1,5 grader BB. 2 grader akterut. Går det snett med båten så kan den lika gärna ställas upp snett också… Så måste vår travelliftförare ha tänkt när vi lämnades på grusplan.

På Carenantilles varv i Le Marin (passande namn på orten som härbergerar Karibiens största marina) har vi nu tillbringat en dyr och jobbig vecka.
Den flitige läsaren vet att vi inte varit Murphys bästa vänner senaste tiden så vem blir förvånad då det strulat även denna vecka. Fast det skall erkännas att man får till en del också…
Vårt skörade storsegel? Reparerat här på marinan för en relativt billig peng. Nu kan vi snart segla en stund till igen. Bengt på Albatross Segel har lovat oss ett nytt storsegel så snart väven är vävd, seglet är sytt och frakten är fraktad.
Finns en och annan osäkerhetspunkt inblandad, till detta skall läggas att kapten kan ha en eller två synpunkter på utförande. Men, ok, vi är segelbara och VÅRT RODER SITTER FAST IGEN!!!
Massor med jobb och stånk, diskussioner med Najadvarvet, franska plastexpreter och hustrun som hela tiden undrar, “Kan vi inte sjösätta snart? Det lutar ju hemma så när man klättrar iland välter man ju!” Osså e de´varmt, dammigt, skitiga toaletter och EN DJ-LA RÖRA I HELA BÅTEN! Och det går inte att sova i salongen den är ju STENHÅRD!” Jo, det stämmer, det mesta. Hela besättningen lider av både värme och dålig sömn.
Hårt arbete med plast, epoxi, fett, olja och annat otyg gör att vi så smått längtar ut på ankring igen. Lördag 11.30 är det sjösättning. Raka spåret ut till St Anne, till ankringen utanför Le Marin, på Martinique sydsida.

Sägas skall att vi hade tur att få tag på en duktig plastkille, igen! Mycket proffsig och körde över på kvällar för att klara utlovad sjösättning, snyggt!

       Den gamla varianten… Roderhylsa med smörjkopp.

       Hålet, efter idogt slipande.

       Reparationsarbete pågår!

       Slutresultatet

Det gnälls ofta på både leverantörer och entreprenörer men jag måste säga, nej, jag VILL säga att i vårt val av viktiga leverantörer och entreprenörer har det för det mesta varit mycket bra val! Senaste exemplet är här i Le Marin, Martinique.
Nicolas, en plastreparatör som med stort engagemang och stor kunskap om sitt jobb, kämpade på i vår akterruff till sena kvällar så vi skulle kunna sjösätta i tid.
Övriga, två (!) segelmakare och givetvis vår Cow på Trinidad har skött sitt jobb med den äran.

På hemmafronten:
– agerar Bengt på Albatross snyggt och snabbt när det visar sig vara undermåligt materiel i delar av seglen vi köpt. Först fick vi ny genua och nu är ett nytt storsegel på G. Inte en massa tjafs, utan, “Hur löser vi det här på snabbaste och bästa sätt?”

– Najadvarvet har alltid varit att lita på när det gäller info om båten. Gamla rävar som Jimmy och Göran har hjälpt oss väldigt mycket när vi varit oroliga eller undrande hur något är konstruerat eller vad vi bör göra. Tyvärr har det visat sig att flera av våra fel på båten grundar sig i SLARV/FUSK vid byggandet och även senare vilket är mycket tråkigt. Detta ämne återkommer vi till senare…

– All instrumentering är från Raymarine och där har vi alltid fått fullt stöd från Stefan, Henrik och de andra på Belamarine då något strulat.. Vissa produkter kanske inte borde ingå i sortimentet men det mesta har funkat lika bra som supporten vid strul!
Ett lite axplock bland ett stort antal där de flesta agerar snyggt och säljer bra produkter. Man glömmer ofta att ge beröm medan det är så lätt att dela ut ris när det strular.
 

Bosse @ St Anne, Martinique

Kategorier: Långsegling // 3 Kommentarer »

Hur mysigt är det, på en skala på 2, att sova i en båt där det hela tiden, under rumpan, sipprar in vatten? Vi har testat. Till och med seglat…
Min rekommendation är, undvik!!! Fuktigt, nervöst och frustrerande.

Vi har senaste månaden haft stora problem med vår relation med Murphy, Murphy´s lag ni vet. Han har fixat till ett antal spratt som, som väl är, varit någorlunda timade så vi kunnat hantera situationen på ett säkert sätt, men ändå….

Det startade med:
1. Tappad propeller mellan Trinidad och Grenada.

(Upptäcktes då vinden dog och vi ville motra oss ur piratvattnen. Fick fint stöd av Flying Penguin vid inseglingen till Prickley Bay)
 

2. Väl inne i Prickley Bay visade det sig att vårt startbatteri kastat in handduken.

(OK, 8 år gammalt, men varför just nu?)
 

3. Skörat storsegel mellan Grenada och Carriacou.

(10 Nm kvar till Tyrell Bay där en segelmakare stod och väntade!)
 

4. 53-fot tysk båt draggar och landar på  vårt peke som därmed får nytt utseende!

(Mariekes Ingvar ser situationen och knuffar med dingen bort tysken medan andra kommer och tar hand om 53-fotaren. Ingen i den eller vår båt var ombord vid tillfället! Begränsade skador och vi kom överens med ägaren så allt blev frid och fröjd till slut.)
 

5. Pajat backslag mellan Tobago Cays och Bequia.

(Upptäcktes i Friendship Bay med massor med plats att fippla, hitta fel och åtgärda! Hela tiden med full fart framåt! Tack Murphy!)
 

6. I samband med fixandet av backslaget upptäckte kaptensmaskinisten att det under sjövattenpumpen bildats saltstalaktiter.

Den som inte sov på alla kemilektioner drar genast slutsatsen att det läcker saltvatten! (Backslag & sjövattenpump fixades tack vare vårt eminenta reservdelsförråd designat av T. Källberg.) Nu har vi en nyrenoverad sjövattenpump, great!

       Innan renoveringen.

När jag ändå hade massor med verktyg framme och de flesta luckor öppna beslöt jag att göra stor maskinservice, med olje/filterbyten mm. Det är så man blir poppis hos ordningsministern. 😉 Som avslutning på denna service brukar jag alltid smörja roderaxeln. (Gammaldags konstruktion med babbitslager och smörjkopp)

7. Va f-n??? Läcker det?

Kollar glanden, nä helt ok. Men var kommer vattnet då då? Jo på illaste stället! Mellan skrov och lagerhysa… Till råga på eländet är den lös också. Kontaktar Najadvarvet som bekräftar mina farhågor. Receptet är landbacken och helrenovering av roderinfästningen…

       Nödreparerad roderhylsa…

Så, våra 90 Nm mellan Bequia och Martinique via St Vincent och St:a Lucia blev en segling i öskarets tecken. Varje timme öste vi akterruffen under en för övrigt rätt ok men stökig bidevindsegling.

8. Och nu plockar Murphy fram sitt ess ur rockärmen. 

Han spelar ut det just när vi skall släppa St:a Lucias läkust.
Fluff-fluff-fluff-fluff låter det ovan biminin??? Första tanken är att “Jädra vind att hela tiden skifta”. Men då brukar det låta flappeti-flappeti-flappeti och inte Fluff-fluff-fluff-fluff. Kollar försiktigt över soltaket och till min fasa har det hänt igen! Storen har skörat och så var den seglingen slut. Vi brummar och öser vidare mot Martiniqe där vi nu ligger i marina och har bokat plast-nisse och en vecka på backen.

       Igen!!! Nu intill förra lagningen…
Tack Murphy för att du håller oss sysselsatta med allsköns pyssel…

Bosse @ mekarverksta´n

PS
Lite spännade är det att plötsligt landa i Europa! Martinique är så franskt så franskt…
Ost, vin och bagetter till eurohopa!

Kategorier: Långsegling // 2 Kommentarer »

Efter en helt fantastisk snorkling längst ut på revet vid Tobago Cays knöts Heléne fast i ett snöre hängandes efter jollen. Sen lät vi hela ekipaget driva sakta in mot ankringen längre in på revet.

        Revkanten där vi snorklade

          K-ministern i hårdträning inför snorkling.

Rätt var det är dras jollen i en annan riktning!!! Kulturministern har helt plötsligt fått kraft i benen och jagar nu en stor rocka av okänt fabrikat. Vattnet är så klart att t o m Kapten såg rockan flaxa iväg. För givetvis vann den matchen, men en överlycklig Kulturminister baxades ombord på jollen och så var den dán räddad 😉

      K-ministern rockar loss! En meter rocka simmar man dock inte ikapp!

Tack Tommy!

Ännu ett missöde inträffade igår när vi hade stångat oss tillbaka till Bequia efter några snorkeldagar på Tobago Cays. Vi gick in till Friendship Bay på Bequias sydsida i tron att där skulle vara mindre swell. Fel-fel-fel. Där rullade löjligt mycket! Så beslutet blev, snabb lunch och sen tillbaks till Admirality Bay. I med ankaret och, “du kan stoppa nu Heléne”, Farten ökar och ankaret släpas under båten. Bromsa! ropar jag lite irriterat varpå hon gasar på fullt och båten får förnyad fart frammåt!!!? Jag rusar tillbaks till sittbrunn och kollar läget, friläge i, tomgång, ner till maskin, propellern snurrar för fullt?

Tommy Källberg, vår motorguru, hade vid flera tillfällen påpekat vikten av att ha med sig en reserv “tärning” (mojen som håller ihop växelwiren med backslaget.) och nu var det dags att ta fram den för det var just detta som var problemet. Det innebär att båten går framåt oavsett hur man ställer växelreglaget. Tur att vi var i en nästan tom jättevik och inte i A-Bay där det kryllar av båtar och ankarkättingar vi kunde samlat på oss…

Vi ankrar med avstängd maskin och jag försöker byta den lilla sprinten som var av vid tärningen. Varmt och gott men relativt enkelt. När man har rätt grejer ombord!

Nu förbereds för fullt nyårsfirande ombord och vi återkommer givetvis om detta!

Gott nytt år önskar

Bosse & Heléne @ seaQwest

PS

        Elin hälsar!

Kategorier: Långsegling // 1 kommentar »

Lotten som våra segel var sydda av kan väl kallas en nitlott.

Ibland känns det som ett lotteri man deltar i när man köper delar till sin båt. Oddsen att få bra gejer är ungefär detsamma. Hur ofta får man vinst när man köper en lott?

Men helt lottlösa är vi inte här i Admirality Bay, Bequia. Gratinerad lobsterstuvning i stjärtskal med lite rostat, och kall skumpa förgyllde avslutningen på en lite udda dag.

Tanken var att ta en lugn förmiddag och kolla in stan, Port Elisabeth, men det sprack redan i starten. Vi hade flera socialträffar med andra seglare och fastnade på ett antal ställen på vår rundvandring och lärde oss massor om ön och gammaldags valfiske och lotts of annat.

När vi på eftermiddagen kommer tillbaks till vår båt har ödet gett oss en ny nitlott.

En tysk 53-fotare hade tagit en dålig mooringbuoy framför oss och den hade, när även de var väck, gett upp. Varpå båten driver ner mot oss, men som väl var såg våra vänner på Marieke vad som var på G så Ingvar ryckte ut med dingen och begränsade skdorna till ett krökt peke…

Det skall nämnas att natten varit riktigt stökig så Kapten var tvungen att sätta hela sin crew på ankarvakt! Ösregn och mycket gusts lär det ha varit. På morgonen fattades massor av båtar som antingen sjunkit eller gett sig av. Troligen det senare…

Killen ombord på den tyska DuFour 525:an var både trevlig och skamsen så vi gjorde upp i godo och skiljdes som vänner. Men, det blir lite turbulent när man ovetandes presenteras för en kalabalik där vår seaQwest hade haft huvudrollen.

Nu hoppas vi att morgondagen blir en lugn och fin dag med lite införjulpyssel.

(Snöskottning, åkarbrasa och skrapa rutan lämnar vi till våra nordliga läsare. Skrapa rutan gav mej faktiskt rysningar att bara skriva. Brrrrr.)

Jul-jul önskar

Bosse @ livets lotteri

Kategorier: Långsegling // 5 Kommentarer »

…uttryckte Kapten oförsiktigt, efter en dag utan käpa (keps, cap, what ever) i Union Islands starka sol.

 “Det är inte pannan, svarade Kulturministern rappt, det är vid resterna av din lugg!” Och så var den middagen förstörd…

Som i övrigt var helt delikat! K-ministern hade stått för sås och tillbehör medan K-apten som vanligt kämpade vid grillen. Idag skulle Däcksgubbens matkritiker varit på plats!!!

Nyfångad Yellow fin tuna, filéad och grillad på högsta möjliga fart på grillen. Lätt inoljade filéer, en klämd lime över så det fräser och skvätter, lite svartpeppar och avslutningsvis en skvätt salt. I den ljumma 10-15 knops vinden gjorde sig vårt nyinköpta Afrikainspirerade paraply sig utmärkt som “Windstopper” framför grillen. (Stort tack till Ingemar Sjöstedt som en gång tipsade om detta emminenta sätt att grilla säkert i hård vind.)

I byssan förfärdigades samtidigt ris/champinjon/lök goja, tillsammans med nogsamt hopkokta rester från en tidigare inmundigad lobster. Resultat, en hummersås att ta med i minnet långt framöver. Till detta lite taxfree Lindeman.

         Vår ankring, närmast revet med hela Atlanten framför oss!

Union Island är hittills läckrast på resan. Kolla in vår position på hemsidan så fattar ni kanske! Vädret har blivit mycket bättre, jag går inte in på det närmare då det kan ses som slag under bältet för de flesta av våra läsare 😉

       Innan middagen tog vi en “sundowner” på Happy Island, ett hemmabygge mitt ute på revet av en härlig entreprenör. Tillsammans med Seija & Ingvar på Marieke njöt vi av solnedgången på denna väldigt speciella plats.

Tobago Cays next, efter att ha kollat in denna trevliga ö lite till.

På segelfronten har jag en positiv men mycket bestört dialog med Bengt på Albatross Segel. Det lutar åter åt fabrikationsfel från duktillverkaren. Både vår genua och delar av storen var sydda ur samma “lott”

…Men vår lokale franske segelmakare fick ihop seglet så vi skall nog kunna halta vidare upp genom den Karibiska övärlden.

K-apten, mätt och belåten…

Nytt PS

       Heléne skålar med Madame Castello, en mycket speciell konstnärinna som byggt upp en otrolig anläggning med konst blandad med barer, butiker, djur, utsiktsplatser mm mm…

Kategorier: Långsegling // Skriv kommentar »