Så var man åter ombord på vår seaQwest! Känns skönt. Oj, vad varmt det är här nere, de två första dagarna gnällde samtliga över hur svårt det var att sova i värmen. Dagtid går det ju alltid att som ungdomarna, bada, eller som en annan, leka med vattenslang. Jämrans vad smutsig båten blivit på två månader! Men nu är hon fin igen och med Eddies hjälp sitter det till och med segel uppe. Häromdan hade vi en liten incident i ringrostens tecken. Vi skulle ta båten ut till en intilliggande playa för att bada och inspektera genomföringar, propeller och allt annat som huserar under ytan på en båt. Allt gick strålande ända tills jag la i backen och vi började glida bakåt. Det rasslade och skakade vilt och jag försökte lägga i friläge, men tji fick jag! Backen hade bestämt sig för att sitta kvar i läge och mina ryckanden i gasreglaget ökade bara farten bakåt. Som de flesta vet är det gott om båtar ganska nära bakom i en stor marina och så var det även här! “Stäng av maskin!” vrålar jag samtidigt som båten med oroväckande hög hastighet närmar sig grannbåtarna mittemot. Något förvirrat tumult infinner sig i sittbrunnens främre del innan Heléne hittar avstängningsnyckeln och maskin tystnar… Då kan jag plötsligt få in friläge! “Starta maskin!” vrålar jag om möjligt ännu ivrigare än nyss för grannbåtarna är nu farligt nära en “sudden impact”. Heléne får igång maskin (gamla Källberg kan man lita på!”) och jag gasar så halva marinan väcks ur sin siesta. “Det gick ju fint” sa jag medan vi sakta puttrade ut ur Port Olimpics hamn. Väl på plats norr om marinan, utanför en av alla playor som kantar staden, dök jag för att inspektera. Snacka om “ringrost”! Vår fina flöjlande propeller hade växt ihop till en fast propeller så en bra stund senare kom en anfådd Bosse upp från dyket och propellern hade blivit rörlig igen….  Tips är att använda handskar vid dylika operationer, min fingrar blödde fint efter närkontakt med sjötulpanerna som låst fast vår lilla prop.
 

Elin is back on seaQwest

Efter sin rymmning eller kidnappning, vi vet inte säkert, har Elin återvänt! Lite kaxigare, mer krokodilig men med samma öppna ring som tidigare: Welcome aboard sa vi och Elin intog genast favoritplatsen.
Vi ligger nu med på den stora globala AIS-siten, med bild och allt! (http://www.marinetraffic.com/ais) Någon har tagit kort på oss i Gibraltar och lagt ut på sidan.

Frakten gick bra! Våra 60 kilo kom fram, helt intakta och till och med da´n innan vi själva var på plats. Splendido!
En av dagarna var vi på desperat gasoljakt och landade i Barcelonas södra delar. Misslynta efter att den utlovade gasdepån var riven och ersatt av bostäder köpte vi lunch på en bensinstation (Repsol) och åkte in på Barcelonas Cementeria (inte betongfabrik utan kyrkogård i bautaformat).

Fascinerande hur olika vi hanterar våra kära när de inte är kvar. Här var det en hel bergssida klädd med små bårhusliknande krypin, tjusigt smyckade, allt uppblandat med stora mausoleum och allt däremellan. Hela radhusliknande längor med små krypin.

Dali gav vi en heldag, mer om detta i Helénes kommande resebrev…

Ibiza next!!! (Vi drar i morgon bitti…)

Bosse @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // Kommentera »