…here comes Mr and Mrs Sippiii!

       Down Mississippi River, photo Dawn B.

Huckleberry Finn, släng dig i väggen! Du gjorde bara 4 knop på flotte, vi susar ner med 10 dito i slalom mellan barges, stockar och andra obstacles som Us Army Corps And Engineers har satt upp längs vägen ner mot HAVET.
Saltlängtan börjar ge sig till känna…
Kapten kan ses smyga iväg akteröver med ett saltkar i näven och lite senare dra en sträng med havssalt, ivrigt frustande.
Hmmm, abstinens kan synas i de mest skilda former.

Det känns ibland som vi klampar omkring i en junk-food fylld ungdomsdröm, Kalle Anka-miljö, alla-filmer-vi-sett-röra, Vilda Västern och lätt patetisk nutidshistoria i en salig blandning! Människorna är härliga på alla sätt men många företeelser får en att undra… 9/11 nojan är fortfarande högst påtaglig.

To all our American friends: Sorry about above, give us a call and I will try to translate 🙂

Yeehaaa! Nu är vi som sagt på Misssisssipppi River med förhoppningen att nå ner till Green Turtle Bay Marina and Resort där vi åter kan dra efter andan och söka nya äventyr! (Just wait and see!)

Vi har sällskap med våra favorit-New Yorkbor Al & Dawn på vår flodresa.

       Al & Dawn in Another Dawn at a magic dawn leaving Illinois River

Vi har varit oroliga för att hamna i flooding-läge med våldsamma strömmar med allt vad det innebär och så blir det tvärt om? För lågt vatten för jänkebåtar (4-5 feet) och med våra 6 blir det strul vart vi kommer… I går när vi skulle tanka inför Misssisssipppi-resan gick vi på grund 1,5 meter utanför fuel docken. Deckhanden fick svinga över dieselmunstycket och jag tänker inte gå in på hur det gick när vi skulle göra ett mycket nödigt “pumpout”. Men det var bra sträck i slangen.

Vi har just lärt oss att resten av resan söderut kommer att innebära; nästan inga marinor för 6-fotare, lika illa med ankringar, besvärliga strömmar och skitstora pråmar som äter segelbåter till frukost. Vi kanske inte skall nöja oss med att bara frakta ner masten till Mobile!
Lärdomen kommer från en gammal dam som haft en “marina” bestående av några rostiga pråmar (barges) ihopkopplade längs floden. Familjen har drivit Hoppie´s Marina sen 30-talet och vet mer om floden och dess nycker och egenheter än någon annan, så vid skepparmötet igår kväll höll de flesta tyst medan hennes predikan om vår fortsatta färd pågick.
Saint Louis blev en häftig upplevelse. Tillsammans med Al & Dawn hyrde vi en bil och körde ner ca 60 miles från Grafton för att kolla på en halv Mc Donald, käka ribs (3:e bästa ribs restaurangen i US), och digga BLUES.

      Hyrbilen, en Dodge Charger, 300 hästar, V6:a och kapten höll i tyglarna! (vår bil hade inga blå ränder…)

       En halv Mc Donald.  Eller, Gateway Arch, Saint Louis stolthet. Tänk om vi Göteborgare kunde få våra politiker att våga besluta om något liknade! Kulturministern kommer med massor om detta nästa resebrev, det törs jag lova.

      På väg upp till toppen av denna båge, 196 m hög, åkandes i en torktumlarliknade hiss som skulle få en klaustrofobiker att riva hela bågen för att få komma ut… Vissa saker gör man en gång. Staffan, du slipper!

     Vad tittar hon på?

       Småfolket där nere, läckert att titta rakt ner utan något under sig…

       Och downtown Saint Louis är en rätt ok vy!

       Blues night! En välgörenhetskväll för en nyss avliden blueslirare. Artisterna avlöste varandra i en aldrig sinande ström. Woooow!

Blues diggers @ seaQwest in Mid West

BONUS:

       Taxibåten i Grafton där vi låg några dagar innan Mississippi

Kategorier: Långsegling // 5 Kommentarer »