A raini day in Trinidad!
Trodde vi var vältränade på djungelkörning men ack vad vi bedrog oss. Yanmar, nej jag menar Hjalmar, körde oss runt på diverse villovägar i suspekta småbyar, spektakulära bergsvägar och avslutningsvis efter ett härligt besök på Asa Wrights Nature Reserve, och därefter tillbaka mot Chaguaramas.
Bergskrabba (!) som stolt guide till annan grupp som stannat mitt på vägen visade upp. Vem har hört talas om krabbor i bergen????
Den minsta, stor som min tumme, av de kolibrier vi såg hos Asa Wright, fantastiskt mycket vackra fåglar som höll till vid huset.
Vrid på huvudet sa nå´n när jag satt och fotade fåglar, här fanns mer än flygande sevärdheter…
Mörkerkörningen hem gjorde inte bara vår chaufför orolig utan även Bosse-codriver flikade in en och annan kommentar; typ: passa stupet, mycket grönsaker rakt fram, ser du hålet i vägen? Ser du något över huvutaget? Nä, tänkte väl det, det gör inte jag heller, skall vi stanna och putsa lamporna????
Home safe efter ett par timmars irrfärder steg vi glatt upp nästa morgon för nya biläventyr. Yanmar kör igen (Hjalle och Brittis, ett trevligt svenskt Najadägarpar vi träffat tidigare och nu äventyrar lite försiktigt med.) Deras båt Flying Penguin lär det flesta långseglare känna till vid det här laget. Allt nog och emedan…
Lördagen ägnades åt utflykt till Trinidads berömda badstrand Maracas Bay dit vi bilade med gott mod. 4 mil, fixar vi på en trekvart! Oj, vad fel vi hade. En lite miss nånstans och snart befann vi oss på vägar ingen av oss tidigare sett maken till. Lutningen var helt sjuk och Hjalle-chaufför sa att leder den här vägen inte ner snart så hyr vi en helikopter, för inte en chans att jag kör ner för de vägar vi nyss kämpat oss upp för!
Damer, klättrande upp för plågsamt brant backe… Kolla in vinkeln på Brittis och Heléne
Mot slutet av beget fick vi stänga av ACn vilket gav ytterligare kraft till motorn och när det inte räckte slängdes alla passagerare ut och Hjalle kämpade på med Toyotan upp mot himelen. Damerna i sällskapet var inte helt nöjda med denna manöver men det var nog nödvändigt om vi överhuvudtaget skulle kommit över krönet…
Tre timmar senare och väldigt mycket trinivägsklokare anlände vi till denna vackra men ack så blöta strand. Stränder är ju alltid blöta säger då vän av ordningen, men jag talar om uppifrån. Engelsmännen säger att “It´s raining cats and dogs” jag säger “It´s raining cows and elefants!!!” Vad göra? Snabbt vadar vi över parkeringen och hittar ett “Bake & Shark” ställe med tak över. Beställer varsin Hajburgare vilket innebär friterad hammarhaj i nyfriterat bröd med hur mycket kryddor som helst. Gott? Bara förnamnet!
Hajburgare!
The guitar man underhåller…
När det är dags för riktig rockenroll tar kulturministern över.
Mitt i ösregnet dök plötsligt “The guitar man” upp. Musik och vitsunderhållning tills det slutade regna, mycket trevligt! Ett dopp i havet kostade vi på oss innan det var dags att åka hem.
Innan hemfärden frågade någon varför det var så lite folk på denna, Trinidads populäraste strand, en lördag? Jooo, så här regninga dagar vågar väldigt få köra hit på grund av den stora jordskredsrisken.”
Tack för den…
Bosse, stomping in the rain
PS
Igår, onsdag nåddes vi av den mycket tråkiga nyheten att våra vänner Mats & Anna-Lena på s/y Elena gått på grund utanför Venezuela. Räddade av en tankbåt men tvingade att lämna sin kära Elena på revet…
Läs mer på: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.496947-svenska-seglare-raddade-imorse?ref=fb
Läste om Mats och Anna-Lena i GP, glada att det inte var ni …. Skulle vara ännu gladare om ni inte gjorde så mycket konstigt.. Här är allt väl, Siv hemma, Eve har ju “bara! virus i körtlarna och piggar på sig bra! Kram på er!!