Naturen är smart. Finns inte vatten väntar man tills det blir regn innan löven/gräset tillåts visa sig. Vi kom precis när regnperioden startade så nu efter en och en halv vecka ser det ut som tidig vår hemma. Det är bara vitsipporna i grässluttningarna som saknas. Skönt att se. De tidigare döda träden skimmrar i ljusgrönt och om ett par veckor är nog ordningen återställd. Grönt och lummigt.

Grönskan är klart på väg…

Att det är lågsäsong märks tydligt då det är nästan tomt på segelbåtar och många affärer är stängda. De flesta jänkarna har åkt hem och när jag tjuvkikade på skeppslistan hos Customs var 11 av 10 båtar på väg till Chaguaramas.

En nästan öde Turtle beach i Plymouth Bay

Åka buss på denna sidan Atlanten är alltid lika spännande, man vet aldrig när de kommer eller vilka regler som gäller. Nu är vi på sydspetsen av Tobago (Milford Bay) och skulle klarera in igen… När vi försökte köpa biljetter till bussen in till huvudstaden Scarborough upplystes vi om att det fanns ingen som sålde sådana här. Vi var tvugna att ta en taxi till Scarborough och handla biljetter på bussterminalen!
Hmmm, smart system. Vi liftade med en privattaxi för 6 TT$/pers. (ca 8 SEK) och klarade av Immigration och Customs på nå´n timme. Taxi tillbaks? Nä, de ville ha 50 TT$ och ekonomisk som man blivit tog vi oss i stället till bussterminalen, köpte biljetter för 2 TT$. Bussen skulle gå 12.30 så det fanns gott om till för en STAG (öl) på en bar innan bussen gick. Kom till stationen 12.05 och hann precis fånga bussen som tydligen bestämt sig för att det var dags att åka iväg… Tur skall man ha.
Scarborough ja, dit åker man bara för det är nödvändigt för inklarering! Kass hamn, stökigt, rörigt och inte det minsta trivsamt. Nä, Tobago har massor med fina ställen men dit hör inte den stan.

Det är valtider även på T&T så kvällarna, var man än befinner sig, kan liknas vid hallelujamöten, likt de på Åstol, som väl de flesta känner till. Högljutt, engagerat men lite tröttsamt i längden. Tobagoborna är lite trötta på Trinidad som i deras tycke bryr sig för lite om dem (De har 2 platser i parlamentet jämfört med Trinidads 39). 

Senaste veckan har vi ägnat åt “Bayhopping” vilket är något man löser med Immigration/Customs och därmed kan man fritt röra sig runt ön tills man kommer till Milford Bay där inklarering skall ske på nytt.
För att vara den krångligaste ön i Karibien har det hittills gått mycket smidigt med vårt myndighetande.

          Ägaren hade gjort allt för att slippa fåglar ombord, men, pelikaner sätter sig där de vill sitta.

       Ett av “Herkulesplanen” som patrullerade runt vår båt i Plymouth Bay. 

För den som skall besöka Tobago vill jag föreslå att starta med att checka in i Charlotteville, en liten pärla på norrsidan, bayhoppa ner längs läkusten till Milford Bay. Det finns massor med fina avskilda vikar med gott om dykrev och ett rikt fågelliv. Vackra stränder med “coola” människor. Vi besökte Englishmans Bay och Plymouth på vår väg ner till det turistiga Milford- eller Store Bay som den också kallas. Här har de lagt ut massor med fria bojar så ankring är inte nödvändig. Känns skönt när kraftigt swell är utlovat.

Tryggt vid boj i turistiga Milford Bay

Elin VI stortrivs och kan nog klassas som världens mest beseglade ( 🙂 ) krokodilbadring. Hon har envetet hängt med sen Kap Verde. Elin-historien startade -83 då hon seglade med till England. (Elin 1-3) Elin IV rymde eller kidnappades vid vårt första besök på Gomera. Och, Elin V såg lite trött ut vid nästa Gomerabesök och när vi nådde Mindelo hade luften gått ur henne helt. Hon gör nu förtjänstfullt tjänst som fiskedrag så V-versionen har vi haft mest nytta av…

Mot slutet av veckan tar vi nog sista etappen för säsongen till Chaguaramas på Trinidad

Bosse @ seaQwest

PS
Utmärkning och sjökortsläge är defenitivt inget att lita på på dessa breddgrader. Vi ligger normalt ca 100m väst om vad plottern/Max Sea säger och på väg mot Milford Bay skall man runda ett stort rev, Buccoo Reef. I norr ett nordmärke och innan man svänger in mot Milford Bay ett västmärke. Vi siktade vad vi trodde var nordmärket men ack vad vi bedrog oss. Nordmärket existerade inte och på västmärkets plats satt ett nordmärke? Lätt konfunderade och oroliga så ringer sonen och vill boka träff hemma… Vinden drar på till 25 knop och vågorna bryter styggt så det är ju dumt att svänga in för tidigt. Vår navigatör tar oss dock snyggt in via djupkurvorna och skiter i bojar och annat felaktigt. 🙂

       Dinner view from seaQwest in Milford Bay.

Kategorier: Långsegling // 6 Kommentarer »

Charlotteville, Tobago

I går kväll blev vi serverade friterad tuna ombord på Sea Beryl. Jädrar va gott, och ändå så enkelt. Bertus Buys som stod för värdskapet är känd i Holland som “The herring king”. Han drev en affär i Den Haag som blev berömd för sin utsökta fisk. Så med den erfarenheten går det lätt att fixa käk. Du tar lite mjöl och vatten, vevar runt tills det får rätt konsistens och tillsätter lite salt. Doppa fisken i frityren och låt rinna av, inte för mycket. Sen rätt ner i oljebadet! Skall vara 180 grader villket man kollar genom att spotta i panna (stekpannan alltså…) Fräser det bort direkt är det lagom, hinner det sjunka till botten innan det fräser upp är det bara 160 grader. Vänd runt i ett par minuter eller tills rätt färg uppnåtts och du får upp ett par härliga frasiga tonfiskfiléer!
Nu är kanske Bertus mer känd som seglare, efter att ha seglat 4 OSTAR och just nu avslutar sin ensamsegling jorden runt. Fast sista biten har inte varit helt ensam då han haft sällskap av Jessie från Thailand. Så det lär bli en entré med pompa och ståt när han når Holland i sommar.
Lite stolta är vi som seglade jämnt med denne meriterade seglare hela vägen från Surinam.

Sea Beryl jagar ikapp oss!

Vi har nu snart varit en vecka i Charlotteville, Tobago i en vacker vik med ett mysigt litet (jättelitet) fiskesamhälle längst in i viken. Intill oss ligger “Pirate bay” med en underbar strand och fina snorklingsrev utanför.
(Kändes helt tryggt att snorkla tills Jessie slängde lite matrester överbord och en flock småhaj kastade sig över maten.)

Heléne inspekterar stranden vid Pirate Bay.

Viken vi ligger i heter Man o war bay och är döpt efter fågeln med samma namn eller som den heter på svenska, Fregattfågel. Stor och mäktig, de seglar ständigt över oss på jakt efter fisk. Ett lugnt och elegant dyk senare så lyfter de med något sprattlande i näbben. Pelikaner patrullerar också vattnen här. Flyger längs ytan på vattnet likt små Herkulesplan som undviker radarspaningen…

Tempot här är något långsammare än på ett pensionärshem för sniglar. Jag fick gå och väcka innehavaren av en affär, som sov under en palm, för att tala om att det fanns intresse av att handla lite. När jag beställde en drink på “baren” vid stranden upplystes jag om att han bara serverade färdigförpackat, med andra ord öl på flaska. När vi frågade varför internetcafét var stängt fick vi veta att ingen orkat vända på skylten. Det är bara att gå in och slå på datorn. Pengar kan ni lägga på disken när ni är klara. Sen vek hon ner hatten och föll in i någon form av koma…

Här går allt så långsamt att man måste promenera extra långsamt förbi skolan så man inte springer över något vilsekommet barn…

Tyvärr har årets torka (värsta på 20 år) tagit styggt på växtligheten, men det är fortfarande väldigt vackert här, och vänligt. Vi har faktiskt träffat flera vakna och trevliga människor här också 🙂 .
Så lile mer snorkling och kreativt skapande i ord och bild blir det nog innan ankaret åker upp.

Planen nu är lite “bayhopping” ner mot Tobagos sydspets varifrån vi tar sista skuttet till Chaguaramas på Trinidad i slutet av maj.
Bosse @ zzzz… Tobago
PS
Lite elproblem under överseglingen. SB-lanternan blinkade till och dog mitt under brinnande nattsegling. Kapten ruskas liv i och kastas ut på däck för att fixa. Yrvaket kan han konstatera att problemet får kvarstå till underlaget slutar rulla och mörkret slutar härska. Med andra ord, jag fixar det i morgon!
I ljuset från Ttobagos sol kunde jag konstatera att med mycket noggran försegling av de främre lanternorna fungerar detta i 50% av fallen. Antagligen har en liten läcka i mitt försök till hermetisk förlutning låtit saltvatten ta sig in i lanternans allra heligaste. Men visst ser BB-lanternan fin ut efter 12 000 distans???
SB sidan fick lödas ihop igen då materielet ärgat bort. Bägge är nu förseglade med en halv tub silicone.

Skillnad eller?

Viktig info får man överallt här. De är mästare på att göra skyltar och skriva olika budskap på väggar, bilar och allt annat som har en bra yta att skriva på…

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Efter en hittills lugn resa (lugn å lugn, bra vind och medström gör att vi rekordloggar dagligen) brakade det lös ett litet inferno i går kväll. Vi är för tillfället på väg mellan Surinam som vi lämnar med saknad och Tobago som vi verkligen ser fram emot att få uppleva. Beräknad ankomst till Charlotteville runt lunch på fredagen. 3-4 dygns segling.
Åsså var det infernot. I Paramaribo, Surinams huvudstad hittade jag en riktig fiskeaffär och fick kompletterat utrustningen med ny rulle (den gamla knäckte en tonfisk), riktiga wiretafsar och några rejäla krokar. Efter att ha fixat Elin-draget med ny krok var det plums i böljan.
Givetvis tjuter rullen precis när Heléne är mitt i middagen så den blev väl så där… För när rullen tjuter är det fullt pådrag. Jag till spöt för att få stopp på linrusning och Heléne skall plocka ihop allt jag eventuellt kan komma att behöva. Och denna gång behövdes det mesta! Efter en dryg halvtimmes kamp mellan mej och fisken kunde jag ta den med nya huggkroken och hålla fram så att Heléne kom åt att servera Cachaca till fisken. 8,5 kg Dorado!!! Garanterat största fisken jag fångat, kul men jobbigt. Skall jag beskriva tiden mellan Cachaca och filéer i kylen lär ni tröttna, men nu är det gjort, vilket känns i händer och armar…

Hoppas på Internet i båten på Tobago, har hört rykten om detta… Kulturministern håller på att få krupp om hon inte får surfa snart….

Bosse @ lanten

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Födelsedagsparty på Rita´s café.

Nu är vi med i det sociala livet här i Domburg, Surinam. Vilket innebär umgänge med de mer eller mindre fasta holländska seglarna, hejar glatt på Chang i affären och kan handla på krita hos Rita. Rita driver restaurangen där alla lokala holländare och seglarna träffas. Här finns alla sorters folk från hela världen så man behöver inte känna sig utanför. Till och med gatuhundarna behandlas väl. Stinky, nya bossen är Helénes favorit. (Fast de får se upp, vissa asiater tycker om hundar på ett annat sätt, så tyvärr blev en av favorithundarna BBQ i höstas)

Islastning pågår på fiskebaten “Don´t worry”

Men nu handlar det om is! Ca 12 ton. Det var lösensumman för två små kattungar som levererades, från en fiskebåt på väg till Brasilien, på internationellt vatten här utanför. Jo det är sant, och vi var med! Våra nyvunna vänner med Witte Raaf (www.witteraaf.info) skulle få leverans av sina kattungar de tvingats lämna på Trinidad där deras båt också ligger. De lever numer ett blandat liv med hus här, båten i Karibien och Hollandsbesök emellan. Vi följde med när utväxlingen skulle ske. Först, tidig morgon till isfabriken där en liten lokal fiskebåt skulle ta emot isen. Detta tog lång tid, så halva dan gick och vi kom på att det nog var klokt att stanna på land. (Om inte annat insåg vi att det kunde vara mer som utväxlades och vilken knarkpolis skulle tro på att vi bara bytte 12 ton is mot två kattungar???) Kattungarna skulle levereras till New Amsterdam dit vi åkte och för att fördriva tiden fick vi se en ny del av Surinam. En gammal befästning, en nedlagd sockerrörsfabrik mm. Stan var så liten att den knappt fanns. Kvällstimmarna innan vi gav upp tillbringades utanför en Minisupermarket med öl, chips och annat. Vid 9-tiden fick Jan Willem telefon och klart för sig att det drog ut på tiden. Isen skeppedes över mellan båtarna med spänner vilket tog en evinnerlig tid. De skulle inte vara klara förrän tidigt på morgonen! Katterna levererades dock till slut och vi var hembjudna till Petra och Jan Willem kvällen efter och fick då hälsa på dem. Ingen kattastrof här! Lite stissiga efter resan men ok…

Nöjda katter, äntligen hemma igen…

Kapten är lycklg!
Batteribanken är utbytt och alla anslutningar och en del kablar byttes samtidigt! Nu kan vi äntligen slösa ström igen!!!

Nya batteribanken iordningställd!
BONUSBILDER:

Vilsekommet fyrskepp i New Amsterdam!

Hitta apan! Rakt över huvudena på oss blev det plötsligt ett mäktigt och skrämmande oväsen! Vi var på utflykt vid naturreservatet Brownsberg med seglarvänner och vi var precis på väg ut i djungeln när en flock vrålapor drog igång en hiskelig kakafoni. Helt obeskrivligt ljud, inte ens kulturministern kan matcha vid sina vildaste utbrott 🙂 .

En fin Salamander vid stigen.

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »

Fredagsmorgonen startade lika våt som de senaste dagarna gestaltat sig, regn! (Regnperioden startar i april och det verkar stämma…) Nu inte ösregn men dock vått… Återkommer om detta. Vi skulle in till stan (Paramaribo) för att avsluta vår inklarering så det var upp i ottan, ta på sig bästagåbortssviden och konfrontera de myndigheter som återstod för att få vår efterlängtade strämpel som gav oss rätt att vistas i detta trevliga land. Med vårt stora Skottlandsparaply, finklädda, ståendes hukade i dingen, motrade vi in till torget till övriga seglares och infödingarnas stora jubel. Inte ens de annars påfluga gatuhundarna lyckades grisa ner oss utan vi kom lyckligt ombord på bussen för vår färd till Visum-myndigheten. På väg in var vägen avspärrad av polisen så vi fick ta en rejäl omväg. Det blev en dryg timme in. Vi trodde att vägen var översvämmad då vi mesta tiden åkte i en decimeter med vatten på vägarna. Men, så var inte fallet. Dagen i stan var lyckad, vi fick vårt visum (fick å fick, 40 €/pers) och stämpeln i passet som gav oss en månad i landet. Efter det lite shopping, kläder, smycken, väskor, skor osv är löjligt billigt. Allt i kända “brands”. Allt dock inte äkta, men BILLIGT!. Här kryllar av asiatiska affärer med hur mycket som helst att köpa… Restauranger var lite värre men vi hade spetsat in oss på en fin-fin Italiensk restaurang längs floden där vi intog en härlig, försenad födelsdagslunch! På tillbakavägen upprepade sig avspärrningarna när vi närmade oss vårt Domburg vilket vi tyckte var konstigt då det slutat regna för länge seden. Ny omväg och väl framme var det fullt med poliser både på land och i floden. Vad pågår??? Vi gick till Ritas bar, alla seglares och även fastboende holländares stamställe, kollade lite och fick då reda på att:– Det hölls en rättegång mot Desire Bouterse, ex diktator efter tva kupper, i en liten lokal helt nära oss längs vägen in till stan.– Av säkerhetsskäl vågade man inte ha den inne i huvudstaden Paramaribo utan valde istället att spärra av ett stort område längs floden där man hade full koll på alla som rörde sig i området.– Han anklagas bla för att vara ansvarig för avrättningen av ca 15 regeringsmedlemmar vid en blodig militärkupp 1982. – Denne man kandiderar också till president i valet som skall hållas 25 maj.Hmmm, rättvisan springer ikapp till slut… Kanske…Lite spännade va? Hoppas bara det inte blir nåt ordentligt strul… 

I övrigt har vi det bra här i Holland, öh, Surinam. Väldigt holländskt och trivsamt! Dock fuktigt pga ovan nämnda regn.Vi har blivit varmt välkomna av “gänget” här i Domburg och tror att vi kommer att ha det gott här ett par veckor till. Enda problemet nu är att båten är som en våt-varm bastu då vi glömde lite öppningar medans vi var i land och givetvis passade gudarna på att tanka av så det skvalade. En dator som stod på “avfuktning” hamnade under en av öppningarna så nu samsas hårddisk, kalsonger, CD-drive, örngott, diverse andra datordelar och lite kläder på tvättlinor kors och tvärs i båten. Fotogenlampan ihop med nyinköpt fläkt fullbordar bastukänslan… 

Be happy! 

Bosse @ Domburg Sauna

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »