Nattjobb med Cowboys & Duvali med Indianer…
Hjälmen är avplockad för värmen gör kulturministern väldigt foglig. Senaste dagarna har hon haft en rejäl släng av värmeslag vilket vi till slut ordnade med maratondusch, två timmar Internet i AC-rum med efterföljande lunch och med massor av vätska. Så nu är ordningen återställd igen och Kapten får inrätta sig i ledet när ministern åter styr och ställer. Hon har skaffat sig en ny nalle, “Svalle”, en svalkande fläkt hon bär omkring på vart hon går i båten. I går fick jag stoppat ett försök att ta den med till lunchrestaurangen tvåhundra meter bort. Kablarna hade nog gått att skarva ihop men lite pinsamt då stället dräller av tropikfläktar.
Så till nattjobbet, hon är givetvis där med ett finger i spelet igen.
“Jag går inte med på att ligga en natt till på land!!!” lät det med en röst som INTE tolererade motsägning.
Vilket kapten försiktigt förmedlade vidare till vår Contractor Cow som för fjärde gången skjutit upp datumet för sjösättning efter avslutade bottenarbeten. “Ok, jag fixar sjösättning på lördag, duger det?”
Visst svarar kapten men då jobbar ju ingen och på fredag är det “Duvali” vilket innebär att ALLA är lediga???
“I fix” säger Cow självklart och fortsätter jobba med vårt underrede.
Jodå, torsdag eftermmiddag är det stort pådrag för sprutmålning av:
1. Ny röd linje,
2. Ny vit linje,
3. Nu blev det kolsvart. Vad gör vi nu???
4. En gäng strålkastare monteras, liten hjälpare springer med burkar, lampor, trasor, ställningar, mm, mm.
5. Cow, sprutar, blandar, mixtrar, reparerar kompressor, får ett halvt ton rostvatten över sig när felet hittas med kaptens hjälp, skitsur men kör på.
Färglabbet
6. Epoxi sprutas på,
7. Sea Hawk Island 77, bottenfärg (miljövänlig då vi skall till Great Lakes 🙁 ) sprutas på,
8. 04.00 är det dags att återställa hela arbetsplatsen och kapten får så småningom gå och lägga sig.
Tidigt näst morgon är Cow tillbaks med en flock hjälpare. Nu skall skrovet fixas. Ser för DJ-LIGT ut jämfört med de nya linjerna i snobbrandsnivå. Gänget vattenslipar, putsar och fejar så några timmar senare skiner båten som om den nyss var utsläppt från sina ursprungsformar! Wow!06.00 lördag morgon kommer Mike, förman på varvet och släpper vår kära seaQwest i spat.
Dopparedags!
07.00 drar han vidare till familjen som väntar på en utflykt. Lite dåligt samvete där…Vi har tydligen gjort något unikt. Så här gör man INTE.Och vad köstar de då? Hmmmm, ingen aning, nästan… Hör ni inget blev det dyyyyrt. Annars återkommerjag.(Hela denna cirkus lär bli en egen artikel senare..)
Duvali? Jo, det är en Hinduisk högtid som vi var med på någonstans i inre Trinidad. Jesse James fixade, och vi deltog.
Musik och dans i Hinduiskt tempel, middag på traditionellt vis, ät med fingrarna, maten serverad på ett slags bananblad, enbart vegetariskt, skitstarkt, med sötdricka till.
(Kulturministern överlevde, men det var hårfint!)
Härlig stämning, fantastiskt vänliga männinskor, alla i byn var ursprungligen indier. Vi blev inbjudna till folks hem, fick gåvor på gatan och alla, ALLA var spik nyktra. Hinduer dricker nämligen ingen sprit. Vi vet från Surinam att hinduiska fester är bland det tråkigaste man kan vara på.
Ett lysande exempel!
Men nu var det ljusfest!
Duvali firas på årets mörkaste dag och alla tänder ljus i så stor mängd som möjligt. Byn vi var i är känd i Trinidad för sina fina ljusarrangemnang så trinisarna vallfärdar hit. Visade sig tydligt på hemvägen då det var totalt trafikkaos på vägen hem…
(Mer i kommande resebrev!)
Bosse, våt om kölen…
Jaha, då blev till att både skumpa i sjön och inombords igen.
Hälsningar från Gbg som snart får en ny bro (älvförbindelse)
Snön väck, 6,5c och härligt mulet med kalla vindar oavsett hur man vänder sig.
Men sånt är livet för oss “icke lyxlirare”.
Take care