Skyskrapan brinner!
På riktigt! Och vi var längst upp på observationsdäck, 93 våningar upp i John Hancock Center, en av världens högsta byggnader. Brandlarmet gick och; “This is not a drill! There is a fire on the lower decks…” och så vidare. Vi hörde att de höll på att evakuera kontorsplanen under oss och då blev det riktigt scary! Men som väl var sa de sedan att det inte var nödvändigt med evakuering och långt senare framkom att det brunnit i ett elrum på 75:e våningen. Karen läste om det på nyheterna i sin Iphone medan vi stod där! Men inga hissar gick så det blev en lång väntan på färden ner.
Nervös väntan på besked.
Så vi tröstäter för att lugna nerverna.
Vi var trots allt rätt högt upp!
Vi var på utflykt med våra Chicagovänner Jim & Karen från båten Regenero. Dagen avslutades med en fantastisk lunch på “The Grill” vid paradgatan Magnificent Mile. Den senaste lunch vi ätit, klockan 4 på eftermiddagen (på grund av skyskrapsbrasan).
På morgonen hade Jim fixat in oss på DuSable Marina som egentligen var överfull. Han presenterar oss för sina vänner som “My Swedish friends from Trinidad are here in Chicago”. Än kan den gamle Chicago-domaren! Stort tack!
Ute på mooringfältet Monroe Harbour (1000 bojar, söder om DuSable) hade vi haft ännu en natt med halvmeterhöga vågor och ett fruktansvärt rullande pga sydostvindar. Så marineringen var VÄLDIGT skön.
Kvällen innan hade vi en enorm musikupplevelse med blues av högsta klass på “Kingston Mines”, en legendarisk bluesklubb här i Chicago, bluesens huvudstad. Vi njöt ihop med Al & Dawn från Another Dawn som vi haft sällskap med ner från norra Lake Michigan.
Joanna Connor, lirar blues, funk och liknande så man baxnar.
I övrigt stolleturistar vi med våra hojar runt på stan för att hinna med så mycket som möjligt. The bean, en fantastisk skapelse i rostfritt. I Millennium Park.
Sears Tower, här skulle du varit med Staffan! En glasbur där man står utanför huskroppen och kollar på dem som går 103 våningar ner!
En eftermiddag höll jag på att cykla på Dawn som oväntat dök upp framför oss. Hon ropar: “Oh, hi Bosse! So you are taking the bitch on a ride?”
Förklaring: Jag skulle skoja med Heléne för någon månad sedan och köpte en dekal med texten bitch på för att skilja våra cyklar åt, vilket hon önskat, fast kanske med nå´n annan text :-). Alltnog och emedan, min cykel får fel på trampan, jag får en ny cykel av West Marine, den har lägre ram så vi byter och där står jag med “Bitch-hojen”!
Konstigt vad en del tilltag studsar tillbaks på en.
I nästa blog kan du läsa om “seaQwests Fitness Center”.
Bosse @ seaQwest, mastlös, downtown Chicago…
www.seaqwest.se
Hm, finns tydligen fler faror på land än på sjön. Gott att det endast var en liten bras i flervåningshuset. Ha det gott! Hälsningar Robert