Med alla marinabesök vi gjort har det blivit uppenbart att ett effektivt sätt att spara gas är att skaffa en värmeplatta som komplement. Norskt tips från vår kompisbåt Tekla. Sagt och gjort, i Bayona inköptes en platta som testats till belåtenhet av köksmästaren (förkläd kulturminister, nej, inte förklädd…) Krånglet med förlängningssladdar över halva båten gjorde dock att krav på en bättre installation ställdes av ovan minister så här i Figueira Da Foz inköptes det materiel för  fast installation.
Efter sedvanlig rundtur på stan var kulturministern lite trött, så “Du kan väl fixa ihop det här medan jag tar en eftermiddagslur?” Visst “nemas problemas…” sa jag och satte igång. Läget för inomhusaktiviteter var perfekt (10-15m/s SSV och ööösregn). Jobbet var busenkelt då jag hade en kontakt i motorrummet till den gamla elvärmaren. I princip en förlängningssladd från motorrummet till en plats bakom spisen. Skruvar upp durkarna, öppnar motorrummet, tömmer köksskåpet och plötsligt har jag ingen plats kvar för verktyg. Fyller sittbrunn med bråte och sätter igång. Den enkla kontakten var givetvis tillverkad i Kina eller liknande så ingenting var ihopskruvat normalt utan ihopklämt och nitat. Jag fullständigt ääälskar moderna eldetaljer!!! Efter att ha borrat upp kontakten, skaffat nya skruv att få ihop allt samt tagit fram lödgrejer till fastsättning av ledarna var det dags att dra kabel. Gick fint ända tills jag fastnade med axlarna inne i köksskåpet, montagets första svordom. (Skönt att veta att man är mer bredaxlad än tjockskallig :-)) För att komma rätt fick jag borra ett hål bakom spisen varpå glasögonen fastnade i spisgallret,aj då… Med bägge händerna upptagna, hängandes över spisen desperat försökandes lirka loss detta 50+ tillbehör bankade jag huvudet i luckan till överskåpet som öppnats medan jag ryckte och slet för att komma loss. Nu satt jag illa till. Men båten gungade till i vinden och luckan stängdes samtidigt som glasögonen mirakulöst lossnade från gallret. Lyckan var stor så jag firade med en inhemsk öl. Portugiserna är riktigt duktiga på att brygga kan konstateras. När det var dags för att få ihop den fördömda kontakten med kabeln bakom spisen var jag tvungen att demontera den vilket kräver fyra händer. Kulturministern vågar ingen väcka under skönhetssömnen så jag satte mig vid datorn och påbörjade denna blogg.
Fem minuter senare kommer nåt ut från akterruffen och säger “Men vad du stökar till, är du inte färdig än???” Heléne har vaknat…

Jobbet färdigställdes givervis genast och redaren blev nöjd. Kastade sig genast över matlagningen med potatiskok på vår nya fina el-platta som slutade i en liten gourmetmiddag, som vanligt :-).
 

Tre månader… 

Så länge är det som Heléne varit rökfri. Och som ni ser på bilden har hon inte tagit minsta skada. Luktsinnet är eventuellt på G och smak, kondition mm kommer säkert med lite träning…
Allt mer sällan ser man henne rusa upp i sittbrunn och förvirrat undra vad gör jag här? Eller de underliga grimaserna som uppstod vid tidigare självklara “cigg” tillfällen.

Stort grattis till de första tre månaderna, från nu blir det bara lättare och lättare. (För de flesta i alla fall…)

Fortfarande lyser det Azoriska högtrycket med sin frånvaro så vi har gott om lågtrycksbetonat väder. Träffar dock nya vänner och har trevligt mest hela tiden så det går ingen nöd på oss. (Lite mer riktig “go” segling hade dock inte  gjort ont)

Bosse & Heléne @ seaQwest
 

Bonus:

Portvinsprovning hos Sandemans i Porto tillsammans med May och Ernst från Norska båten Tekla

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »