “Bring a couple of beer and you can use my  machine” flinade tysken.
På vägen har jag fått en driva bra tips om metaller, korrosion och annat smått och gott vi snedseglare kan gotta oss åt.

Cow, vår bottenkille kämpar på mot spräckta tidsplaner, bortsprungna, alternativt bakis anställda.
Ingen sjösättning i sikte de närmsta dagarna.

    Plastarbete pågår….

Calypso har slarvat bort ritningen på vår dynor så fredagsleveransen blir minst en vecka sen.

Kapten fixar bottenfärg och lite annat till kanonrabatt! Vilkoret är dock CASH! Mao skickas Intendenten att skaffa fram Trinidiansk hårdvaluta från närmsta bankomat. Med tanke på rånrisken vågar ingen klok Kapten ha sådan kontanta belopp på sig…

     Hanna hanns med att fira i måndags då vi under måndagsräffen för skandinaver fick äran att utse henne till JRSKs Lots no1!

I övrigt fylls kontot med intressanta människor på med rasande tempo. Fåniga fördomar faller fullständigt samman och nya spännande levnadsöden tar plats i en redan välfylld skalle.

Ett riktigt scheissewetter är på G till helgen så då blir det gratis dusch på gårdsplan.
Det är svettigt under hjälmen hälsar

Bosse @ POwer Boats
PS
Köp nästa nummer av På Kryss om du vill se senaste akvarellsamarbetet av vår målande skipper.

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

    Vy från vårt rum under acklimatiseringen ovan Power Boats Supermarket. Inglidandes i viken kommer en oljerigg som skall servas och i nedre höger hörn ligger Skizzo´s Water Taxi. 

Nu har vi varit här I Chaguaramas i en vecka och börjar så smått aklimakterisera (sug på den) oss. Med andra ord, det är ok att svettas när lägsta temperaturen är 30+ och man själv passerat 50+ .Frånsett detta är vi mycket lyckliga då veckors slit och förberedelser I somras “payed off”! Intendenten har gått igenom båten med lupp och inte en mögelspor har uppbringats. (Standard här nere efter en orkansäsongskvarlämning är kamoflagefärgad båt invärtes, inget kul…) 

     Krympplastad seaQwest i båtträngseln…

Allt medan Kapten sprang omkring under sitt “schrink wrap” tält och letade mögel, ormar, ödlor, kackerlackor och andra överhöstare (under hösten regnar det som f-n här nere och det har även djuren fattat och därmed letar de regnskydd typ plastkupoler kreerade av tossing yotties.) Inget napp på däcksregionerna vilket fick Intendenten att jubla av lycka tills nästa svetteby tog överhanden och ljudet övergick mot puhh, umpfhh, ööööh, phuiiii, mffff osv.

Vi vänjer oss säkert så småningom och ser fram mot den dag då vår Cow släpper ut seaQwest på grönbete, eeh, jag menar blåbete. Men innan dess skall Cow peela, blister remova, sanda, painta, epoxa, sanda, painta, fixa och annat tills vår kära seaQwest är sjösättningsduglig igen med helt ny bottenskrud.

YoursBosse, hot´n damp in Trinidad

PS

Endast några få småbucklor på hjälmen so far…Ingen rök utan eld, och här brinner det inte än!

     Hjälmtest i Mölndal.

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »