Här på Ibiza har det blivit ankring för hela pengen, förutom den peng det kostade att besöka Eulalia som beskrevs i förra bloggen. Vi hittade på nordostspetsen en häftig liten vik, Clot dés Llamp, helt omgärdad med spännande, höga klippformationer och en läckert blågrön sandbotten med 3-10 m ankringsdjup. Gott om ankringsutrymme. Vi gick dit tidigt på morgonen från Cala de San Vicente då det hade varit en svalpig natt. Hade tankar på att lägga oss vid en liten ö som heter Isla de Tagomago men när vi kom dit vände vinden och ökade på så viken vi sett ut blev plötsligt väldigt ogästvänlig….
Vi stävade vidare mot Clot dés Llamp och när vi kom dit var det helt tomt! Högsäsong på Ibiza, lite rôta skall man ha…

Nu till rubriken, för att undvika det otäcka fenomenet “draggning” tandemankrar vi oftast, dvs påhängt framför vårt huvudankare (Delta 16kg) sitter ett 12 kgs Bruce med 4 m kätting. Via plottern har vi alltid på ankringslarm, just in case. Trots dessa åtgärder i säkerhetens tecken finns alltid en viss oro, både hos redare och kapten. Ja, ja, man blir väl van nå´n gång.

Vår lilla internet-, radio- och telefonbefriade vik (snacka om remote!) var så pass trevlig att vi låg kvar en extra dag för slapping och båtpyssel.

Ett mission för undertecknad var att kolla propellerskicket. De säger att det växer bra i värmen… Och, ja det gör det.
Skippers inspektion förbereddes väl med snorkel, cyklop, simfenor, shorty (våtdräkt med bra flytförmåga), blybälte (som gör att man sjunker ändå…) samt stålborste. I sällskap med en drös nyfikna (och närgångna) fiskar i olika färger började behandlingen av propellern. Efter en väldigt kort stunds borstande var det dags att andas, var i h-ete är ytan? Huvudet svart av bottenfärg med ett fly på propellern rent, ingen dålig början… Ner igen, borsta, borsta, upp, andas, ner igen osv. Efter ett antal vändor in under båten var propellern skinande blank och skipper helt slut. Tur att vi knutit fast honom med ett snöre i blybältet så att redaren kunde hala in honom till badplattformen. I sittbrunn väntade en iskall sangria vilket fick skeppar´n att piggna till direkt. Helt klart är dock att kondisen bör förbättras!

Nu (0930 10 juni) är vi på väg till Mallorca i en härlig slör, 10-15 knop. So far so goooood avseende segling i Medelhavet!
Ännu mera nu 21.00, kan meddelas att hela resan fortsatte med konstant vind, de ni!
Kan man tänka sig Heléne & Bosse på Mallis? Man skall aldrig säga aldrig och alltid stavas alltid med ett t.
Bosse @ seaQwest

Enda stället det gick att komma iland på vid Clot dés Llamp, kunde blivit tokigt då jag knappt vågade ta mig tillbaks till jollen… (Lärdom: Det är mycket lättare att klättra upp än ner!)

Kategorier: Långsegling // 1 Kommentar »