Nätterna har blivit markant längre och svartare än vad vi som kommer från midnattssolens land är vana vid. På mitt första nattpass (får alltid hundvakten) satt jag i lugnan ro och lyssnade på Jan Guillos “Arvet efter Arn” instängd i vår lilla “doghouse-kuvös” (= Vindruta med sprayhood och påkopplad bakvägg. Mycket fönster, varmt och gott, fungerar fantastiskt bra och har hittills använts vid varje nattsegling).
Vinden mojnade så det blev dags att starta motorn och rulla in seglen. Jag öppnade bakväggen och gick ut i kolmörkret för att fixa detta. När jag tar tampen för att rulla in genuan blir det ett hiskeligt liv och nå´t fladdrar till upp i ansiktet på mej. Blev jag rädd? Yessss! Men duvan jag väckte blev nog lika rädd…
Den var dock så trött att den stannade i sittbrunn resten av natten trots att jag ibland störde med segelbestyr.

Skräck II
Ligger och sover min förmiddags-skönhetssömn när Heléne vrålar: Booosse!!!
“Vi kör på en val” skriker hon. Rusar upp och tittar föröver och jodå,  där simmar en val. Han/hon kan vävjningsreglerna och kommer från höger så det var bara att klicka 30 grader styrbord på autopiloten så var faran över. Att den var så hejdlöst lång berodde på att det var två valar på rad.

Under överfarten såg vi val vid ett flertal tillfällen och många fontäner när de kom upp och blåste luft. Långsamt och majetsätiskt glider de upp och ner igen. Men vi är dåliga på identifieringen. De jättestora var gråa med många meter rygg och en ganska liten ryggfena samt den klassiska stora stjärtfenan. På håll såg vi också ett gäng som var svarta med en hög smal ryggfena.
Kan någon tipsa om vilka sorter det var?
Skall bli bättre på  att ha kamera “stand by” framöver, dessa gånger stod vi bara och gapade fascinerat. Heléne fick dock en bild på håll, se nedan.

 
Delfiner har det också varit många, tyvärr inte lika lekfulla som de vi träffade i Skottland, utan de bara passerde utan att hälsa. Vid ett tillfälle for en tonfisk rakt upp ur vattnet och landade med ett plask alldeles intill båten. Jag hann tyvärr inte få fram mitt fiskespö så det får bli tonfisk på burk, som vanligt.

Skräp på Biscaya!
Om man drar ett litet tunt streck från La Rochelle till Gijon 250 Nm långt får man en uppfattning om hur lten del av detta hav vi sett. Om vi då nästan hela tiden sett flaskor, frigolit, plastpåsar, backar, stockar(!), burkar och allsköns bråte blir man beklämd över hur mycket vi människor grisar ner på haven.

Som seglare är vi försiktiga generaler, både Heléne och jag. Fyller man sedan på med att “fegast” bestämmer blir det många tillfällen man ligger still. Just nu i Gijon, med en motorservice och diverse fix på programmet. 5 beaufort VNV lockar inte då vågorna blir stora från lågtrycket längre ut. Drar troligen vidare mot La Coruna i morgon.
Skönt är att nu har vi varma nätter och vattentemperaturen klättrar uppåt (22 just nu)
Bosse & Heléne @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 1 Kommentar »