Happy news för konstälskare men framförallt för mig själv, har börjat måla igen, en tavla om dán är bra som fán!!!
De blir bättre och bättre och de senaste skrattar ialla fall inte kulturministern åt. Tänkte tragla på kommande vecka och se om tekniken tar sig, just nu känns det i alla fall kul att måla igen! 🙂
Kulturmi.. Eh, Heléne har också fullt upp med sin bok som nu börjar kännas som ett seriöst projekt, hon synops-ar, research-ar, korrektur-ar, makuler-ar, indexer-ar rader-ar, kompletter-ar och gud vet vad det heter-ar med stor iver! Vi hinner knappt sola, bada, båtpyssla och andra krävande missions man har som långseglare. (just nu lång-liggare)

I förra veckan drabbades vi av det trista beskedet att m2 Din Bostadsmäklare gått i konkurs… Vi hade efter två års jobbiga strider med dess före detta VD äntligen fått rätt via domar i Tingsrätten och betalning skulle ske i november, då sätter man företaget i konkurs! Finansieringen av två års vistelse på haven gick därmed troligen upp i rök. Som ni vet kan man inte lugga en flintskallig, och enligt vad som sägs på sta´n är flintskallig bara förnamnet. Gott att få rätt, men det blev dyrt.
Ja ja, livet går vidare och vi har ju det trots allt väldigt bra här nere. Vi har ju åtminstone tur med vädret. Svinhugg går igen och nån gång springer rättvisan ikapp även den mest förslagne VDn.

I övrigt så blir det väldigt socialt när man ligger  vid en sådan världsmetropol som Puerto Mogan. Hit verkar alla komma 🙂 Vi har fått besök från ett stort antal människor som hittat oss via hemsidan eller andra kanaler, många som inte är seglare utan bara turistar på Gran Canaria.

I morgon skall vi segla ut till en närliggande vik där undertecknad skall göra ren botten, propellern och loggen som i sitt stillsamma liv totalt växt ihop med Mogans undervattensfauna. Iklädd shorty, snorkel, cyklop, simfenor och nyiköpt viktbälte (som om man inte väger tillräckligt) skall jag hålla andan och skrubba utav bara f-n, andas, skubba, andas, skrubba, ja ni fattar… Håll tummarna att inte viktbältet är för tungt och att grönsakerna på skrovet är sammarbetsvilliga.
Kulturministern skall under tiden bättra på sin solbränna och förhoppningsvis hålla ett öga på att inte kapten låter viktbältet bestämma och dra ner honom till rockor, bläckfiskar och annat otäckt på havets botten.
(Är lite orolig för det där med fridykning, jag har flera gånger sett baracudor i hamnen, de lär vara farliga och i vattnet är man nog inte den skarpaste klingan som nå´n klok filosof lär ha sagt 🙂 )
Avslutningsvis vill jag tacka alla de som hört av sig i positiv anda om våran hemsida. Designen är gjord av vår son  Kim, men innehållet står vi för. Vi lägger rätt mycket tid på sidan och kan den inspirera andra blir det ju så mycket roligare. Så tack igen, och har ni synpunkter så tas dessa tacksamt emot!

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 5 Kommentarer »

Det känns som det är på tiden att presentera besättningen ombord på seaQwest. Vi är ju faktiskt några stycken som hjälps åt att få skutan att gå framåt.

Redare Heléne

Ansvarar för allt administrativt och ekonomiskt kring resan.
Agerar Kulturminister så snart vi kommit på landbacken. Navigeringen tar hon också ansvar för, ingen idé att försöka ändra på det då kontrollbehovet är väl utvecklat hos vår redare.
Den traditionella inre tjänsten sköter hon med bravur. Kapten kan ibland känna sig lite bortskämd…

Kapten Bosse

Chef ombord när vi är till havs men så snart vi lagt till vid kaj tar Redaren över med järnhand.
Sköter i övrigt det mesta av den yttre tjänsten när han inte skruvar på något som behöver lagas/monteras.
“Skitjobben” hanteras självklart av kapten då sådant inte existerar i redarens värld.

Elin

Vår lilla maskot som skall segla med oss och hjälpa till med att hålla ett vakande grodöga på båten när vi inte är ombord. Efter att ha blivit strypt två gånger på Nordsjön har hon hoppat upp på badbryggan och vägrar lämna den. Still going strong!

