Tillsammans med vännerna på Kairos och Miss Blue spenderades julaftonen ombord på seaQwest. Knytkalas innebar att det fanns mer än man behövde av det mesta, helt ok enligt skipper…
Mycket tjöt och ljug under kvällen och trot eller ej men vi lyckades att sammanfoga JRSK, OSK och Medelhavsseglarna till en och samma klubb! De ni!!! Nu skall bara resten av medlemmarna fatta och acceptera fördelarna med detta av oss enhälliga beslut…

Efter att vi avslutat julfirandet och höll på med det sedvanliga diskomhändertagandet hördes det välsång från utsidan av båten. Bosse studsade ut och möttes av en röd liten jolle med en grönländsk familj som kom roendes runt vår båt och sjöng “nu tändas tusen juleljus”. Mysfaktor hög!!!

Bosse @ seaQwest
BONUS:
Heléne-hiking
Luften har gått ur vår kulturminister! Att ta sig vatten över huvudet är ju ett vanligt uttryck och kunde kännas passande vid en resa lik vår. Men, i detta fall passar det bättre med “att ta sig klättermål över kroppskapacitet”…
Vi befinner oss på en stenlagd stig mellan Ribeira Brava, huvudorten på Sao Nicolau, och Cachaco, en pytteby högt ovan Ribeira Brava. Det är just det som är kruxet, att ta en promenad kan verka trevligt, att den är lite längre än vanligt, inga problem, att det är dj-ligt varmt, helt ok, men, vem f-n sa att det skulle vara 45 graders uppförslut hela tiden! Till och med åsnorna på väg ner halkade och gick i sick-sack.

Vi som tragglade uppför kämpade på och kulturministern hade sedan länge slutat föreläsa om olika sevärdheter längs vägen. Eventuellt kom nåt väsande om “vaaatten…”. Vid ett tillfälle halvhögt upp erbjöd jag min hand som draghjälp. Usch, du e´ ju svettig om handen! utbrast hon uppbragt! Nä-hä den dög inte…. (Skall sägas att vid detta tillfälle så rann svetten så det plaskade i sandalerna!) Senare fick jag knuffa upp nämnda minister med bägge händerna i ett fast grepp om om ryggslutet.

Av hänsyn till mob-objektet undviker vi närbilder…

Vi mötte en åsneförare vid slutet av stigen, ministern i detta läge helt okommunicerbar och undertecknad var nära att utlösa vår EPIRB och tillkalla helikopter, för hon kunde varken andas eller prata. Sistnämnda både oroväckande och skönt… Men när mannen med åsnan vänligt sa att hon borde gå in i skuggan var talets gåva helt plötsligt där. En kort pratstund i skuggan och sen fick man  baxa vidare. Nisse som var med hade redan kommit upp till toppen och där hittat en bar! Kommer nedrusande med denna strålande nyhet. Helt plötsligt kan hon gå själv! Är Nisse Jesus? Undrens tid är inte förbi… Vi kravlar de sista metrarna till landsvägen och ramlar in på nåt som är en kombination av bar och affär. Där står en gäng byggubbar och har rast. De äldre dricker groggue (inhemsk starksoppa) som luktar så vi väljer den portugisiska ölen SuperBock istället. 100 Escudos (10 SEK) för en öl, helt ok tycker vi och tömmer kylen…
Ja ha, nu har vi tagit oss hit men hur i hela Hisingen kommer vi härifrån???

Inkommande aluguer och baren i bakgrunden.

Jo! Här har man det finurliga systemet med ALUGUER, minibussar, flakbilar och liknade som kör mot fast ersättning när de fått tillräckligt med passagerare mot nån destination. Har du tur kommer en sådan körandes förbi och du kan köpa dej en plats och förhoppningsvis komma hem.

På enträgen begäran från läsare av bloggen bifogas här bildbevis på att det finns gott om utrymme för damskådning.

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »