Alla som känner vår lilla minister vet att hon kan vara; kräsen, äckelmagad och innehar ett antal fobier, de flesta djurrelaterade. ”Bättre lite skit i hörnet…” är för henne ett okänt uttryck men nu har vi passerat alla hennes gränser med råge!

Kapten har tidigare förgäves försökt få förståelse för detta men med uselt resultat. 

Redan när vi kom till hotellet i Manaus vände hon i dörren vid åsynen av rummet. Vi landade i ett litet ruffigt rum utan det mesta och Kulturministern fick ett spel. Rätt ok då det vid den nattliga uppgörelsen (04.00) i receptionen visade sig att vi hade fått fel rum och det rum vi fick var klart bättre. Dock under den normala ”ribban”.

På vår djungeltur hade vi bokat en ”private suite” första natten för att acklimatisera oss (henne). Visade sig vara en träbarack med tak av palmblad, myggnät över sängen, toa/dusch i tveksam standard, men i dagsljus rätt trivsamt.

Dagens noteringar präntas ner för eftervärlden…

Fönstren var brädluckor med myggnät och när vi duschade (enbart kallvatten) rann vattnet ut genom väggen, via toan, in under sängen där det försvann genom glipor i golvet. I vanlig ordning satt det en golvbrunn på högsta punkten i duschen men fallet var åt andra hållet. Det hjälpte inte ens att nederdelen av väggen i duschen hade ruttnat, med stora hål som följd, så både spindlar, råttor och en eller annan anakonda kunde slingra sig in. Innan toabesöken avsynades utrymmet av kapten med telefonens display igång då det inte fanns nåt ljus i toa/duschen (glömt ficklampa).
Duschens golv, här rann inte mycket rätt… Hålen ut syns dåligt på bilden men de var stoora!

I övrigt fanns ett eluttag igång då dieselgeneratorn kördes mellan 18.00 och 22.00. Så kamerabatterierna höll vi effektivt igång!
Gnällde hon? Icke! Acklimatiseringen till ”djungle life” hade hittills gått strålande.

Ribban har sänkts i omgångar och med stor entusiasm:

– (i ösregn) fiskar hon livsfarliga pirayor!
        Heléne med nyfångad Silver piranha & Bosse med en Red bellied piranha. Näst farligast av alla olika sorter (ca 20st). Tuggar i sig en bra bit kött på ett bett. Kul att pilla loss kroken…  Som parentes kan nämnas att vi badade på samma ställe som vi fiskade, där det kryllade av ovan sötnosar! “Inga problem om ni inte har öppna sår eller blöder” sa guiden…

– glider hon omkring i en kanot (i kolmörker) med vår guide ståendes i fören med pannlampa på huvudet. Han letar kajmaner. Vi glider ut och in i vassruggar och längs strandbrinkar på jakt efter en lagom stor kajman. Rätt var det är kastar han sig ner i vattnet och dyker upp med en liten kajman i händerna! Vilken sedermera vår minister gullar med???
 

           En liten ettrig kajmanunge som vår naturminister fattat tycke för…

– promenerar hon i många timmar i 35 graders värme bland oräkneliga flygande kryp, i fula sandaler, svettas ymnigt, i en skog som växer så fort att trots att stigen vi går på används ett antal gånger per vecka, måste vår guide använda sin machete flitigt för att vi skall komma fram.

– äter hon!!? Trots att maten är väldigt lokal, välsmakande kan kapten intyga, går det mesta ner utan knot. Till och med ett och annat “mums” undslipper vår kulturminister i obevakade ögonblick… En av huvudingridienserna i flera dar var en harpunerad jättefisk som vi hade turen att bevittna hemtagande/beredning av. Arapaima heter den och detta exemplar var ca 2 meter lång. Fiskaren var mindre än Heléne så hur i hela Hisingen han fått upp fisken efter harpunering vete fåglarna, eller heter det fiskarna??? Annars gick gränsen för intag i djungeln när vi erbjöds färska (levande) kokoslarver av vår guide. De tog sig in i en nöt (glömt namnet) med tre frukter i, åt upp dessa och växte sig lika stora och smakade (tydligen) samma som nötens frukter. Kokosliknande. Detta blev lite för bra även för kapten men flera av expeditionssdeltagarna provade och överlevde…
        Levande mat serverad på välanvänd machete! Alan gick inte en meter utan sin/sitt kniv/svärd eller vad synonymen för machete nu blir… Han använde den också till allt! Hugga väg, peta näsan, killa rygg, gräva, upptukta uppstudsiga turister (varför tittar alla på mej???), paddla, raka sig och mycket annat…

– blev hon kvar på stigen när vi mot slutet av vår djuptinidjungelnpromenad blev presenterade för Barbara. Guiden lockade ut henne (Barbara alltså!) från ett hål intill stigen, med en liten sticka indränkt i saliv. En stor grann tarantel gör entré och Alan, vår guide sätter sin machete för hålet så hon inte kan krypa tillbaks. Förvillad irrar hon omkring på stigen medan Alan kontrollerar riktningen med sin sticka. Nu kan ni ta kort säger han! Till och med vår minister går fram och fotar på nära håll. Detta trots spindelfobi, vetandes att den är dj-ligt giftig, snabb, kan hoppa, har tjocka håriga ben och framförallt är en skitstor SPINDEL!!!
        Barbara, elakt utestängd från sitt bo med hjälp av Alans machete, ännu ett användningsområde. Hon (taranteln) var respektingivande stor kan kapten intyga…

– följer hon med ut, ännu längre in i djungeln för en övernattning i det fria. OK, vi hade tak över huvudet men det var också allt. Kapten hörde en hel del muttranden efter att hon krånglat sig in i hängmattan, rättat till myggnätet och skulle sova: ”Jag får ingen luft”, ”Det kliar”, ”Vad är det som låter?” ”Vad var det??” ”Vem släcker stearinljuset?” ”Nåt kryper på ?itt nät!!!” och så vidare. Vad hon inte vet är att strax intill pågår en intensiv jakt bland hängmattorna efter en liten tarantelspindel. ”Gå och lägg er” sa Alan, vår guide. Den har säkert dragit till skogs…? Och strax somnar hon, mätt och belåten efter en härlig BBQ över öppen eld och morgonen efter är hon bland de första uppe och fixar ved till elden men med det egentliga fokuset på att hitta var Alan gömt kaffet…
    Våra sovkokonger. Kulturministern låg rakt under stearinljuset vilket fick till följd att sova inte fanns på kartan förrän det slocknat. Hon nådde nämligen inte upp för att blåsa ut det 🙂 Vid lägerelden kokades ris och och när det blev “rätt” glöd grillades kycklingspett till hela gänget.

     Gryning vid lägret.

– tillverkar hon kondomer av naturgummi i stickande rök och bland bromsar och myggor. För 100 år sedan hade hon säkert fått jobb hos någon av gummibaronerna! (Mer om dessa i kommmande resebrev…)
    Kådisarbetare Hurtig “in action”. Röken drog till sig så mycket mygg och andra stick- & bitdjur att kapten fortfarande kliar sig… Av nå´n underlig anledning klarade ministern sig?????

Vid återkomsten till vårt hotell i Manaus kändes plötsligt samma rum som rena lyxsviten! För att inte glömma var vi varit har vi tagit med oss ett antal moskitobett som vi ömt kliar på…
 

Personlig besvikelse

Jag hade så gärna velat ta en fin bild på en sådan här:

Och allt jag fick var det här, doppelscheizze!!!
    Ungefär mitt i bilden, bakom några trädstammar anar man fågeluslingen. Antagligen för att dj-las lägger den näbben bakom träden!!! Sen har den mage att flyga bortåt, nedåt. Vad gör en fotograf då??? Slänger kameran i floden! (Tur man inte är fotograf…)
 

Krokodile Bossee @ Amazonas

 

Bonus:

        Djungel lovers. Man kan ha kul trots att man är lite långsam…

Att lämna lägret i kvällningen kan ha sina risker. Att man aldrig kan få slå en drill i fred…

Några av de djur vi sett på våra små expeditioner:

Kategorier: Långsegling // 4 Kommentarer »