På sightseeing i Mindelo stad, under en av våra första dagar här, stöter vi på en klock/t-shirtförsäljare en bit upp på en sidogata. Världsvant avvisar vi honom och går vidare. Efter en stund dyker samme man upp igen och inleder en konversation. Vi språkar glatt med honom och snart vet vi att han jobbat på svenska färjor i många år och ääälskar Sverige! Det visar sig vara hans lyckligaste dag då han precis blivit far och fått en son. I sin eufori över detta faktum vill han att vi som svenskar (favoritlandet) skall blir nå´n form av fadderföräldrar till sonen och ger genast Heléne ett halsband, fint hantverk, effektivt fastsatt runt hennes hals…
I morgon skall det bli fest hemma för sonen som skall döpas till Michael, med 300 gäster, lyckan är stor!!! Snart har undertecknad också ett halsband på sig, fast nu sitter det runt höger handled, antagligen för att man skall se skillnad på hannar och honor… Vår vän Charles, som han eventuellt heter, lycklig över att träffa just oss, nybliven far och allt, vet inte till sig hur han skall få ur sig sin glädje. Plötsligt smyger han över ett pappersinslaget paket till Heléne som får lova att inte visa innehållet för någon! Efter en stund kan han inte hålla sig utan vecklar upp paketet som innehåller ett armband av solitt guld! Stämplat och klart visar det sig… Pappan har en guldsmedsaffär lite längre ner på gatan, dit vi är välkomna nästa dag. I sympati med seaQwests skipper dyker det snart upp ett nytt paket. Denna gång, med samma hemlighetsmakerier, är det en kraftig guldkedja, minst lika äkta som sin föregångare, armringen. Vi är nu både förvirrade och överväldigade över vår väns vänlighet och enorma svada!
Vi språkar vidare ett tag och sen kommer det. PAYBACK TIME!
“Jo, det vore ju på plats att sonens gudföräldrar överlämnade en gåva (kontant) till sitt lilla gudbarn, eller?”
Och hur stor skulle en sådan gåva vara? Vad ni känner för är alltid rätt! Ok, 500 escudos? Hmmmpfh!!! Alldeles för lite! Efter ett tags kohandel betalar vi mer än vi vill och inser att “Hur puckad är du egentligen????”

Som straff bär nu undertecknad sitt halsband om handleden, dels som egen påminnelse och dels som tips till andra bondfångare: “Detta pucko har redan blivit blåst en gång, försök med nå´n annan!”

Nu trodde vi att det blåst över..
Men, nästa blåsning blev väldigt mycket värre. Natten mellan 26:e och 27:e december var lagom orolig med diverse underliga ljud gömda i den byiga vinden. Så har det varit de flesta nätterna till ankars i Mindelo hamn, så denna natt somnade undertecknad om. PUCKO! Var det nå´n natt du skulle studsat upp så var det just denna. För nu var det på riktigt. Trots att vår dinge var upphissad i dävertarna, fastlåst med en wire och vanlig tamp lyckades tjuvarna skära loss den, troligen med kniv, medan vi sov vår Törnrosa-sömn, med öppen skylight i akterruffen en meter ifrån banditerna!!! 

Våra trogna läsare vet att dingen var endast tre månader gammal då vår gamla blev stulen på likande sätt i Gibraltar. Det är svårt att beskriva hur FÖRBANNAD man blir över situationen. Dinge + motor + alla prylar i ansluting väck, om några dagar dags för översegling mot Brasilien (där dingen blir ett måste). Ingen ersättning från försäkringsbolaget (nu Pantaenius) då dingestöld inte räknas som inbrott…(20-25 tusen SEK back…)

Att vara på långsegling innebär upplevelser och intryck! Och för stor del av dem står människan. Vi får dagligen nya härliga sådana men blir samtidigt väldigt besvikna över att råka ut för baksidan av det mänskliga beteendet.

Man får inga nya intryck av att sitta i båten, så ut i verkligheten, så ofta du orkar och kan!
Till nyår är det dags att skaffa nya Mindelo-intryck 🙂
I avvaktan på den perfekta vinden
Bosse @ seaQwest
PS
Fick just veta att Tingsrätten piskat Kronofogden på fingarna när det gäller Bosses M2-bonus! Nu har jag vunnit i rätten två gånger!
Kan det vara dags att få lite cash?
Skall Heléne få vad hon skall ha efter M2-konkursen krävs tydligen HD-prejudikat och det orkar vi långseglande livsnjutare inte med …….

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »