Nu ligger vi i Tyrell Bay på Carriacou, Grenadas nordliga utpost.

En smörsegling norröver från Grenada uratarde med “Ripped main sail!”Inget kul men nåt man får ta tag i när “The shit hits the fan!” som vi gamla ventilationstekniker skulle uttycka saken. I snäll motvind, motorseglandes, lät det plötsligt illa, illa, från avdelningen ovan biminin, mao storseglet!

Racersnabb inrullning, håll tummarna att maskin sköter sig och vad i hela Hisingen var nu detta?

OK, toppar på 25 knop, choppy sea osv… Ripped main sail, men herre na då då, inte skall det rämna segel i denna vinden???

Nu var det så käckt att lilla Carriacou hade en segelmakare på ön som genast tog tag i vårat rippade segel. Vi får se vad han åstadkommer. Bengt på Albatross Segel skall vi givetvis kolla läget med också. Han har, so far, haft ett gott engagemang i våra segel så vi hoppas hitta orsken till denna fadäs snarast!!! God timing dock att det bara handlade om några timmar till hamn och att vi hade en PROPELLER att lita till vid angöringen…

Internet har vi tack vare The “Carriacou Childrens Education Fund WiFi”, en välgörenhetsfond som tillhandahåller Internet mot ett frivilligt bidrag till barnenes utbildning på ön. Första gången vi med glädje betalt för Internet! Mathållningen ombord har, so far, hållit hög standard, men idag blev det lite av “All time high!”. Grillad Mahi-mahi med pressad potatis och hummersås (hemlagad från avkok från senaste lobsteriet…)

Kapten däste i sin brunn och konstaterade att detta måste firas! (Nyinköpt lobster ligger i detta läge och puttrar i vår bautagryta 🙂  )

Så vad gör man? Jo, 0,2 distans norrut befinner sig en båt där man firar premiär av Tyrell Bays Offshore Bar: The Hallleluiah Floating Bar.

 

Efter nåpgra rumpunch  vinglade vi tillbaka i vår dinge och gjorde natt… natti natt i natt.,…..zzzzz

Boooooze @ home @ seaQ…….zzz

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Hjalles första kommentar efter att ha dingat in ett lass med båtdamer som skulle shoppa loss och gå på julmarknad. Samtliga damer ombord, Brittis från Flying Penguin, Seija från Marieke och allas vår kulturminister, pratade samtliga konstant helt omedvetna om sin chaufför men med stenkoll på vad alla sa simultant med sitt eget prat, hela vägen in till dinghydocken.

Herrarna blev kvar och fick en damfri dag.

Navelpill och tumrullning stod på programmet!

Vi har haft några härliga dagar här på Grenada efter att vi fick ordnat med propeller och nytt startbatteri. Igår var vi hundvakter åt Susie och passade då på att ge oss på bergsklättring till Grenadas häftigaste vattenfall, Seven Sisters Fall. Hundarna Yester & Shubie såg ut som röda lerfigurer när vi kom fram och Hjalle låg inte långt efter då han pga trasiga sandaler gjorde som ungdomarna, klafsade fram barfota. Doppet vid fallet var härligt och guidens dyk minst sagt spektakulärt! Baklängesvolt från det högsta fallet…

       Två av fallen i Seven Sisters Fall. Längst upp vår guide, hur han kom dit vete fåglarna…

        Baklänges utför fallet!

        Efter detta hopp rusade han fram till nästa kant och kastade sig ut, kunde inte gjort det bättre själv 🙂

      Kulturministern, strax efter hennes hopp!

     En ren och pigg Yester innan vår långprommenad…

       Nytvättad, slut som hund men ren. Vi bar honom hela vägen tillbaks från fallet.

       Trötta men nöjda över dagens prestation!

På toppen av ön hittade vi en restaurang i anslutning till en nationalpark.

Äntligen lite käk!

Dan innan hade vi under en heldagstur totalt misslyckats med att hitta en restaurang så då blev det uppvärmd roti i en bakgatekur. Några hundar och fåglar slogs om våra matrester där vi stod vid vägkanten. Men nu såg det lovande ut! Vi beställde lite drinkar före, rompunch skall det vara.

När det var dags för maten blev svaret nä, den är slut. Efter lite förhandlande gick det till slut att åstadkomma pommes frites.