Helmer

Styr och ställer när övriga besättningen inte orkar/ids. Håller kurs som ingen annan, kan vara lite gnällig om man inte ställer ner Responsen till 2. När det gäller att hålla kurs vid bidevindsegling och ta vara på varje litet vindvrid är han helt överlägsen Kaptens förmåga. Lite för hungrig på ström men Wille kompenserar villigt. Om Helmer skulle bli dålig tar hans äldre bror, Helmut, över. Lite klenare men duger till nöds.

Wille

�
Duktig på att vissla och hjälper oss med strömtillförseln på ett hittills utmärkt sätt. (Vi får se hur det går när det blir mindre tätt mellan marinorna…)

Lill-Helge

Vår lilla kökshjälpreda som tar hand om alla organiska sopor som han sedan “fixar undan” under våra havsseglingar. Storebror Helge lämnade vi kvar vid vårt hus i Mölnlycke.

Tilda

En blyg liten ouppfostrad dam som huserar på de flesta långfärdsbåtar. Mest aktiv på natten då hon rycker i skåpsluckor, vickar på allt löst i stuvutrymmen och kan ibland föra sånt liv så det är omöjligt att sova. Lite nytta har vi dock av henne, för varje sömnlös natt blir båten bättre stuvad.

Bevingade ord eller…?
Det blir filmtajm lite då och då nere i kajutan. Efter att fått fyllt på förråden med film när vi var hemma hade vi en filmkväll med Indiana Jones senaste.
Jag skall inte recencera filmen men jag trivdes och redaren somnade… När jag kommenterade en scen och fick ett “Goddag yxskaft”- svar och sa “Que?” replikerade Heléne yrvaket:
“Jag är nog inte den skarpaste klingan just nu, jag är nog bara skaftet…”

Apropå yxor och klingor.
Nu har bilan fallit över m2s försök att undanhålla undertecknad rättmätig ersättning.
Tingsrättsdomen gav mej rätt på alla punkter så nu är det bara att hoppas att de klarar av att göra rätt för sig, ryktet säger att kassan är minst sagt skral…

Under tiden har vi åter inrättat oss i livet på en båt.
Till och med skaffat oss rutiner, upp och iväg på hurtig (hö-hö!) morgonpromenad nån timme, frukostbröd inhandlas på hemvägen och sen avnjuts en lååång frukost i sittbrunnen.
Vi köper GP var tredje dag  till frukostläsning.(Det räcker, den är ändå gammal när vi får den och man kan inte läsa en GP från 1:a till sista sidan i ett svep)
Om vi “hinner” tar vi en tur till stranden där vi (ok, jag) tar en lång simtur runt playan.
Övriga aktiviteter varierar från dag till dag men vad som är riktigt kul är att kulturministern nu extraknäcker som författare. Bäva månde somliga när den boken släpps…
Bosse @ seaQwest, Puerto MoganPS
WiFi antennen fungerar fantastiskt bra, så nu Surfar, Skypar och MSNar vi för fullt!

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Efter 10 intensiva dagar på vår gamla hemmaplan Göteborg har vi nu kommit tillbaks till Puerto Mogan och vår kära seaQwest.

Blev lite irriterad när vi äntrat båten och upptäckte att någon lagt om förtöjningen i aktern. Misstänker en långliggande tysk som krånglade med oss redan första dan om hur vi förtöjt.
(Skall üppfoztra honom en vacker dag, kanske redan i morgon då varje dag här verkar vara vacker.)
En annan sak som irriterade var att någon använt vår targabåge som tvättställning, där hängde ett par gigantiska ljusblå kalsonger och ett par ännu större rosa trosor!!!
Vi beklagade oss för våra norska vänner på Tekla dit vi blev inbjudna strax efter ankomsten. De var övertygade om att det var tyzken som låg bakom detta också…
Dan efter skall jag lämna underkläderna till marinakontoret, Heléne har inte velat komma nära dem ens, med frågan om det kan vara de som försökt få båten att se bebodd ut? Möter Ernst & May på vägen och då erkänner May att det är hon som är tvätt-torkerskan, “men de är helt nya” säger hon urskuldrande.
Stort garv och strax har jag varit ombord på en annan svensk båt, Emmi som också varit hemma i Götet men kommer en dag senare än oss, ett bra skämt borde funka mer än en gång.

Tiden hemma var intensiv med många möten, de flesta kära men ett lite mer jobbigt. Tidigare nämnd rättegång gick väl och nu väntar vi på dom om nån vecka. Risk finns dock att även om jag får rätt finns inga pengar att hämta… Men, rätt är det viktigaste att få just nu.
Vi hann med barn, släkt och nära vänner med ett intensivt schema med luncher och kvällsaktiviteter, en hel del ärenden och mycket åka runt. Buss, har vi lärt oss, funkar gôr bra och tre dagar med lånad bil från Kristina Baaz Frank gjorde att besvärliga ärenden kunde fixas också. Tack alla för trevliga stunder och go´mat! (Vi lagade inte ett mål mat på hela tiden 🙂 )
Tyvärr missade vi alla våra vänner på JRSK helt men det går väl fler tåg, eller troligare flygplan.
En bonus var att vi åter fick träffa vår älskade Måzart vilket blev ett kärt återseende.

Lite magrare än sist men fortfarande med härlig spänst i steget!

Lite bunkring av livsnödvändiga saker blev det också. En hel flyttkartong närmare bestämt. Vid incheckningen blev vi skickade till “udda bagage” där en dam bryskt frågade vad lådan innehöll?
Skeppsintent Hurtig svarade glatt: Kaffe, salta S och diskborstar! Hon flinade åt oss och passade på att tips om att man kan strö lite salt på kaffet när man brygger så smakar det mer och bättre, fan trot men vi kommer att testa!
Själv smugglade jag med mej två specialbyggda “WiFi-antenner” från Holland i handbagaget och blev givetvis stoppad och undanplockad från bandet vid säkerhetskontrollen. När jag förklarat vad de mystiska apparaterna var kom frågan spontant från säkerhetskontrollanten:
Vad skall du ha för dem? Men den ena var till oss och den andra till Tekla så han fick klara sig med standard uppkoppling ett tag till….

Nu väntar en tid med stillaliggande och test av “hamnliv”. Ett antal besök väntar oss innan årsskiftet så tiden lär rinna på med sedvanlig hastighet.
Bosse @ seaQwest again!

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

Så var man då hemma igen, eller är det borta? Vårt hem är ju båten och den ligger i Puerto Mogan så då borde ju det vara hemma och vi vara på besök borta i Göteborg.
Att träffa sina barn, släkt och vänner känns dock väldigt hemma!

Lämnade en härlig tillvaro med  flyget som tog en hel dag för att komma hem till ett höstigt Göteborg. 4 månader med båt ner, 1 dag tillbaks, det är skillnad på fortskaffningsmedel!!!
By the way, Sterling startar direktflyg Gran Canaria – Göteborg för drygt 2 500 kr t/r 1 november! Typiskt när vi måste åka hem i oktober, dubbla priset och 12 tim resa i stället för 4…
Vi skrattade åt varandra när vi strosade omkring i Mölndals Centrum och konstaterade att så många pratade svenska. (“Inte alls lika många utläningar som i Spanien” 🙂 )
Handlingen gick smidigare än på länge och bussturen hem till vår lilla Mölndalslya gick snabbt och enkelt.
Konstigt, för ett halvår sedan skulle ingen av oss kommit på tanken att ta bussen för att åka och handla, nu är vi jättenöjda med hur bra det fungerar.
Människan är helt klart anpassningsbar, till och med “kulturministern” & undertecknad!

Bosse @ Mölndal

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Utsikt från vår sittbrunn, i Puerto Mogan, Gran Canaria

…åtminstone känns det så just nu. Med andra ord: Äntligen har vi kommit fram till Kanarieöarna, vår slutmål för årets segling. Från och med nu kan vi ta det lugnt och börja leva långseglarliv, vad det nu är för nåt. Få till en slags vardag och ligga still i några veckor på samma ställe utan att behöva röra vidare. Tänka igenom vad vi vill framöver.
Det enda som står på schemat är vår hemresa den 8:e som vi ser fram emot med blandade känslor. Skall bli väldigt roligt att komma hem och träffa barn, släkt, vänner och GÖTEBORG, staden i våra hjärtan. (Givetvis har vi skaffat lägenhet i Mölndal 🙁 ) Öh just det, blandade känslor, jo, på minussidan blir ju givetvis att släppa vårt hem, seaQwest, där vi trivs förträffligt, om än bara för ett par veckor. Ett annat minus är att tvingas konfronteras med en person som gjort både mig och Heléne så mycket illa. Talar om min första och förhoppningsvis sista rättegång, mot min före detta arbetsgivare m2, som går av stapeln den 13:e oktober.
Men mest skall det bli väldigt kul att komma hem! Få lite distans till det vi håller på med, för att sen komma tillbaks till båten och jämföra. OK, 25 grader och sol jämfört med 5 grader och regn blir kanske orättvist :-)… Sen handlar ju inte livet bara om väder, även om man som seglare ibland tror det.

Kulturministern måste ju omnämnas, snudd på tradition i dessa bloggar :-).
Jo, på Madeira finns det massor med levador, vattenrännor som slingrar sig runt bergen som bevattningssystem. Tillsammans med våra seglarvänner på Unicorn skulle en liten enkel tur genomföras på dessa gamla stigar längs en levada. Vi är ju trots allt försoffade (sittbrunnade låter lite konstigt) amatörer så inget avancerat här. Inför avresan medtogs den numer onödiga hjälmen som flitigt användes vid rökavvänjningsperiodens inledning. Man vet ju aldrig vad som kan hända i naturen…
När vi väl kommit på plats och hittat vår “promenadväg” tog Kulturministern kommandot och skevade iväg i täten, tätt följd av Anna-Karin och Håkan från Unicorn, två mycket erfarna vandrare. Var i hela Hisingen fick hon den energin ifrån? Kan det vara så att nikotinet börjat pysa ur kroppen och rent syre därmed får plats? Skit samma., kul att se! När den enkla turen på 1,5 timmar var över och vi nått fram till norrsidan öppnades en vidunderlig utsikt!  Boca do Risco, namnet säger lite om platsen, inget ställe att halka på, 300 meter stup rätt ner till vattnet.

Här funderar Unicorns vandare på att fortsätta längs bergssidan till en by längre norrut. Kulturministern som fort blir uttråkad såg inte fram emot att gå tillbaka samma väg så hon var helt plötsligt stor begsklättrarentusiast???

På nytt tar hon täten på en promenad längs stigar som var bland det häftigaste jag gått på. (Unicorn intygade att det var den mest dramatiska och vackraste vandring tur de gjort hittills) Efter en timme med nervös klättring/vandring var vi tvungna att ge upp. Flera delar av stigen hade regnat bort och vid ett ställe där det bara var blött berg, en rostg wire att hålla sig i, 300 meter ner till sten och vatten, då går man inte vidare. Fast Kulturministern ville givetvis prova! Jag skällde som en bandhund, Anna-Karin Och Håkan stod på betryggande avstånd och såg lätt nervösa ut, troligen mest för de hisnande branterna och stigen som stundtals bara var 30 cm bred. Efter lite övertalning kom Heléne tillbaks från den livsfarliga position hon intagit för att jag skulle ta ett “fräckt kort”.
Medaljens baksida på detta äventyr var att våra stackars otränade kroppar hade ytterligare 2 timmars rask promenad framför sig, vilket gjorde sig plågsamt påmint de närmsta  dagarna efteråt för undertecknad. Framsidan var givetvis en härlig upplevelse och Kulturministerns kondition och mod (?).

(Läs gärna i September-resebrevet om denna tur också)

Sitter i brunn och lyssnar på ett tradjazz band som spelar på torget innanför vår pontonbrygga. Njuter av ett glas vin i den ljumma kvällsvinden. Vi ligger i Puerto Mogan på Gran Canaria, den finaste marina-miljö jag sett hittills. Nära till allt, snyggt, lugnt, massor med blommor och givetvis ett fantastiskt klimat!
Nä, nu tror jag att jag skall gå och fylla på mitt glas…

Bosse @ seaQwest
PS
Lärde oss härom dagen vad “vindaccelerationszoner” är för något. På väg in mot Gran Canaria med Teneriffas Teide om styrbord i härlig nordostlig vind, ca 7-10 m/s, ökade vinden plötsligt. Inga prognoser hade sagt annat än just 7-10 men vi hade däremot läst om dessa vindfenomen så jag revade snabbt och på några minuter var vinden uppe i 15-18 m/s. Nu blev det en två timmars “rollercoaster” med handstyrning och glada tjut vid häftga “surfar”. När vi rundade sista hörnet innan Puerto Mogan gled vi ur vindaccelerationszonen och det blev vindstilla. (!) Kunde fortfarande se hur sjön bröt och havet var alldeles vitt bara nån distans utanför oss. Visst är naturen fantastisk?  Dessa fenomen finns på ytterligare några platser på Kanarieöarna, men här är givetvis den “häftigaste”… DS

PPS
Nya bilder under överseglingsbloggen, Vrängda badrumstemat…

Kategorier: Långsegling // 6 Kommentarer »