Inte sedan sommaren 2002 har det funnits något att skriva i detta ärende. Volvo Ocean Race i Göteborg och Kapten invästerar i ett favoritplagg som det pikats en del om de senaste åren. “Har jag inte sett den förut?”, “Äger du inga andra kläder?”, Oj, har du köpt ny väst?” osv. Nu, äntligen, säger en del, tyvärr säger jag, har den tjänat ut och en seglarepok går i graven, eller åtminstone i soptunnan. Den gick helt enkelt inte att lappa och laga mer… (Jag kommer tillbaka, lät det från soppåsen när jag dumpade den i containern.) (?)

Inblåsta eller grundsatta?
Grundlurade på djupet är vi i alla fall…
Följetongen fortsätter. I går rymde vi från vår plats i marinan till bryggan i inloppet till Turner Marina.  “Just in case” sa Roger. Med nordliga vindar tenderar Mobile Bay att släppa ut vattnet vid ebb men bromsa vid flod, vilket innebär att nivån sjunker hela tiden. Djupaste stället i inloppet skulle garantera att vi kom iväg på stigande vatten onsdag morgon.

       Utsikt från sittbrunn, innan vinden kom och vattnet försvann…

Kapten vaknar 3 på morgonen av att båten dunkar taktfast i botten ackompanjerat av gnissel, skrap och mer dunkar från skrovet som skrapar mot bryggan. Vattnet har blåst ut ur viken och vinden har gått upp till kuling från väst i stället för beskedliga 15 knop från nordväst. Väst betyder att det blåser rakt in på oss så det blir “morgon tofflor på” och ut för att försöka pressa ner fendrar mellan bryggstolpar och vårt nypolerade skrov.
Till frukost något senare kan vi konstatera att prognosen säger 20-25 knop NW och 7 fots vågor. Det hör till saken att det är ungefär totaldjupet (6-9 fot) i Mobile Bay men det vet antagligen inte prognosmakarna. Med ett vattenstånd 1,5 fot under normalt, fullmåne i vardande och ständigt lågvatten på förmiddagen, hur det nu går till, var det bara att sparka av sig tofflorna och koja in.
Ca 20 distans bred vid utloppet och 30 distans djup är Mobile Bay en hyfsasd vik att snedda över. Då är det viktigt att det finns tillräckligt med vatten under kölen!
Hamnrötan börjar nu härja ombord.
BTW,
våra flottvänner från förra bloggen gav upp i Big Lagoon nära Pensacola, Florida, där en av våra seglarkompisar, Tom, köpte deras flotte, av barmhärtighetsskäl, så de inte kunde fortsätta. Det hade varit både kallt och blåsigt ett tag så de var både trötta och nedkylda när Tom tog hand om dem. Han är kapten på en av de 8 segelbåtar som hängt ihop till och från sen Michigan. Här i Mobile har det varit “Reunion of the Muskegon Mast Consortium” efter hand som båtarna glidit in.

Hello, music lovers!
New Orleans reeekommmenderas alla som gilla musik!

Hade tänkt göra ett kollage från vår fredagsbarrunda men tiden räcker inte. Musik, dans (!), underliga drinkar och en härlig stämning gjorde att vi tappade räkningen vid sjätte eller sjunde musikklubben.  Men ett litet bidrag kan jag dela med mig av:

       Underbart ställe vi hittade i musikkvartert, som inte ligger på Bourbon Street. Ser likadant ut som när Louis Armstrong sprang i blöjor.

      Insidan, stilen var fantastisk, direkt från 20-30-talet, och tjejen sjöng fin gammal jazz. Här blev vi bekanta med en engelsk motorsågsskulptör (!) Han hade en look som hade fått våra svenska hårdingar att kissa ner sig. Men, visade sig vara mycket trevlig. 😉

       På Funky Pirate, Bourbon Street härskar Big Al Carson. Oh yes, he was BIG!

       Vi fick lugna ner oss på ett traditionellt tradjazz ställe. Gemütlich!!!

Bosse, utan den lilla röda… 🙁

www.seaqwest.se

Kategorier: Långsegling // Kommentera »