         Selma serverar första omgången…

Ett par rompunch senare la Hjalle in en charmoffensiv på Selma, vår servitris, och vips utlovades grillad kyckling! Lyckliga beställde vi mer rompunch och knaprade på våra pommes. Lite senare kom herr servitris och meddelade att kycklingarna rymt men vi kunde få mer rompunch? Hjalle viftade åter till sig Selma och snart var det framförhandlat grillad fisk istället, ja vad f-n, då tar vi väl en rompunch till!

Nu kändes magen lite romfull så en öl till fisken hade varit gott. Åter skickades herr kypare in för att meddela den tråkiga nyheten att ölen var slut. Går det bra med en rompunch? Hjalle viftar till sig sin Selma och samtidigt passerar en back Caribe-öl med tillhörande bärare. “Vi vill ha en öl till maten och nu ser jag till och med öl!” säger Hjalle och då görs infrysningsförsök för att få ölen kall på 10 minuter, går det bra med en rompunch under tiden?

Så med lite charm och envetenhet lyckades vi efter ett par timmar och ett större antal rompunch få i oss lite mat. Musikunderhållning med improviserade texter förgyllde vår middag så på det stora hela blev lunchstoppet rätt lyckat.

Heléne körde oss tryggt tillbaks, fast på slutet blev det lite nervöst när bromsarna blev som gummi i nerförsbackarna. Men det gick bra det också så nu ligger vi i startgroparna för nästa etapp, Carriacou.

Boooze of the Carribbean

 

PS.

        Äääntligen! Härom eftermiddan kom ett par locals förbi med Live lobster! Köpte genast två, kokte, bjöd över pingisar och Kapten fick briljera vid sin grill! Blev inte dumt alls. Mersmak!!!

PPS.

         Spirited Ladys kapten Susie hade avskeds “potluck” ombord innan hon tog en kort Englandstimeout.

PPPS.

PPS betyder past post scriptum

PPPPS.

PPPS betyder pre past post scriptum, vilket innebär att det borde stå före PPS? Hmmm, var hamnar då PPPPS? Äh, ha det gott hemma i kyla och mörker så kämpar vi på här i värme och sol…

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Så var det då äntligen dags att lätta ankar från Chaguaramas, Trinidad. Vi hade väntat i ett par veckor på rätt läge att gå den ganska korta sträckan upp till Grenada, men det var mycket som skulle stämma. Ca 90 distans, men kraftig ström i sidan och dikt bidevind med gammalt swell från Norra Atlanten, gör att man försöker hitta ett läge där vinden ligger mer på ost och swellet kanske är lite lugnare.

Sällskap är inte dumt att ha med överhängande piratrisk upp mot gasfälten halvvägs. Så vi kom överens om en “hålla handen”-resa ihop med Flying Penguin torsdag eftermiddag. Kapten var rastlös och helt klar med båten sen länge så Pingvinen uppvaktades med hjälp för att de skulle bli klara i “tid”. De hade haft en sanslös osis senste veckan med rejäl påkörning av en katamaran och en brusten (!) bottengenomföring vid toan. Så en dag bytte  kapten keps och blev rörläggare i stället. En dag i Pingvinens förliga toa förgyllde tillvaron innan avfärd.

Sent omsider kom vi iväg och rundade Boca de Monos i skymningen. Piratoro gjorde att vi seglade med släckta lanternor och björnkoll på radar och AIS. Vi hoppades att piraterna inte fuskade med AIS utan det var en teknik för moderna seglare. Vi hade i alla fall full koll på varandra med nå´n distans mellan båtarna under seglingen norrut. Massa squalls, väldigt varierande vind, både i styrka och riktning, halvstökig sjö och den där lilla otäcka piratkänslan gjorde att det blev lite sömn men mycket seglingsbestyr under natten. Och här visade sig hamnröteringrosten i all sin glans! Glans var kanske fel ord. Vi hade gått och mösat i hamn och trott vi var stridsdugliga men oj vad missar vi gjorde!

1. Livlinor, låg nerpackade i stuven.

2. Livflotte, låst med skyddstäcke på.

3. Båtshake, lös på däck. Ny skall införskaffas snarast.

4. Säkerhetsutrustning ej genomgången…

5. Grabbag ej packad!!! (Fy skäms!)

6. Skylights illa stängda, en sjö rullade in i salongen via takskylighten och landade i sjökojen.

7. Ventilatorer öppna vilket gjorde att det regnade in på ett flertal ställen.

8. Plus en hel del till som jag inte kommer ihåg just nu….

Detta på en av de blötaste/stökigaste seglingar vi haft under vår långsegling.

Sent på natten upptäcker vi att det inte går att få nån drivning med motorn! Vad é nu detta? Påse på propellern? Fel på backslaget? Nej, tyvärr, tji J-prop! Detta i ett lägge där den kraftiga vinden plötsligt la ner och vi guppade i 1 knop och Hjalle på Pingvinen sagt att vi tänder inga lanternor än för det var här tyskarna blev överfalllna förra året. Halleluja! Snacka om “Sitting Duck”!

Så kan det bli, Flygande Pingviner och Sittande Ankor slår följe genom banditvatten.

Innan hade vi inte lyckats få igång motorn alls då vårt startbatteri (jag visste det var dåligt men…) helt lagt av! 🙁 ! 🙁 !

Skyll dej själv säger vän av ordningen och det gjorde jag, plockade fram startkablarna och startade på förbrukningsbanken. Grenadas Chandlerier kommer att få en del att sälja till seaQwest efter denna segling!

           Prickly Bay

 På väg in mot Prickly Bay, Grenada, gick Pingvinen i förväg och rekade så det gick enkelt för oss att segla in i viken och ankra. Senare blev vi bogserade in i den inre delen av Bellis´ kapten Curt.

Nu ligger vi jättebra i en “svenskflock” och har det trevligt.

          Fyra kockar och en jädra soppa! Kapten frågar Hjalle-röjdykare: “Kan man andas i den där?” Nisse-fridyk simmar ystert omkring medan Ingvar delar ut order om vad alla skall göra…

I dag var det t ex fyra man hårt engagerade i vått propellermontage på seaQwest. Tyvärr föll det på en för tjock kil men det skall åtgärdas på måndag. Dykäventyren fortsätter… Plus i kanten till kapten som sparat originalpropellern och släpat den runt halva jorden för att idag anlita Hjalle att dykledes montera densamma. Den som spar har i alla fall en propeller kvar. 😉

Det eländiga i denna story är att J-Propen inte kan ramla av av sig själv. Det är alldeles för många skruvar och bultar som håller den. Tyvärr är det nog så att någon i hamnen på Power Boats har försökt få loss och stjäla den men misslyckats och lämnat den naken utan fastsättningsanordningar. Detta innebär att första gången man backar rejält ramlar den av.

        Spirited Lady med seaQwest i bakgrunden i Chaguaramas

I morgon blir det potluck på Spirited Lady, vår granne från Dock C i Chaguaramas. En hejdlöst vacker nybyggd träbåt, ägd av engelska Susie. Spirit 56, heter modellen, finns i två ex, byggd i Cowe, England för tre år sedan.

Bosse @ anchor @ last

Kategorier: Långsegling // 10 Kommentarer »

Trodde vi var vältränade på djungelkörning men ack vad vi bedrog oss. Yanmar, nej jag menar Hjalmar, körde oss runt på diverse villovägar i suspekta småbyar, spektakulära bergsvägar och avslutningsvis efter ett härligt besök på Asa Wrights Nature Reserve, och därefter tillbaka mot Chaguaramas.

       Bergskrabba (!) som stolt guide till annan grupp som stannat mitt på vägen visade upp. Vem har hört talas om krabbor i bergen????

        Den minsta, stor som min tumme, av de kolibrier vi såg hos Asa Wright, fantastiskt mycket vackra fåglar som höll till vid huset.

     Vrid på huvudet sa nå´n när jag satt och fotade fåglar, här fanns mer än flygande sevärdheter…

Mörkerkörningen hem gjorde inte bara vår chaufför orolig utan även Bosse-codriver flikade in en och annan kommentar; typ: passa stupet, mycket grönsaker rakt fram, ser du hålet i vägen? Ser du något över huvutaget? Nä, tänkte väl det, det gör inte jag heller, skall vi stanna och putsa lamporna????

Home safe efter ett par timmars irrfärder steg vi glatt upp nästa morgon för nya biläventyr. Yanmar kör igen (Hjalle och Brittis, ett trevligt svenskt Najadägarpar vi träffat tidigare och nu äventyrar lite försiktigt med.) Deras båt Flying Penguin lär det flesta långseglare känna till vid det här laget. Allt nog och emedan…

Lördagen ägnades åt utflykt till Trinidads berömda badstrand Maracas Bay dit vi bilade med gott mod. 4 mil, fixar vi på en trekvart! Oj, vad fel vi hade. En lite miss nånstans och snart befann vi oss på vägar ingen av oss tidigare sett maken till. Lutningen var helt sjuk och Hjalle-chaufför sa att leder den här vägen inte ner snart så hyr vi en helikopter, för inte en chans att jag kör ner för de vägar vi nyss kämpat oss upp för!

      Damer, klättrande upp för plågsamt brant backe… Kolla in vinkeln på Brittis och Heléne

Mot slutet av beget fick vi stänga av ACn vilket gav ytterligare kraft till motorn och när det inte räckte slängdes alla passagerare ut och Hjalle kämpade på med Toyotan upp mot himelen. Damerna i sällskapet var inte helt nöjda med denna manöver men det var nog nödvändigt om vi överhuvudtaget skulle kommit över krönet…

Tre timmar senare och väldigt mycket trinivägsklokare anlände vi till denna vackra men ack så blöta strand. Stränder är ju alltid blöta säger då vän av ordningen, men jag talar om uppifrån. Engelsmännen säger att “It´s raining cats and dogs” jag säger “It´s raining cows and elefants!!!” Vad göra? Snabbt vadar vi över parkeringen och hittar ett “Bake & Shark” ställe med tak över. Beställer varsin Hajburgare vilket innebär friterad hammarhaj i nyfriterat bröd med hur mycket kryddor som helst. Gott? Bara förnamnet!

       Hajburgare!

       The guitar man underhåller…

       När det är dags för riktig rockenroll tar kulturministern över.

Mitt i ösregnet dök plötsligt “The guitar man” upp. Musik och vitsunderhållning tills det slutade regna, mycket trevligt! Ett dopp i havet kostade vi på oss innan det var dags att åka hem.

Innan hemfärden frågade någon varför det var så lite folk på denna, Trinidads populäraste strand, en lördag? Jooo, så här regninga dagar vågar väldigt få köra hit på grund av den stora jordskredsrisken.”

Tack för den…

Bosse, stomping in the rain

PS
Igår, onsdag nåddes vi av den mycket tråkiga nyheten att våra vänner Mats & Anna-Lena på s/y Elena gått på grund utanför Venezuela. Räddade av en tankbåt men tvingade att lämna sin kära Elena på revet… 

Läs mer på: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.496947-svenska-seglare-raddade-imorse?ref=fb

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Avgående ledare för sossepartiet?

Vad är det mot frågan om vem som innehar majoriteten kring beslut om seaQwests väl och ve? Frågan ställdes på sin spets denna måndagskväll, balanserade en stund och föll sedan ihop likt ett illa byggt korthus.

Hmmm, nu gick vi händelserna väldigt i förväg.

Starten var något helt oväsentligt där kapten påstod sig ha majoriteten i en parlamentarisk omröstning.

“Bevisa det!” väste lätt kinkig Redare.

OK, here we go…

Längd: Redaren 46% Kapten 54% (Storleken har visst betydelse, och lönar sig i längden.)

Vikt: Redaren: 43% Kapten 57% (Nog så viktigt!)

Skor: Redaren: 47% Kapten 53% (Det gäller att stå stadigt när det rullar.)

Bröstvidd: Redaren: 52% Kapten 48% (Bredbröstadast är inte alltid starkast.)

Käftbredd: Redaren: 50% Kapten 50% (Här var bägge lika förvånade?)

Skallmått: Redaren: 49% Kapten: 51% (Här påstod Redaren först att kvalitet går före mängd, men hur mäter man kvalitet? ISO 9001??? Redaren hävdade då att vi mätte tjockskallighet.)

Totalt visade det sig att Kapten stod för 52% mot Redarens futtiga 48% i en helt fair maktkamp.

Men vad spelar det för roll… För, när allt kommer omkring så ju alltid Redaren redigast, eller hur…

I övrigt:

        Nyseglade, skarpt test av segel, motor, maskin mm. En liten dagstur till en grannö, Gaspar Grande, där vi lunchade i en mysig vik.  Corsair Bay heter viken där vi  fick en härlig lunch och samtidigt testat ankringsutrustningen.

         Gårdagskvällen gick åt till steelbandnjut (Invaders, ett av Trinidads bästa, 120 pers vid stora events, här var det “bara” 30!) och god mat, dans och härligt umgänge i Port of Spain. K-ministern lovar utförlig rapport.

Stort sett på banan (inte frukten) för nästa skutt mot Grenada dit vi troligen drar om ett par veckor.

Brädad Kapten @ seaQwest

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »